Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio Tizzano föredraget den 11 juli 2002

1 Originalspråk: italienska.

2 EGT L 254, s. 64; svensk specialutgåva, område 5, volym 6, s. 160. Artikel 2.2 i avtalet om socialpolitik, som är bilaga till protokoll nr 14 till EG-fördraget, har legat till grund för direktivet som ursprungligen inte var tillämpligt på Förenade kungariket. Direktivets tillämpning har därefter, genom direktiv 97/74/EG (EGT L 10,1998, s. 22), utvidgats till att omfatta denna medlemsstat.

3 BGBl. 1996 I, s. 1548.

4 Fri översättning.

5 Dom av den 29 mars 2001 i mål C-62/99, Bofrost (REG 2001, s. I-2579).

6 Se även elfte, tolfte och fjortonde skälet till direktivet. Jag erinrar vidare om att i direktivet även det fall beaktas i vilket en grupp av gemenskapsföretag omfattar en eller flera undergrupper av gemenskapsföretag eller ett eller flera gemenskapsföretag. Enligt artikel 1.3 i direktivet skall ett europeiskt företagsråd inrättas på företagsgruppsnivå, såvida något annat inte avtalats mellan arbetsmarknadens parter.

7 Se särskilt T. Leite, L. Fernandes, L. Amado, J. Reis, Conselhos de impresa europeus, Comentários à directiva 94/45/EG, Lissabon 1996 (särskilt s. 32). I fråga om den centrala ledningens roll, jfr även B. Teyssié, Le comité d'entreprise européen, Paris 1997 (särskilt s. 199), samt C. Gulotta, Le relazioni industriali nelle imprese multinazionali. I diritti d'informazione e di consultazione dei lavoratori nell'Unione europea e nel diritto internazionale, Milano 2002 (särskilt s. 132).

8 Det skall noteras att enligt artikel 5.6 i direktivet skall (a)lla kostnader i samband med ... förhandlingar ... bäras av den centrala ledningen så att det särskilda forhandlingsorganet kan utföra sina uppgifter på lämpligt sätt.

9 Det europeiska företagsrådet skall med stöd av artikel 7 i direktivet inrättas även om det inte finns något avtal mellan parterna, särskilt om den centrala ledningen vägrar att inleda förhandlingar inom sex månader efter det att Degäran inlämnats av arbetstagarna, eller om ett avtal inte har kunnat slutas inom tre år från denna begäran. Befogenheterna och sammansättningen av det på detta sätt inrättade rådet regleras av den tillämpliga nationella lagstiftningen, i enlighet med tilläggsföreskrifterna i bilagan till direktivet.

10 Jag erinrar om att enligt fjortonde skälet till direktivet måste (d)e mekanismer för information till och samråd med arbetstagare i sådana företag eller grupper av företag ... omfatta ett företags hela verksamhet eller, i förekommande fall, en företagsgrupps samtliga företag inom medlemsstaterna, oavsett om företaget eller företagsgruppens kontrollerande företag har sin centrala ledning innanför eller utanför medlemsstaternas territorium.

11 För att underlätta framställningen skall jag i det följande endast redogöra för fallet med den fiktiva ledningen, det vill säga det fall i vilket den centrala ledningens ansvar skall bäras av ledningen ... för det av företagsgruppens företag som har flest arbetstagare i någon av medlemsstaterna. Det är dock uppenbart att synpunkterna i detta avseende även gäller det fall i vilket detta ansvar bärs av en representant som utsetts av den centrala ledningen belägen i en tredje stat.

12 Rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar (EGT L 225, s. 16).

13 Rådets direktiv 77/187/EEG av den 14 februari 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter (EGT L 61, s. 26: svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 91), i ändrad lydelse enligt direktiv 98/50/EG (EGT L 201, s. 88). Detta direktiv har därefter upphävts genom direktiv 2001/23/EG (EGT L 82, s. 16).

14 Vad avser kollektiva uppsägningar, se artikel 2.4 i direktiv 98/59. Vad däremot avser överlåtelse av företag, se artikel 6.4 i direktiv 77/187, vars innehåll har återgivits ordagrant i artikel 7.4 i direktiv 2001/23.

15 Domstolen har enligt min mening inte fört ett annorlunda resonemang i domen i det ovannämnda målet Bofrost. Domstolen har i denna dom fastställt räckvidden av den ifrågavarande skyldigheten så att den innebär att de skyldigheter som föreskrivs i [direktivet) skall uppfyllas på ett sätt som gör det möjligt för de berörda arbetstagarna eller deras representanter att få tillgång till den information som är nödvändig för att de skall kunna bedöma huruvida de har rätt att begära att förhandlingar inleds samt, i förekommande fall, på ett korrekt sätt formulera sin begäran i detta hänseende (punkt 38). Jag erinrar härvid om att denna dom avsåg en tvist där det kontrollerande företaget inom företagsgruppen, och således den centrala ledningen i direktivets mening, ännu inte hade fastställts.

16 Se särskilt punkterna 2 och 3 i tilläggsföreskrifterna i bilagan till direktivet (se även fotnot 9 ovan).

17 Jag erinrar dock i detta avseende om att enligt artikel 8.2 i direktivet kan (i) särskilda fall och på de villkor och med de begränsningar som fastställs i nationell lagstiftning den centrala ledningen vägra att vidarebefordra information som utifrån objektiva kriterier allvarligt skulle skada eller vara till förfång för de berörda företagens verksamhet.