Förslag till avgörande av generaladvokat MANUEL CAMPOS SÁNCHEZ-BORDONA föredraget den 19 oktober 2016

1 Originalspråk: spanska.

2 Målet Poltorak, C‑452/16 PPU, som ännu inte avgjorts av domstolen.

3 Europeisk arresteringsorder.

4 Rådets rambeslut av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, 2002, s. 1), i dess lydelse enligt rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009 (EUT L 81, 2009, s. 24) (nedan kallat rambeslutet).

5 Beslut nr 1R-195/I-114 av den 26 augusti 2004, nedan kallat regler om europeiska arresteringsorder.

6 Punkt 4.2 i beslutet att begära förhandsavgörande.

7 Bucnys mot Ministry of Justice [2013] UKSC 71 (20 november 2013), punkt 66: A European arrest warrant issued by a Ministry in respect of a convicted person with a view to his or her arrest and extradition can be regarded as issued by a judicial authority for the purposes of Council Framework Decision 2002/584/JHA and Part 1 of the Extradition Act 2003 if the Ministry only issues the warrant at the request of, and by way of endorsement of a decision that the issue of such a warrant is appropriate made by: a) the court responsible for the sentence.

8 Dom av den 1 juni 2016 ( C‑241/15, EU:C:2016:385).

9 Punkt 4.1 in fine i beslutet att begära förhandsavgörande.

10 Den litauiska regeringens svar, punkt 15.

11 Evaluation report on the fourth round of mutual evaluations the practical application of the European Arrest Warrant and corresponding surrender procedures between Member States (rådets dokument nr 12399/1/07 REV 1) (nedan kallat utvärderingsrapporten).

12 Detta ansåg även rådet i sin utvärderingsrapport, s. 30, punkt 7.2.1.1.

13 Den litauiska regeringens svar, punkt 38.

14 Den litauiska regeringens svar, punkt 39. Den litauiska regeringen kallar denna möjlighet en rätt för justitieministeriet. Att döma av regel nummer 12 i regler om europeiska arresteringsorder rör det sig emellertid snarare om en skyldighet.

15 Den litauiska regeringens svar, punkt 40.

16 Jag anser för övrigt att detta är andemeningen i den brittiska rättspraxis som den hänskjutande domstolen har åberopat och som jag har hänvisat till i fotnot 7.

17 Punkt 4.1 i beslutet att begära förhandsavgörande.

18 Punkt 48 i den litauiska regeringens svar på domstolens frågor.