Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio La Pergola föredraget den 5 mars 1998

1 Originalspråk: italienska.

2 EGT L 378, s. 1; svensk specialutgåva, område 7, volym 3, s. 145.

3 I domstolens rättspraxis har i ett flertal fall (dom av den 11 april 1978 i mål 100/77, kommissionen mot Italien, REG 1978, s. 879; av den 14 december 1979 i mål 93/79, kommissionen mot Italien, REG 1979, s. 3837; av den 20 oktober 1981 i mål 137/80, kommissionen mot Belgien, REG 1981, s. 2393; av den 17 december 1981 i förenade målen 30/81, 31/81, 32/81, 33/81 och 34/81, kommissionen mot Italien, REG 1981, s. 3379; av den 11 maj 1989 i mål 46/88, kommissionen mot Belgien, REG 1989, s. 1133; av den 18 januari 1990 i mål C-287/87, kommissionen mot Grekland, REG 1990, s. I-125; och av den 13 december 1990 i mål C-240/89, kommissionen mot Italien, REG 1990, s. I-4853) fastslagits att bestämmelser eller administrativ praxis inte rättfärdigar ett påstått fördragsbrott. I det förevarande fallet är det fråga om vissa bestämmelser i en internationell traktat och möjligheten att ändra denna är även beroende av ett tredje lands vilja. Detta fall skiljer sig emellertid inte i huvudsak från dem som tidigare har behandlats i domstolens rättspraxis just eftersom den traktat som strider mot de gemcnskapsrättsliga bestämmelserna har ingåtts efter ikraftträdandet av förordningen och det kan inte heller hävdas att det är fråga om en force majeure-situation, med hänsyn till den långa tidsperiod som därefter har förflutit (dom av den 11 juli 1985 i mål 101/84, kommissionen mot Italien, REG 1985, s. 2629).