Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 28 oktober 1999

1 Originalspråk: spanska.

2 EGT L 31, 1976, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 2, s. 3.

3 Ursprungligen föreskrevs i artikel 13 i direktivet en skyldighet att regelbundet överlämna en utförlig rapport om badvattnen till kommissionen. Artikeln ändrades dock genom rådets direktiv 91/692/EEG av den 23 december 1991 om att standardisera och rationalisera rapporteringen om genomförandet av vissa direktiv om miljön (EGT L 377, s. 48; svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 208), varigenom skyldigheten att överlämna en rapport blev årlig.

4 Motiven var följande: a) underlåtenhet att anpassa den belgiska lagstiftningen till direktivet, b) otillräckligt antal badplatser vid sötvatten underkastade kontroll, särskilt i regionen Vallonien, och c) överskridande av de gränsvärden som fastställs i direktivet i de vatten som kontrollerades.

5 Fem av dem klassificerades genom en kungörelse från den regionala regeringen i Vallonien den 25 oktober 1990 som badplatser (stranden Renipont vid Lasne, sjön Robertville vid Waimes, sjön Butgenbach, dalen Rabais och sjön Claire Fontaine vid Chapelle-lez-Herlaimont), och de övriga fem är på förslag för denna officiella klassificering (floden Semois vid Herbeumont) dammen vid sportanläggningen Saint-Léger, dammen vid sportanläggningen Libramont, sjön Cherapont och sjön Ry Jaune).

6 Mål C-57/89, kommissionen mot Tyskland (REG 1991, s. I-883).

7 Målet gällde tillämpningen av rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar (EGT L 103, s. 1; svensk specialutgåva, omride 15, volym 2, s. 161).

8 Ibidem, punkt 20.

9 Förslag till avgörande föredraget inför dom av den 14 juli 1993 i mål C-56/90, kommissionen mot Förenade kungariket (REG 1993, s. I-4109), punkt 34.

10 Dom av den 12 februari 1998 i mål C-92/96, kommissionen mot Spanien (REG 1998, s. I-505).

11 Förslag till avgörande föredraget inför den i not 9 ovan nämnda domen i målet kommissionen mot Spanien, punkt 40.

12 Domen i målet kommissionen mot Förenade kungariket (ovan fotnot 8), punkt 34.

13 Närmare bestämt pH, färg och genomskinligher.

14 Domen i målet Spanien mot kommissionen (ovan fotnot 9), punkt 31.

15 Exempelvis har, enligt 1997 års siffror, och här nämns endast badplatser vid sötvatten (badplatser vid havsvatten således undantagna), Danmark 112, Irland 9, Nederländerna 500 och Luxemburg 20 badplatser.

16 Dokument KOM(74) 2255 slutlig av den 3 februari 1975.

17 De omständigheter som angavs var följande:Direktivet omfattar endast områden där badning är tillåten eller tolereras. Badning på otillåtna platser sker på egen risk. Särskild uppmärksamhet skall ägnas platser där antalet badare överstiger genomsnittet på 10000 personer per linjär kilometer badstrand eller kustlinje. Hälsorisken står i proportion till den tid som tillbringas i vattnet och varierar väsentligt beroende på luft- och, till följd därav, vattentemperaturen. I fråga om havsvatten, som utgör den populäraste badplatsen, innehåller direktivet följaktligen mindre stränga villkor för de regioner där den i allmänhet låga vattentemperaturen (mindre än 20°C) begränsar badtiden i förhållande till andra regioner där man kan bada hela dagen. Det är nedsänkning av hela kroppen i vattnet under en längre tid som utgör den huvudaktivitet som är avgörande för vilka fysikaliska och kemiska egenskaper som badvatten skall ha.

18 Domen i målet kommissionen mot Förenade kungariket (ovan fotnot 8), punkt 34.

19 Se förslag till direktiv KOM/94/36 slutlig, offentliggjort i EGT C 112, den 22 april 1994, s. 3, och ändrat förslag till direktiv KOM/97/585 slutlig, med vissa av Europaparlamentets ändringsförslag, offentliggjort i EGT C 6, den 10 januari 1998, s. 9.

20 95, 90 respektive 80 procent, beroende pä omständigheterna, med de kompletterande preciseringar som fastställs i samma artikel i direktivet.

21 Rapporten för år 1996 publicerades i maj 1997 och är således av ett senare datum än det motiverade yttrandet, som är daterat den 27 december 1996. Domstolen har dock förklarat att kommissionen, vid ett förfarande om fördragsbrott, kan grunda sig på förhållanden som antingen påtalats redan i de motiverade yttrandena, och som därefter bestått, eller som uppstått efter det att yttrandena avgivits, men varit av samma beskaffenhet som de i yttrandena åsyftade förhållandena och legat till grund för samma beteende (dom av den 22 mars 1983 i mål 42/82, kommissionen mot Frankrike (REG 1983, s. 1013; svensk specialutgåva, volym 7, s. 103), punkt 20; se även förslag till avgörande av generaladvokaten Jacobs inför dom av den 8 juni 1999 i mål C-198/97, kommissionen mot Tyskland (REG 1999, s. I-3257), punkt 14).

22 Jag påminner här om generaladvokaten Lenz ord: ... Det skall erinras om att direktivet syftar till att skydda inte bara människors hälsa utan också miljön. Om en medlemsstat skulle få rätt att vid tilltagande förorening av sina vatten helt enkelt utfärda ett badförbud och att inte längre betrakta ifrågavarande områden som badvatten, skulle på sin höjd ett av dessa mål vara uppnått. (förslag till avgörande inför den i fotnot 9 nämnda domen kommissionen mot Spanien, punkt 38).

23 Se punkt 40 i förevarande förslag till avgörande.

24 Domen i målet kommissionen mot Tyskland (ovan fotnot 20), punkt 35.

25 Ibidem, punkt 34.

26 Ibidem, punkt 41.