Förslag till avgörande av generaladvokat Nial Fennelly föredraget den 15 januari 1998

1 Originalspråk: engelska.

2 Konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 304, 1978, s. 36; svensk utgåva, C 15, 1997, s. 30), i dess lydelse enligt konventionen av den 9 oktober 1978 om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungarikets Storbritannien och Nordirland tillträde (EGT L 304, 1978, s. 1; svensk utgåva, EGT C 15, 1997, s. 14) och enligt konventionen av den 25 oktober 1982 om Republiken Greklands tillträde (EGT L 388, 1982, s. 1; svensk utgåva, EGT C 15, 1997, s. 26), nedan kallad konventionen. Artikel 21 har ändrats genom artikel 8 i konventionen av den 26 maj 1989 om Konungariket Spaniens och Republiken Portugals tillträde (nedan kallad San Sebastiankonventionen; EGT L 285, 1989, s. 1; svensk utgåva, EGT C 15, 1997, s. 43), men den ändrade versionen trädde i kraft mellan Frankrike och Nederländerna —de två konventionsstater som berörs av rättegångarna i förevarande mål — först den 1 februari 1991. De faktiska omständigheterna i förevarande mål uppstod år 1990, men ingen av de ändringar som infördes genom San Sebastiankonventionen är av betydelse i målet.

3 I första övervägandet i ingressen till konventionen hänvisas till konventionsstatcrnas önskan att säkerställa förenkling av formaliteter för ömsesidigt erkännande och verkställighet av rättsliga avgöranden.

4 I begäran om förhandsavgörande anges att fartyget ägdes av en person vid namn Walbrecq och befraktades av Velghe. Vid förhandlingen framkom dock att Walbrecq, som avled år 1981, hade överlåtit äganderätten till Sequana till Velghe strax före det att olyckan inträffade. I de skriftliga yttrandena har Drouot och kommissionen hävdat att Velghe även var kapten ombord på fartyget vid tidpunkten för navcrict, och att fartyget befraktades av ett annat bolag som inte är inblandat i något av de mål som väckts vid de nationella domstolarna. Denna uppfattning godtogs allmänt vid förhandlingen och överensstämmer med Cour d'appels dom, som fanns med bland de handlingar i målet som skickades till domstolen.

5 För bekvämlighets skull kommer jag att nedan kalla denna rättegång för den franska rättegången.

6 Det framgår av Drouots skriftliga yttranden att talan mot GIE väcktes separat den 11 februari 1991.

7 Systemet med gemensamt haveri kommer att diskuteras nedan (se särskilt punkt 17— 19). En dispaschör är en fackman som är specialiserad på att fastställa storleken på de bidrag som skall betalas av respektive deltagare i den satsning som act gemensamma haveriet avser.

8 Med hänsyn till Walbrccqs bortgång år 1981 rör CNIs och Proteas talan nu endast Velghe. Walbrccqs ställning är inte relevant för den begäran om förhandsavgörande som har ingetts till domstolen.

9 För bekvämlighets skull kommer denna rättegång att nedan kallas den nederländska rättegången. När hänvisning sker till båda rättegångarna, kommer de att kallas de två rättegångarna.

10 Vid förhandlingen förklarade Drouots ombud att enligt Cour de cassations rättegångsregler var det inte möjligt att ifrågasätta Cour d'appels slutsats rörande Drouots närvaro i den nederländska rättegången genom försäkringstagaren.

11 Begäran om förhandsavgörande inkom till domstolens kansli den 25 oktober 1996. Rapporten från Cour de cassations referent, som fanns med bland de handlingar som skickades till domstolen, är till hjälp vid bedömningen av de skäl som motiverade begäran om förhandsavgörande i detta fall. I rapporten noteras det att enligt domstolens rättspraxis skall artikel 21 i konventionen tolkas fristående, vilket tycks utesluta tillämpning av den franska rättsprincipen att det föreligger identitet mellan parterna, om den part som motsätter sig invändningen om litispendens företräds av en annan part i rättegångar i utlandet som påstås ha samband med varandra. I rapporten uttrycks viss tvekan rörande den exakta innebörden av den nederländska rättsprincip som Cour d'appel åberopar i sin dom, men det antyds att den presumerade närvaron i fråga skulle kunna uppfylla det franska rättsliga begreppet om faktisk representation.

12 För den engelska versionen av protokollet, sc EGT L 304, 1978, s. 97; svensk utgåva, EGT C 15, 1997, s. 10.

13 Det har hänvisat till dom av den 7 juni 1984 i mål 129/83, Zeiger mot Salinitri (REG 1984, s. 2397, svensk specialutgåva, volym 7; nedan kallat målet Zeiger), av den 8 december 1987 i mål 144/86, Gubisch Maschinenfabrik mot Palumbo (REG 1987, s. 4861, svensk specialutgåva, volym 9; nedan kallat målet Gubisch) samt av den 6 december 1994 i mål C-406/92, Tatry (REG 1994, s. I-5439).

14 Drouot har citerat domen i målet Zeiger (punkt 15) till stöd för detta påstående och har gjort gällande att enligt fransk rätt skulle Drouot inte kunna anses vara part i den nederländska rättegången, bara på grund av att det är försäkringsgivare för Sequana.

15 Frankrike har särskilt hänvisat till punkt 19 i generaladvokat Tesauros förslag till avgörande i det ovannämnda målet Tatry.

16 Vid förhandlingen uttryckte dock kommissionens ombud tvivel om att den första bedömningen var korrekt.

17 Det engelska uttrycket general average kan leda till förvirring, eftersom det är helt skilt från den normala betydelsen av ordet average. Det delar faktiskt samma ctymologiska ursprung som det franska uttrycket avaries communes, det nederländska uttrycket averij grosse och det tyska uttrycket große Haverei (se E. Ledocte, Legal Dictionary in Four Languages, Maarten Kluwer, Antwerpen, 1982). Ordet average betyder i detta sammanhang alltså skada, som är utgångspunkten för varje talan om gemensamt haveri.

18 Se till exempel Arnould's Law of Marine Insurance and Average, 16c upplagan, Stevens and Sons, London 1981, volym 2, punkt 916; Ripert, Droit Maritime, fjärde upplagan, Editions Rousseau et Cie, Paris 1953, volym III, punkt 2213 och följande.

19 Enligt handlingarna i målet, se Lag nr 67-545 av den 7 juli 1967 om olyckor på havet (Loi n° 67-545, du 7 juillet 1967 relative aux événements de mer).

20 Dom i målet Gubisch, punkt 11. Se även dom i målet Tatry, punkt 30.

21 Se ovan fotnot 10 rörande den eventuella inställningen i fransk lagstiftning.

22 Anförd dom, se punkt 13— 16.

23 Anförd dom, punkt 13.

24 Dom i målet Gubisch, punkt 14. Genom ett förbiseende uttalade domstolen även i punkt 14 att det endast är den tyska versionen av artikel 21 (som hänvisar till ... Klagen wegen desselben Anspruchs zwischen denselben Parteien anhängig gemacht) som inte gör någon uttrycklig skillnad mellan begreppen föremålet for talan och saken och att det följaktligen skall tolkas på samma sätt som i de övriga språkversionerna, som alla gör åtskillnad mellan dessa (min kursivering). I själva verket görs det åtminstone i den engelska och iriska versionen av artikel 21 inte heller någon sådan åtskillnad. I den engelska versionen hänvisas det till talan involving the same cause of action and between the same parties medan den iriska versionen hänvisar till ... imeacntaí leis an gcúis chéanna chaingne agus idir na pairtithe céanna (min kursivering). Även till exempel den danska texten, som har följande lydelse, verkar bara innehålla två villkor: ... derhar samme genstand og hviler pa samme grundlag (min kursivering). I punkt 38 i domen i målet Tatry rättade domstolen underförstått till det misstag som gjordes i målet Gubisch genom att medge att den engelska versionen av artikel 21 inte gör uttrycklig åtskillnad mellan begreppen föremålet för talan och saken. Genom att upprepa den princip som fastställdes i domen i målet Gubisch uttalade domstolen att denna språkversion dock måste tolkas på samma sätt som i majoriteten av de övriga språkversionerna, där en sådan åtskillnad görs.

25 Ovannämnda dom i målet Gubisch, punkt 17.

26 Anförd dom, punkt 18.

27 Punkt 17.

28 Se punkterna 29 och 30. Den femte frågan rörde den påstådda objektiva identiteten i de bida rättegångarna, nämligen talan som väcktes av ägare till last i en konventionsstat (Nederländerna) avseende skada som åsamkats deras gods under transit och talan som väckts tidigare av fartygets ägare i en annan konventionsstat (Förenade kungariket), där den sistnämnde yrkade negativ fastställelse avseende dennes eventuella ansvar för skadorna på lasten. Domstolen ansåg att denna typ av rättegångar rörde samma sak, eftersom saken (nämligen fastställande av ansvar) inte förändrades av om den avfattades i positiva eller negativa ordalag; se särskilt punkt 43.

29 Anförd dom, punkt 31. Se även punkt 14 i generaladvokat Tesauros förslag till avgörande.

30 Dom i målet Tatry, punkt 32.

31 Anförd dom, punkt 33 (min kursivering). Åtminstone i det engelska språket avser adjektivet identisk något som i varje detalj överensstämmer med något annat (se till exempel The Concise Oxford Dictionary, Oxford, 1990, s. 585).

32 Punkt 34 i domen i målet Tatry (min kursivering).

33 Se punkt 28 i förslaget till avgörande.

34 Anfört ställe.

35 Utan att det är avsett som kritik mot Cour d'appel, skall det noteras att det inte finns något i handlingarna i målet som visar att Cour d'appels slutsats rörande nederländsk lagstiftning baserades på sakkunnigutlåtande eller andra pålitliga källor.

36 Se punkt 19 i förslaget till avgörande.