Förslag till avgörande av generaladvokat Nial Fennelly föredraget den 24 april 1997
1 Originalspråk: engelska.
2 Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (nedan kallat sjätte direktivet, EGT L 145, 1977, s. 1)
3 Av begäran om förhandsavgörande framgår ej om parterna var etablerade inom eller utanför gemenskapen, eller bådadera.
4 Dessa beslut grundades uppenbarligen på 1 § första stycket första punkten och 3a § första stycket i Umsatzstcucrgesetz (1980 års lag om omsättningsskatt, nedan kallad UStG); se BGBl, s. 1953.
5 Se 3a § tredje stycket jämförd med 3a § andra stycket punkten 3a i UStG som enligt den nationella domstolen föreskriver att platsen där konstnärliga, vetenskapliga, bildande och idrottsliga evenemang eller liknande tjänster, inklusive arrangörernas tjänster skall anses tillhandahållna är den plats där leverantören utför sin verksamhet.
6 Den nationella domstolen ansåg att de tjänster som klaganden tillhandahållit, åtminstone enligt tysk lag, inte kunde anses som utförande av vetenskapliga tjänster, vilka skulle vara beskattningsbara såsom vetenskapliga tjänster på platsen för tillhandahållandet.
7 Se 3a § fjärde stycket tredje punkten i UStG.
8 [I överensstämmelse med terminologin i bl. a. direktiven 77/249 och 89/48 används nedan gemenskapsbcgreppet advokater.]
9 Dom av den 26 september 1996 i mål C-327/94, Dudda (REG 1996, s. I-4595).
10 Se punkterna 20 till 23 i domen.
11 Domstolen hänvisar till dom av den 4 juli 1985 i mål 168/84, Bcrkholz (Rec. 1985, s. 2251), punkt 14.
12 Dom av den 6 mars 1997 i mål C-167/95, Linthorst, Pouwels en Scheres, REG 1997, s. I-1195 (nedan kallad Linthorst). Se allmänt punkterna 10 och 11 i domen och angående tolkningen av artikel 9.2 c punkt 19—23. Se även punkt 8—10 respektive 19—25 i mitt förslag till avgörande.
13 Dom av den 20 mars 1997 i mål C-352/95, Phytheron International SA, REG 1997, s. I-1729, punkterna 12 och 14.
14 Se punkt 21 i förslaget till avgörande. För en redogörelse för ejusdem gcncris-principcn, se exempelvis, Bennion, Statutory Interpretation, (Butterworths, andra upplagan 1992), s. 860 och följande.
15 A. si, punkt 20 i domen.
16 Jag instämmer därför i den synpunkt som Bundesfinanzhof nar uttryckt i sin dom av den 17 november 1960 (Mål IV 135/58 U, Bundessteuerblatt III 1961, s. 60) vad gäller att advokater väljs som skiljedomare just för att de är advokater och således kan antas agera med tillräcklig självständighet. På grund av deras yrkeserfarenhet, som väsentligen består i att lösa juridiska problem genom en objektiv tilllämpning av rättsliga principer, är de särskilt lämpade i många slags skiljedomsförfaranden. Även om Bundesfinanzhof menade att advokater i allmänhet företräder en enskild parts intressen bekräftade den också att detta emellertid inte är en absolut regel... [och att] en advokat likaväl kan tillhandahålla råd till flera parter som har anlitat honom tillsammans och han kan också försöka förlika flera parters motsatta intressen i en affär, när de har ett gemensamt intresse av att tvisten löses.
17 Dom av den 18 maj 1982 i mål 155/79 (Rec. 1982, s. 1575).
18 Ibidem, punkt 25.
19 EGT L 78, 1977, s. 17.
20 A. st., punkt 24 i förslaget till avgörande.
21 Se i detta avseende punkt 5 i generaladvokaten Darmons förslag till avgörande i mål C-190/89, Rich (Rec. 1991, s. I-3855).
22 Se särskilt punkterna 21 till 23, citerade i punkt 9 i föreliggande förslag till avgörande.
23 Detta är det uttryck som använts av domstolen i domen i målet Linthorst, punkt 22.
24 A. st., punkt 25 i domen (min kursivering).
25 Målet Linthorst, punkt 22 i domen.
26 Domstolen fastslog i punkt 21 i domen i målet Linthorst att [o]m lagstiftaren för övrigt hade velat att denna bestämmelse skulle omfatta yrkesgruppen läkare i allmänhet, som är ett yrke som normalt utövas fritt, skulle han ha nämnt denna yrkesgrupp i den aktuella artikeln. Såsom med rätta har påpekats av den nationella domstolen och generaladvokaten i punkt 22 i hans förslag till avgörande, nämns nämligen vetcrinärtjänster uttryckligen i andra bestämmelser. Så är bland annat fallet i fråga om det tillfälliga undantag som föreskrivs i artikel 28.3 b jämfört med bilaga F till sjätte direktivet. Tjänster av skiljedomare är à andra sidan inte uttryckligen nämnda i sjätte direktivet.