Domstolens dom (andra avdelningen) den 4 oktober 2007
I mål 0192/06, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, framställd av Bundesverwaltungsgericht (Tyskland) genom beslut av den 19 januari 2006, som inkom till domstolen den 21 april 2006, i målet
DOMSTOLEN (andra avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden C.W.A. Timmermans samt domarna P. Kūris, K. Schiemann, J. Makarczyk (referent) och L. Bay Larsen, generaladvokat: M. Poiares Maduro, justitiesekreterare: R. Grass,
efter det skriftliga förfarandet,
med beaktande av de yttranden som avgetts av: Matthias Kruck, genom R Schulze, Rechtsanwalt, Europeiska gemenskapernas kommission, genom F. Erlbacher, i egenskap av ombud,
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,
följande
Dom
Tillämpliga bestämmelser
Gemenskapslagstiftningen
Förordning nr 1765/92
Förordning (EG) nr 762/94
Förordning nr 3887/92
Den nationella lagstiftningen
Tvisten vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan
Prövning av tolkningsfrågan
Rättegångskostnader
1. Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 9.2-9.4 i kommissionens förordning (EEG) nr 3887/92 av den 23 december 1992 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för det integrerade administrations- och kontrollsystemet för vissa av gemenskapens stödsystem (EGT L 391, s. 36; svensk specialutgåva, område 3, volym 47, s. 107), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1648/95 av den 6 juli 1995 (EGT L 156, s. 27) (nedan kallad förordning nr 3887/92), jämförd med artikel 7.6 första stycket i rådets förordning (EEG) nr 1765/92 av den 30 juni 1992 om upprättande av ett stödsystem för producenter av vissa jordbruksgrödor (EGT L 181, s. 12; svensk specialutgåva, område 3, volym 43, s. 20), i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 2989/95 av den 19 december 1995 (EGT L 312, s. 5) (nedan kallad förordning nr 1765/92).
2. Begäran har framställts i ett mål mellan jordbrukaren Matthias Kruck och Landkreis Potsdam-Mittelmark, angående de kompensationsbetalningar som den förre gör anspråk på för regleringsåret 1996/1997.
3. Följande framgår av andra skälet i förordning nr 1765/92: För att säkerställa en bättre balans på marknaden är det nödvändigt att ett nytt stödsystem införs. Det bästa sättet att göra detta är att närma gemenskapens priser för vissa jordbruksgrödor till världsmarknadspriserna och att kompensera för det inkomstbortfall som följer av sänkningen av de institutionella priserna, genom att bevilja kompensationsbetalning till de producenter som odlar sådana produkter. De arealer som berättigar till detta stöd bör därför begränsas till arealer med jordbruksgrödor eller tidigare offentligt finansierade uttag av arealer.
4. Artikel 2 i förordning nr 1765/92 har följande lydelse:
5. Enligt artikel 7.1 i denna förordning är varje producent som ansöker om kompensationsbetalning skyldig att enligt fastställda metoder ta en del av sina arealer ur bruk.
6. I artikel 7.5 i denna förordning regleras den kompensationsbetalning som skall betalas i utbyte för detta uttag.
7. Artikel 7.6 första stycket i denna förordning har följande lydelse:
8. Artikel 9 första stycket i förordning nr 1765/92, enligt vilken kompensationsbetalning inte utgår för viss mark, har följande lydelse:
9. Sjätte skälet i kommissionens förordning (EG) nr 762/94 av den 6 april 1994 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning nr 1765/92 avseende programmet för arealuttag (EGT L 90, s. 8; svensk specialutgåva, område 3, volym 56, s. 254) har följande lydelse: För att produktionen skall kunna kontrolleras fastställs i förordning (EEG) nr 1765/92 kompensation för arealuttag som överstiger producentens åtagande. ... Detta mål kan nås endast om arealuttaget görs från mark där jordbruksgrödor odlas. De nödvändiga bestämmelserna i fråga bör ta hänsyn till mångfalden av jordbruksstrukturer inom gemenskapen.
10. Enligt artikel 2 första stycket i förordning nr 762/94 betyder arealuttag att ett område som under föregående år har odlats i syfte att ge en skörd läggs i träda.
11. I förordning nr 3887/92 fastställs tillämpningsföreskrifter för det integrerade administrations- och kontrollsystemet för vissa av gemenskapens stödsystem. Genom förordningen upprättas bland annat kontroller för att säkerställa att villkoren för att stöd skall beviljas uppfylls inom sektorn för arealstöd.
12. Artikel 9 i förordning nr 3887/92 har följande lydelse:
13. 1 § i förordningen avseende stöd till producenter av vissa jordbruksgrödor (Verordnung über eine Stützungsregelung für Erzeuger bestimmter landwirtschaftlicher Kulturpflanzen, BGBL 1995 I, s. 1561) (nedan kallad KVO) har följande lydelse:
14. 12a § stycke 1 första meningen K VO har följande lydelse:
15. Det framgår av beslutet om hänskjutande att Matthias Kruck, jordbrukare i delstaten Brandenburg, för regleringsåret 1996/1997 framställde en begäran om kompensationsbetalning avseende arealer som utnyttjats för 13,3830 hektar proteingrödor och 45,9521 hektar oljelin liksom för att frivilligt ha tagit 29,2247 hektar mark ur bruk.
16. Den 6 januari 1997 beslutade Landkreis Potsdam-Mittelmark att inte bevilja ett stöd avseende de brukade arealerna med motiveringen att en del av de deklarerade arealerna inte berättigade till stöd — närmare bestämt 2,5 hektar av den areal som utnyttjas för proteingrödor och 25,5998 hektar av den areal som utnyttjas för oljelin — och att den överskjutande del som konstaterats i båda fallen utgör mer än 20 procent av den faktiskt fastställda arealen.
17. Enligt Landkreis Potsdam-Mittelmark kunde kompensationsbetalning för arealuttag dessutom endast beviljas för 33 procent av den berättigande arealen. Med hänsyn till den brukade areal som faktiskt berättigade till stöd och efter det att delstaten Brandenburg hade beaktat den totala nedsättningen beviljades Matthias Kruck kompensationsbetalning för ett arealuttag om endast 12,76 hektar.
18. Matthias Kruck begärde omprövning av detta beslut, och Landkreis Potsdam-Mittelmark beslutade den 6 maj 1997 att inte företa någon ändring.
19. Under det rättsliga förfarandet som följde ändrade Verwaltungsgericht Potsdam (Potsdams förvaltningsdomstol) detta beslut, eftersom den ansåg att en areal om 11,1530 hektar proteingrödor berättigade till kompensationsbetalning. Däremot ogillades överklagandet vad gällde den areal som utnyttjades för oljelin. Denna dom fastställdes av Oberverwaltungsgericht für das Land Brandenburg (Brandenburgs högre förvaltningsdomstol).
20. Bundesverwaltungsgericht (den tyska federala förvaltningsdomstolen) ogillade Matthias Knicks överklagande av Oberverwaltungsgericht für das Land Brandenburgs dom i den mån som överklagandet gällde kompensationsbetalning för oljelin.
21. Vid Bundesverwaltungsgericht är frågan avseende rätten till kompensationsbetalning för det frivilliga arealuttaget fortfarande föremål för prövning.
22. I detta hänseende har den hänskjutande domstolen påpekat att det varken har konstaterats att Matthias Kruck övervärderat det frivilliga arealuttaget eller använt denna areal på ett otillbörligt sätt. Den hänskjutande domstolen har dessutom understrukit att den areal som ansökan avser inte är större än 33 procent av de brukade arealer för vilka en ansökan om kompensationsbetalning lämnats in. Stöd skulle således i princip kunna beviljas för den areal som ansökan avser.
23. För det fall kompensationsbetalningarna för arealer som utnyttjas för jordbruksgrödor emellertid skulle minskas till följd av oegentligheter som konstaterats avseende dessa arealer, vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida denna omständighet har någon återverkan på kompensationsbetalningen för det frivilliga arealuttaget.
24. Bundesverwaltungsgericht har påpekat att det endast är stödet som beviljats för proteingrödor och oljelin som påverkas av de oegentligheter i form av underlåtenhet att uppfylla de villkor som föreskrivs för dessa grödor.
25. I artikel 9 i förordning nr 3887/92 återfinns nämligen inte någon bestämmelse om att även kompensationsbetalningen för arealer som frivilligt tagits ur bruk skall påverkas av dylika oegentligheter. Enligt den hänskjutande domstolen skall artikel 9.3 förordning nr 3887/92 i stället tolkas så, att de arealer som frivilligt tagits ur bruk uttryckligen tillhör en grupp för sig.
26. Under dessa förhållanden har Bundesverwaltungsgericht beslutat att vilandeförklara målet och att till domstolen hänskjuta följande tolkningsfråga för förhandsavgörande:
27. Domstolen erinrar för det första om att kompensationsbetalningen, enligt artikel 2.2 i förordning nr 1765/92 om upprättande av ett stödsystem för producenter av vissa jordbruksgrödor, beviljas för den areal där jordbruksgrödor odlas eller som tas ur bruk i enlighet med artikel 7 i denna förordning.
28. Mot bakgrund av sjätte skälet i förordning nr 762/94 kan målet med ett frivilligt arealuttag, nämligen att kunna kontrollera produktionen, endast nås om det arealuttag som överstiger producentens åtagande görs från mark där jordbruksgrödor odlas.
29. Enligt artikel 7.6 i förordning nr 1765/92 får den [frivilligt] uttagna arealen inte överstiga den areal med jordbruksgrödor för vilken man ansöker om kompensationsbetalning.
30. Medlemsstaterna får dessutom fastställa en lägre gräns för arealuttag av hänsyn till särskilda förhållanden inom deras jordbruk. I Tyskland har denna gräns satts till 33 procent genom 12a § stycke 1 första meningen KVO.
31. Det är vedertaget att sambandet mellan den areal som frivilligt skall tas ur bruk och den för jordbruksgrödor avsedda areal för vilken man ansöker om kompensationsbetalning endast har till syfte att fastställa procentsatsen av den areal som frivilligt kan tas ur bruk.
32. Begreppet areal med jordbruksgrödor för vilken man ansöker om kompensationsbetalning, vilket återfinns i artikel 7.6 i förordning nr 1765/92, innebär att denna areal faktiskt skall utnyttjas för dessa grödor.
33. Eftersom kompensationsbetalning dessutom enligt artikel 9 i förordning nr 1765/92 inte kan beviljas för viss mark, skall denna mark inte heller, vid beräkningen av det arealuttag som berättigar till kompensationsbetalning, utgöra areal med jordbruksgrödor i den mening som avses i artikel 7.6 i samma förordning.
34. Domstolen erinrar för det andra om att förordning nr 3887/92, i enlighet med sjunde och nionde skälen i densamma, syftar till att på ett effektivt sätt kontrollera att bestämmelserna för gemenskapsstöd följs och att bestämmelser antas som syftar till att effektivt förhindra och vidta sanktionsåtgärder mot oegentligheter och bedrägerier (se, för ett liknande resonemang, dom den av 1 juli 2004 i mål C-295/02, Gerken, REG 2004, s. I-6369, punkt 41, och av den 24 maj 2007 i mål C-45/05, Maatschap Schonewille-Prins, REG 2007, s. I-3997, punkt 63).
35. För att uppnå dessa ändamål föreskrivs det nämligen i artikel 9.2 i denna förordning, för det fall den areal som angivits i ansökan om arealstöd är större än den som fastställs vid en kontroll, olika sanktionsåtgärder som är anpassade efter hur allvarlig oegentligheten är, såsom reduktion av gemenskapsstödet eller att stöd inte beviljas alls.
36. Domstolen konstaterar i detta hänseende att det vid tillämpningen av artikel 9.1 och 9.2 i förordning nr 3887/92 endast skall tas hänsyn till grovfoderarealer, arealer tagna ur produktion och arealer med olika jordbruksgrödor, vilka skall behandlas var för sig.
37. Av detta följer att var och en av dessa kategorier som producenten har deklarerat i syfte att erhålla stöd skall behandlas var för sig vad gäller dels kontrollen av att de villkor som uppställts för att erhålla kompensationsbetalning uppfylls, dels de juridiska konsekvenser som kan följa på en sådan kontroll.
38. Frågan som ställts skall alltså besvaras på följande sätt: Artikel 9 i förordning nr 3887/92 skall tolkas så, att beräkningen av den maximala areal som berättigar till kompensationsbetalning för mark som tagits ur bruk enligt artikel 7.6 första stycket andra och fjärde meningarna i förordning nr 1765/92 skall ske på grundval av den brukade areal som anges i ansökan, förutsatt att denna areal faktiskt utnyttjas för jordbruksgrödor och inte inbegriper sådan mark för vilken det enligt artikel 9 i förordning nr 1765/92 inte utgår någon kompensationsbetalning.
39. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (andra avdelningen) följande:
1 Rättegångsspråk: tyska.