Förslag till avgörande av generaladvokat Christine Stix-Hackl föredraget den 22 november 2001

1 Originalspråk: franska.

2 Mål T-29/97, Libéros mot kommissionen (REGP 2000, s. I-A-43 och s. II-185, nedan kallad den överklagade domen).

3 EGT L 135, 1999, s. 92.

4 Punkterna 7—14 (ovan fotnot 2).

5 Mål T-17/95 P, Alexopoulou mot kommissionen (REG 1995, s. I-A-227 och s. II-683).

6 Administrativa meddelanden nr 635 av den 16 juli 1990.

7 Artikel 14.2.1 a avser mål som anhängiggjorts enligt artikel 236 EG och artikel 152 i Euratomfördraget, det vill säga mål avseende tvister mellan gemenskaperna och deras anställda.

8 Se den redogörelse för domstolens begäran om rådets beslut om ändring av beslut 88/591/EKSG, EEG, Euratom om upprättandet av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, som lämnats av ledamoten Martin i parlamentets utskott för rättsliga frågor och medborgarrätt [6290/97 — C 4 — 0218/97 — 97/0908 (CNS)].

9 Se de Rinuy L., L'incursion prudente du juge unique au Tribunal de première instance des Communautés, RAE-LEA 2000, s. 267.

10 Rådets beslut av den 26 april 1999 om ändring av rådets beslut 88/591/EKSG/EEG/Euratom om upprättandet av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, i syfte att göra det möjligt för rätten att avgöra mål med en domare (EGT L 114, 1999, s. 52).

11 Den ovan i fotnot 8 angivna redogörelsen.

12 Se i detta hänseende den ordalydelse som använts i domstolens begäran om ändring av förstainstansrättens rättegångsregler, återgiven i slutet av punkt 27 ovan, och den Dedömning av domstolens begäran som finns i övervägandena i den ovan i fotnot 8 angivna redogörelsen (A 2 i): alla mål som rör upphävande av en förordning eller föranleder nya principfrågor eller är allmängiltiga bör tas med i denna uppräkning (det vill säga den uppräkning av mål som inte får hänskjutas till ensamdomare som numera finns i artikel 14.2.2 b i förstainstansrättens rättegångsregler).

13 Mål 92/78, Simmenthal mot kommissionen (REG 1979, s. 777), punkt 39 och följande punkter.

14 Min kursivering. Det är lämpligt att här påpeka att domstolen inte gör någon skillnad mellan rättsakt de portée générale ((allmängiltig rättsakt) punkt 38) och en rättsakt de caractère général ((av allmän karaktär) punkt 41).

15 Dom av den 1 december 1983 i mål 190/82, Blomefield mot kommissionen (REG 1983, s. 3981), punkt 20.

16 Förslag till avgörande av den 4 oktober 2001.

17 Dom av den 21 januari 1999 i mål C-73/97 P, Frankrike mot Comafrica m.fl. (REG 1999, s. I-185), punkt 13.

18 Förslag till avgörande (ovan fotnot 16), punkt 23 och följande punkter.

19 Punkt 30 (ovan fotnot 2).

20 Punkt 32 (ovan fotnot 2).

21 Domstolen har i domarna av den 1 december 1983 i mål 190/82, Blomefield mot kommissionen (ovan fotnot 15), punkt 20, och i mål 343/82, Michael mot kommissionen (REG 1983, s. 4023), punkt 15, samt av den 6 juni 1985 i mål 146/84, De Santis mot revisionsrätten (REG 1985, s. 1723), punkt 11, gjort denna bedömning av beslut med samma syfte. När det gäller beslutet av den 1 september 1983 kan jag hänvisa till förstainstansrättens dom av den 7 februari 1991 i mål T-2/90, Ferreira de Freitas mot kommissionen (REG 1991, s. II-103), punkt 61, och av den 21 oktober 1998 i mål T-100/96, Vicente Nuñes mot kommissionen (REGP s. I-A-591 och s. II-1779), punkt 67.

22 Se ovan punkt 21 och följande punkter.

23 De förenade målen T-18/89 och T-24/89, Tagaras mot domstolen (REG 1991, s. II-53).

24 Ovan fotnot 23.

25 Jag vill också hänvisa till den formulering som domstolen nar använt i dom av den 11 januari 2001 i mål C-459/98 P, Martínez del Peral Cagigal mot kommissionen (REG 2001, s. I-135), punkt 38: [...] kan inte den omständigheten att samma argument åberopades redan i första instans för att ifrågasätta lagenligheten av en gemenskapsinstitutions beslut motivera att överklagandet inte kan prövas på detta argument, då förfarandet för överklagande i annat fall skulle urholkas.

26 Dom av den 29 juni 1994 i mål C-298/93 P, Klinke mot domstolen (REG 1994, s. I-3009), punkt 15, med hänvisning till domarna i målet Michael mot kommissionen (ovan fotnot 21), punkt 19, och av den 5 oktober 1988 i målen 314/86 och 315/86, De Szy-Tarisse och Feyaerts mot kommissionen (REG 1988, s. 6013), punkt 26.

27 Se artikel 5 i beslutet av den 1 september 1983.

28 Punkterna 63—66 (ovan fotnot 23).

29 Argumentet att man kan skilja mellan syftet med artikel 31.2 i tjänsteföreskrifterna, som endast tillåter beaktande av tjänstens intresse, och syftet med artikel 32 andra stycket (se till exempel kommissionens uppfattning såsom den återges i punkt 45 i den överklagade domen) har uttryckligen tillbakavisats av domstolen i målet Klinke mot domstolen (ovan fotnot 26), punkt 16. Se i motsats härtill förstainstansrättens dom av den 30 mars 1993 i mål T-30/92, Klinke mot domstolen (REG 1993, s. II-375), punkt 26.

30 Se ovan punkt 75 och följande punkter.

31 Av den överklagade domen (ovan fotnot 2), punkt 10, och handlingarna i akten framgår att anställningskontraktet undertecknades av Alain Libéros den 23 juni 1995 men är daterat den 7 oktober 1994 (som anges som dagen för upprättande av anställningskontraktet och som ligger i tiden före den dag då anställningen erbjöds).

32 Se ovan punkt 75 och följande punkter.