Förslag till avgörande av generaladvokat Pedro Cruz Villalón föredraget den 16 februari 2012

1 Originalspråk: franska.

2 Nedan kallat protokollet om immunitet och privilegier, som sedan ikraftträdandet av Lissabonfördraget den 1 december 2009 numera är artikel 12 andra stycket i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier.

3 För en allmän beskrivning av förmögenhetsskatten, se bland annat Grosclaude, J., Genèse et problématique, JurisClasseur Impôt sur la fortune, häfte nr 15.

4 Denna skatt som nedan kallas skatten på stora förmögenheter infördes genom artikel 2 i 1982 års finanslag nr 81-1160 (loi no 81-1160 de finances pour 1982) av den 30 december 1981 (JORF av den 31 december 1981, s. 3539) och upphävdes genom 1986 års finanslag nr 86-824 med rättelser (loi no 86-824 de finances rectificative pour 1986) av den 11 juli 1986 (JORF av den 12 juli 1986, s. 8688), som trädde i kraft den 1 januari 1987.

5 Lag nr 88-1149 (loi no 88-1149) av den 23 december 1988 (JORF av den 28 december 1988, s. 16320).

6 Bestämmelsen i dess lydelse enligt 1999 års finanslag nr 98-1266 (loi no 98-1266 de finances pour 1999) av den 30 december 1998 (JORF av den 31 december 1998, s. 20050), som ändrades genom artikel 1 i dekret nr 2009-389 av den 7 april 2009 om införlivande med den allmänna skattelagen av föreskrifter med ändringar och kompletteringar av nämnda lag (décret no°2009-389, du 7 avril 2009, portant incorporation au code général des impôts de divers textes modifiant et complétant certaines dispositions de ce code) (JORF av den 9 april 2009, s. 6236).

7 Bestämmelsen i dess lydelse enligt artikel 16 i ovannämnda lag nr 98-1266, ändrad genom artikel 38 i 2004 års finanslag nr 2004-1485 med rättelser (loi no 2004-1485 de finances rectificative pour 2004) av den 30 december 2004 (JORF av den 31 december 2004, s. 22522). Artikel 885 V bis CGI har sedan dess upphävts genom 2001 års finanslag nr 2011-900 med rättelser (loi no 2011-900 de finances rectificative pour 2011) av den 29 juli 2011 (JORF av den 30 juli 2011, s. 12969).

8 Överklagande nr H 09-11.174.

9 Den lydelse av denna bestämmelse som var tillämplig vid tiden för omständigheterna i det nationella målet går tillbaka till den 1 juli 1967 då fusionsfördraget, vilket undertecknades i Bryssel den 8 april 1965, trädde i kraft. Den har i huvudsak samma innehåll som de två sinsemellan identiska bestämmelserna i artiklarna 12 i de eponyma protokollen som fogats till EEG-fördraget respektive Euratomfördraget, vilka undertecknades i Rom den 25 mars 1957. Artikel 11 b i det protokoll om immunitet och privilegier som fogats till EKSG-fördraget, vilket undertecknades i Paris den 18 april 1951, innehöll också den en princip om att löner och arvoden som utbetalades av EKSG till ledamöterna av Höga myndigheten och dess tjänstemän skulle vara undantagna från all skatteplikt, dock utan något uttag av en gemenskapsskatt. Se dom av den 25 februari 1969 i mål 23/68, Klomp (REG 1969, s. 43), punkt 8.

10 Villkoren och förfarandet för fastställandet och uttaget av denna skatt återfinns i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 260/68 av den 29 februari 1968 om villkoren för och förfarandet vid skatt till Europeiska gemenskaperna (EGT L 56, s. 8; svensk specialutgåva, område 1, volym 1, s. 45). Artikel 13 i protokollet om immunitet och privilegier låg också till grund för antagandet av rådets förordning (Euratom, EKSG, EEG) nr 3821/81 av den 15 december 1981 om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkoren för andra anställda i dessa gemenskaper (EGT L 386, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 2, s. 19), som införde den särskilda krisavgift som var i fråga i dom av den 3 juli 1985 i mål 3/83, Abrias m.fl. mot kommissionen (REG 1985, s. 1995).

11 Dom av den 3 juli 1974 i mål 7/74, Brouerius van Nidek (REG 1974, s. 757), punkt 10. I den domen framhåller domstolen att det undantag från alla nationella skatter som föreskrivs i artikel 13.2 i protokollet om immunitet och privilegier är en konsekvens av påförandet av den gemenskapsskatt som föreskrivs i artikelns första stycke. Det är ett synsätt som per definition inte kunde försvaras under den period då EKSG:s protokoll om immunitet och privilegier var i kraft. Se även dom av den 15 september 1981 i mål 208/80, Bruce of Donington (REG 1981, s. 2205), punkt 11.

12 Dom av den 3 mars 1988 i mål 85/86, kommissionen mot EIB (REG 1988, s. 1281), punkt 23. Se även dom av den 8 september 2005 i mål C-288/04, AB (REG 2005, s. I-7837), punkt 27, i vilken domstolen säger att gemenskapsinstitutionernas institutionella och funktionella självständighet säkerställs genom beviljandet av den immunitet och de privilegier som krävs för fullgörandet av det uppdrag som gemenskapsinstitutionerna har med stöd av överordnade bestämmelser, nämligen protokollets bestämmelser.

13 I dom av den 16 december 1960 i mål 6/60, Humblet mot belgiska staten (REG 1960, s. 1125; svensk specialutgåva, volym 1, s. 47) (se sidorna 1156 och 1157) hade domstolen redan slagit fast att gemenskapens exklusiva behörighet att fastställa sina tjänstemäns verkliga löner är oundgänglig för att den ska kunna förstärka [sin] tjänstemannakårs oberoende gentemot de nationella myndigheterna och även för att garantera lönemässig jämlikhet mellan tjänstemän av olika nationaliteter.

14 Dom av den 8 februari 1968 i mål 32/67, Van Leeuwen (REG 1968, s. 63) (se särskilt s. 71), och domen i det ovannämnda målet Brouerius van Nidek, punkt 11.

15 Denna formulering har förblivit densamma sedan dom av den 24 februari 1988 i mål 260/86, kommissionen mot Belgien (REG 1988, s. 955), punkt 10, se bland annat dom av den 22 mars 1990 i mål C-333/88, Tither (REG 1990, s. I-1133), punkt 12, och av den 25 maj 1993 i mål C-263/91, Kristoffersen (REG 1993, s. I-2755), punkt 15.

16 Dom av den 14 oktober 1999 i mål C-229/98, Vander Zwalmen och Massart (REG 1999, s. I-7113), punkt 24.

17 I domen i det ovannämnda målet Humblet (särskilt s. 1148) – som gällde artikel 11 b i EKSG-protokollet om immunitet och privilegier och som således meddelades vid en tidpunkt då det inte fanns någon gemenskapsskatt som påfördes EKSG-tjänstemännens löner – slog domstolen fast att privilegier och immunitet, varav befrielsen från nationella skatter, även om de är föreskrivna på grund av gemenskapens allmänintresse, beviljas dessa tjänstemän direkt och skapar en personlig rätt till deras förmån.

18 Domen i det ovannämnda målet Brouerius van Nidek, punkt 12.

19 Dom av den 22 mars 2007 i mål C-437/04, kommissionen mot Belgien (REG 2007, s. I-2513), punkt 61.

20 Se ovan fotnot 13.

21 Se särskilt s. 1159.

22 Se ovan fotnot 11.

23 Se ovan fotnot 15.

24 Se ovan fotnot 15.

25 Se ovan fotnot 16.

26 Se ovan fotnot 15.

27 Punkt 12.

28 Se ovan fotnot 11.

29 Se, bland annat, JurisClasseur Impôt sur la fortune, häfte nr 20, Champ d’application, Fait générateur, Personnes imposables.

30 De tillämpliga skattesatserna varierade mellan 0,55 och 1,8 procent av tillgångarnas nettovärde. Sedan den reform som genomfördes år 2011 finns det numera endast två skattesatser, nämligen 0,25 procent för en förmögenhet på mellan 1300000 och 3000000 euro, och 0,50 procent för ännu större förmögenheter.

31 Värdet som skulle överstigas var 720000 euro mellan mars år 2002 och januari år 2005, 732000 euro mellan januari år 2005 och januari år 2007 och 760000 euro mellan januari år 2007 och april år 2008.

32 Se, bland annat, Assiette de l’impôt, Patrimoine à prendre en considération i JurisClasseur Impôt sur la fortune, häfte nr 24.

33 Effekterna av förmögenhetsskatten dämpas dock av bland annat sådana grundavdrag som de avseende huvudbostad och total eller partiell skattebefrielse för bland annat tillgångar i näringsverksamhet, andelar i bolag som omfattas av innehavarens åtagande att behålla dem (se beslut nr 2003-477 DC från Conseil constitutionnel av den 31 juli 2003, lagen för ekonomiska initiativ (Loi pour l’initiative économique), Rec, s. 418, punkterna 11–16) samt konst, antikviteter och samlarobjekt, skogsbruk, immateriella rättigheter tillhörande uppfinnare och upphovsmän och vissa livräntor. Se de olika häftena i JurisClasseur Impôt sur la fortune.

34 Skulder dras av från beskattningsunderlaget för förmögenhetsskatten på samma villkor och med samma begränsningar som gäller i successionsrättsligt hänseende.

35 Se Migaud, D., Rapport d’information de l’Assemblée nationale no 1065, sur la fiscalité du patrimoine et de l’épargne, 16 juli 1998, särskilt s. 35. Författaren menar att förmögenhetsskattens sociala aspekter beror på viljan att skapa större rättvisa mellan de skattskyldiga personerna genom att den belastar den skatteförmåga som förmögenhetsinnehavaren har på grund av sin förmögenhet.

36 Conseil constitutionnel har slagit fast att eftersom beskattningsunderlaget för förmögenhetsskatten inte är begränsat till endast inkomstgenererande tillgångar är den enligt fransk rätt inte en skatt på inkomst, utan mer allmänt en skatt som belastar den skatteförmåga som uppstår till följd av innehavet av de sammanlagda tillgångarna och rättigheterna. Se beslut nr 2010-44 QPC av den 29 september 2010, Époux M., punkt 11, Crouy-Chanel, E. och Le Bris, A.-S., beslut nr 2010-44 QPC från Conseil constitutionnel: réflexions sur la notion de faculté contributive, Droit fiscal, nr 9, s. 230, Feldman, J.-Ph., Le Conseil constitutionnel et l’ISF. De l’égalité et de la progressivité de l’impôt, Recueil Dalloz Sirey, 2010, nr 39, s. 2620; beslut nr 2010-99 QPC, av den 11 februari 2011, Laurence N., punkt 5; Roemer, F, Conformité à la Constitution du principe de la limitation du plafonnement de l’impôt sur la fortune, JCP-G, 2011, nr 15, s. 703.

37 Det ska preciseras att den övre gränsen var förbehållen personer med skatterättsligt hemvist i Frankrike. Detta hade föranlett kommissionen att formellt inleda ett överträdelseförfarande mot Republiken Frankrike som avslutades den 27 oktober 2011 efter 2011 års reform, då den övre gränsen togs bort. Se pressmeddelandet från kommissionen av den 28 oktober 2010, Direct taxation: The European Commission requests France to review two capping measures, IP/10/1405.

38 Den övre gränsen föreskrevs i lag nr 88-1149 av den 23 december 1988, genom vilken förmögenhetsskatten infördes. Den sattes ursprungligen till 70 procent av de disponibla inkomsterna, för att sedan höjas till 85 procent genom artikel 16 i 1991 års finanslag (loi no 90-1168 de finances pour 1991) av den 29 december 1990 (JORF av den 30 december 1990, s. 16367). Sedan dess har artikel 885 V bis CGI upphävts av den ovannämnda lagen nr 2011-900, samtidigt med ändringen av skatteskalan. Se beslut nr 2011-638 DC av den 28 juli 2011 från Conseil constitutionnel, Loi de finances rectificative pour 2011 (JORF av den 30 juli 2011, s. 13001, skäl 18).

39 När det gäller den konkreta metoden för beräkning av den övre gränsen, se Thibault-Liger, J., Tarif et liquidation de l’impôt, JurisClasseur Impôt sur la fortune, häfte 70.

40 Med förbehåll för den övre gränsen för den övre gränsen. I artikel 885 V bis CGI föreskrivs både en övre gräns för förmögenhetsskatten och en övre gräns för den övre gränsen för förmögenhetsskatten. Den övre gränsen för den övre gränsen, som infördes genom 1996 års finanslag nr 95-1346 (loi no 95-1346 de finances pour 1996) av den 30 december 1995 (JORF av den 31 december 1995, s. 19030), är inte heller i fråga i det förevarande målet. Syftet med den var att undvika att den övre gränsen blev alltför fördelaktig, och för att undvika att den skattskyldiga personen minskar sina inkomster för att få till stånd en avsevärd sänkning av skatten på en mycket stor förmögenhet. Se, för ett liknande resonemang, Chenevoy-Gueriaud M., L’impôt de solidarité sur la fortune: une évolution inachevée, Revue de la recherche juridique, Droit prospectif, 2006, nr 3.

41 Beträffande beräkningen av det belopp som ska beaktas, se för en bekräftelse av myndighetsinstruktion 7 R-1-89 av den 28 april 1989 (BOI 7 R-1-89), Conseil d’État, 28 februari 2007, ansökan nr 292912, M. och Mme Lefoulon och förslag till avgörande från Collin, Droit fiscal, 2007, nr 43, kommentar. nr 936.

42 Det följer av artikel 885 V bis CGI att de skatter som unionen betalar ut till sina tjänstemän och andra anställda härvid beaktas.

43 Sedan 1999.

44 Conseil constitutionnel français har i detta avseende slagit fast att lagstiftarens fastställelse av denna tröskel på 85 procent inte, trots dess betydelse, leder till ett klart åsidosättande av de offentliga organens skyldighet att behandla alla lika, med framhållande av att syftet med tröskeln var att hindra att de skattskyldiga personer som innehar de största förmögenheterna modifierar sin situation så att företräde ges till innehav av sådana tillgångar som inte ger upphov till någon beskattningsbar inkomst, och att således begränsa den fördel som dessa kan ha av den övre gränsen. Se beslut 2010-99 QPC, av den 11 februari 2011, Mme Laurence N., skäl 5.

45 Lagstiftaren inrättade senare en andra skyddsmekanism, bouclier fiscal, som avsevärt har minskat betydelsen av den övre gränsen för förmögenhetsskatten. Den är dock inte föremål för behandling i det förevarande målet och den upphävdes samtidigt som den övre gränsen upphävdes genom ovannämnda lag nr 2011-900.

46 Den här konsekvensen är känd under namnet Île de Ré-fiskarsyndromet. På ön Île de Ré har trycket på fastighetsmarknaden gjort att vissa jordbrukare som innehar stora förmögenheter och således är skyldiga att erlägga förmögenhetsskatt saknar möjligheter att fullgöra sina skyldigheter som skattebetalare på grund av otillräckliga inkomster.

47 Beträffande logiken bakom nämnda mekanism, se Chouvelon, Th., Le plafonnement de l’ISF, JCP- N, 1993, nr 51-52, sidorna 684-687.

48 Se särskilt Migaud, D., den ovannämnda rapporten nr 1065: Det ursprungliga skälet att en övre gräns infördes var att man ville avlägsna de konfiskerande inslagen i skatten på nettotillgångar, framför allt i fall där de skattskyldiga personerna innehade en förmögenhet som gav låg avkastning, till exempel när förmögenheten huvudsakligen bestod av fast egendom, och hade låga inkomster.

49 På detta tema, se bland annat Turot, J., Le caractère confiscatoire de l’ISF, Lettre des avocats conseils fiscaux 1999, nr 66, s. 34; Maublanc, J.-P., Le contribuable peut-il tenir en échec le caractère confiscatoire de l’ISF? Actualité Juridique Droit Immobilier, 2005, nr 11, s. 823; Courrec du Pont, N. och Mercier, J.-Y., Le plafonnement de l’ISF est-il bien conforme aux exigences constitutionnelles?, Semaine juridique edition Entreprises, 2008, nr 17 och nr 18, s. 46.

50 Se, för ett liknande resonemang, Marini, Ph., L’impôt sur la fortune, Rapport d’information, Commission des finances du Sénat, nr 351; Fribourg, M., Impôt sur le revenu, impôt de solidarité sur la fortune et équité fiscale, nr 177, i Conseil des prélèvements obligatoires, Prélèvements obligatoires sur les ménages: progressivité et effets redistributifs, maj 2011.

51 Se framför allt avgörande nr 81-133 DC, av den 30 december 1981, 1982 år finanslag (Loi de finances pour 1982) (Rec. s. 41, punkterna 4–7), där det slogs fast att skatten på stora förmögenheter var förenlig med konstitutionen. Conseil constitutionnel har aldrig formellt haft att pröva huruvida fastställandet av den övre gränsen för förmögenhetsskatten som sådant är förenligt med konstitutionen. Däremot har nämnda domstol haft tillfälle att uttala sig om principen om en övre gräns för skatt, och det gällde i det fallet skyddsmekanismen bouclier fiscal. Domstolens formuleringar i detta avseende förtjänar att nämnas här: Det krav som följer av artikel 13 i 1789 års förklaring är inte uppfyllt om skatt togs ut på ett konfiskatoriskt sätt eller påfördes en grupp av skattskyldiga personer i en omfattning som blev orimlig i förhållande till deras skatteförmåga och att fastställandet av en övre gräns för den del av ett hushålls inkomster som är föremål för direkt beskattning principiellt inte alls strider mot principen om skattemässig likabehandling utan syftar till att undvika ett klart åsidosättande av de offentliga organens skyldighet att behandla alla lika. Se avgörande nr 2007-555 DC av den 16 augusti 2007, lag om arbete, sysselsättning och köpkraft (Loi en faveur du travail, de l’emploi et du pouvoir d’achat) (Rec., s. 310, punkt 24), och avgörande nr 2005-530 DC, av den 29 december 2005, 2006 års finanslag (Loi de finances pour 2006) (Rec. s. 168, punkterna 65 och 66). I det nyligen meddelade avgörandet beträffande 2011 års finanslag med rättelser (loi de finances rectificative pour 2011) (ovannämnda beslut 2011-638 DC, punkt 18), genom vilken den övre gräns för förmögenhetsskatten som föreskrivs i artikel 885 V bis CGI upphävdes och skatteskalan för förmögenhetsskatten ändrades, slog Conseil constitutionnel fast att den minskning av förmögenhetsskattens progressivitet som följde av den ändring av skatteskalan som klagandena hade invänt mot var förenlig med konstitutionen. Conseil constitutionnel fann härvid att lagstiftaren genom att ändra skatteskalan för förmögenhetsskatten hade avsett att förhindra att det samtidiga upphävandet av den övre gräns som föreskrivs i artikel 885 V bis CGI och [bouclier fiscal] leder till att en viss grupp av skattskyldiga personer får bära en orimlig börda i förhållande till deras skatteförmåga.

52 Se bland annat Eveillard, G., L’exigence de critères objectifs et rationnels dans le contrôle de l’égalité devant l’impôt par le Conseil constitutionnel, Les Petites Affiches, 26 januari. 2000, s. 8; Castagnède, B., Le contrôle constitutionnel d’égalité fiscale: Les Petites Affiches, 1 maj 2001, s. 4.; Mastor, W., L’impôt de solidarité sur la fortune à l’épreuve de la Constitution, Dalloz, 2005, s. 1257; Frank, A., Les critères objectifs et rationnels dans le contrôle constitutionnel de l’égalité: RDP, 2009, s. 77; Dussart, M.-L., Les choix de politiques fiscales du législateur, l’égalité devant les charges publiques et le pouvoir d’appréciation du juge constitutionnel, Revue du droit public, 2010, s. 1003.; Montgolfier, J.-F. de, Le conseil constitutionnel et la propriété privée des personnes privées, Nouveaux cahiers du Conseil constitutionnel, 2011, s. 35; Fouquet, O., Le Conseil constitutionnel et le principe d’égalité devant l’impôt, Nouveaux cahiers du Conseil constitutionnel, 2011, s. 7.

53 När det gäller praxis från Cour de cassation, se bland annat Albert, J.-L., La Cour de cassation et l’impôt de solidarité sur la fortune : conséquences et inconséquence, Recueil Dalloz, 2005, nr 25, s. 1659; Mercier, J.-Y., L’ISF est-il spoliateur? Une réponse négative de la Cour de cassation, Bulletin de Gestion Fiscale des Entreprises, 2005, nr 2, s. 25; Quilici, S., ISF et caractère confiscatoire: choix de gestion n’est pas raison, Semaine juridique édition Entreprises, 2009, nr 42. Se särskilt Cour de cassation, Chambre commerciale, dom av den 4 oktober 2011, ansökan nr 10-18.601, Alain Y och Mme X., med hänvisningar till Conseil constitutionnels ovannämnda avgöranden nr 2010-44 QPC och nr 2010-99 QPC, i vilka artikel 885 E CGI respektive artikel 885 V bis CGI förklarades vara förenliga med konstitutionen.

54 Se ovan fotnot 48.

55 Se, analogt, domen i målet Vander Zwalmen och Massart (ovan fotnot 16), punkterna 28 och 29.

56 Termen stränghetsklausul används här som översättning av tyskans Härteklausel och engelskans hardship clause. Se Pernice, I., Billigkeit und Härteklausel im öffentlichen Recht, Nomos, 1991; Lücke, J., Die (Un-) Zumutbarkeit als allgemeine Grenze öffentlich-rechtlicher Pflichten des Bürgers, Duncker & Humblot, 1973.

57 Se, till exempel, Guillod, O., La clause de dureté dans quelques législations européennes sur le divorce, Revue internationale de droit comparé, 1983, volym 3, nr 4, s. 787; Fouletier, M., Recherches sur l’équité en droit public français, LGDJ, 2003, särskilt s. 44; Philip, L., Solidarité et politique fiscale, dans Béguin, J.-C., Charlot, P. och Laidié, Y., La solidarité en droit public, L’Harmattan, 2005, s. 241; Almeida Prado, M., Le hardship dans le droit du commerce international, Bruylant et Forum Européen de la Communication, Bruxelles et Paris, 2003.

58 Isensee, J., Das Billigkeitskorrektiv des Steuergesetzes. Rechtfertigung und Reichweite des Steuererlasses im Rechtssystem des Grundgesetzes, Festschrift für Werner Flume, 1978, s. 129.

59 Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har för övrigt slagit fast att villkoren för tillämpningen av förmögenhetsskatten, och framför allt tillämpningen av regeln om en övre gräns och fastställandet av underlaget för beräkningen av den övre gränsen, omfattas av det utrymme för skönsmässig bedömning som staten förfogar över inom ramen för genomförandet av dess skattepolitik. Se avgörande av den 4 januari 2008, ansökningarna nr 25834/05 och 27815/05, Makarna Imbert de Tremiolles mot Frankrike, s. 11; Van Brustem, E.-J., L’ISF et la notion d’impôt confiscatoire sous l’angle de l’article 1er du Protocole no 1 de la Convention européenne des droits de l’homme, Dr. fisc. 2008, nr 15, sidorna 33–38. Se även, mer allmänt, Comm. eur. D. H., avgörande av den 14 december 1988, Liv Ömsesidigt, Försäkringsbolaget Valands Pensionsstiftelse och en grupp på cirka 15000 personer mot Sverige, ansökan nr 13013/87, D.R. nr 58, s. 191; Europadomstolen, dom av den 3 juli 2003 i mål Buffalo Srl i konkurs mot Italien, ansökan nr 38746/97, 32 §.

60 Det ska nämnas att den tyska konstitutionsdomstolen har förklarat att den tyska förmögenhetsskatten stred mot konstitutionen på grund av avsaknaden av en sådan mekanism för fastställande av en övre gräns. Se Grosclaude, J., De l’inconstitutionnalité de l’imposition de la fortune en Allemagne et en France, Droit fiscal, 2002, nr 24, s. 879.

61 Det ska konstateras att detta är precis vad Cour d’appel de Versailles slog fast i sin dom av den 27 november 2008 varefter den kom fram till att påförandet av förmögenhetsskatt för år 2005 indirekt hade belastat makarna Bourgès-Maunourys inkomster från gemenskapen, vilket bekräftades av Cour de cassation i domen av den 19 januari 2010, se ovan punkterna 19–21.

62 Genom reformen år 2011 upphävdes den progressiva skalan samtidigt som mekanismen för fastställande av en övre gräns upphävdes.

63 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Humblet mot belgiska staten (ovan fotnot 13), se särskilt punkt 1160.

64 Även mot bakgrund av domen i målet Vander Zwalmen och Masart (ovan fotnot 16), punkt 26.

65 Förmögenhetsskatten hade redan från början en övre gräns, men det var först genom den ovannämnda finanslagen från år 1999 som bestämmelser infördes om att vid beräkningen av den övre gränsen inkludera skattebefriade inkomster. Såsom framgår av debatter i parlamentet var det främst interna skäl – utan koppling till någon önskan om att beskatta skattebefriade inkomster från gemenskapen – som låg till grund för beaktandet av skattebefriade inkomster. Denna omständighet kan dock inte anses vara avgörande för hur tolkningsfrågan ska besvaras. Se Migaud, D., Rapport nr 1078, som upprättats för Commission des finances, de l’économie générale et du plan sur le projet de loi de finances pour 1999, del II. Se särskilt beskrivningen av artikel 11 i lagförslaget.