Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 15 februari 2001

1 Originalspråk: spanska.

2 Rådets direktiv 68/414/EEG av den 20 december 1968 om en skyldighet för medlemsstaterna i EEG att inneha minimilager av råolja och/eller petroleumprodukter (EGT L 308, s. 14; svensk specialutgåva, område 12, volym 1, s. 28). Genom rådets direktiv 98/93/EG av den 14 december 1998 om ändring av direktiv 68/414/EEG (EGT L 358, s. 100), medgavs medlemsstaterna en frist tram till den 1 januari 2000 för att anpassa den nationella lagstiftningen och införde avsevärda ändringar i sagda direktiv.

3 Rådets direktiv 72/425/EEG av den 19 december 1972 om ändring av rådets direktiv av den 20 december 1968 om införande av skyldighet för medlemsstaterna i EEG att inneha minimilager av råolja eller petroleumprodukter (EGT L 291, s. 154; svensk specialutgåva, område 12, volym 1, s. 42). Detta direktiv har upphävts genom direktiv 98/93/EEG.

4 Det andra och det tredje övervägandet.

5 I punkt 34 i svaromålet förklarade den grekiska regeringen, utan att lämna någon närmare upplysning, att det inte finns någon artikel 482 i nämnda förordning. I repliken finner jag inte att kommissionen har korrigerat denna uppgift. Jag noterar dock an bestämmelsen redan finns angiven som en del av den grekiska lagstiftning som strider mot artikel 30, både i sista stycket på sidan 5 i den formella underrättelsen och i punkt 8 i det motiverade yttrandet som kommissionen tillställde den grekiska regeringen. Den grekiska regeringen tog inte heller i sina svarsskrivelser under det administrativa förfarandet kommissionen ur den villfarelsen.

6 Dom av den 11 juli 1974 i mål 8/74 (REG 1974, s. 837; svensk specialutgåva, volym 2, s. 343), punkt 5.

7 I svaret pä den fråga som ställdes av domstolen efter den ajournerade förhandlingen, angående i vilken grad distributionsbolagen var ägarmässigt i beroendeförhållande till raffinaderierna, förklarade den grekiska regeringen att raffinaderiet Hellenika Petrelaia SA (som år 1997 svarade för mer än hälften av lagren) är det enda som har tvä dotterbolag, EKOELDA AVEE och G. MAMIDAKIS, i vilka det äger 100 procent av aktiekapitalet. Den tillade att lagen under alla omständigheter föreskriver att distributionsbolagen och raffinaderierna skall vara skilda juridiska personer och att transaktionerna, om ett av raffinaderierna Kontrollerar eller äger en andel i ett av dessa företag, mellan dessa skall genomföras med iakttagande av konkurrensreglerna.

8 Den grekiska ordningen verkar inte direkt kännetecknas av möjlighet till insyn i de kostnader som följer av lagerhållningen. I artikel 3.2 andra stycket i direktiv 68/414, i dess lydelse enligt 98/93, föreskrivs följande: Kostnaden för att hålla lager i enlighet med artikel 1 skall fastställas genom system öppna för insyn. 1 detta sammanhang kan medlemsstaterna anta åtgärder för att få lämplig information om kostnaden för lagerhållning enligt artikel 1 och göra denna information tillgänglig för berörda parter.

9 Svaranderegeringen har givit uttryck för sin önskan att det skall byggas nya lagringsanläggningar i landet, på villkor att de uppfyller miljölagstiftningen och att de inte placeras i närheten av varandra. Den har försäkrat att den under de senaste åren har givit en distributionsbolag tillstånd att utöka sin lagringskapacitet avsevärt (27000 m3), samtidigt som även andra anläggningar av mindre betydelse har beviljats tillstånd (3000—5000 m3).

10 Det framgår inte om ton eller m3 åsyftas, men jag antar att det är fråga om ton.

11 Det framgår av svaromålet att den lagringskapacitet som står till distributionsbolagens förfogande skulle göra det möjligt för dem att importera upp till 2500000 ton per år, men att de endast importerar 220000 ton. Således väljer företagen att köpa från de nationella raffinaderierna och att dessa svarar för lagerhållningen, trots att de har möjlighet att sätta upp egna lagerdepåer och använda sina redan befintliga depåer, och sedan direktimportera de produkter som de marknadsför.

12 Vad beträffar priserna skulle det vara ekonomiskt motiverat att distributionsbolagen uttömde sina möjligheter att hälla lager, under förutsättning att, allt annat lika, anskaffningskostnaderna för de grekiska produkterna är högre än summan av kostnaden för de importerade produkterna och kostnaden för att lagerhålla dessa.

13 Dom av den 29 juni 1995 i mål C-391/92, kommissionen mot Grekland (REG 1995, s. I-1621), punkt 17.

14 Se ovan fotnot 6.

15 Dom av den 10 januari 1985 i mål 229/83, Leclerc mot Au blé vert (REG 1985, s. 1; svensk specialutgåva, volym 8, s. 1), punkt 23.

16 Dom av den 9 juni 1982 i mål 95/81, kommissionen mot Italien (REG 1982, s. 2187), punkt 25.

17 Dom av den 24 november 1982 i mål 249/81, kommissionen mot Irland (REG 1982, s. 4005; svensk specialutgåva, volym 6, s. 565).

18 Dom av den 28 mars 1995 i mål C-324/93, Evans Medical och Macfarlan Smith (REG 1995, s. I-563), punkt 35.

19 Domen i målet Leclerc mot Au blé vert (ovan fotnot 15), punkt 29.

20 Rättspraxis inledd med dom av den 20 februari 1979 i mål 120/78, Rewe mot Bundesmonopolverwaltung für Branntwein (REG 1979, s. 649; svensk specialutgåva, volym 4, s. 377), punkt 8. Se den senare domen av den 20 september 1988 i mål 302/86, kommissionen mot Danmark (REG 1988. s. 4607; svensk specialutgåva, volym 9, s. 579), punkt 6.

21 Dom av den 12 juli 1990 i mål C-128/89, kommissionen mot Italien (REG 1990, s. I-3239), punkt 18, och av den 20 maj 1976 i mål 104/75, de Peijper (REG 1976, s. 613; svensk specialutgåva, volym 3, s. 91), punkterna 16 och 21

22 Dom av den 25 januari 1977 i mål 46/76, Bauhuis (REG 1977, s. 5; svensk specialutgåva, volym 3, s. 267), punkt 12, och av den 17 juni 1981 i mål 113/80, kommissionen mot Irland (REG 1981, s. 1625; svensk specialutgåva, volym 6, s. 145), punkt 7.

23 Domen i målet kommissionen mot Irland (ovan fotnot 22), punkt 8.

24 Domen i målet Leclerc (ovan fotnot 15), punkt 30.

25 Dom av den 5 juni 1986 i mål 103/84, kommissionen mot Italien (REG 1986, s. 1759), punkt 22, av den 7 februari 1984 i mål 238/82, Duphar (REG 1984, s. 523; svensk specialutgåva, volym 7, s. 505), punkt 23, av den 9 juni 1982 i mål 95/81, kommissionen mot Italien (REG 1982. s. 2187), punkt 27 och av den 19 december 1961 i mål 7/61, kommissionen mot Italien (REG 1961, s. 633, s. 657).

26 Dom av den 10 juli 1984 i mål 72/83 (REG 1984, s. 2727; svensk specialutgåva, volym 7, s. 633).

27 Denna dom är det första konkreta exemplet på att domstolen prövade förhållandet mellan undantagen i artikel 36 i fördraget och åtgärder av ekonomisk art. Mortelmans, K.J.M., Common Market Law Review 1984, s. 696 ff., särskilt s. 699.

28 Oliver, P., Common Law Market Review 1985, s. 307 ff., särskilt s. 312, anser att denna dom var ett hart slag mot förhoppningarna om att det skulle skapas en gemensam energipolitik.