Förslag till avgörande av generaladvokat N. Fennelly föredraget den 11 mars 1999
1 Originalspråk: engelska.
2 Nederländernas högsta domstol, nedan kallad Hoge Raad.
3 Dom av den 5 juli 1988 i mål 289/86 (REG 1988, s. 3655; svensk specialutgåva, volym 9).
4 Coffeeshops har även följande benämningar på nederländska: reggaebar, koffiehuis, theehuis, shoarma-huis och sappenbar.
5 Se härvid den nyligen meddelade domen från Hoge Raad av den 28 januari 1998 i målet Nederlandse Belastingrechtspraak 1998/116 (nr 330777).
6 Staatsblad 167, t dess senaste lydelse enligt lag av den 21 december 1994, Staatsblad 1995, 32.
7 Riktlinjer av den 28 oktober 1976. Murphy och 0'Shea, Dutch drugs policy, Ectasy and the 1997 Utrecht CVO Report, (1998) 8 Irish Criminal Law Journal, 141, s. 142, sparar ursprunget till nutida nederländsk politik till de rekommendationer som utfärdades av Werkgroep Verdovende Middelen 1972 (arbetsgrupp om narkotika), allmänt känd under namnet Commissie-Baan (Baankommittén). Se Baan, Achtergronden en Risico's van Druggebruik, Haag, 1972.
8 Se Staatscourant, 187, s. 12.
9 Dessa är följande: (affichering) reklam får ej göras för narkotika, (harddrugs) ingen tung narkotika far säljas, (overlast) coffeeshopen får inte vara störande, (jeugdigen) ingen narkotika får säljas till minderåriga (under 18 ar) och dessa får inte heller vistas i lokalen, (grote) högst fem gram per person får säljas vid en och samma transaktion. Vidare får en coffeeshop ha ett lager (handelsuorraad) på högst 500 gram. De lokala eller regionala myndigheterna kan neka tillstånd till att öppna en coffeeshop eller besluta att en sådan inrättning skall stängas även om dessa kriterier är uppfyllda.
10 Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 49), nedan kallat sjätte direktivet.
11 Ovan fotnot 2, punkt 23.
12 Någon muntlig förhandling hade inte begärts och domstolen beslutade i enlighet med artikel 104.4 i rättegångsreglerna att avstå därifrån.
13 FN:s fördragssamling, 520, nr 7515 (SÖ 1964:59, nedan kallad narkotikakonventionen).
14 Dom av den 2 augusti 1993 i mål C-111/92 (REG 1993, s. I - 4677), punkt 16.
15 Se generaladvokaten Légers förslag till avgörande inför dom av den 28 maj 1998 i mål C-3/97, Goodwin och Unstead (REG 1998, s. I - 3257), punkt 9.
16 Dom av den 11 juni 1998 i mål C-283/95, Fischer (REG 1998, s. I - 3369), punkt 17 i förslaget till avgörande.
17 Se dom av den 5 februari 1981 i mål 50/80, Horvath (REG 1981, s. 385), av den 26 oktober 1982 i mål 221/81, Wolf (REG 1982, s. 3681) och av den 26 oktober 1982 i mål 240/81, Einberger (REG 1982, s. 3699; svensk specialutgåva, volym 6, s. 549, nedan kallat målet Einberger I).
18 Punkt 8.
19 Ibidem, punkt 9. Domstolen hänvisade uttryckligen till ingressen till narkotikakonventionen, i vilken det talas om (tredje övervägandet) den allvarliga fara och det påföljande sociala och ekonomiska risker för samhället som sådan narkotika utgör.
20 Punkt 13.
21 Punkt 14.
22 Dom av den 28 februari 1984 i mål 294/82 (REG 1984, s. 1177; svensk specialutgåva, volym 7, s. 541, nedan kallat målet Einberger II). I enlighet med artikel 2 andra punkten i sjätte direktivet är införsel av varor belagd med mervärdesskatt.
23 Dom av den 5 juli 1988 i mål 269/86 (REG 1988, s. 3627) som rörde försäljningen av amfetamin.
24 Ovan fotnot 2.
25 Ibidem, punkt 17.
26 Ibidem, punkt 20.
27 Ibidem.
28 Dom av den 6 december 1990 i mål C-343/89 (REG 1990, s. I-4477; svensk specialutgåva, volym 10).
29 Ibidem, punkt 20 i förslaget till avgörande.
30 Punkt 15 i förslaget till avgörande.
31 Domstolen fastslog (punkt 20) att dess övervägande ... i fråga om illegal införsel av narkotika [skulle] tillämpas även beträffande införsel av falska sedlar, eftersom det förelåg ett totalförbud mot tillverkning, innehav, införsel och saluföring av falska sedlar, både inhemska och utländska, i samtliga medlemsstater.
32 Domen i målet Happy Family, punkt 20.
33 Ovan fotnot 13.
34 Ovan fotnot 14.
35 Ovan fotnot 15.
36 Se till exempel domen i det ovannämnda målet Lange, punkterna 12 och 13.
37 Vid besvarandet av den andra frågan som ställts av Hoge Raad i det målet vägrade domstolen, som följde generaladvokaten Mancinis förslag till avgörande, göra åtskillnad mellan tung och lätt narkotika; se punkterna 25 och 26 i domen samt punkt 5 i förslaget till avgörande (gemensamt förslag till avgörande i målen Mol och Happy Family, REG 1988, s. 3627, 3643). Skillnaden, som i själva verket endast beror på vilken kategori narkotika som avses, anses av en del personer till och med vara vilseledande eftersom den inte tar hänsyn till den viktiga roll som andra faktorer har som påverkar bruket av narkotika, såsom miljön där den äger rum; se Murphy och Q'Shea, anfört arbete, s. 144.
38 Se gemensam åtgärd av den 17 december 1996 antagen av rådet på grundval av artikel K 3 i Fördraget om Europeiska unionen om tillnärmning av Europeiska unionens medlemsstaters lagstiftning och praktiska tillämpning för att bekämpa narkotikamissbruk samt förebygga och bekämpa olaglig narkotikahandel (EGT L 342, s. 6).
39 Medan det i förhandlingsrapporten anges att föreningen Happy Family beskattades för sin försäljning av lätta droger (REG 1988, s. 3655, 3656, min kursivering), nämns ingenting i domen om detta, utan där talas det endast om haschförsäljning på ungdomscentret (punkt 2). Generaladvokaten Mancini uppgav dock (se REG 1988, s. 3627, 3639) uttryckligen att en del av intäkterna gick till föreningen.
40 Ibidem, punkt 29.
41 Punkt 18 i förslaget till avgörande.
42 Kommissionen nämner härvid särskilt de tidigare riktlinjerna av den 28 oktober 1976 och den 21 oktober 1994.
43 Se Het Nederlandse Drugbeleid: Continuïeit en Verandering (Nederländsk narkotikapolitik: kontinuitet och förändring), Rijswijk, 1995 (nedan kallat dokumentet Kontinuitet och förändring).
44 Se dokumentet Kontinuitet och förändring, s. 2 i den version som kommissionen ingivit till domstolen.
45 Ibidem, s. 3.
46 Dokumentet Kontinuitet och förändring, s. 3.
47 Även om den nederländska regeringen i dokumentet Kontinuitet och förändring hänvisar till avkriminaliseringen av försäljningen av indisk hampa i coffeeshops, är det uppenbart med hänsyn både till dess yttrande i det aktuella målet och till begäran om förhandsavgörande att sådan försäljning fortfarande är förbjuden enligt nederländsk strafflag.
48 Kommissionen hänvisar härvid till ett avgörande av Hoge Raad av den 5 mars 1991, Nederlandse Jurisprudentie 1991, nr 694 (nr 88087), i vilket den i princip fastställde en lägre rätts bedömning, i ett mål där en innehavare av en coffeeshop åtalats, att det med hänsyn till intresset av ett riktigt straffrättsligt förfarande fortfarande krävts att ett åtal som väckts i strid med en allmänt vedertagen praxis att bevilja åtalsunderlåtelse skulle avvisas, om åtalet inte motiverades av den allmänna åklagarmyndigheten. Den överklagade domen fastställdes emellertid inte på grund av att någon sådan praxis inte hade styrkts.
49 Det finns ett annat skäl för denna mer dynamiska syn på konkurrensen mellan coffeeshops och vanliga barer och kaféer i Nederländerna. I domen av den 28 januari 1998 (ovan fotnot 4) beslöt Hoge Raad att coffeeshops får utnyttja avdragsrätten i sjätte direktivet för ingående mervärdesskatt som betalats för varor och tjänster som anskaffats i deras verksamhet, även om de inte är skyldiga, i enlighet med domen i målet Happy Family, att betala utgående mervärdesskatt för sina leveranser av lätt narkotika. I fall där full avdragsrätt medges, emedan skyldigheten att betala mervärdesskatt endast gäller vissa leveranser, verkar det ännu viktigare, för att undvika att coffeeshops faktiskt gynnas framför vanliga kaféer, att skyldigheten för coffeshops att betala mervärdesskatt omfattar hela omsättningen som uppkommer från driften i lokalerna.
50 Domstolen har i fast rättspraxis bekräftat den viktiga funktion som principen att undantag från mervärdesskatt skall tolkas restriktivt har: se bland annat dom av den 26 mars 1987 i mål 235/85, kommissionen mot Nederländerna (REG 1987, s. 1471), punkt 19, dom av den 15 juni 1989 i mål 348/87, Stichting Uitvoering Financiële Acties (REG 1989, s. 1737), punkt 13 och dom av den 12 november 1998 i mål C- 149/97, Institute of the Motor Industry (REG 1998, s. I - 7053), punkt 17.