lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat L. A. Geelhoed föredraget den 7 april 2005

CELEX
62004CC0073
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: engelska.

2 EGT C 27, 1998, s. 1.

3 Dom av den 10 januari 1990 i mål C-115/88, Reichert mot Dresdner Bank (REG 1990, s. I-27), punkt 10. Se även dom av den 14 december 1977 i mål 73/77, Sanders mot Van der Putte (REG 1977, s. 2383), punkterna 13-15.

4 EGT C 59, 1979, s. 35.

5 Kommissionen illustrerar med exemplei dä en köpare blir medlem i ett bolag, som i sin lur älter timesharc-egendomen. Medlemskap i bolaget skulle sammanlänkas med rallen att nyttja egendomen pä tidsdelningsbasis under clt aula! är vid en viss period av året.

6 Europaparlamentets och rådets direktiv 94/47/EG av den 26 oktober 1994 om skydd för köparna vad avser vissa aspekter i avtal om nyttjanderätten till fast egendom på tidsdelningsbasis (EGT L 280, 1994, s. 83: svensk specialutgåva, område 13, volym 27, s. 40).

7 Ingressen, punkt 3.

8 Ingressen, punkt 4.

9 Ingressen, punkt 2. Se även artikel 1 i direktivet.

10 Domen i målet Sanders (ovan fotnot 3), punkt 18.

11 Domen i målet Reichert (ovan fotnot 3), punkt 8.

12 Domen i målet Sanders (ovan fotnot 3), punkt 16.

13 Dom av den 26 februari 1992 i mål C-280/90, Hacker mot Euro-Relasi (UEG 1992, s. I - 1111), punkt 15.

14 Se analogt domen av den 27 januari 2000 i mål C-8/98, Dansommer mot Götz (REG 2000, s. I-393), punkt 34.

15 Se analogt även den underordnade betydelsen av de försäkringstjänster som tillhandahölls i målet Dansommer (ovan fotnot 14).

16 Se exempelvis domstolens dom av den 15 januari 1985 i mål 241/83, Rosier mot Rottwinkel (REG 1985, s. 99).

17 Domen i målet Rosier (ovan fotnot 16), punkt 27.

18 Domen i målet Rosier (ovan fotnot 16), punkterna 23 och 24.

19 Se även det resonemang som fördes av Court of Appeal of England and Wales (Civil Division) i milet Jarrett mot Barclays Bank (1996) F.WCA Civ 847: |M|ot bakgrund av domstolens dom i malel Rosier mot Rotlwinkcl kan jag inte sc liigat skäl för att avtal i dessa fall inte skall anses som nyttjanderätt till fast egendom i den mening som avses i artikel 16.1. I samtliga fall liar en part rätten alt exklusivt förfoga över fast egendom, som enligt avtalet ägs av den andra avtalspalten, under en viss tid mot ett visst vederlag ... Samtliga de skäl som föranledde domstolen alt tolka artikel 16.1 pá sä sätt att kortvariga hyresavtal omfattas av bestämmelsen kan i lika hög grad tillämpas pä avtalen i dessa mil soni pi det kortvariga avtal som var föremal för prövning i nlälet Rosier (av Morritt l.J).

20 Se exempelvis domen i malet Dansommer (ovan fotnot 14), punkt 21.

21 Domen i målet Reichert (ovan fotnot 3), punkt 11. Detta återspeglar resonemanget i Jenardrapporten där följande anges: Genom att ge domstolarna i den stat där egendomen är belägen behörighet vad gäller nyttjanderätt till fast egendom hade kommittén för avsikt att inbegripa tvister mellan hyresvärd och hyresgäst om förekomsten eller tolkningen av nyttjanderättsavtal, ersättning för skador som vållats av hyresgästen, vräkning med mera. Kommittén hade inte för avsikt att bestämmelsen skulle tillämpas i mål som endast avsåg indrivning av hyra, eftersom sådana mål kan anses avse frågor som i betydande utsträckning inte har att göra med den upplåtna egendomen i sig.

22 Domen i målet Reichert (ovan fotnot 3), punkt 12.

23 Domen i mälel Rosier (ovan fotnot 16) punkt 29.

24 Domen i mälcl Dansommer (ovan fotnot 14), punkt 22.

25 Domen i mälel Dansommcr (ovan fotnot 14), punkt 25.

26 Domen i malet Dansomnier (ovan fotnot 14), punkt 34.

27 Se analogt Court of Appeals resonemang angăeude den tredje frågan i malet ļarrett mol Barclays Bank (ovan fotnot 19).

28 Se analogt domen ¡ malet Reichert (ovan fotnot 3), punkt 12.

29 Se analogt domen av den 27 september 1988 i mal 189/87, Kalfclis (REG 1988, s. 5565; svensk specialutgåva, volym 9, s. 729), dar domstolen inie godtog argumentet all det endast är en domstol som är behörig att pröva alla de fragor som uppkommer med anledning av clt förfarande rörande artikel 5.3 i konventionen.