Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 19 maj 2009

1 Originalspråk: franska.

2 Konvention öppnad för undertecknande i Rom den 19 juni 1980 (Romkonventionen) (EGT L 266, s. 1).

3 Det handlar exempelvis om frågor som rör fysiska personers rättsliga status, rättskapacitet eller rättshandlingsförmåga, avtalsförpliktelser som rör arv och testamente, makars förmögenhetsförhållanden, rättigheter och förpliktelser som har sin grund i familjeförhållanden, släktskap eller äktenskap samt skiljedomsavtal och avtal om val av domstol.

4 Första protokollet 89/128/EEG om Europeiska gemenskapernas domstols tolkning av konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser öppnad för undertecknande i Rom den 19 juni 1980 (EGT L 48, 1989, s. 1) samt av anslutningskonventioner av den 10 april 1984, den 18 maj 1992 och av den 29 november 1996 och andra protokollet 89/129/EEG om att ge Europeiska gemenskapernas domstol viss behörighet att tolka konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser, öppnad för undertecknande i Rom den 19 juni 1980 (EGT L 48, 1989, s. 17), samt anslutningskonventionerna av den 10 april 1984, den 18 maj 1992 och den 29 november 1996.

5 EGT L 299, 1972, s. 32. Denna konvention ersattes av rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1).

6 Rapport av Mario Giuliano, professor vid universitetet i Milano, och Paul Lagarde, professor vid Université de Paris I (EGT C 282, 1980, s. 1, nedan kallad Giuliano-Lagarderapporten).

7 Se artikel 4.1 i Giuliano-Lagarderapporten.

8 Se artikel 4.3 sjunde stycket i Giuliano-Lagarderapporten.

9 Se artikel 4.3 andra stycket i Giuliano-Lagarderapporten.

10 Se artikel 4.4 fjärde stycket i Giuliano-Lagarderapporten.

11 Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) (EUT L 177, s. 6) (nedan kallad Rom I-förordningen) förefaller denna lucka som öppnas genom artikel 4.4 i Romkonventionen ha täppts till. Enligt artikel 5.1 i Rom I-förordningen, som är tillämplig på avtal om godstransport, gäller att om de villkor som anges i artikel 4.4 i denna konvention och som upprepas i Rom I-förordningen inte är uppfyllda, ska tillämplig lag vara lagen i det land där den plats för varornas leverans som parterna kommit överens om är belägen. Jag kan således konstatera att rättssäkerheten och möjligheten att förutse tillämplig lag har getts företräde framför flexibilitet i tillämpningen av konfliktregeln.

12 Se artikel 4.7 fjärde och femte styckena i Giuliano-Lagarderapporten.

13 Se bland annat Hoge Raad der Nederlandens dom av den 25 september 1992 i målet Société Nouvelle des Papeteries de l’AA SA mot BV Machinefabriek BOA (Nederlandse Jurisprudentie 1992, nr 750), samt Court of Sessions (Skottland) (Förenade kungariket) dom av den 12 juli 2002 i målet Caledonia Subsea Ltd mot Micoperi Srl (2002 SLT 1022).

14 Se bland annat dom från Cour de cassation (Frankrike) av den 19 december 2006 (cass com nr 05-19.723). Cour de cassation slog i den domen fast att enligt artikel 4.1 i Romkonventionen ska avtalet vara underkastat lagen i det land som det har närmast anknytning till. Det framgår av artikel 4.2 jämförd med artikel 4.5 att för att fastställa den mest lämpliga lagen ska en domstol göra en jämförelse mellan sambanden mellan å ena sidan avtalet och å andra sidan dels det land där den part som ska utföra den prestation som är karakteristisk för avtalet har sin vanliga vistelseort vid avtalsslutet, dels det andra landet i fråga och försöka finna det land till vilket det har närmast anknytning. Se även High Court of Justices (England & Wales) (Förenade kungariket) dom av den 13 december 1993 i målet Bank of Baroda mot Vysya Bank ((1994) 2 Lloyd’s Rep. 87, 93), i vilken den brittiska domstolen frångick presumtionen i artikel 4.2 i Romkonventionen till förmån för artikel 4.5 i denna konvention, som knyter avtalet till den lag med vilken det med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet har närmast anknytning.

15 Se, för ett liknande resonemang, Grönbok om omvandling av 1980 års Romkonvention om tillämplig lag för avtalsförpliktelser till ett gemenskapsinstrument och dess revidering i samband därmed (KOM(2002)0654, s. 27–28).

16 Se artikel 4.9 i Giuliano-Lagarderapporten.

17 Denna möjlighet återges för övrigt i artikel 4.3 i Rom I-förordningen.

18 Se artikel 4.8 andra stycket i Giuliano-Lagarderapporten. Se även artikel 3.4 i denna.

19 Lagarde, P., Le nouveau droit international privé des contrats après l’entrée en vigueur de la Convention de Rome du 19 juin 1980, RC Dip, 80(2), april–juni 1991, s. 287.

20 Mayer, P., och Heuzé, V., Droit international privé, 9:e utgåvan, Montchrestien, Paris, 2007, nr 710.

21 Se artikel 4.8 fjärde stycket i Giuliano-Lagarderapporten.

22 Se artikel 3.4 första stycket i Giuliano-Lagarderapporten.

23 Dom av den 28 juli 1998 i målet The Governor and Company of Bank of Scotland of the Mound mot Butcher ((1998) EWCA Civ 1306). Se även High Court of Justices (England & Wales) dom av den 6 november 2001 i målet CGU International Insurance plc mot Szabo & Ors. ((2002) 1 All ER (Comm) 83) och av den 4 mars 2003 i målet American Motorists Insurance Co (Amico) mot Cellstar Corp & Anor ((2003) EWCA Civ 206, punkt 33).

24 Bundesgerichtshofs dom av den 7 maj 1969 (VIII ZR 142/68, DB 1969, 1053).