Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 13 december 2017

1 Originalspråk: polska.

2 EUT L 201, 2012, s. 107.

3 Se dom av den 12 oktober 2017, Kubicka ( C‑218/16, EU:C:2017:755).

4 Innan förordning nr 650/2012 började tillämpas syntes den förhärskande uppfattningen i doktrinen avseende nationella lagvalsregler vara att 1371 § stycke 1 BGB är tillämplig inom ramen för tillämplig lag för makars förmögenhetsförhållanden (H. Dörner, Internationales Erbrecht, Art. 25, 26 EGBGB, i: Kommentar zum Bürgerlichen Gesetzbuch, Einführungsgesetz zum BGB, Berlin 2007, Art. 25, punkt 34, W. Riering, Régime légal allemand et succession régie par la loi française, i Mélanges en l’honneur de Mariel Revillard, Paris, Editions Defrénois 2007, sidorna 258–263, D.A. Popescu, Guide on international private law in successions matters, Magic Print 2014, Onesti, s. 18 i och där angiven litteratur).

5 I dom från Oberlandesgericht Köln (Kölns regionala överdomstol, Tyskland) av den 5 augusti 2011 (2 Wx 115/11, Zeitschrift für das gesamte Familienrecht 2012, 819), intogs ståndpunkten att den efterlevande maken inte erhåller någon andel i kvarlåtenskapen på grundval av 1371 § stycke 1 BGB, när makarnas förmögenhetsförhållanden ska bedömas enligt tysk rätt och de arvsrättsliga förhållandena ska bedömas enligt turkisk rätt. I dom från Oberlandesgericht München (Münchens regionala överdomstol, Tyskland) av den 16 april 2012 (31 Wx 45/12, Neue Juristische Wochenschrift-Rechtsprechungs-Report 2012, 1096), företräddes däremot uppfattningen att 1371 § stycke 1 BGB är tillämplig fullt ut även när de arvsrättsliga förhållandena ska bedömas enligt iransk lag. Med avseende på tyska lagvalsregler slog Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen, Tyskland) i dom av den 13 maj 2015, IV ZB 30/14 (Neue Juristische Wochenschrift 2015, 2185) slutligen fast att 1371 § stycke 1 BGB är tillämplig lag på makars förmögenhetsförhållande. I den domen klargjordes också att även om makarnas förmögenhetsförhållande ska bedömas enligt tysk rätt och de arvsrättsliga förhållandena enligt en annan stats rätt, har den efterlevande maken fortfarande rätt till sin arvslott på grundval av 1371 § stycke 1 BGB.

6 I doktrinen råder inte enighet om kvalificeringen av 1371 § stycke 1 BGB mot bakgrund av förordning nr 650/2012. Vissa författare har intagit ståndpunkten att denna bestämmelse hör till den rätt som ska tillämpas på makars förmögenhetsförhållande (se den litteratur som åberopats av A. Bonomi, Article 1 – Champ d’application, i A. Bonomi, P. Wautelet, Le droit européen des succession, Commentaire du règlement (UE) no 650/2012, du 4 juillet 2012, Bruxelles, Bruylant 2016, s. 89, se även A. Reis, Succession and Family Law, i S. Bariatti, I. Viarengo, F.C. Villata, Towards the Entry into Force of the Sucession Regulation: Building Future Uniformity upon Past Divergencies, JUST/2013/JCIV/AG/4666, s. 45), medan andra författare anser att det rör sig om en arvsrättslig bestämmelse (P. Lagarde, (Heinrich) Dörner: Einführungsgesetz zum Bürgerlichen Gesetzbuche/IPR. Art. 25, 26 EGBGB. Anhang zu Art. 25 f EGBGB: Ausländische Rechte, Revue critique de droit international privé, 1996, s. 389; M. Margoński, Anmerkung zum Vorlagebeschluss des Kammergerichts an den EuGH vom 25. Oktober 2016, 6 W 80/16 in der Rs. C‑558/16, Mahnkopf, Zeitschrift für Erbrecht und Vermögensnachfolge, Heft 4, 2017, s. 212–213).

7 Szerzej D. Martiny, N. Dethloff, Property relationship between spouses – Germany, augusti 2008.

8 G.A.L. Droz, Les régimes matrimoniaux en droit international privé comparé, Recueil des cours de l’Académie de la Haye, volym 143, 1974, s. 98.

9 De uppfattningar som har intagits i tysk doktrin i den frågan presenteras av R. Zimmermann, Intestate Succession in Germany, i K.G.C. Reid, M. de Waal, R. Zimmermann, Comparative Succession Law. Volume II. Intestate Succession, Oxford University Press, Oxford 2015, s. 213.

10 E.D. Graue, The Rights of Surviving Spouses under Private International Law, The American Journal of Comparative Law, volym 15, 1966–1967, sidorna 164–165.

11 Se Ch. Kohler, L’autonomie de la volonté en droit international privé, Recueil des cours de l’Académie de la Haye, volym 359, 2013, s. 443.

12 Exempelvis, menar vissa författare, att när den lag som är tillämplig på makars förmögenhetsförhållande skyddar den efterlevande maken med hjälp av arvsrättsliga bestämmelser och den lag som är tillämplig på arvsfrågor i detta syfte använder bestämmelser som reglerar makars förmögenhetsförhållanden, måste frågor röranade utjämningen av makars förmögenhetsförhållande underkastas den lag som är tillämplig på arvsfrågor. Se, för ett liknande resonemang, avseende tiden innan förordning nr 650/2012 började tillämpas, A. Bucher, La dimension sociale du droit international privé. Cours général, Recueil des Cours de l’Académie de la Haye, volym 341, 2010, s. 243.

13 Innan förordning nr 650/2012 började tillämpas företräddes ibland uppfattningen att när tysk rätt är tillämplig på makars förmögenhetsförhållande medan arvsfrågor regleras enligt en annan rätt är 1371 § stycke 1 BGB inte tillämplig. I ett sådant fall ska 1371 § stycke 2 BGB tillämpas och en matematisk utjämning av förmögenhetsökningen göras enligt de principer som gäller vid äktenskapsskillnad. G.A.L. Droz, Les régimes matrimoniaux en droit international privé comparé, Recueil des cours de l’Académie de la Haye, vol. 143, 1974, s. 98, M. Coester, International Aspects of German Estate Law, Loyola of Los Angeles International and Comparative Law Review, volym 53, 1981, s. 66). Den uppfattningen innebär egentligen att ordalydelsen den efterlevande maken är ingen arvtagare i 1371 § stycke 2 BGB ska förstås på så sätt att den efterlevande maken inte är arvtagare enligt tysk rätt. E.D. Graue, w: Comparative law of matrimonial property: a Symposium at the International Faculty of Comparative Law at Luxembourg on the laws of Belgium, England, France, Germany, Italy and the Netherlands, red. A. Kiralfy, Leiden, A.W. Sijthoff 1972, s. 144.

14 EUT L 183, 2016, s. 1.

15 Se, för ett liknande resonemang, i samband med avgränsningen mellan tillämpningsområdet för rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (EUT L 338, 2003, s. 1) och förordning nr 650/2012, generaladvokaten J. Kokotts förslag till avgörande i målet Matoušková ( C‑404/14, EU:C:2015:428, punkt 31). Domstolen intog en jämförbar ståndpunkt i domen i det målet genom att slå fast att domstolens praxis är ägnad att se till att all överlappning och alla luckor mellan de båda regelverken undviks (se dom av den 6 oktober 2015, Matoušková ( C‑404/14, EU:C:2015:653, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

16 D. Solomon, The boundaries of the law applicable to succession, Anali Pravnog Fakulteta Univerziteta u Zenici, issue 18, 2016, s. 200.

17 Brysselkonventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 299, 1972, s. 32), nedan kallad Brysselkonventionen.

18 Dom av den 27 mars 1979 ( C‑143/78, EU:C:1979:83, punkt 7).

19 Dom av den 31 mars 1982, W ( 25/81, EU:C:1982:116, punkt 6).

20 Dom av den 31 mars 1982, W. ( 25/81, EU:C:1982:116, punkt 7).

21 Dom av den 27 mars 1979, de Cavel ( 143/78, EU:C:1979:83).

22 Dom av den 31 mars 1982 W. ( 25/81, EU:C:1982:116, punkt 9).

23 Dom av den 27 februari 1997, van den Boogaard ( C‑220/95, EU:C:1997:91).

24 I Brysselkonventionen undantas inte underhållsskyldighet som har sin grund i familje-, släktskaps-, äktenskaps- eller svågerlagsförhållanden, från konventionens tillämpningsområde såsom sker enligt artikel 1.2 e i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 2012, s. 1). Brysselkonventionen kunde således tillämpas, eftersom det mål som domen avsåg kvalificerades som ett mål som omfattades av underhållsskyldighet. I dag skulle den typen av mål omfattas av tillämpningsområdet för rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet (EUT L 7, 2009, s. 1).

25 Dom av den 27 februari 1997, van den Boogaard ( C‑220/95, EU:C:1997:91, punkt 22).

26 Beslut av den 14 juni 2017, Iliev ( C‑67/17, EU:C:2017:459, punkt 24).

27 Beslut av den 14 juni 2017, Iliev ( C‑67/17, EU:C:2017:459, punkterna 25–30).

28 P. Rogerson, i U. Magnus, P. Mankowski, Brussels Ibis Regulation, Köln, Otto Schmidt 2016, s. 71.

29 Till exempel när arvåtarens förmögenhet, som vid den tidpunkt då makarnas förmögenhetsförhållande uppkom uppgick till 100000 valutaenheter och inte ökade under äktenskapet, medan den efterlevande maken ackumulerat 50000 valutaenheter under äktenskapet. I en sådan situation där en matematisk utjämning skett kan den efterlevande maken inte göra gällande utjämning av förmögenhetsökning. Vid äktenskapsskillnad skulle det till och med förhålla sig tvärtom. I det fallet skulle den efterlevande maken vara skyldig att betala 25000 valutaenheter till den andra maken. Vid en tillämpning av 1371 § stycke 1 BGB skulle den efterlevande maken ha rätt till 25000 valutaeneheter, vilket motsvarar en fjärdedel av den avlidnes kvarlåtenskap.

30 Domstolen slog på samma sätt i dom av den 12 oktober 2017, Kubicka ( C‑218/16, EU:C:2017:755, punkt 56) fast att den tolkning av bestämmelserna i förordning nr 650/2012 som anges i domen motsvarar det syfte som eftersträvas med dem, vilket är att underlätta en välfungerande inre marknad genom att undanröja hindren för fri rörlighet för de personer som för närvarande har svårt att hävda sina rättigheter vid arv med gränsöverskridande verkan.

31 P. Wautelet, Article 69 – Effets du certificat, i A. Bonomi, P. Wautelet, Le droit européen des successions, Commentaire du règlement (UE) no 650/2012, du 4 juillet 2012, Bruxelles, Bruylant 2016, s. 880. Med avseende på förslaget till förordning nr 650/2012 se även J. Basedow, A. Dutta, C. Bauer m.fl., Max Planck Institute for Comparative and International Private Law, Comments on the European Commission’s Proposal for a Regulation of the European Parliament and of the Council on jurisdiction, applicable law, recognition and enforcement of decisions and authentic instruments in matters of succession and the creation of a European Certificate of Succession, Rabels Zeitschrift für ausländisches und internationales Privatrecht, volym 74, 2010, punkt 323.

32 T. Ivanc, S. Kralijć, European Certificate of Succession – Was there a need for a European intervention?, Anali Pravnog Fakulteta Univerziteta u Zenici, issue 18, 2016, s. 266.

33 D. Stamatiadis, i H. Pamboukis, EU Succession Regulation No 650/2012: A Commentary, Oxford, C.H. Beck, Hart Publishing 2017, s. 633.