Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 15 juni 2000

1 Originalspråk: spanska.

2 I romanen Oblómov av Ivan A. Goncharov intrigerar två personer för att lägga beslag på Ilia Ilich Oblómovs ägodelar och kommenterar:— Vilket avtal jag fick honom att skriva på! fortsatte Tarantiev. ... Avtalet undertecknade han! Det gick inte i stöpet! Just det, och det är heligt — tillade Ivan Matveievich. (Goncharov, I.A., Oblómov, Alba Editorial, Barcelona, 1999, s. 474 och 475).

3 Rådets beslut 88/418/EEG av den 29 juni 1988 (EGT L 206, s. 29).

4 I svaromålet på ansökan hänvisas felaktigt till artikel 1958 i den italienska civillagen. Artikel 1458 föreskriver: Avtalets hävning på grund av avtalsbrott har retroaktiv verkan för parterna, utom i fall som avser avtal som skall fullgöras löpande eller periodiskt, avseende vilka verkningarna av hävningen inte omfattar redan fullgjorda prestationer. Hävningen påverkar inte de rättigheter som har förvärvats av tredje man, inte ens om det uttryckligen har avtalats, med förbehåll för de effekter som följer av registreringen av en hävningsansökan.

5 Dom av Corte suprema di cassazione av den 15 juli 1980, nr 4591.

6 Dom av Corte suprema di cassazione av den 4 oktober 1976, nr 3217, av den 15 juli 1980, nr 4591, och av den 22 februari 1992, nr 1908.

7 Dom av den 27 april 1999 i mål C-69197, kommissionen mot SNUA (REG 1999, s. I-2363).

8 Detta är inte det enda fall i vilket domstolen har uttalat sig om krav på återbetalning av belopp samt ersättning för skador från kommissionens sida, trots att institutionen inte dessförinnan hade begärt fastställelse av avtalets hävning på grund av motpartens avtalsbrott: se dom av den 10 juni 1999 i mål C-334/97, kommissionen mot Montorio (REG 1999, s. I-3387), och av den 25 februari 1999 i mål C-65/97, kommissionen mot Cascina Laura och Gariboldi (REG 1999, s. I-1017).

9 Denna artikel föreskriver: Avtalsparterna kan uttryckligen överenskomma att avtalet skall hävas om en viss förpliktelse inte har fullgjorts på föreskrivet sätt. I så fall sker hävningen när den berörda parten meddelar motparten sin avsikt att utnyttja hävningsklausulen.

10 Se exempelvis dom av Corte suprema di cassazione av den 23 maj 1985, nr 3119 (Rep. Giur. it. Obbligazioni c contratti, nr 393), och av den 2 juni 1990, nr 5169 (Rep. Giur. it., Obbligazioni e contratti, nr 447). Den italienska civilrättsliga doktrinen förefaller enig på denna punkt: se exempelvis Mosco, L.: La risoluzione del contratto per inadempimento, Casa editrice Dott. Eugenio Jovene, Nápoles, 1950, s. 196 —201 och Sacco, R., och De Nova, G., Trattato tli diritto civile, Unione Tipografico — Editrice Torinese, Turin, s. 624.

11 Min kursivering. Artikel 4.3 i avtalet avsåg de periodiska rapporter som avtalsparten åtog sig att tillställa kommissionen.

12 Domen i målet kommissionen mot SNUA (ovan fotnot 7), punkt 23.

13 Det är i detta avseende intressant att uppmärksamma professor Draettas uppfattning att avtal som gemenskapen ingår med enskilda skall betraktas som internationella avtal, avseende vilka italiensk rättspraxis medger att parterna avtalar bort tillämpningen av bestämmelser, även tvingande, i en av kontrahenternas nationella lag eller i lex fori (som exempelvis bestämmelserna i artiklarna 1341 och 1342 i den italienska civillagen om uttryckligt godkännande av oskäliga avtalsvillkor) (Draetta, IL, Corte ai Giustizia C.E.E. e contratti intemazionali: l'art. 181 del Trattato dì Roma, Diritto del commercio internazionale, Giuffrè, Milano, 1989). Det avtal som ingicks mellan kommissionen och TVR, och särskilt bilagan till avtalet, uppvisar de facto alla kännetecken på det som inom internationell handel betecknas som ett self-regulatory contract, där parterna detaljerat reglerar vilka bestämmelser som skall vara tillämpliga på avtalets fullgörande och hävning (termination by default) (se Bianchi, M., och Saluzzo, D., 1 contratti internazionali, Il Sole 24 Ore, Milano, 1997).

14 För att komplettera denna bedömning anser jag att det bör påpekas att kommissionens ensidiga hävning, enligt min uppfattning, även skulle kunna anses giltig enligt artikel 1454 i den italienska civillagen. Denna bestämmelse medger att en av avtalsparterna skriftligen begär att den felande parten skall fullgöra sina förpliktelser inom en tillräcklig frist, vid äventyr av avtalets hävning när denna frist löpt ut. För att ett avtal ensidigt skall hävas enligt artikel 1454 skall följande villkor vara uppfyllda: fullgörelsen skall begäras skriftligen; den part som begär fullgörelse måste ange en bestämd och tillräcklig frist, som i princip inte får understiga två veckor, och avsikten att häva avtalet om den anmodade parten inte fullgör sina förpliktelser inom den angivna fristen skall anges uttryckligen. Enligt italiensk rätt skall domstolen i dessa fall inskränka sig till att fastställa om de ovannämnda villkoren är uppfyllda, om svaranden kan lastas för avtalsbrottet samt ont, till skillnad från vad som är fallet i hävningsfall som grundar sig på en uttrycklig klausul, avtalsbrottet kan betecknas som väsentligt i den mening som avses i artikel 1455 i den italienska civillagen. Liksom i fråga om hävningsklausuler, skall domen vara en fastställelsedom ont avtalets hävning, och inte en fullgörelsedom, eftersom denna hävning, förutsatt att de nämnda rekvisiten är uppfyllda, skall ha skett de iure. Som jag ser det uppfyller de krav som uttrycks i kommissionens skrivelse av den 15 april 1993 till svaranden alla de formella villkor som föreskrivs i artikel 1454 i den italienska civillagen. Det bör även framhållas att kravet på att den felande parten skall kunna hållas ansvarig för avtalsbrottet i förevarande fall är uppfyllt. Vad slutligen beträffar betydelsen av det avtalsbrott som har tillskrivits TVR i förhållande till avtalets allmänna systematik, är det ställt utom tvivel att skyldigheten att överföra det nämnda beloppet, vilket utgjorde ersättning till Brunei University för det arbete som utförts inom ramen för avtalet, till medkontrahenten skall betraktas som en väsentlig förpliktelse vars åsidosättande kunde utgöra grund för en ensidig hävning från kommissionens sida.

15 Med tillämpning av artikel 2.1 i rådets förordning (EG) nr 1103/97 av den 17 juni 1997 om vissa bestämmelser som har samband med införandet av euron (EGT L 162, s. 1) skall, i fråga om huvudførdrans och räntornas belopp, varje hänvisning till ecun ersättas med en hänvisning till euron till en kurs av en euro för en ecu.

16 Vid sammanträdet förklarade kommissionens företrädare att revisionen begränsades till avtalets första år eftersom de enda kostnadsrapporter som, vid den tidpunkt då den beställdes, lagts fram av TVR avsåg den perioden.

17 Vare sig kommissionen eller, förvånande nog, svaranden har ansett det nödvändigt att inge denna redovisning till domstolen.

18 Denna gång är det kommissionens handlande som är förvånande, genom att den inte ingivit protokollet från det mötet till domstolen. En promemoria från Brunei som givits in av svaranden bekräftar dock i stora drag kommissionens påstående.

19 Under rubriken Kostnadsredovisning i artikel 36.4 i bilaga II till avtalet föreskrivs att medkontrahenterna är skyldiga att, inom rimliga gränser, lämna alla uppgifter som kommissionen begär och som behövs för ett gott fullgörande av avtalet.

20 Kommissionen har räknat med att TVR mottog förskottet tre månader efter betalningsordern (som är daterad den 20 september 1991).

21 På en fråga som jag ställde vid sammanträdet förklarade svarandens ombud att denne delade kommissionens tolkning att artikel 8.4 andra stycket i bilaga II till avtalet föreskriver en fast räntesats i händelse av avtalets hävning. Eftersom avtalsparterna är eniga på denna punkt, är det inte nödvändigt att granska frågan närmare, även om klausulens avrattning, enligt min uppfattning, kanske skulle ge utrymme för en annan tolkning.

22 Kommissionen har angivit att 56 timmar/tjänsteman gick förlorade av detta skäl. Till en kostnad av 52 ecu/timme ger detta ett belopp av 2912 ecu (även om siffran 2925 ecu felaktigt anges i ansökan).

23 Domen i målet kommissionen mot Molitorio (ovan fotnot 8), punkt 54.