ext/celex/62003TJ0016
FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (tredje avdelningen)
den 30 september 2004
Albano Ferrer de Moncada
mot
Europeiska gemenskapernas kommission
”Tjänstemän – Betygsrapport – Felaktig handläggning – Motivering – Ogiltigförklaring av rapporten – Ersättning för skada”
Fullständig text på franska II - 0000
Saken: Talan om dels ogiltigförklaring av sökandens betygsrapport för perioden 1995/1997, dels skadestånd.
Avgörande: Sökandens betygsrapport för perioden 1995/1997 ogiltigförklaras. Kommissionen skall betala 1 000 euro till sökanden. Kommissionen skall ersätta rättegångskostnaderna.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Betygsättning – Betygsrapport – Utarbetande – Åsidosättande av skyldigheten att föra ett samtal mellan betygsättaren och den person som betygsätts – Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 43)
2. Tjänstemän – Betygsättning – Betygsrapport – Utarbetande – Nödvändigt att ersätta den person till vilken betygsrapporten får överklagas med en annan till följd av att den som tidigare var behörig att handlägga överklaganden har lämnat institutionen – Samtal mellan den person till vilken betygsrapporten får överklagas och den person som betygsätts – Skyldighet som ankommer på den person som har ersatt den som tidigare var behörig att handlägga överklaganden
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 43)
3. Tjänstemän – Betygsättning – Betygsrapport – Utarbetande – Samtal mellan betygsättaren och den person som betygsätts – Nödvändigt med en direkt kontakt – Otillräckligt med ett telefonsamtal eller en skriftväxling
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 43)
4. Tjänstemän – Betygsättning – Betygsrapport – Motiveringsskyldighet – Omfattning – Fall som kräver en särskild motivering
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 43)
5. Tjänstemän – Talan – Skadeståndstalan – En ogiltigförklaring av det ifrågasatta beslutet säkerställer inte en adekvat ersättning för den ideella skadan – Systematisk vägran att föra samtal i betygsförfarandet
1. Det samtal som förs mellan betygsättaren eller den person till vilken betygsrapporten får överklagas, å ena sidan, och den person som betygsätts, å andra sidan, som föreskrivs i de allmänna genomförandebestämmelser som kommissionen har antagit till artikel 43 i tjänsteföreskrifterna, har sin grund i den rätt till försvar som tjänstemannen har i bedömningsförfarandet. En total avsaknad av ett sådant samtal utgör följaktligen ett åsidosättande av en väsentlig formföreskrift som rättfärdigar att betygsrapporten ogiltigförklaras.
(se punkterna 31, 32 och 46)
2. Om den tjänsteman som skulle ha handlagt överklaganden för den period som skall bedömas, enligt det förfarande för överklagande som föreskrivs i de allmänna genomförandebestämmelser som kommissionen har antagit till artikel 43 i tjänsteföreskrifterna, under tiden har lämnat institutionen, skall såsom person som är behörig att handlägga ett överklagande den utses som, vid utarbetandet av betygsrapporten, var i tjänst och överordnad den person som har betygsatts. Det ankommer på den som härvid utsetts att i möjligaste mån rådfråga den tidigare betygsättaren. Av detta följer att samtalet mellan den person till vilken betygsrapporten får överklagas och den person som betygsätts, som föreskrivs i nämnda allmänna genomförandebestämmelser, ovillkorligen skall äga rum med den person med behörighet att handlägga överklaganden som var i tjänst vid utarbetandet av betygsrapporten.
(se punkt 37)
3. Ett telefonsamtal eller, i ännu högre grad, en skriftväxling kan inte anses utgöra ett sådant hörande av den person som betygsätts vilket avses i de allmänna genomförandebestämmelser som kommissionen har antagit till artikel 43 i tjänsteföreskrifterna. Själva karaktären av detta samtal och dess syfte förutsätter nämligen en direkt kontakt mellan den person som betygsätts och betygsättaren. Om det inte finns ett direkt utbyte kan betygsättningen inte fullt fylla sin funktion såsom ett medel för förvaltning av mänskliga resurser och för uppföljning av den berördes yrkesutveckling. Det är dessutom endast denna kontakt som kan främja ett ärligt och allvarligt samtal mellan betygsättaren och den person som betygsätts, som gör det möjligt för dem dels att exakt uppskatta karaktären av samt skälen till och omfattningen av deras eventuella skiljaktigheter, dels att förstå varandra bättre.
(se punkterna 38, 39 och 41)
4. Administrationen är skyldig att tillräckligt och utförligt motivera betygsrapporterna. I vissa fall skall motiveringen ägnas särskild omsorg.
Således skall betygsrapporten motiveras särskilt om betygsättaren avser att inte följa den partssammansatta betygkommitténs rekommendationer och om kommittén i sitt yttrande gör gällande särskilda omständigheter som gör att giltigheten av eller det välgrundade i den ursprungliga bedömningen kan ifrågasättas, vilket kräver att den person som har behörighet att handlägga överklaganden gör en särskild bedömning av de följder som dessa omständigheter kan få.
Särskild uppmärksamhet skall även ägnas motiveringen av en betygsättning som innefattar mindre gynnsamma bedömningar än dem som förekommer i den föregående betygsrapporten. Det är nämligen viktigt att myndigheten motiverar den konstaterade tillbakagången så att tjänstemannen kan avgöra huruvida denna bedömning är grundad och, i förekommande fall, så att förstainstansrätten kan utöva sin domstolsprövning.
Slutligen gör sig en särskild motivering gällande om betygsrapporten har utarbetats med dröjsmål och om betygsättaren inte längre är den överordnade som var i tjänst under den period som skall bedömas. Det skall framgå av motiveringen att myndigheten har förfogat över sådana garantier som krävs för att kunna grunda betygsättningen på precisa och tillförlitliga uppgifter. Av motiveringen skall också framgå att betygsättaren har haft en omsorgsplikt.
(se punkterna 49, 50, 53 och 54)
Hänvisning till förstainstansrätten den 12 juni 2002, T-187/01, Mellone mot kommissionen, REGP 2002, s. I-A-81 och II-389, punkterna 27 och 33; förstainstansrätten den 5 november 2003, T-98/02, Lebedef-Caponi mot kommissionen, REGP 2003, s. I-A-277 och II-1343, punkt 61
5. En ogiltigförklaring av en betygsrapport medför ingen adekvat och tillräcklig ersättning för den ideella skada som en tjänsteman har lidit till följd av att rapporten är felaktig, om den berörde systematiskt har nekats samtal, i strid med den materiella rätten att yttra sig, trots den partsammansatta kommitténs utlåtande, särskilt när kommittén har framhållit att det är nödvändigt att de överordnade tar initiativ till att rätta till en yrkes- och relationsmässig situation som har blivit mycket eftersatt.
(se punkt 68)