lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat Philippe Léger föredraget den 23 januari 1997

CELEX
61996CC0153
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 286, s. 3.

3 Kommissionens beslut, publicerat i Informations administratives nr 642 av den 17 september 1990 [fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå].

4 Enligt vilka ett överklagande till domstolen endast kan avse rättsfrågor och tydligt skall ange vilka punkter som kritiseras i den dom som begärs upphävd samt de juridiska argument som tydligt stöder denna begäran.

5 Se till exempel beslut av den 26 september 1994 i mål C-26/94 P, X mot kommissionen, (Ree. 1994, s. I-4379, punkterna 11 och 12).

6 Sc till exempel beslut av den 26 april 1993 i mål C-244/92 P, Kupka Floridi mot ESK (Rec. 1993, s. I-2041, punkt 9—11).

7 Se i detta avseende Joel Ridcaus och Fabrice Picods artikel Le pourvoi sur les questions de droit, Revue du marché commun et de l'Union européenne, nr 392, november 1995, s. 594; punkt 3 i generaladvokat Van Gervens förslag till avgörande inför dom av den 21 november 1991 i mål C-145/90 P, Costacurta mot kommissionen (Rcc. 1991, s. I-5449).

8 Se bland annat dom av den 19 juni 1992 i mål C-18/91 P, V mot parlamentet (Rcc. 1992, s. I-3997, punkt 21).

9 Se bland annat dom av den 12 juni 1958 i mål 2/57, Compagnie des Hauts fourneaux dc Chasse mot Höga myndigheten (Rcc. 1958, s. 129): ... domstolen är av åsikten att man måste skilja mellan dels anförande av nya grunder under förfarandet, dels anförande av vissa nya argument. I det aktuella fallet anser domstolen att sökanden inte har anfört nya grunder, utan att sökanden helt enkelt utvecklat grunderna i ansökan och framfört ett antal argument, varav vissa framförts för första gången i repliken. Mot denna bakgrund föreligger inga hinder för domstolen att ta upp dem till sakprövning.

10 Se särskilt dom av den 20 oktober 1994 i mål C-76/93 P, Scaramuzza mot kommissionen (Rcc. 1994, s. I-5173, punkt 18).

11 Sc exempelvis dom av den 7 maj 1992 i mål C-70/91 P, rådet mot Brems, där domstolen fann att artiklarna i vcrkställighctsbcstämmclscrna varken kan inskränka tillämpningsområdet för en bestämmelse i tjänsteföreskrifterna eller beröva tillsättningsmyndigheten dess befogenhet för skönsmässig bedömning (Rcc. 1992, s. I-2973, punkt 16).

12 Sc punkt 17 i detta förslag till avgörande.

13 C-244/91 P, Rcc. 1993, s. I-6965.

14 Punkt 23.

15 Punkt 24.

16 Punkt 59—63 i förslaget till avgörande.

17 Första övervägandet till förordning nr 3019/87.

18 Punkt 23.

19 Ibidem, punkt 22.

20 Den ovannämnda domen i målet Pinchcrlc mot kommissionen, punkt 26.