Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 2 juli 2002

1 Originalspråk: spanska.

2 Rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstatemas varumärkeslagar (EGT L 40, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 178).

3 Upprättad genom Niceöverenskommelsen av den 15 juni 1957 om internationell klassificering av varor och tjänster för varumärkesregistrering, ändrad i Genève den 13 maj 1977.

4 Inom försäkringsbranschen används beteckningen brand-släckningsmaterial för ämnen eller preparat som kväver lågor när de avges under tryck.

5 I den ursprungliga lydelsen av Beneluxländernas enhetliga lag om varumärken (Nederlands Traktatenblad 1962, nr 58, s. 10—76) föreskrevs inte registrering av kännetecken för att särskilja tjänster. Först efter den ändring som trädde i kraft den 1 januari 1987 behandlas denna möjlighet i artikel 39. Denna reform var en följd av protokollet om varumärken för tjänster som undertecknades i Bryssel den 10 november 1983 (Nederlands Traktatenblad 1983, nr 187, s. 1—7).

6 Sedan dess har inte Ansul sålt brandsläckningsredskap under varumärket Minimax. Se punkt 18 i detta förslag till avgörande angående den verksamhet som har bedrivits från och med denna tidpunkt.

7 Nederländerna är part til! konventionen sedan den 7 juli 1884.

8 EGT L 336, 1994, s. 214—223; svensk specialutgåva, område 11, volym 38, s. 216.

9 Samma hänvisning till Pariskonventionen finns i 1994 års Varumärkesöverenskommelse, i vars artikel 15 föreskrivs att alla avtalsparter skall iaktta bestämmelserna i Paris-konventionen.

10 I den spanska versionen förekommer denna beteckning som inte finns i övriga versioner. Det är uppenbarligen fråga om ett grovt fel, eftersom direktivet inte behandlar bestämmelserna om gemenskapsvarumärken.

11 [Felet i den spanska versionen saknar betydelse i den svenska versionen, Övers. anm.].

12 EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3.

13 Se nionde skälet till förordningen.

14 Bulletin Benelux, 1962-2, s. 59.

15 Bulletin Benelux, 1962-2, s. 31 och 32.

16 Nederlands Traktatenblad 1993, nr 12, s. 1—12.

17 I punkt 1 i artikeln föreskrivs att alla berörda kan åberopa upphörandet av rättigheterna till varumärket i de fall som omfattas av artikel 5.2. Upphörandet enligt bestämmelsen i artikel 5.2 a gäller inte om faktiskt bruk av varumärket har inletts eller återupptagits under intervallet mellan utgången av den angivna femårsperioden och ingivandet av ansökan om upphävande. Inledningen eller återupptagandet av bruket inom en frist av tre månader före utgången av den oavbrutna femårsperiod då varumärket inte använts skall dock ej beaktas om förberedelserna för inledandet eller återupptagandet av bruket har ägt rum efter det att varumärkesinnehavaren fått vetskap om att ansökan om upphävande kunde komma att inges.

18 Min översättning av ovanstående bestämmelser i Beneluxländernas enhetliga lag om varumärken.

19 Se nionde skälet till direktivet och dom av den 20 november 2001 i de förenade målen C-414/99—C-416/99, Zino Davidoff m.fl. (REG 2001, s. I-8691), punkt 42.

20 Dom i detta mål avkunnades den 4 oktober 2001 (REG 2001, s. I-6959).

21 I direktivets sista skäl fastslås att dess bestämmelser helt överensstämmer med bestämmelserna i Pariskonventionen.

22 Se särskilt artikel 2.1.

23 Se punkt 30 i förslaget till avgörande i målet Koninklijke KPN Nederland.

24 Detta konstaterande är i dag okontroversiellt, vilket inte var fallet före den ändring som ägde rum år 1925.

25 Till skillnad från andra typer av immateriella äganderätter bevakas genom skyddet för särskiljande tecken (varumärken, kommersiellt namn, ursprungsbeteckningar) inte upphovsmannens skapande eller innovativa verksamhet, utan företagares agerande inom handeln och därigenom den allmänna ekonomiska ordningen.

26 Se förslagen till avgörande i målet Merz 8c Krell (punkterna 31 och 32) och i målet Koninklijke KPN Nederland (punkterna 32 och 33).

27 Se särskilt punkterna 49, 50, 62, 64 och 88, nummer 1 och 4.

28 I den tyska versionen av direktivet används uttrycket geschäftlichen Verkehr, i den franska versionen förekommer vie des affaires, i den engelska course of trade, i den italienska nel commercio och i den nederländska versionen slutligen talas om economisch verkeer.

29 1 den nederländska används uttrycket normal. 1 den franska förekommer usage sérieux, i den portugisiska uso sério, i den engelska genuine use och i den tyska ernsthafte Benutzung. I den italienska versionen används samma betydelsebärande ord som i den spanska: effettivo.

30 Se C. Fernández-Novoa, Fundamentos de derecho de marcas, editorial Montecorvo, S.A., Madrid, 1984, s. 23.

31 Artikel 10.2 a i direktivet. Se även artikel 5.2 i Pariskonventionen.

32 I det förslag till avgörande jag föredrog den 6 november 2001 i mål C-273/00, Sieckmann, dom av den 12 december 2002 (REG 2002, s. I-11737), framhöll jag reklamfunktionen som en av varumärkets funktioner (punkt 19).

33 Se C. Fernández-Novoa, fundamentos de derecho de marcas, editorial Montecorvo, S.A., Madrid, 1990, s. 253 och 254. Som intern användning nämner författaren exklusiv försäljning av varor försedda med varumärket till anställda vid kooperativ inom företaget.

34 Se artikel 10.2 b i direktivet.

35 Användningen av ett varumärke är en faktisk omständighet underställd bevisbördereglerna. I detta avseende föreskrivs i artikel 22.2 i kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 av den 13 december 1995 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärke att bevis om användning skall utgöras av information om plats, tid, omfattning och typ av användning av användningsmärket för de varor och tjänster för vilket det är registrerat, och i punkt 3 tilläggs att bevismaterialet helst skall begränsas till dokument och sådana saker som förpackningar, etiketter, prislistor, kataloger, fakturor, fotografier, tidningsannonser och undertecknade fullmakter.

36 Enligt artikel 17 i förordningen om gemenskapsvarumärken får exempelvis ett gemenskapsvarumärke överlåtas, oavsett om företaget överläts.

37 Se artikel 10.3 i direktivet. Samtyckets omfattning specificeras inte i bestämmelsen. Skall det vara uttryckligt, som i fråga om en licenstagares användning, eller räcker enbart tolerans? I artikel 19.2 i Avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter talas om användning under innehavarens överinseende.