Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio Tizzano föredraget den 18 januari 2001

1 Originalspråk: italienska.

2 Se punkt 15 i kommissionens ansökan.

3 Se bland många andra dom av den 23 mars 2000 i mål C-327/98, kommissionen mot Frankrike (REG 2000 s. I-1851), punkt 28.

4 Jag noterar att kommissionen redan har gjort motsvarande fel avseende det i detta mål aktuella direktivet. Jag hänvisar särskilt till mål C-137/99, kommissionen mot Grekland (dom av den 16 december 1999, REG 1999, s. I-9009) och mål C-91/99, kommissionen mot Portugal (dom av den 8 juni 2000, REG 2000, s. I-4389). I dessa mål ogillade domstolen talan i den del den avsåg underlåtenhet från Greklands och Portugals sida att införliva just de bestämmelser som avses i artikel 4.1 andra stycket i direktivet med sina nationella rättsordningar (se punkt 10 respektive punkt 14 i de respektive domarna). Grunden för detta var att den tvåmånadersfrist som angavs i kommissionens motiverade yttranden löpte ut i slutet av september 1998 respektive i slutet av oktober 1998 (se punkt 6 respektive punkt 8 i de ovannämnda domarna).

5 Se dom av den 23 mars 1994 i mål C-268/93, kommissionen mot Spanien (REG 1994, s. I-947), punkt 6 och domen i det ovannämnda målet C-137/99, punkt 9.

6 Se dom av den 11 juli 1985 i mål 101/84, kommissionen mot Italien (REG 1985, s. 2629), punkt 16, dom av den 10 juli 1990 i mål C-217/88, kommissionen mot Tyskland (REG 1990, s. I-2879; svensk specialutgåva, volym 10, s. 447), punkt 33 och dom av den 4 juli 1996 i mål C-50/94, Grekland mot kommissionen (REG 1996, s. I-3331), punkt 39, dår det hänvisas till ytterligare avgöranden i denna fråga.

7 Det har nämligen inte i något av de mål vid domstolen som har rört åsidosättande av det ifrågavarande direktivet åberopats att direktivets ordalydelse skulle föranleda svårigheter. Se, förutom domarna i de ovannämnda målen C-91/99 och C-137/99, dom av den 8 juni 2000 i mål C-190/99, kommissionen mot Irland (REG 2000, s. I-4403) samt generaladvokaten Mischos förslag till avgörande i mål C-168/99, kommissionen mot Spanien. I sistnämnda mål återkallade kommissionen senare sin ansökan.

8 Se bland många andra dom av den 5 juli 1990 i mål C-42/89, kommissionen mot Belgien (REG 1990, s. I-2821), punkt 24, dom av den 10 juli 1990 i mål C-217/88, kommissionen mot Tyskland (REG 1990, s. I-2879; svensk specialutgåva volym 10, s. 447), punkt 26, dom av den 1 oktober 1998 i mål C-71/97, kommissionen mot Spanien (REG 1998, s. I-5991, punkt 17), dom av den 18 mars 1999 i mål C-166/97, kommissionen mot Frankrike (REG 1999, s. I-1719), punkt 13, där det hänvisas till ytterligare avgöranden i denna fråga, samt dom av den 4 juli 2000 i mal C-387/97, kommissionen mot Grekland (REG 2000, s. I-5047), punkt 70.

9 Se dom av den 1 mars 1983 i mål 301/81, kommissionen mot Belgien (REG 1983, s. 467; svensk specialutgåva volym 7, s. 39), punkterna 10—12. Se till stöd för den uppfattning jag ovan framfört generaladvokaten Légers förslag till avgörande i mål C-344/96, kommissionen mot Tyskland (dom av den 12 mars 1998, REG 1998, s. I-1165). Denne har, enligt min mening med rätta, noterat att medlemsstaterna i annat fall skulle kunna undandra sig skyldigheten att införliva ett direktiv inom den föreskrivna fristen genom att hänvisa till påstådda eller faktiska oklarheter om direktivets tolkning (punkt 12). Det bör även tilläggas att, såsom domstolen har anfört, medlemsstaternas regeringar deltar i det förberedande arbetet med utformningen av direktiven och följaktligen måste vara i stånd att inom den fastställda fristen utarbeta de lagbestämmelser som behövs för genomförandet av direktiven (se dom i det ovannämnda målet 301/81, punkt 11).

10 Se domen i det ovannämnda målet 301/81, punkt 8, dom av den 17 november 1993 i det ovannämnda målet C-73/92, kommissionen mot Spanien (REG 1993, s. I-5997), punkt 19, där det hänvisas till ytterligare avgöranden i denna fråga samt domen i det ovannämnda malet C-71/97, punkt 14.

11 Jag erinrar om att domstolen i domen i mål nr C-71/97 fastställde att [s]å snart ¡det konstaterats att en medlemsstat objektivt har åsidosatt sina skyldigheter enligt gemenskapsrätten] saknar det betydelse huruvida fördragsbrottet är en följd av medlemsstatens vilja eller oaktsamhet eller en följd av tekniska svårigheter som medlemsstaten har ställts inför (punkt 15).

12 Se i detta avseende dom av den 25 november 1992 i mål C-337/89, kommissionen mot Förenade kungariket (REG 1992, s. I-6103), punkt 27. Domstolen fastställde i detta mål att en eventuell begäran om förlängning av den frist som föreskrivs för genomförande av vissa bestämmelser i ett direktiv måste ske före utgången av fristen för införlivande av direktivet, när det är föreskrivet att det är möjligt att erhålla sådan förlängning, och att en för sent inkommen begäran inte kan beaktas av kommissionen (se i detta avseende den ovannämnda domen i mål C-42/89, punkt 23, och den ovannämnda domen i mål C-344/96, punkt 9).