Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 26 juli 2017

1 Originalspråk: franska.

2 Beslut av den 19 april 2016, LL/parlamentet ( T‑615/15, ej publicerat, EU:T:2016:432) (nedan kallat det överklagade beslutet).

3 Beslut av Europaparlamentets presidium av den 19 maj och 9 juli 2008 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets ledamotsstadga (EUT C 159, 2009, s. 1), i den lydelse som trädde i kraft den 21 oktober 2010 och i ändrad lydelse enligt beslut av Europaparlamentet av den 5 juli och den 18 oktober 2010 (EUT C 283, 2010, s. 9) (nedan kallade tillämpningsföreskrifterna).

4 Beslut av den 24 oktober 2016, Le Pen/parlamentet ( T‑140/16, ej publicerat, EU:T:2016:645).

5 Se beslut av den 24 oktober 2016, Le Pen/parlamentet ( T‑140/16, ej publicerat, EU:T:2016:645, punkterna 26–31). Se även, beslut av den 6 mars 2017, Le Pen/parlamentet ( T‑140/16, ej publicerat, EU:T:2017:151, punkt 30).

6 Se beslut av den 24 oktober 2016, Le Pen/parlamentet ( T‑140/16, ej publicerat, EU:T:2016:645, punkt 22).

7 Dom av den 7 maj 1986, Rihoux m.fl./kommissionen ( 52/85, EU:C:1986:199, punkt 12).

8 Se, i fransk rätt, artikel L. 411–2 i code des relations entre le public et l’administration (lag om relationerna mellan allmänheten och förvaltningen), enligt vilken [v]arje förvaltningsbeslut kan, inom den frist som föreskrivs för väckande av talan i tvistemål, bli föremål för klagomål hos beslutsfattaren eller dennes överordnade vilket avbryter denna frist.

9 Rådets förordning (EEG, EURATOM, EKSG) nr 259/68 av den 29 februari 1968 om fastställande av tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkor för övriga anställda i dessa gemenskaper samt om införande av särskilda tillfälliga åtgärder beträffande kommissionens tjänstemän (EGT L 56, 1968, s. 1).

10 Dom av den 17 januari 1989, Vainker/parlamentet ( 293/87, EU:C:1989:8, punkterna 7 och 8), och dom av den 14 februari 1989, Bossi/kommissionen ( 346/87, EU:C:1989:59, punkterna 9 och 10). Ett undantag från denna regel rör den situation där avslaget på klagomålet har en annan räckvidd än den rättsakt mot vilken klagomålet har ingetts (se dom av den 21 september 2011, Adjemian m.fl./kommissionen, T‑325/09 P, EU:T:2011:506, punkt 32).

11 Dom av den 26 januari 1989, Koutchoumoff/kommissionen ( 224/87, EU:C:1989:38, punkt 7), och dom av den 21 september 2011, Adjemian m.fl./kommissionen ( T‑325/09 P, EU:T:2011:506, punkt 33).

12 Artikel 72.1 i tillämpningsföreskrifterna – som inte är relevant i det aktuella fallet – anger ingen klagofrist.

13 Se punkt 39 i detta förslag till avgörande.

14 Se punkt 31 i detta förslag till avgörande.

15 Se punkt 43 i detta förslag till avgörande.

16 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Jääskinen i målet Seattle Genetics ( C‑471/14, EU:C:2015:590, punkt 42).

17 Dom av den 21 februari 1973, Europemballage och Continental Can/kommissionen ( 6/72, EU:C:1973:22, punkt 10), dom av den 11 maj 1989, Maurissen och Union syndicale/revisionsrätten ( 193/87 och 194/87, ej publicerad, EU:C:1989:185, punkt 46), och dom av den 13 juli 1989, Olbrechts/kommissionen ( 58/88, EU:C:1989:323, punkt 10). Se även beslut av den 2 oktober 2014, Page Protective Services/SEAE ( C‑501/13 P, ej publicerat, EU:C:2014:2259, punkt 30).

18 Se, för ett liknande resonemang, beslut av den 3 juli 2014, Tyskland/kommissionen ( C‑102/13 P, ej publicerat, EU:C:2014:2054, punkt 32), och beslut av den 2 oktober 2014, Page Protective Services/SEAE ( C‑501/13 P, ej publicerat, EU:C:2014:2259, punkt 31).

19 Beslut av den 16 december 2010, AG/parlamentet ( F‑25/10, EU:F:2010:171, punkt 40).

20 Beslut av den 16 december 2010, AG/parlamentet ( F‑25/10, EU:F:2010:171, punkt 44).

21 Dom av den 21 oktober 2015, Gogova ( C‑215/15, EU:C:2015:710, punkt 46).

22 I polsk rätt föreskrivs i artikel 44.1 i Kodeks postępowania administracyjnego (lagen om förvaltningsförfarandet), av den 14 juni 1960 (Dz.U. 1960 nr 30, poz. 168; t.j. Dz.U. z 2016 r. poz. 23) att delgivning av en handling i förfarandet, på vissa villkor, ska anses vara utförd när den frist på fjorton dagar har löpt ut under vilken en auktoriserad postoperatör låter försändelsen ligga kvar. I litauisk rätt föreskrivs det i den nya utformningen av artikel 123.3 i lagen om tvistemålsförfarandet, vilken trädde i kraft den 1 juli 2017 (CPK, 2016 m. lapkričio 8 d. įstatymo Nr. XII-2751 redakcija) att med förbehåll för att de föreskrifter iakttas som regeringen har fastställt, ska delgivning av en handling i förfarandet anses vara utförd när en frist på trettio dagar har löpt ut efter det att avin om försändelsen har anlänt till den av adressaten officiellt uppgivna adressen. Det finns inte, såvitt jag vet, någon sådan presumtion i fransk rätt och handlingen kan inte anses delgiven när det rekommenderade brevet har returnerats utan att ha efterfrågats (se Cour de cassation, 2e civ. 16 januari 2014, nr 13–10.108: JurisData nr 2014–000467). Tysk rätt innehåller detaljerade bestämmelser som reglerar de olika sätten för delgivning av handlingar i förfarandet. Se angående det administrativa förfarandet, artiklarna 3–5 i Verwaltungszustellungsgesetz av den 12 augusti 2005 (BGBl. 2005 I S. 2354) och i fråga om tvistemålsförfarandet, artiklarna 171 och 177–181 i civilprocesslagen.

23 Dom av den 26 september 2013, PPG och SNF/ECHA ( C‑625/11 P, EU:C:2013:594, punkt 33). Se även, förslag till avgörande av generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer i målet Mülhens/harmoniseringskontoret ( C‑206/04 P, EU:C:2005:673, punkt 35), förslag till avgörande av generaladvokat Cruz Villalón, PPG och SNF/ECHA ( C‑625/11 P, EU:C:2013:193, punkt 82), och förslag till avgörande av generaladvokaten Campos Sánchez-Bordona i målet Nissan Jidosha/harmoniseringskontoret ( C‑207/15 P, EU:C:2016:190, punkt 66).

24 Enligt tribunalens fasta rättspraxis är nämligen en delgivning till en företrädare för sökanden en giltig delgivning endast när delgivning i denna form uttryckligen föreskrivs i bestämmelser eller i ett avtal parterna emellan (dom av den 5 november 2014, Mayaleh/rådet, T‑307/12 och T‑408/13, EU:T:2014:926, punkt 74 och där angiven rättspraxis). Specialbestämmelser om delgivning genom rekommenderad försändelse föreskrivs exempelvis för delgivning som utförs av Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet, i regel 62.3 i kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 av den 13 december 1995 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärke (EGT L 303, 1995, s. 1).

25 Dom av den 15 oktober 2015, Axa Belgium ( C‑494/14, EU:C:2015:692, punkt 21 och där angiven rättspraxis).

26 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 november 1985, Cockerill-Sambre/kommissionen ( 42/85, EU:C:1985:471, punkt 10), och beslut av den 29 januari 2014, Gbagbo/rådet ( C‑397/13 P, ej publicerat, EU:C:2014:46, punkt 7 och där angiven rättspraxis).

27 I polsk rätt, exempelvis, är förvaltningen således förpliktad att underrätta parten eller hans företrädare om den lagstadgade skyldighet som anges i artikel 41.1 i lagen om förvaltningsförfarandet att meddela varje adressändring och att uppmärksamma parten på följderna av en eventuell underlåtenhet att delge handlingarna i förfarandet, vilka anges i punkt 2 i samma artikel. Se artikel 41.1 och 41.2 i lagen om förvaltningsförfarandet.

28 Dom av den 13 juli 1989, Olbrechts/kommissionen ( 58/88, EU:C:1989:323, punkt 10).