Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 18 september 2008

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets förordning (EEG) nr 1766/92 av den 30 juni 1992 om den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål (EGT L 181, s. 21; svensk specialutgåva, område 3, volym 43, s. 29).

3 Kommissionens förordning (EG) nr 1758/1999 av den 9 augusti 1999 om inledande av en anbudsinfordran för bidrag eller avgift för export av råg till alla tredje länder (EGT L 210, s. 3).

4 Kommissionens förordning (EG) nr 1851/1999 av den 26 augusti 1999 om fastställande av det högsta exportbidraget för råg inom ramen för den anbudsinfordran som avses i förordning (EG) nr 1758/1999 (EGT L 226, s. 20).

5 Kommissionens förordning (EG) nr 1816/1999 av den 19 augusti 1999 om fastställande av exportbidrag för spannmål och för mjöl och krossgryn av vete eller råg (EGT L 220, s. 22).

6 Kommissionens förordning (EEG) nr 3665/87 av den 27 november 1987 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter (EGT L 351, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 24, s. 216).

7 Kommissionens förordning (EG) nr 800/1999 av den 15 april 1999 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter (EGT L 102, s. 11).

8 Bland språkversionerna är det endast enligt den tyska som denna artikel inleds med Außerdem … (dessutom). Motsvarigheten återfanns dock i alla språkversioner av den föregående bestämmelsen i artikel 18.3 i förordning nr 3665/87.

9 Kommissionens förordning (EG) nr 1501/95 av den 29 juni 1995 om vissa tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 1766/92 vad avser beviljande av exportbidrag och de åtgärder som ska vidtas vid störningar inom spannmålssektorn (EGT L 147, s. 7). Förordningen antogs när förordning nr 3665/87 fortfarande var i kraft men hade inte ändrats vid tidpunkten för de omständigheter som är aktuella i målet vid den nationella domstolen, eftersom den ersatts av förordning nr 800/1999.

10 I den lydelse som var tillämplig vid tidpunkten för de omständigheter som är aktuella i målet vid den nationella domstolen, det vill säga i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1259/97 av den 1 juli 1997 (EGT L 174, s. 10).

11 Av förteckningen i bilagan till förordning nr 800/1999 (se punkt 8 ovan) framgår att artikel 18 i förordning nr 3665/87 motsvaras av artikel 16 i förordning nr 800/1999 (se punkt 18 ovan).

12 Se punkterna 6 och 26 ovan. Artikel 14 i förordning nr 1501/95 (en sektoriell tillämpningsföreskrift) har till syfte att omvandla ett exportbidrag för alla tredje länder, inom ramen för en anbudsinfordran som rör en produkt inom denna sektor (förordning nr 1851/1999), till ett differentierat bidrag. Så sker enligt artikeln genom hänvisning till det belopp för exportbidraget som fastställts för produkten i fråga, och som också uttryckts som att det avser alla tredje länder (förordning nr 1816/1999).

13 Vid förhandlingen har det bekräftats att målet som är i fråga vid den nationella domstolen inte gäller de återstående sändningarna. Vad avser dessa kan slutsatsen eventuellt dras att Glencore kunnat lägga fram samtliga av tullmyndigheten begärda dokument.

14 Rågets slutdestination har inte klarlagts. I begäran om förhandsavgörande anges det att ansökan om godkänd tullbehandling avsåg export till Nazran och Minsk i Ryssland. På fraktsedeln nämns OOO Agroprodservis, Nazran, Ryssland, som mottagare. I själva verket ligger Minsk i Vitryssland och Nazran i Ingusjien på gränsen mot Georgien. Akten i målet som är i fråga vid den nationella domstolen innehåller en kopia av ett dokument på engelska som är daterat den 23 september 2002 och, enligt sin lydelse, härrör från Vitryska tullmyndigheten i Minsk, och i vilket ankomst och importtullbehandling av 3034150 kg råg bekräftas i februari år 2000, genom godstransportvagnar ex mv. VOLGOBALT – 209 – fartyget är angivet på fraktsedeln. Landtransport från Klaipeda till Nazran kan sannolikt ske via Minsk.

15 Vid förhandlingen inför domstolen anförde Glencore, utan att bli motsagt, att företaget överlämnat råget till den ryska importören i Klaipeda och att ryska importörer ofta visade sig ointresserade när de blev ombedda att lägga fram skriftlig bevisning för transport till slutdestinationen.

16 Sammanlagt 220561,82 EUR enligt vad som synes framgå av akten i målet som är i fråga vid den nationella domstolen.

17 Ingenting kan givetvis uteslutas. Kommissionens ombud har vid förhandlingen pekat på den djärva uppfinningsrikedom som exportbidragsfuskarna visar prov på.

18 Kommissionens förordning (EG) nr 1525/95 av den 29 juni 1995, om fastställande av exportbidrag för spannmål och för mjöl och krossgryn av vete eller råg (EGT L 147, s. 72).

19 Se punkterna 6, 26 och 28 ovan.

20 Kommissionens förordning (EG) nr 968/2005 av den 23 juni 2005 om fastställande av exportbidrag för spannmål och för mjöl och krossgryn av vete eller råg (EUT L 164, s. 33).

21 Se punkt 41 ovan.

22 Det finns ingenting som tyder på att kommissionen skulle ha fattat ett sådant beslut.

23 Dom av den 12 juli 1990 i mål C-155/89, Philipp Brothers (REG 1990, s. I-3265), punkterna 25–32, se särskilt punkt 27.

24 Kommissionens förordning (EG) nr 40/2004 av den 9 januari 2004 om bevis för tullbehandling vid import av socker till tredje land enligt artikel 16 i förordning (EG) nr 800/1999 (EUT L 6, s. 17) och kommissionens förordning (EG) nr 450/2005 av den 18 mars 2005 om bevis för att mjölk och mjölkprodukter tullbehandlats för import i tredje land i enlighet med artikel 16 i förordning (EG) nr 800/1999 (EUT L 74, s. 30).

25 Kommissionens förordning (EG) nr 436/2007 av den 20 april 2007 om bevis på avslutad tullbehandling vid import av socker till tredjeland enligt artikel 16 i förordning (EG) nr 800/1999 (EUT L 104, s. 14).

26 Se punkt 10 och följande punkter.

27 Det kan också noteras att det inte i artiklarna 15 eller 16 finns något krav på bevis för att import skett till det tredjeland som är slutdestination. Artikel 15.1 är i själva verket tämligen tydlig, genom kravet på import till det tredje land eller ett av de tredje länder för vilka bidraget är fastställt (min kursivering). Denna formulering hade säkerligen inte använts om det funnits ett behov av att fastställa ankomst till en specifik slutdestination, bland alla dem som ger rätt till samma bidragssats.

28 Interinstitutionellt avtal av den 22 december 1998 om gemensamma riktlinjer för gemenskapslagstiftningens redaktionella kvalitet (EGT C 73, 1999, s. 1).