Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 6 juli 2000

1 Originalspråk: spanska.

2 Rådets förordning (EEG) nr 1360/90 av den 7 maj 1990 om inrättandet av en europeisk yrkesutbildningsstiftelse (EGT L 131, 1990, s. 1; svensk specialutgåva, område 16, volym 2, s. 3).

3 Artikel 1 b i beslut av den 29 oktober 1993 fattat genom gemensam överenskommelse mellan företrädarna för medlemsstaternas regeringar församlade pä stats- eller regeringschefsnivå om lokaliseringen av vissa av Europeiska gemenskapernas organ ocb avdelningar samt av Europol (EGT C 323, 1993, s. 1).

4 Gazzetta Ufficiale della Repubblica Italiana, nr 125 av den 17 maj 1962.

5 Dessa fall är följande: a) när detta erfordras av arbetets speciella karaktär, på grund av att det är säsongsbetonat, b) när avtalet syftar till att ersätta frånvarande arbetstagare som bar rätt att bibehålla sin anställning, under förutsättning att namnet på den frånvarande arbetstagaren och skälet till dennes frånvaro anges i anställningsavtalet, c) när avtalet avser utförandet av ett bestämt arbete eller en bestämd tjänst som är avgränsad i tiden, och som är av extraordinär eller sällan förekommande art, d) för arbeten i successiva etapper, som kräver annan kompetens än den sedvanliga, under förutsättning att de begränsas till kompletterande eller samordnade etapper för vilka kontinuerlig sysselsättning inom företaget saknas, e) för anställning av personal för produktion av bestämda föreställningar, radio- eller tv-program (lag nr 266/77 av den 23 maj 1977). Dessutom infördes genom lag nr 84/86 av den 25 mars 1986 en ny förutsättning i fråga om anställning av personal vid flygbolag eller handling-bolag.

6 Artikel 12 i lag nr 196/97 av den 24 juni 1997 införde vissa preciseringar i denna bestämmelse. Eftersom den nationella domstolen inte hänvisar till sagda lag, bör det inte anses att den är tillämplig på tvisten vid den nationella domstolen.

7 Vare sig i begäran om förhandsavgörande eller de yttranden som har avgivits inför domstolen klargörs om käranden grundar sitt yrkande på ett åsidosättande av artikel 1 i lag nr 230/62 eller på tillämpningen av dess artikel 2.

8 Rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 av den 29 februari 1968 om fastställande av tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkor för övriga anställda i dessa gemenskaper samt om införande av särskilda tillfälliga åtgärder beträffande kommissionens tjänstemän (EGT L 56, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 1, s. 129).

9 Villkoren meddelas i förordning nr 259/68 (ovan fotnot 7).

10 I dess lydelse enligt rådets förordning (EKSG, EEG, Euratom) nr 2615/76 av den 21 oktober 1976 om ändring av förordning (EKSG, EEG, Euratom) nr 259/68, avseende anställningsvillkor för gemenskapsinstitutionernas övriga anställda (EGT L 299, s. 1).

11 Råilets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 3947/92 av den 21 december 1992 om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna (EGT L 404, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 2, s. 188}.

12 Hådets förordning (EG) nr 2063/94 av den 27 juli 1994 om ändring av förordning (EEG) nr 1360/90 om inrättandet av en europeisk yrkesutbildningsstiftelse (EGT L 216, s. 9; svensk specialutgåva, område 11, volym 32, s. 140).

13 Kommissionen går i sitt yttrande inte in på denna fråga.

14 Se exempelvis domstolens dom av den 17 juli 1997 i mål C-334/95, Krüger (REG 1997, s. I-4517), punkt 22.

15 Jag vill emellertid påpeka att enligt min uppfattning kan denna fråga besvaras jåkande i linje med domstolens rättpraxis och, närmare bestämt, dom av den 3 oktober 1985 i mal 232/84, Tordcur m.fl. (RUG 1985, s. 3223), till vilken jag återkommer nedan, och av den 30 september 1975 i mal 50/74, Asmussen m.fl. mot kommissionen och rådet (REG 1975, s. 1003). I det senare målet, avseende tidigare artikel 94 i anställningsvillkoren, enligt vilken rådet skulle fastställa en institutions anställdas lön med ledning av lokal praxis, förklarade domstolen att lokal praxis endast är vägledande, det vill säga, endast orienterande, och inte på något vis utesluter att andra faktorer beaktas och att på detta sätt tillerkänner artikel 94 de behöriga institutionerna ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning för att anpassa de lokalt anställdas och institutionens anställdas löner efter de lokala omständigheterna vid var och en av de berörda institutionerna, med beaktande av de krav som följer av såväl dessa institutioners interna arbetsförhållanden som faktorer avseende det ekonomiska och sociala sammanhang de hör hemma i (punkterna 33 och 34).

16 Avdelning III i anställningsvillkoren, artiklarna 51—78.

17 Ovan fotnot 14.

18 Ibidem, punkt 29.

19 I förslaget till avgörande i målet Tordeur m.fl. gick generaladvokaten VerLoren van Themaat längre då han menade att den nationella domstolen kan endast ålägga en gemenskapsinstitution att betala ett adekvat skadestånd.