Förslag till avgörande av generaladvokat Niilo Jääskinen föredraget den 12 september 2013

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/92 av den 9 december 2002 om försäkringsförmedling, EGT L 9, s. 3.

3 Det ska påpekas att den hänskjutande domstolen har angett artikel 3.3 andra stycket i direktiv 2002/92. Eftersom begreppet försäkringsförmedling definieras i artikel 2.3 i direktivet, och inte i artikel 3.3, anser jag att detta skrivfel ska rättas till.

4 FEK A' 196.

5 FEK A' 100, den 14 maj 2007.

6 FEK B' 1600, den 17 augusti 2007.

7 Se dom av den 19 juli 2012 i mål C‑33/11, A, punkt 27.

8 Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om försäkringsförmedling, KOM(2000) 511 slutlig – 2000/213(COD).

9 Till skillnad från rådets direktiv 77/92/EEG av den 13 december 1976 om åtgärder för att underlätta det effektiva utövandet av etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster vid verksamhet som försäkringsagent eller försäkringsmäklare (EGT L 14, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 1, s. 191) kännetecknas direktiv 2002/92 inte av harmonisering i form av fastställandet av regler för befintliga kategorier försäkringsförmedlare, utan genom en övergripande reglering av den verksamhet som bedrivs av försäkringsförmedlare.

10 Enligt artiklarna 3 och 4 i direktivet är de viktigaste kraven registrering, yrkeskvalifikationer, god vandel, ansvarsförsäkring och åtgärder för att skydda kundernas medel.

11 KOM(2000) 511 slutlig – 2000/213(COD).

12 Och av de personer som avses i artikel 1.2 i direktivet. De förmedlare som registrerats i en medlemsstat får bedriva verksamhet i andra medlemsstater inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster eller genom att etablera en filial. Medlemsstaterna får komplettera de yrkeskrav som anges i direktivet, men enbart för de förmedlare som de registrerar.

13 Artikel 2.3 och 2.4 i direktivet.

14 Artikel 1.2 och 1.3 i direktivet.

15 Exempelvis när ett avtal ingås på internet.

16 Såsom exempelvis när en advokat, notarie, expert eller konsult tillfälligt tillhandahåller informationen utan att föreslå ett försäkringsavtal.

17 Se förarbetena till direktivet, KOM(2000) 511 slutlig.

18 Som framgår av förslaget till omarbetning är emellertid inte direktiv 2002/92 tillämpligt på alla försäljare av försäkringar, såsom själva försäkringsföretagen. Inom ramen för omarbetningen har det således föreslagits att tillämpningsområdet ska utvidgas på denna punkt. Se punkt 59 i förevarande förslag till avgörande.

19 I ovannämnda direktiv 77/92/EEG, som upphävdes av direktiv 2002/92, gjordes en åtskillnad mellan dessa begrepp, och begreppen motsvarade de olika yrkesutövare i medlemsstaterna som säljer försäkringar.

20 Av handlingarna i målet framgår dessutom att det enligt den grekiska lagstiftningen finns fem kategorier försäkringsförmedlare, nämligen försäkringsagenter, försäkringsmäklare, försäkringskonsulenter, samordnare för försäkringskonsulenter och den omtvistade kategorin anställda vid försäkringsföretag. I den finländska lagstiftningen görs på försäkringsförmedlingsområdet en åtskillnad mellan, å ena sidan, agenten, som är en fysisk eller juridisk person som agerar för försäkringstagarens räkning och på dennes ansvar, och, å andra sidan, mäklaren, som bedriver verksamheten som förmedlare på grundval av ett avtal med ett annat rättssubjekt än försäkringstagaren (se lagen om försäkringsförmedling nr 570 av den 15 juli 2005 (Laki vakuutusedustuksesta no 570)). I den belgiska lagstiftningen anges följande tre kategorier av förmedlare: mäklaren, som är den som sätter försäkringstagarna och försäkringsföretagen i förbindelse med varandra utan att vara knuten till deras val, agenten, som definieras som den förmedlare som med stöd av ett eller flera avtal eller en eller flera fullmakter bedriver förmedlingsverksamhet för ett eller flera försäkringsföretags räkning och slutligen underagenten, som är den förmedlare som handlar på en mäklares eller agents ansvar (se www.fsma.be). I den franska lagstiftningen, närmare bestämt i lagen om försäkringar (le code des assurances) (artikel R511‑2), görs däremot en indelning i sex kategorier, där förmedlaren har rätt att bedriva verksamhet i flera kategorier. Kategorierna är försäkringsmäklare, allmänna försäkringsagenter, försäkringsombud som utser de fysiska personer som inte är anställda och de juridiska personer som har rätt att handla som ombud för ett försäkringsföretag, försäkringsförmedlingsombud som utser de fysiska personer som inte är anställda och de juridiska personer som har rätt att agera ombud för mäklare, allmänna agenter, försäkringsombud och försäkringsförmedlingsombud samt utländska förmedlare (se Bigot, J., L’intermédiation en assurance: les nouvelles règles du jeu, La semaine Juridique, édition générale, nr 47, november 2006, s. I-189).

21 KOM(2000) 511 slutlig – 2000/213(COD) och kapitel III i direktivet.

22 Langé, D. Les intermédiaires d’assurance à l’heure du marché unique: la réforme de l’intermédiation en assurance, Revue général du droit des assurances, nr 2006‑4, s. 857. Jag konstaterar att enligt den franska lagstiftningen omfattar detta undantag de försäkringsföretag som betecknas som företag utan förmedlare och som har övergått till att distribuera försäkringsprodukter via sina decentraliserade kontor där företagets anställda tar emot kunder. De personer som är anställda vid dessa företag ingår inte i yrkeskategorin försäkringsförmedlare och omfattas inte av registreringsskyldigheten.

23 Se lag 570/2005.

24 För en beskrivning av de undantag som tillämpas i den belgiska lagstiftningen, se http://www.fsma.be.

25 För det system som tillämpas i Förenade kungariket, se http://www.fsa.gov.uk/pubs/other/ins_reg.pdf.

26 Jag konstaterar att begreppet anställd i de olika språkversionerna av direktiv 2002/92 motsvaras av υπάλληλος» (grekiska), empleado (spanska), Angestellter (tyska), employee (engelska), impiegato (italienska), pracownik (polska), työntekijä (finska), anställd (svenska) vilket motiverar att begreppet* används i vid mening. [* I den franska språkversionen används här employé i ställer för salarié. På svenska översätts båda uttrycken dock med anställd. Övers. anm.]

27 Eftersom arbetsrätten inte är harmoniserad på unionsnivå noterar jag i detta hänseende att det finns en rad olika lösningar i den nationella rätten som är en del av avtalsfriheten. Den grundläggande anknytningen kan antingen vara arbetsförhållandet i vid mening eller anställningsavtalet. Enligt unionsrätten bör dock den omständigheten att försäkringsföretags anställda undantas från att omfattas av begreppet förmedling rimligen tolkas så, att undantaget syftar på ett avtalsförhållande mellan en anställd och ett försäkringsföretag som kännetecknas av ett underordnat anställningsförhållande. I ett avtalsförhållande där parterna är jämställda kan emellertid ingen av parterna betraktas som anställd.

28 Vad gäller ersättningstaket är det nödvändigt att precisera att enligt förarbetena till direktivet ska direktivets räckvidd inte begränsas till försäkringsförmedlare som har en viss verksamhetsnivå (mätt till exempel genom den sammanlagda volymen inbetalda premier) för att från direktivets tillämpningsområde inte undanta de små försäkringsförmedlarna, vilka anses vara de som skyddar försäkringstagarnas intressen dåligt. Se KOM(2000) 511 slutlig.

29 Utvidgningen av definitionen av anknuten försäkringsförmedlare till sådana förmedlare som arbetar på en annan förmedlares ansvar föreskrivs i artikel 2 i förslaget till omarbetning av direktivet, se förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om försäkringsförmedling COM(2012) 360 final.

30 Yrket som anknuten agent beskrivs i andra direktiv om de finansiella marknaderna, exempelvis rådets direktiv 93/22/EEG av den 10 maj 1993 om investeringstjänster inom värdepappersområdet (EGT L 141, s. 27) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (EGT L 145, s. 1).

31 Av handlingarna i målet framgår också att om de anställda överlämnar försäkringsbreven till sin arbetsgivare, som är ett försäkringsföretag, har de rätt till provision, oberoende av sin lön enligt anställningsavtalet.

32 Enligt den föreslagna omarbetningen ska därför artikel 2.3 andra stycket strykas och ersättas av en fras från första stycket, enligt vilken bland annat de verksamheter ska betraktas som försäkringsförmedling/återförsäkringsförmedling som bedrivs av ett försäkringsföretag utan medverkan av en försäkringsförmedlare. Se COM(2012) 360 final.

33 Detta gäller exempelvis resebyråers försäljning av reseförsäkring, biluthyrningsföretag som säljer allmän försäkring och leasingföretag. Se det ovannämnda förslaget till direktiv, COM(2012) 360 final.