lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 25 oktober 2017

CELEX
62016CC0645
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 382, 1986, s. 17; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 150.

3 Se dom av den 13 juli 2000, Centrosteel ( C‑456/98, EU:C:2000:402, punkt 13), där EU-domstolen slog fast att direktiv 86/653 syftar till att harmonisera medlemsstaternas rättsregler vad gäller rättsförhållandet mellan parterna i handelsagenturavtal, oberoende av alla gränsöverskridande element. Dess tillämpningsområde är således vidare än tillämpningsområdet för de grundläggande friheter som stadgas i fördraget.

4 Se, bland annat, dom av den 23 mars 2006, Honyvem Informazioni Commerciali ( C‑465/04, EU:C:2006:199, punkt 18 och där angiven rättspraxis).

5 Se även mitt förslag till avgörande i målet Agro Foreign Trade & Agency ( C‑507/15, EU:C:2016:809, punkt 56).

6 Dom av den 17 oktober 2013, Unamar ( C‑184/12, EU:C:2013:663, punkterna 39 och 40).

7 Dom av den 23 mars 2006 ( C‑465/04, EU:C:2006:199).

8 Dom av den 7 april 2016 ( C‑315/14, EU:C:2016:211).

9 Utöver vad som föreskrivs i artikel 17 i direktiv 86/653 har EU-domstolen ombetts besvara ett flertal andra frågor rörande tolkningen av denna artikel. Det har bland annat rört sig om tillämpligheten av detta direktiv när en av parterna har säte i ett tredjeland, se dom av den 9 november 2000, Ingmar ( C‑381/98, EU:C:2000:605), och dom av den 16 februari 2017, Agro Foreign Trade & Agency ( C‑507/15, EU:C:2017:129), och om sättet för att beräkna ersättningen och tillåtligheten av regler som föreskriver att kompletterande skadestånd får beviljas, se dom av den 26 mars 2009 (Semen, C‑348/07, EU:C:2009:195), och dom av den 3 december 2015, Quenon K. ( C‑338/14, EU:C:2015:795). Ytterligare ett exempel är frågan huruvida handelsagentens rätt bortfaller om vederbörande har gjort sig skyldig till försummelse eller underlåtit att fullfölja ett avtal med tredje man, se dom av den 28 oktober 2010, Volvo Car Germany ( C‑203/09, EU:C:2010:647), och dom av den 17 maj 2017, ERGO Poist’ovňa ( C‑48/16, EU:C:2017:377).

10 Se mitt förslag till avgörande i målet Marchon Germany ( C‑315/14, EU:C:2015:585, punkt 27), och Europeiska kommissionens rapport av den 23 juli 1996 om tillämpningen av artikel 17 i rådets direktiv om samordning av medlemsstaternas lagar rörande självständiga handelsagenter (86/653/EEG) (KOM/96/364 slutlig), vilken naturligtvis inte är tvingande men ändock vägledande.

11 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 april 2016, Marchon Germany ( C‑315/14, EU:C:2016:211, punkt 33), och förslag till avgörande av generaladvokaten Poiares Maduro i målet Honyvem Informazioni Commerciali ( C‑465/04, EU:C:2005:641, punkt 26).

12 Dom av den 5 februari 2015 ( C‑117/14, EU:C:2015:60, punkt 36).

13 Se även artikel 1.2 i direktiv 86/653.

14 Dom av den 23 mars 2006, Honyvem Informazioni Commerciali ( C‑465/04, EU:C:2006:199, punkt 19).

15 Dom av den 9 november 2000, Ingmar ( C‑381/98, EU:C:2000:605, punkt 21).

16 Samtliga ovannämnda bestämmelser återfinns i kapitel IV i direktiv 86/653, med rubriken Ingående och uppsägning av agenturavtal.

17 Se mitt förslag till avgörande av den 10 september 2015 i målet Marchon Germany ( C‑315/14, EU:C:2015:585, punkt 24).

18 Dom av den 17 oktober 2013, Unamar ( C‑184/12, EU:C:2013:663, punkt 39).

19 Man kan i övrigt fundera över nödvändigheten av att fastställa en provperiod om den inte mildrar villkoren för uppsägning av avtalet – genom att förkorta uppsägningstiden – eftersom avtalet under alla förhållanden kan brytas utan angivande av skäl.

20 Dom av den 16 april 2015, Angerer ( C‑477/13, EU:C:2015:239, punkt 26 och där angiven rättspraxis).

21 Se, bland annat, dom av den 3 december 2015, Quenon K. ( C‑338/14, EU:C:2015:795, punkt 21 och där angiven rättspraxis).

22 Men inte mindre stränga jämfört med de tvingande bestämmelserna i direktiv 86/653.

23 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 mars 2006, Poseidon Chartering ( C‑3/04, EU:C:2006:176, punkterna 25 och 26), där EU-domstolen såsom relevant kriterium för att avgöra behörighetens varaktighet framför allt beaktade antalet avtal som agenten sluter. För samma tankegång, se E. Rott-Pietrzyk Komentarz do Dyrektywy Rady nr 86/653 z 18 grudnia 1986 roku w sprawie harmonizacji praw państw członkowskich dotyczących niezależnych agentów handlowych, Problemy Prawne Handlu Zagranicznego, Uniwersytet Śląski, t. 19/20, 2000, s. 245.

24 Men inte mindre stränga jämfört med de tvingande bestämmelserna i direktiv 86/653.

25 Dom av den 28 oktober 2010, Volvo Car Germany ( C‑203/09, EU:C:2010:647, punkt 42).

26 Dom av den 26 mars 2009, Semen ( C‑348/07, EU:C:2009:195, punkt 21).

27 Se även dom av den 9 november 2000, Ingmar ( C‑381/98, EU:C:2000:605, punkt 22).

28 Dom av den 28 oktober 2010, Volvo Car Germany ( C‑203/09, EU:C:2010:647, punkt 44).