Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 26 april 2005

1 Originalspråk: spanska.

2 Inrättad genom rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 (EGT L 302, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4).

3 Det framgår av beslutet ont hänskjutande att Unamar bar förnekat att det skulle ha bifogat nämnda handling. Unamar har i sina yttranden hävdat alt handlingen undertecknades och ingavs av bolaget Hamburg Süd.

4 Enligt gemenskapens rättspraxis skall bestämmelsen tillämpas på varje åtgärd eller underlåtenhet som medför att myndigheterna, om än tillfälligt, hindras från att få tillgång till varorna och att utföra de kontroller soin föreskrivs i artikel 37.1 i kodexen (dom av den 1 februari 2001 i mål C-66/99, D. Wandel, REG 2001, s. I-873, punkt 47, av den 11 juli 2002 i mål C-371/99, Liberexim, REG 2002, s. I-6227, punkt 55, av den 12 februari 2004 i mål C-337/01, Hamann International, REG 2004, s. I-1791, punkt 31, av den 29 april 2004 i mål C-222/01, British American Tobacco, REG 2004, s. I-4683, punkt 47, och av den 20 januari 2005 i mål C-300/03, Honeywell Aerospace, REG 2005, s. I-689, punkt 19).

5 Domstolen har i dom av den 23 september 2004 i mål C-414/02, Spedition Ulustrans (REG 2004, s. I-0000), punkt 39, bekräftat att rekvisiten för att fastställa vilka personer som är skyldiga att betala tullskulden uttömmande föreskrivs i gemenskapens tullkodex. I doktrinen har hävdats att gemenskapslagstiftaren, som har ett lovvärt praktiskt synsätt, har avhållit sig från att fastställa den tullpliktiga händelsen och den tullskyldige, genom att endast på ett kasuistiskt sätt ange de omständigheter som ger upphov till en tullskuld och dem som är gäldenärer för denna skuld (se Pelecha Zozaya, F., El código aduanero comunitario y su aplicación en España, förlaget Marcial Pons, Madrid 1995, s. 49).

6 Min markering.

7 Kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillänipningsföreskrifter för rådels förordning (EEG} nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L. 253, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 10, s. 1).

8 Detta alternativ är för övrigt korrekt, eftersom de omtvistade varorna inte har införts till gemenskapen olagligen, utan i enlighet ined artiklarna 38-41 i själva Kodexen. Det är först efter varornas forvaring i avvaktan på att de skulle hänföras till en godkänd tullbehandling som de har undandragits från övervakningen.

9 Valor som importeras fråu länder eller territorier utanför Europeiska unionen förvärvar tullstatus som gemenskapsvaror genom övergången till fri omsättning. Därmed kan de tullar som lagligen skall betalas tas ut (artiklarna 79 och 201.ī i kodexen). En tullskuld uppkommer emellertid i princip inte i de situationer där varorna alltjämt omfattas av förfarandet för extern transitering, lagring, aktiv förädling eller temporär import (artiklarna 91, 98, IM och 137).

10 Enligt artikel 37 i kodexen skall varor som förs in till gemenskapen alltjämt stå under övervakning och de far utsättas för myndigheternas kontroll. Denna situation skall bestå under den tid som krävs for alt fastställa varornas tullstalus.

11 I fråga om den mening som är föremål för tolkning i detta mål föreligger således solidariskt betalningsansvar för importören, transportören och den person som de har företrätt, å ena sidan, eller innehavarna, å andra sidan, beroende på huruvida varorna har lossats från fartyget.