Förslag till avgörande av generaladvokat M. Poiares Maduro föredraget den 7 april 2005

1 Originalspråk: portugisiska.

2 EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28. Direktivets lydelse har ändrats genom rådets direktiv 91/680/EEG av den 16 december 1991 med tillagg till del gemensamma systemet för mervärdesskatt och med ändring av direktiv 77/388 med sikte pä avskaffandet av fiskala gränser (EGT L. 376, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 33) och rädets direktiv 92/1 U/EEG av den 14 december 1992 om ändring av direktiv 77/388 och införande av förenklande åtgärder för mervärdesskatt (EGT L 384, s. 47; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 119) (nedan kallat sjätte direktivet).

3 Se sjunde skälet i sjätte direktivet.

4 Se i detta sammanhang generaladvokaten Gordon Slynns förslag till avgörande i mål 283/84, Transtirreno Express (REG 1986, s. 231 och 232, särskilt 235, infine).

5 Dom av den 4 juli 1985 i mål 1(18/84, Berkholz (REG 1985, s. 2251; svensk specialutgåva, volym 8, s. 253), punkt 14, och av den 11 september 2003 i mål C-155/01, Cookies World (REG 2003, s. I-8785), punkt 46. Se även domarna av den 17 november 1993 i mål C-68/92, kommissionen mot Frankrike (REG 1993, s. I-5881), punkt 14, i mål C-69/92, kommissionen mut Luxemburg (REG 1993, s. I-5907), punkt 15, och i mål C-73/92, kommissionen mot Spanien (REG 1993, s. I-5997), punkt 12.

6 Dom av den 13 mars 1990 i mål C-30/89, kommissionen mot Frankrike (REG 1990, s. I-691), punkt 10, och domarna i de ovannämnda målen Berkholz, punkt 14, och Trans Tirreno Express, punkt 15.

7 Dom i det ovannämnda målet Berkholz, punkt 17, och, på senare tid, dom av den 2 maj 1996 i mål C-231/91, Faaborg Gelting Linien (REG 1996, s. I-2395), punkt 16, och av den 20 februari 1997 i mål C-260/95, DFDS (REG 1997, s. I-1005), punkt 19.

8 Se sidan fyra i redogörelsen för skälen till Förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 77/388 och vidtagande av förenklingsålgärder (KOM(92) 448 slutlig) (EGT C 335, 1992, s. 10), som kommissionen överlämnade till rådet den 4 november 1992.

9 Min kursivering.

10 Sjätte skälet i ingressen till direktiv 92/111 innehåller inte någon hänvisning till behovet av att ta hänsyn till relationerna med ickemedlemsstater vid antagandet av bestämmelser för att förtydliga definitionen av den plats där beskattning skall ske av vissa transaktioner som äger rum ombord på fartyg, flygplan eller tåg vid passagerartransport inom gemenskapen. Av andra, tredje och fjärde skälet i ingressen framgår dock tydligt hur man vid utformningen av bestämmelserna i direktiv 92/111, vilka var nödvändiga med hänsyn till avskaffandet av fiskala gränser inom gemenskapen, beaktade relationerna med ickemedlemsstater.

11 Sc Gest, G., och fixier, G., Droit Fiscai international, 2:a upplagan, PUF, Paris. 1990, s. 17, där tiet hänvisas till en pouvoir fiscal absolu ä l'intérieur de son territoire, qui constitue une sorte de chasse gardie. För ett motsvarande synsätt se även Qurcshi, A.H., The Freedom of a State lo Legislate in Fisca! Mallers under General International Law, i The Puhlic International Law of Taxation — Text, Cases and Materials, Graham & Trotman, London, 1994, s. 29 och 31, och Terra, lì., The Place of Supply in European VAT, Kluwer Law, Dordrecht, 1998, s. 3. Se även Rutscl Silvestre, M., The Jurisdiction to tax in International Law — Theory and Practice of Legislative Fiscal Jurisdiction, Kluwer, Deventer, 1989, s. 7, 15, 16, 23, och särskilt s. 37, där statens beskattningskompetens uppges följa, och även begränsas, av statens suveränitet. Författaren hänvisar uttryckligen till statens territoriella suveränitet och grundar sig härvid pa domare Moores uttalande i malet S.S. Lotus (dom av Fasta mellanfolkliga domstolen av den 7 september 1927, Frankrike mol Turkiet, serie A, nr 10, s. 69), om atl [tļhe principle of absolute and exclusive jurisdiction within the national territory applies lo foreigners as well as to citizens or inhabitants of the country, and the foreigner can claim no exemption from the exercise of such jurisdiction, except so far as he may be able to show cither: (Í) that he is, by reason of some special immunity, not subject to the operation of the local law, or (2) that lhe local law is not in conformity with international law.

12 Se Churchill, U.U. och Lowe, A.V., The Law of the Sea, Juris Publishing, Manchester Univ. Press, tredje upplagan, 1999, s. 61, i vilken hävdas alt [t]he coastal State enjoys full territorial sovereignly over its internal waters. ... By entering foreign ports and other internal waters, ships put themselves within the territorial jurisdiction of the coastal Slate. Accordingly, that State is entitled to enforce its laws against the ship and those on board (idem, s. 65). För cti resonemang kring uppfattningen att hamnar utgör en integrerad del av en stats inre vatten, vilket inte är detsamma som dess territorialvatten, se O'Connell, D.P., The International Law of the Sea, vol, I, Clarendon Press, Oxford, 1982, s. 385. Se även Vignes, D. — La juridiction de l'État du pori cl le navire en droit international! Le navire en Droit international, Colloque de Toulon, Fditions A. Pedone, Paris. 1993, s. 127-150, särskilt s. 127, vilken har papekat alt hamnstalens kompetens pa senare tid gradvis har utvidgats (creeping jurisdiction).

13 För ett utförligare resonemang i denna fråga, se Gidcl, G., Le Droit international puhlic de la mer — Le temps de. paix, volym II, les eaux intérieures, Topos Verlag och Librairie Edouard Duchcmîn, Liechtenstein/Paris. 1981, s. 79 och följande sidor samt, vad särskilt gäller uppfattningen att hamnstatens skattelagstiftning fullt ut är tillämplig pa fartyget, s. 119-125.

14 Sc Churchill, R.R. och Lowe, A.V., The Law of the Sea, op. cit., s. 68, där del uppges atl hamnslalen as a matter of strict law under alla omständigheter har jurisdiktion även med avseende pa fartygets interna angelägenheter redan av den anledningen att fartyget frivilligt har kommit Ín på dess inre vatten.

15 Särskilt den kommersiella konkurrensen mellan hamnar om anlöpande kryssningsfartyg är väl känd. Se Combacau, J./Sur, S., Droit international puhlic, femte upplagan, Monlchrestien, Paris. 2001, s. 461, beträffande tälten att neka ett fartyg tillträde till en hamn.

16 Punkt 21 i domen i del ovannämnda målet Trans Tirreno och, senare, punkt 18 i domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike (min kursivering). Domstolen hänvisar i domen i målet Trans Tirreno generellt till andra slater, vilket logiskt sett även omfattar ickemedlemsstater och inte endast andra medlemsstater. Även om det malet rörde skyddet för andra medlemsstaters beskaltningskompetens, bör samma hänsyn till iakttagandet av tcrritorialitetsprincipen gälla när det är frigă om icke-medlemsslaler. Detta följer även, sasom den grekiska regeringen påpekat vid förhandlingen, av behovet av att iaktta det geografiska tillämpningsområdet för det gemensamma mervärdesskattesyslemel, vilkel definieras i artiklarna 2 och 3 i sjätte direktivet. Se även Terra, lì., The placc of supply in European VAT, op. cit., s. 3 och 4.

17 Domen i det ovannämnda målet Trans Tirreno Express, punkt 21.

18 Idem, punkt 18.

19 Att denna regel i punkt 1 b utgör the general rule in the Sixth Directive with regard to the place of supply of goods har framförts i doktrinen (Terra, B. och Kajus, J., A Guide lo the European VAT Directives, vol. 1, IBFD Publications. 2005, s. 557, särskilt s. 559 och 560). Detta avser naturligtvis endast de fall då varan inte skall skickas eller transporteras. I annat fall är det artikel 8.1 a som skall tillämpas.

20 Under transportmedlets uppehåll i en hamn i en ickemedlemsstat omfattas de varuleveranser som sker ombord således inte av mervärdesskaltelagsliftningen i den första medlemsstat i vilken resan inom gemenskapen påbörjades. Transportmedlet i fråga omfattas under denna tid helt och hallet av en icke- niedlemsslats beskaltningskompetens, varför varuleveranser som äger rum ombord under detta uppehåll uppenbart sker utanför sjätte direktivets geografiska tillämpningsområde.

21 På grund av vad ovan anförts kan jag inte ansluta mig till den tolkning av artikel 8.1 c som förefaller förespråkas av Terra, B./Kajus, j., A Guide to tlie European VAT Directives, op. cit., s. 560, fotnot 552, med där angivet exempel.

22 Det bör i detta sammanhang påpekas att det till exempel i Tyskland inte i införlivandebestämmelserna i 3e § UStG har intagits några uttryck motsvarande dem som slutligen införts i definitionerna i sjätte direktivet av passagerartransportens avreseort respektive passagerartransportens ankomstort.

23 Jag vill dessutom tillägga att, såsom kommissionen påpekat vid förhandlingen, även om lagstiftaren på flera ställen i punkt 1 c uttryckligen har hänvisat till att nya passagerare kan gå ombord respektive att passagerare kan lämna transportmedlet för att definiera avreseorten respektiv ankomstorten, har lagstiftaren inte gjort någon sådan hänvisning beträffande begreppet uppehåll.

24 Denna uppfattning har för övrigt visst stöd i den engelska versionen av bestämmelsen, i vilken det belt enkelt talas om ett stop utanför gemenskapen.