Tribunalens dom (sjunde avdelningen) den 20 september 2017

I mål T‑386/15,

TRIBUNALEN (sjunde avdelningen), sammansatt av ordföranden M. van der Woude samt domarna I. Ulloa Rubio och A. Marcoulli (referent), justitiesekreterare: förste handläggaren J. Palacio González,

med beaktande av överklagandet som inkom till tribunalens kansli den 10 juli 2015,

med beaktande av EUIPO:s svarsskrivelse som inkom till tribunalens kansli den 30 november 2015,

med beaktande av intervenientens svarsskrivelse som inkom till tribunalens kansli den 25 november 2015,

efter förhandlingen den 15 december 2016,

med beaktande av beslutet av den 15 februari 2017 att återuppta det muntliga förfarandet,

med beaktande av tribunalens skriftliga fråga till parterna den 16 februari 2017 och svaren på denna fråga vilka inkom till tribunalens kansli från klaganden, EUIPO och intervenienten den 6, den 1 respektive den 6 mars 2017,

med beaktande av beslutet av den 8 mars 2017 att avsluta det muntliga förfarandet,

följande

Dom [utelämnas]

Rättegångsdeltagarnas yrkanden

Rättslig bedömning [utelämnas]

Den första grunden: Rättsstridigheten av beslutet att inte vilandeförklara förfarandet vid överklagandenämnden [utelämnas]

11 Klaganden har yrkat att tribunalen ska

12 EUIPO och intervenienten har yrkat att tribunalen ska

14 Det ska först prövas om överklagandenämnden gjorde fel när den inte vilandeförklarade förfarandet vid den innan frågan prövas om det finns en förväxlingsrisk mellan det sökta varumärket och det äldre varumärket (dom av den 25 november 2014, Royalton Overseas/harmoniseringskontoret – S.C. Romarose Invest (KAISERHOFF), T‑556/12, ej publicerad, EU:T:2014:985, punkt 52). Tribunalen kommer därför att pröva den första grunden först.

16 Det ska härvidlag anges att klaganden vid såväl invändningsenheten som överklagandenämnden hade begärt att förfarandet skulle vilandeförklaras till dess att Juzgado de lo Mercantil no 1 de Alicante (Alicantes handelsdomstol nr 1) meddelat sitt avgörande. Vid handelsdomstolen, i dess egenskap av domstol för EU-varumärken, hade ett genkäromål väckts om ogiltighetsförklaring av de äldre EU-ordmärkena TORO, som registrerats under nummer 2844264 och 1722362 på intervenienten. Genkäromålet hade väckts av klaganden efter intervenientens talan om ogiltigförklaring av det spanska ordmärket BADTORO, som registrerats under nummer 2782026 för varor och tjänster i klasserna 25 och 35.

17 Härvidlag konstaterar tribunalen att klagandens genkäromål om ogiltighetsförklaring inte avsåg något av de äldre varumärken som intervenienten invände mot i begäran om registrering av det omtvistade varumärket för varor i klass 32. Detta nationella förfarande påverkade således inte prövningen av intervenientens invändning mot registreringen av det sökta varumärket för varor i klass 32.

18 En rättsstridighet, om den antas vara visad, av beslutet att inte vilandeförklara förfarandet kan inte medföra att det överklagade beslutet blir behäftat med fel vad gäller invändningen mot registrering av det sökta varumärket för varor i klass 32. Denna grund ska härvidlag underkännas då den är verkningslös.

19 Däremot finns det anledning att pröva de olika delgrunderna i den mån de avser beslutet om invändningen mot registrering av det sökta varumärket för tjänster i klass 35. Tribunalen finner det ändamålsenligt att först pröva den första grundens fjärde del om de fel i sak som påverkar avslaget av beslutet om vilandeförklaring.

20 Härvidlag ska det anges att regel 20.7 c i kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 av den 13 december 1995 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärke (EGT L 303, 1995, s. 1), som är tillämplig på förfaranden vid överklagandenämnden enligt regel 50.1 i samma förordning, föreskriver att EUIPO får vilandeförklara invändningsförfarandet om det med hänsyn till omständigheterna är lämpligt att vilandeförklara förfarandet.

21 Av rättspraxis framgår att överklagandenämnden har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning för att vilandeförklara förfarandet. Vilandeförklaring är en möjlighet som överklagandenämnden endast utnyttjar när den finner det befogat. Förfarandet vid överklagandenämnden vilandeförklaras således inte automatiskt efter en begäran om vilandeförklaring av en part vid nämnden (dom av den 25 november 2014, KAISERHOFF, T‑556/12, ej publicerad, EU:T:2014:985, punkt 30).

22 Den omständigheten att överklagandenämnden har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning i syfte att vilandeförklara det förfarande som pågår vid den innebär inte att dess bedömning inte kan bli föremål för EU-domstolens prövning. Denna omständighet innebär emellertid att prövningen i sak är begränsad till en kontroll av huruvida det föreligger en uppenbart oriktig bedömning eller har förekommit maktmissbruk (dom av den 25 november 2014, KAISERHOFF, T‑556/12, ej publicerad, EU:T:2014:985, punkt 31, och dom av den 21 oktober 2015, Petco Animal Supplies Stores/harmoniseringskontoret – Gutiérrez Ariza (PETCO), T‑664/13, EU:T:2015:791, punkt 32).

23 Det följer härvidlag av rättspraxis att även om det visats att det pågick ett mål vid en nationell domstol i vilket det äldre varumärke som det överklagade beslutet grundas på har ifrågasatts, skulle den omständigheten i sig inte vara tillräcklig för att kvalificera överklagandenämndens beslut att inte vilandeförklara förfarandet som en uppenbart oriktig bedömning. Överklagandenämnden är, i utövandet av sitt utrymme för skönsmässig bedömning i frågan huruvida förfarandet ska vilandeförklaras, nämligen skyldig att iaktta de allmänna principer som gäller ett rättvist förfarande i en rättslig gemenskap. Således ska den vid nämnda utövande beakta inte bara intresset hos den part vars ansökan om EU-varumärke har bestritts, utan även övriga parters intressen. Beslutet att vilandeförklara eller inte vilandeförklara förfarandet ska vara resultatet av en avvägning av intressena i fråga (se dom av den 25 november 2014, KAISERHOFF, T‑556/12, ej publicerad, EU:T:2014:985, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

24 I förevarande fall framgår det av lydelsen i det överklagade beslutet att överklagandenämnden angav att invändningsenheten avslog begäran om vilandeförklaring av det skälet att invändningen grundade sig på två andra äldre EU-varumärken och ett äldre spanskt varumärke, vilka inte hade bestritts på nationell nivå. Vidare bedömde överklagandenämnden att det inte längre fanns skäl att vilandeförklara förfarandet, eftersom Juzgado de lo Mercantil no 1 de Alicante (Alicantes handelsdomstol nr 1) hade ogillat klagandens genkäromål i en dom som vunnit laga kraft enligt ostridiga påståenden från intervenienten. Intervenienten hade i skrivelse av den 30 maj 2014 informerat överklagandenämnden om domen och angivit att den vid ett senare tillfälle skulle inkomma med bevis om att domen vunnit laga kraft.

25 Det stämmer visserligen att Juzgado de lo Mercantil no 1 de Alicante (Alicantes handelsdomstol nr 1) i dom av den 15 maj 2014 ogillade såväl talan om ogiltighetsförklaring av det spanska ordmärket BADTORO, registrerat under nummer 2782026, som klagandens genkäromål. Denna dom överklagades emellertid. Den fastställdes av Audiencia Provincial de Alicante (Provinsdomstolen i Alicante, Spanien) i dom av den 15 januari 2015. Den domen överklagades i sin tur av samtliga parter till Tribunal Supremo (Högsta domstolen, Spanien), vilket överklagande ännu inte hade avgjorts på dagen för det överklagade beslutet.

26 Härav följer att överklagandenämnden stödde sitt beslut om avslag på begäran om vilandeförklaring på den omständigheten att domen från Juzgado de lo Mercantil no 1 de Alicante (Alicantes handelsdomstol nr 1) hade vunnit laga kraft trots att den hade överklagats.

27 I likhet med vad EUIPO har gjort gällande borde klaganden, eftersom det var klaganden som hade begärt vilandeförklaring, ha informerat EUIPO om utvecklingen i det nationella förfarandet. Även om detta är beklagligt konstaterar tribunalen emellertid att klagandens tystnad på denna punkt inte kan ge upphov till tvivel om att det föreligger fel i sak som har påverkat avslaget avseende vilandeförklaringen eller karakterisera ett fel av klaganden som kan frånta denne möjligheten att göra gällande denna rättsstridighet.

28 Mot denna bakgrund har klaganden haft rätt i att göra gällande att överklagandenämndens beslut att avslå begäran om vilandeförklaring vilar på felaktiga uppgifter.

29 EUIPO och intervenienten har emellertid gjort gällande att denna omständighet inte behäftar det överklagade beslutet med fel, eftersom den inte har påverkat beslutet. De har gjort gällande att eftersom invändningen också avsåg tre andra varumärken som inte hade bestritts inom ramen för genkäromålet, skulle det överklagade beslutet inte ha påverkats av att begäran om ogiltighetsförklaring av det aktuella EU-varumärket hade bifallits.

30 Det ska härvidlag erinras om att förväxlingsrisken mellan de motstående kännetecknen för tjänster i klass 35 av processekonomiska skäl prövades av överklagandenämnden endast mot bakgrund av det äldre EU-ordmärket nr 1722362. Detta varumärke var emellertid föremål för ett genkäromål om ogiltighetsförklaring som pågick dagen för det överklagade beslutet vid Tribunal Supremo (Högsta domstolen). Denna omständighet motiverade att överklagandenämnden skulle utöva sitt utrymme för skönsmässig bedömning genom att väga de aktuella intressena för att besluta om den skulle använda sig av möjligheten att vilandeförklara förfarandet eller inte. Eftersom den däremot felaktigt fann att domen från Juzgado de lo Mercantil no 1 de Alicante (Alicantes handelsdomstol nr 1) hade vunnit laga kraft, gjorde den inte någon sådan prövning.

31 Eftersom tribunalen kontrollerar lagenligheten av besluten från EUIPO:s instanser, kan den vidare inte ersätta de skäl som anförs av den behöriga instansen vid EUIPO, som har antagit den angripna rättsakten, med sina egna (dom av den 9 september 2010, Axis/harmoniseringskontoret – Etra Investigación y Desarrollo (ETRAX), T‑70/08, EU:T:2010:375, punkt 29). Den kan således inte pröva huruvida det finns en förväxlingsrisk i förhållande till ett varumärke som inte har beaktats av EUIPO.

32 Den omständigheten att invändningen vad gäller tjänster i klass 35 också grundade sig på det äldre spanska figurmärket nr 2919417 kan således inte – då det inte gjordes någon prövning av förväxlingsrisken mot bakgrund av detta varumärke i det överklagade beslutet – visa att överklagandenämndens fel avseende de faktiska omständigheterna faktiskt inte har påverkat detta beslut.

33 Utan att det är nödvändigt för tribunalen att pröva de andra delarna i den första grunden och då, såsom angivits ovan i punkt 14, prövningen av frågan om vilandeförklaring av förfarandet föregår prövningen av huruvida det finns en förväxlingsrisk mellan det sökta varumärket och det äldre varumärket, ska överklagandet bifallas på den första grunden. Det överklagade beslutet om det sökta varumärket ska således ogiltigförklaras i den del det avser tjänster i klass 35.

1 Rättegångsspråk: spanska.

2 Nedan återges endast de punkter i denna dom som tribunalen anser bör publiceras.