lagen.
EU-domstolen

Tribunalens dom (fjärde avdelningen) den 26 september 2018

CELEX
62016TJ0062
Typ
EU-domstolen
ECLI
ECLI:EU:T:2018:604

Källa

EU-varumärkeInvändningsförfarandeAnsökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket PUMADe äldre internationella figurmärkena PUMARelativt registreringshinderArtikel 8.5 i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.5 i förordning (EU) 2017/1001)

I mål T‑62/16,

TRIBUNALEN (fjärde avdelningen), sammansatt av ordföranden H. Kanninen samt domarna J. Schwarcz och C. Iliopoulos (referent), justitiesekreterare: handläggaren I. Dragan,

med beaktande av överklagandet som inkom till tribunalens kansli den 15 februari 2016,

med beaktande av EUIPO:s svarsskrivelse som inkom till tribunalens kansli den 10 maj 2016,

med beaktande av intervenientens svarsskrivelse som inkom till tribunalens kansli den 17 maj 2016,

med beaktande av beslutet av den 19 september 2016 om att bevilja att Doosan Machine Tools övertar Doosan Infracores talan,

med beaktande av den ändrade sammansättningen av tribunalens avdelningar och med beaktande av omfördelningen av målet till den fjärde avdelningen,

efter förhandlingen den 20 september 2017,

följande

Dom

Bakgrund till tvisten

Rättegångsdeltagarnas yrkanden

Rättslig bedömning

Omsättningskretsen

De motstående varumärkenas likhet

Huruvida de äldre varumärkena är kända

Huruvida de äldre varumärkena har särskiljningsförmåga

Rättegångskostnader

1 Doosan Infracore Co. Ltd, vars talan intervenienten, Doosan Machine Tools Co. Ltd, övertagit, ingav den 27 november 2012 en ansökan om registrering av EU-varumärke till Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) i enlighet med rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om EU-varumärken (EUT L 78, 2009, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3), i dess ändrade lydelse (ersatt av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1)).

2 Det sökta varumärket utgörs av nedanstående figurkännetecken:

3 De varor som registreringsansökan avsåg omfattas av klass 7 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg, och motsvarar följande beskrivning: Svarvar; CNC‑svarvar (numeriskt styrda); anläggningar för maskinbearbetning; fleroperationssvarvar; trådlös elektrisk gnistbearbetningsmaskin.

4 Varumärkesansökan offentliggjordes i Bulletinen för gemenskapsvarumärken nr 12/2013 av den 17 januari 2013.

5 Klaganden, Puma SE, framställde den 16 april 2013, med stöd av artikel 41 i förordning nr 207/2009 (nu artikel 46 i förordning nr 2017/1001), en invändning mot registreringen av det sökta varumärket för samtliga varor som avses i punkt 3 ovan.

6 Invändningen grundade sig på följande äldre varumärken:

7 Det äldre internationella figurmärket nr 582886 omfattar bland annat varor i klasserna 7, 18, 25 och 28 och motsvarar, för var och en av dessa klasser, följande beskrivning:

8 Det äldre internationella figurmärket nr 437626 omfattar varor i klasserna 18, 25 och 28 och motsvarar, för var och en av dessa klasser, följande beskrivning:

9 Till stöd för invändningen åberopades, vad gäller det äldre internationella figurmärket nr 582886, de registreringshinder som avses i artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning nr 2017/1001) och i artikel 8.5 i förordning nr 207/2009 (nu artikel 8.5 i förordning nr 2017/1001) och, vad gäller det äldre internationella figurmärket nr 437626, det registreringshinder som avses i artikel 8.5 i förordning nr 207/2009.

10 Invändningsenheten avslog den 31 mars 2015 invändningen i dess helhet. Invändningsenheten avslog invändningen med stöd av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009 av det skälet att bortsett från de varor i klass 7 och en del av varorna i klasserna 18, 25 och 28, för vilka användning av det äldre internationella figurmärket nr 582886 inte hade styrkts av klaganden, var de övriga varor som omfattades av nämnda varumärke inte av liknande slag som dem som omfattas av det sökta varumärket. Vidare avslog invändningsenheten den invändning som grundats på artikel 8.5 i förordning nr 207/2009, på grund av att ett av villkoren för att tillämpa denna bestämmelse inte var uppfyllt, eftersom klaganden inte hade styrkt påståendet att de äldre varumärkena var kända.

11 Den 28 maj 2015 överklagade klaganden invändningsenhetens beslut till EUIPO enligt artiklarna 58–64 i förordning nr 207/2009 (nu artiklarna 66–71 i förordning nr 2017/1001).

12 EUIPO:s fjärde överklagandenämnd avslog klagandens överklagande genom beslut av den 4 december 2015 (nedan kallat det överklagade beslutet). Överklagandenämnden avslog den invändning som grundade sig på artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009 av det skälet att de varor som omfattas av vart och ett av de motstående varumärkena inte är av liknande slag. Vidare ogillade överklagandemänden den invändning som framställts med stöd av artikel 8.5 i förordning nr 207/2009 på grund av att omsättningskretsen, trots den höga graden av likhet mellan de motstående varumärkena, inte ser något samband mellan dessa, mot bakgrund av att de varor och de omsättningskretsar som vart och ett av dessa varumärken riktar sig till är av helt olika slag och mot bakgrund av deras låga särskiljningsförmåga. Slutligen konstaterade överklagandenämnden att klaganden inte hade visat att användningen av varumärket i detta fall drog otillbörlig fördel av de äldre varumärkenas särskiljningsförmåga eller renommé eller var till förfång för de äldre varumärkena.

13 Klaganden har yrkat att tribunalen ska

14 EUIPO har yrkat att tribunalen ska

15 Intervenienten har yrkat att tribunalen ska

16 Enligt artikel 8.5 i förordning nr 207/2009 gäller att efter invändning från innehavaren av ett äldre varumärke enligt punkt 2 får det varumärke som ansökan om registrering avser inte heller registreras om det är identiskt med eller liknar det äldre varumärket och avses bli registrerat för varor eller tjänster som inte liknar dem för vilka det äldre varumärket är registrerat, när – i fråga om ett äldre gemenskapsvarumärke – det är känt i Europeiska unionen, eller, när – i fråga om ett äldre nationellt varumärke – det är känt i medlemsstaten i fråga, och användningen av det varumärke som ansökan avser utan skälig anledning skulle dra otillbörlig fördel av eller vara till förfång för det äldre varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé.

17 Även om ett varumärkes främsta funktion är att ange ursprunget, har varje varumärke ett inneboende självständigt ekonomiskt värde, skilt från det som är knutet till de varor eller tjänster för vilka det är registrerat. I artikel 8.5 i förordning nr 207/2009 skyddas således ett känt varumärke mot varje ansökan om registrering av ett identiskt eller liknande varumärke som skulle kunna vara till förfång för bilden av varumärket, även om de varor eller tjänster som avses med det sökta varumärket inte är jämförbara med dem för vilka det äldre kända varumärket är registrerat (dom av den 22 mars 2007, Sigla/harmoniseringskontoret – Elleni Holding (VIPS), T‑215/03, EU:T:2007:93, punkt 35, och dom av den 8 december 2011, Aktieselskabet af 21. november 2001/harmoniseringskontoret – Parfums Givenchy (only givenchy), T‑586/10, ej publicerad, EU:T:2011:722, punkt 58).

18 Det framgår av ordalydelsen i denna bestämmelse att den endast är tillämplig under förutsättning att följande tre villkor är uppfyllda. För det första ska de motstående varumärkena vara identiska eller likna varandra, för det andra ska det äldre varumärke som åberopats till grund för invändningen vara känt och för det tredje ska det finnas risk för att användningen av det varumärke som ansökan avser utan skälig anledning skulle dra otillbörlig fördel av eller vara till förfång för det äldre varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé. Dessa villkor är kumulativa, vilket innebär att om ett av dem inte är uppfyllt är bestämmelsen inte tillämplig (se dom av den 22 mars 2007, VIPS, T‑215/03, EU:T:2007:93, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

19 Såvitt först och främst avser risken för att användningen av det sökta varumärket utan skälig anledning skulle vara till förfång för det äldre varumärkets särskiljningsförmåga, kan sådant förfång uppkomma när det äldre varumärket förlorar sin förmåga att väcka en omedelbar association till de varor för vilka det registrerats och används. Denna risk avser således försvagning av det äldre varumärket eller successivt sönderfall genom upplösning av dess identitet och dess inflytande över allmänhetens medvetande (se dom av den 22 mars 2007, VIPS, T‑215/03, EU:T:2007:93, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

20 Såvitt därefter avser risken för att användningen av det sökta varumärket utan skälig anledning skulle vara till förfång för det äldre varumärkets renommé, uppkommer sådant förfång när de varor eller tjänster som avses med det sökta varumärket kan uppfattas av allmänheten på ett sådant sätt att det äldre varumärkets attraktionsförmåga minskar. Risk för sådant förfång kan bland annat uppstå när de varor eller tjänster som avses med det sökta varumärket har en egenskap eller kvalitet som, på grund av att det äldre kända varumärket är identiskt med eller liknar det sökta varumärket, kan medföra ett negativt inflytande på bilden av ett äldre känt varumärke (se dom av den 22 mars 2007, VIPS, T‑215/03, EU:T:2007:93, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

21 Risken, slutligen, för att användningen av det sökta varumärket utan skälig anledning skulle dra otillbörlig fördel av det äldre varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé omfattar fall av klart utnyttjande av och snyltande på ett känt varumärke och försök att dra fördel av dess rykte. Det är med andra ord fråga om en risk för att bilden av det kända varumärket eller de egenskaper som detta förmedlar överförs till de varor som avses med det sökta varumärket så att saluföringen av sistnämnda varor underlättas genom associationen med det äldre kända varumärket (se dom av den 22 mars 2007, VIPS, T‑215/03, EU:T:2007:93, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

22 Artikel 8.5 i förordning nr 207/2009 innebär dessutom enligt rättspraxis att de tre intrång som åsyftas i bestämmelsen, när de äger rum, är följden av ett visst mått av likhet mellan det äldre och det yngre varumärket, vilken medför att omsättningskretsen förknippar dessa två varumärken med varandra, det vill säga att de får uppfattningen att det finns ett samband mellan dem, även om de inte förväxlar dem (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 december 2012, Bimbo/harmoniseringskontoret – Grupo Bimbo (GRUPO BIMBO), T‑357/11, ej publicerad, EU:T:2012:696, punkt 29 och där angiven rättspraxis). Förekomsten enligt omsättningskretsens uppfattning av ett sådant samband mellan det sökta varumärket och det äldre varumärket är följaktligen ett underförstått väsentligt villkor för att tillämpa artikel 8.5 i förordning nr 207/2009 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 maj 2007, Antartica/harmoniseringskontoret – Nasdaq Stock Market (nasdaq), T‑47/06, ej publicerad, EU:T:2007:131, punkt 53 och där angiven rättspraxis, och dom av den 11 december 2014, Coca-Cola/harmoniseringskontoret – Mitico (Master), T‑480/12, EU:T:2014:1062, punkt 26 och där angiven rättspraxis).

23 Om omsättningskretsen inte får uppfattningen att det finns ett sådant samband mellan varumärkena kan inte användningen av det yngre varumärket dra otillbörlig fördel av eller vara till förfång för det äldre varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 30 april 2009, Japan Tobacco/harmoniseringskontoret, C‑136/08 P, ej publicerat, EU:C:2009:282, punkt 27 och där angiven rättspraxis).

24 Det följer slutligen av rättspraxis att det vid prövningen av huruvida omsättningskretsen uppfattar att det finns ett samband mellan de motstående varumärkena ska göras en helhetsbedömning mot bakgrund av samtliga relevanta faktorer i det enskilda fallet. Bland dessa faktorer kan nämnas graden av likhet mellan de motstående varumärkena, arten av de varor och tjänster som vart och ett av de motstående varumärkena avser – inklusive graden av likhet eller olikhet mellan dessa varor sinsemellan eller dessa tjänster sinsemellan, och omsättningskretsen – i hur hög grad det äldre varumärket är känt, graden av särskiljningsförmåga, antingen ursprunglig eller sådan som förvärvats till följd av användning, samt förekomsten av risk för förväxling hos allmänheten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 november 2008, Intel Corporation, C‑252/07, EU:C:2008:655 punkterna 41 och 42; beslut av den 30 april 2009, Japan Tobacco/harmoniseringsbyrån, C‑136/08 P, ej publicerat, EU:C:2009:282, punkt 26, och dom av den 6 juli 2012, Jackson International/harmoniseringskontoret – Royal Shakespeare (ROYAL SHAKESPEARE), T‑60/10, ej publicerad, EU:T:2012:348, punkt 21).

25 Det är mot bakgrund av dessa inledande överväganden som tribunalen ska pröva de argument som klaganden har anfört till stöd för sin enda grund, som avser åsidosättande av artikel 8.5 i förordning nr 207/2009.

26 I punkt 32 i det överklagade beslutet fann överklagandenämnden att det var mycket osannolikt att omsättningskretsen skulle uppfatta att det finns ett samband mellan de motstående varumärkena, på grund av att de varor som omfattas av vart och ett av dem är mycket olika, på grund av att det är omöjligt att förknippa varorna i fråga med varandra samt på grund av att dessa varor riktar sig till helt olika omsättningskretsar. Enligt överklagandenämnden överskuggar de ovannämnda omständigheterna alla andra faktorer som kan bidra till att omsättningskretsen kan uppfatta ett samband, såsom den höga graden av likhet mellan de motstående varumärkena eller att de äldre varumärkena antas vara mycket kända. I punkt 35 i det överklagade beslutet fann överklagandenämnden vidare att den omständigheten att fackkretsar även kan innefatta personer som är intresserade av kläder och idrott inte påverkade denna slutsats, eftersom, mot bakgrund av skillnaderna mellan de aktuella varorna, fackmän inte skulle uppfatta att det finns ett samband med deras egna idrotts- och fritidsaktiviteter om de kom i kontakt med det sökta varumärket vid användningen av de varor i klass 7 som omfattas av detta varumärke. Överklagandenämnden fann dessutom, i punkt 36 i det överklagade beslutet, i huvudsak att den låga graden av ursprunglig särskiljningsförmåga hos de äldre varumärkena även motiverade överklagandenämndens slutsats att det saknas ett samband mellan de motstående varumärkena. Slutligen fann överklagandenämnden, i punkt 37 i det överklagade beslutet, att eftersom den relevanta omsättningskretsen inte kommer att uppfatta ett samband mellan de motstående varumärkena, kan användningen av det sökta varumärket inte dra otillbörlig fördel av det renommé eller särskiljningsförmåga de äldre varumärkena har och inte vara till förfång för dessa.

27 Klaganden har gjort gällande att överklagandenämnden gjorde fel vid sin bedömning enligt artikel 8.5 i förordning nr 207/2009, såväl när det gäller slutsatsen att den relevanta omsättningskretsen inte kommer att se ett samband med de äldre varumärkena som när det gäller de överväganden enligt vilka det sökta varumärket inte skulle dra otillbörlig fördel av de äldre varumärkenas renommé eller särskiljningsförmåga. Klaganden har särskilt gjort gällande att överklagandenämndens bedömning att omsättningskretsen inte skulle se något samband mellan de motstående varumärkena är felaktig av det skälet att den grundar sig på den omständigheten att de varor och den omsättningskrets som avses med vart och ett av dessa varumärken är olika. Klaganden har i huvudsak gjort gällande att den omständigheten att varorna i fråga är olika saknar betydelse, eftersom de motstående varumärkena är mycket lika och de äldre varumärkena är synnerligen kända. Enligt klaganden fäste överklagandenämnden således inte tillräckligt stor vikt vid andra faktorer som ska beaktas för att fastställa huruvida det föreligger ett samband mellan de motstående varumärkena, nämligen den mycket stora likheten mellan dessa varumärken, hur känt det är och i hur hög grad det äldre varumärket har särskiljningsförmåga. Mot bakgrund av ovanstående faktorer och av att omsättningskretsarna för vart och ett av de motstående varumärkena överlappar varandra, finner klaganden att det sökta varumärket omedelbart kommer att föra samtliga konsumenters, inbegripet yrkespersoners, tankar till äldre varumärkena.

28 EUIPO och intervenienten har bestritt klagandens argument.

29 EUIPO har gjort gällande att överklagandenämnden inom ramen för bedömningen av huruvida det föreligger ett samband mellan de motstående varumärkena beaktade andra faktorer, såsom de äldre varumärkenas låga grad av ursprunglig särskiljningsförmåga och hur kända klaganden har gjort gällande att de äldre varumärkena var, det vill säga att varumärkena var mycket kända.

30 EUIPO och intervenienten har dessutom gjort gällande att överklagandenämndens bedömning avseende avsaknaden av samband mellan de motstående varumärkena är fullständigt motiverad mot bakgrund av att vart och ett av varumärkena avser helt olika omsättningskretsar och varor.

31 Det ska påpekas att definitionen av omsättningskretsen är en nödvändig förutsättning för tillämpningen av artikel 8.5 i förordning nr 207/2009 på samma sätt som inom ramen för tillämpningen av artikel 8.1. Det är närmare bestämt med hänsyn till denna omsättningskrets som det ska bedömas huruvida de motstående varumärkena är lika, om de äldre varumärkena är kända, huruvida det föreligger ett samband mellan de motstående varumärkena och, slutligen, om de kan vara till förfång för de äldre varumärkenas renommé eller särskiljningsförmåga eller om de kan dra otillbörlig fördel av dessa varumärkens renommé eller särskiljningsförmåga.

32 Enligt rättspraxis varierar den omsättningskrets som ska beaktas vid prövningen av huruvida ett av de intrång som anges i artikel 8.5 i förordning nr 207/2009 föreligger beroende på vilket slags intrång innehavaren av det äldre varumärket gör gällande. Den omsättningskrets utifrån vilken bedömningen ska göras när det gäller intrång som innebär att en otillbörlig fördel dras av det äldre varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé är en normalt informerad och skäligen uppmärksam och medveten genomsnittskonsument av de varor eller tjänster det sökta varumärket avser (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 mars 2009, Antartica/harmoniseringskontoret, C‑320/07 P, ej publicerad, EU:C:2009:146, punkterna 46–48). Bedömningen av huruvida det förekommer ett intrång som innebär förfång för det äldre varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé ska däremot göras med utgångspunkt från en normalt informerad samt skäligen uppmärksam och medveten genomsnittskonsument av de varor och tjänster för vilka det äldre varumärket är registrerat (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 27 november 2008, Intel Corporation, C‑252/07, EU:C:2008:655, punkt 35).

33 I punkt 32 i det överklagade beslutet fann överklagandenämnden att de omsättningskretsar som de varor som omfattas av de motstående varumärkena riktade sig till var helt olika. I punkt 33 i det överklagade beslutet fann överklagandenämnden nämligen att den omsättningskrets som de varor i klass 7 som omfattas av det sökta varumärket riktade sig till bestod av högt specialiserade tekniska specialist[er]”, som bedriver sin verksamhet i en sektor som inte [hade] något alls att göra med tillverkningen av de kläder och idrottsartiklar för vilka [de] äldre varumärke[na] anses vara kända. I punkt 34 i det överklagade beslutet konstaterade överklagandenämnden även att den omsättningskrets de äldre varumärkena riktade sig till bestod av den breda allmänheten, vilken utgörs av genomsnittskonsumenter som har behov av de varor som nämnda varumärken avser för att klä sig och förbereda sig för att utöva idrotts- eller fritidsaktiviteter. I punkt 32 i det överklagade beslutet konstaterade överklagandenämnden dessutom att det var mycket osannolikt att omsättningskretsen skulle uppfatta ett samband mellan de motstående varumärkena. I punkt 35 i det överklagade beslutet angav överklagandenämnden härvidlag att [d]en omständigheten att de motstående varumärkena tillhör[de] så olika marknader [skulle förhindra] att konsumenten skulle tänka [på de äldre varumärkena] för kläder och idrottsartiklar när konsumenten kommer i kontakt med [det sökta] varumärket avseende de ifrågasatta maskinerna[; d]en omständigheten att den fackkrets som de omtvistade varorna riktade sig till även [kunde] omfatta personer som är intresserade av sport påverka[de] inte denna slutsats[;] de motstående varumärkena är nämligen så långt ifrån varandra … att dessa fackmän inte uppfattar något samband med sin egen idrotts- och fritidsaktivitet om de kommer i kontakt med [det sökta] varumärket vid användningen, inom ramen för sin yrkesverksamhet, av de omtvistade varorna i klass 7.

34 Inledningsvis har klaganden gjort gällande att överklagandenämnden i punkterna 31 och 32 i det överklagade beslutet inte definierade den omsättningskrets i förhållande till vilken det ska bedömas dels om det föreligger förfång för de äldre varumärkenas renommé eller särskiljningsförmåga, dels om en otillbörlig fördel dras av dessa varumärkens särskiljningsförmåga eller renommé.

35 EUIPO har bestritt klagandens resonemang. Klaganden anser nämligen att överklagandenämnden beaktade såväl den breda allmänheten, bestående av genomsnittskonsumenter som behöver de varor för vilka [de] äldre varumärke[na] anses vara kända … som den specialiserade omsättningskrets som [det sökta varumärket] riktar sig till. Intervenienten har inte yttrat sig i detta avseende.

36 För det första framgår det av punkterna 32–35 i det överklagade beslutet (se punkt 33 ovan) att överklagandenämnden klart definierade de omsättningskretsar som de varor som avses med vart och ett av de motstående varumärkena riktade sig till, varvid den lade tyngdpunkten på deras helt olika egenskaper.

37 Vidare framgår det av punkt 35 i det överklagade beslutet att överklagandenämnden prövade frågan huruvida det finns ett samband mellan de motstående varumärkena såväl med avseende på den allmänhet de varor som avses med det sökta varumärket riktade sig till som med avseende på den allmänhet de varor som avsågs med det äldre varumärket riktade sig till.

38 Frågan huruvida omsättningskretsen uppfattar ett samband mellan de motstående varumärkena är ett underförstått väsentligt villkor för tillämpningen av artikel 8.5 i förordning nr 207/2009 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 maj 2007, nasdaq, T‑47/06, ej publicerad, EU:T:2007:131, punkt 53 och där angiven rättspraxis, och dom av den 11 december 2014, Master, T‑480/12, EU:T:2014:1062, punkt 26 och där angiven rättspraxis). I den mån överklagandenämnden, i punkt 37 i det överklagade beslutet, fann att villkoret för förekomsten av något av de intrång som avses i artikel 8.5 i förordning nr 207/2009 inte var uppfyllt, det vill säga att det finns ett samband mellan de motstående varumärkena, var den inte skyldig att pröva huruvida det hade fastställts i förevarande mål att det sökta varumärket dragit otillbörlig fördel av eller varit till förfång för de äldre varumärkenas särskiljningsförmåga eller renommé. Det var dessutom endast för fullständighetens skull som överklagandenämnden, i punkterna 37 och 40 i det överklagade beslutet, slog fast att klaganden inte hade lagt fram någon prima facie-bevisning eller några sammanhängande argument för att det sökta varumärket drog otillbörlig fördel av de äldre varumärkenas renommé eller särskiljningsförmåga eller var till förfång för de äldre varumärkena.

39 Dessutom framgår det inte av det överklagade beslutet att överklagandenämnden inte beaktade rätt omsättningskrets vid prövningen av ett av de intrång som avses i artikel 8.5 i förordning nr 207/2009.

40 Klagandens argumentation kan således inte godtas.

41 Därefter har klaganden gjort gällande att överklagandenämnden gjorde fel när den konstaterade att de delar av allmänheten som de varor som omfattas av vart och ett av de motstående varumärkena riktade sig till var olika, även om de, enligt klaganden, överlappar varandra. Klaganden anser nämligen att alla delar av allmänheten, även yrkesverksamma, består av konsumenter som berörs av de varor som omfattas av de äldre varumärkena.

42 EUIPO och intervenienten har tvärtom gjort gällande att omsättningskretsarna inte överlappar varandra.

43 Den omsättningskrets ett visst varumärke berör består av en normalt informerad och skäligen uppmärksam och medveten genomsnittskonsument av de varor eller tjänster för vilka detta varumärke är registrerat eller, i förekommande fall, för vilka registrering sökts (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 november 2008, Intel Corporation, C‑252/07, EU:C:2008:655, punkt 34).

44 I punkt 33 i det överklagade beslutet angav överklagandenämnden helt riktigt att de varor som avses med det sökta varumärket mot bakgrund av deras art riktade sig till en fackkrets, det vill säga en särskild kategori av användare som kommer i kontakt med dessa varor inom ramen för sin yrkesverksamhet. Överklagandenämnden gjorde inte en felaktig rättstillämpning när den, i punkt 34 i det överklagade beslutet, fann att de varor som omfattas av de äldre varumärkena riktade sig till den breda allmänheten. Överklagandenämnden gjorde således en riktig bedömning när den, i punkt 32 i de överklagade beslutet, fann att de omsättningskretsar som avsågs med de varor som omfattas av vart och ett av de motstående varumärkena var olika (se, analogt, dom av den 19 maj 2015, Swatch/harmoniseringskontoret – Panavision Europe (SWATCHBALL), T‑71/14, ej publicerad, EU:T:2015:293, punkt 31, och dom av den 29 oktober 2015, Éditions Quo Vadis/harmoniseringskontoret – Gómez Hernández (QUO VADIS), T‑517/13, ej publicerad, EU:T:2015:816, punkt 32).

45 Överklagandenämnden påpekade även i punkt 35 i det överklagade beslutet att den omständigheten att den fackkrets som de varor som omfattas av varumärket riktar sig till även kan omfatta personer som är intresserade av kläder och idrott inte alls påverkar slutsatsen att en sådan omsättningskrets inte skulle uppfatta något samband mellan sin idrottsutövning och sina fritidsaktiviteter och det sökta varumärket vid sin yrkesmässiga användning av de varor som omfattas av detta varumärke.

46 I motsats till vad klaganden har hävdat, framgår det inte av det överklagade beslutet att överklagandenämnden, när den gjorde detta, inte i sin analys beaktade en eventuell överlappning mellan omsättningskretsarna. Även om det inte kan uteslutas att den omsättningskrets de varor som omfattas av de motstående varumärkena riktar sig till kan överlappa varandra (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 mars 2012, You-Q/harmoniseringsbyrån – Apple Corps (BEATLE), T‑369/10, ej publicerad, EU:T:2012:177, punkt 53) och att en specialiserad omsättningskrets kan känna till det äldre varumärket som omfattar de varor och tjänster som riktar sig till den stora allmänheten, kan detta inte räcka för att visa att denna specialiserade omsättningskrets ser ett samband mellan de motstående varumärkena (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 maj 2015, SWATCHBALL, T‑71/14, ej publicerad, EU:T:2015:293, punkt 32).

47 Klagandens anmärkning kan således inte godtas.

48 För det tredje kan tribunalen inte godta det argument som klaganden framförde vid förhandlingen, enligt vilket när det gäller … försvagning [utgörs] omsättningskretsen av genomsnittskonsumenter av de varor och tjänster för vilka ansökan har lämnats in, och när det gäller … snyltande [utgörs] omsättningskretsen av genomsnittskonsumenter av de varor och tjänster för vilka det äldre varumärket är känt.

49 Det ovannämnda påståendet strider nämligen mot den rättspraxis som angetts i punkt 32 ovan, enligt vilken, för det första, den omsättningskrets som ska beaktas vid bedömningen av huruvida det föreligger ett intrång som leder till att en otillbörlig fördel dras av de äldre varumärkenas särskiljningsförmåga eller renommé består av genomsnittskonsumenter av de varor som omfattas av det sökta varumärket och, för det andra, den omsättningskrets i förhållande till vilken det ska bedömas huruvida det föreligger förfång för det äldre varumärkets renommé eller särskiljningsförmåga består av genomsnittskonsumenter av de varor för vilka varumärket är registrerat.

50 Av det ovan anförda följer att tribunalen inte kan godta något av klagandens argument och att den definition av omsättningskretsen för de varor som omfattas av vart och ett av de motstående varumärkena, vilken erinrats om i punkt 33 ovan, inte är felaktig utan ska bekräftas.

51 I punkterna 26 och 42 i det överklagade beslutet fann överklagandenämnden att de motstående varumärkena i hög grad liknar varandra.

52 Klaganden har inte ifrågasatt det resonemanget.

53 Intervenienten medger att det föreligger en viss grad av likhet mellan de motstående varumärkena men anser att deras respektive typsnitt tydligt skiljer sig åt.

54 I detta hänseende räcker det att konstatera att överklagandenämnden gjorde en riktig bedömning när den fann att båda de motstående varumärkena bestod av ordelementet puma, skrivet i liknande typsnitt, och således är mycket lika varandra (se punkterna 26, 42 och 43 i det överklagade beslutet).

55 Vidare gjorde överklagandenämnden en riktig bedömning när den fann att likheten mellan de motstående varumärkena inte påverkades av att det i det äldre internationella figurmärket nr 582886 fanns ett figurelement som återger ett kattdjur, som kan återge en puma, som tar ett språng från höger till vänster ovanpå den sista delen av ordet puma (se punkt 26 i det överklagade beslutet).

56 Den bedömning som överklagandenämnden gjorde avseende att de motstående varumärkena är mycket lika varandra ska därför godtas.

57 Frågan huruvida ett varumärke är känt ska bedömas utifrån hur omsättningskretsen, som ska anses bestå av en normalt informerad och skäligen uppmärksam och medveten genomsnittskonsument av dessa varor eller tjänster uppfattar varumärket (se dom av den 27 november 2008, Intel Corporation, C‑252/07, EU:C:2008:655, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

58 Begreppet känt definieras inte i artikel 8.5 i förordning nr 207/2009. Det följer emellertid av fast rättspraxis angående tolkningen av artikel 5.2 i rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT L 40, 1989, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 178), vars normativa innehåll i huvudsak är identiskt med det i artikel 8.5 i förordning nr 207/2009, att ett äldre varumärke för att uppfylla kravet på att vara känt, ska vara känt av en betydande del av omsättningskretsen för de varor eller tjänster som omfattas av varumärket (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 februari 2007, Aktieselskabet af 21. november 2001/harmoniseringsbyrån – TDK Kabushiki Kaisha (TDK), T‑477/04, EU:T:2007:35, punkt 48, och dom av den 28 oktober 2016, Unicorn/EUIPO – Mercilink Equipment Leasing (UNICORN-čerpací stanice), T‑123/15, ej publicerad, EU:T:2016:642, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

59 I förevarande fall avslog invändningsenheten invändningen i den mån den grundades på artikel 8.5 i förordning nr 207/2009, eftersom den ansåg att klagandens bevisning inte visade att de äldre varumärkena var kända.

60 Överklagandenämnden bedömde för sin del inte denna bevisning, och grundade sig på antagandet att de äldre varumärkena var kända, såsom klaganden påstod. Överklagandenämnden ansåg nämligen att den invändning som grundats på artikel 8.5 i förordning nr 207/2009 under alla omständigheter skulle underkännas på den grunden att omsättningskretsen inte uppfattade inte något samband mellan de motstående varumärkena.

61 Klaganden har kritiserat överklagandenämnden för att ha undvikit varje klar och entydig slutsats avseende huruvida de äldre varumärkena var kända. Klaganden anser särskilt att överklagandenämnden inte beaktade vad klaganden gjorde gällande avseende att de äldre varumärkena hade ett exceptionellt renommé.

62 Vid förhandlingen framställde klaganden på nytt att den ansåg att överklagandenämnden inte på vederbörligt sätt beaktat hur kända de äldre varumärkena var, och påpekade härvidlag att det var omöjligt att titta på ett idrottsevenemang utan att ställas inför dessa varumärken, som bland annat sponsrade de största europeiska fotbollslagen och förknippades med de mest berömda idrottsutövarna.

63 EUIPO har bestritt klagandens resonemang. EUIPO anser att överklagandenämnden beaktade vad som åberopats avseende huruvida varumärkena var kända. EUIPO har även som svar på en fråga som tribunalen ställde under förhandlingen för det första gjort gällande att överklagandenämnden slutgiltigt hade konstaterat att de äldre varumärkena var kända och, för det andra, hänvisat till vad överklagandenämnden i detta avseende angett i punkterna 33 och 34 i sin svarsinlaga som de inkommit med inom ramen för förevarande överklagande.

64 I punkt 34 i EUIPO:s svarsinlaga anges att överklagandenämnden antog att det som gjordes gällande avseende huruvida varumärkena var kända var korrekt och därför gjorde denna analys med utgångspunkt från principen att de äldre varumärkena var avsevärt kända, med andra ord att de var mycket kända vid tillämpningen av analysen enligt artikel 8.5 i förordning nr 207/2009.

65 Intervenienten har gjort gällande att överklagandenämnden inte drog några slutsatser beträffande huruvida de äldre varumärkena var kända. Vid den muntliga förhandlingen anförde intervenienten för övrigt att det inte var säkert att överklagandenämnden hade antagit ett definitivt ställningstagande i detta avseende.

66 Det följer av fast rättspraxis att samtidigt som den omständigheten att det äldre varumärket eller de äldre varumärkena är kända utgör ett av de kumulativa tillämpningsvillkoren i artikel 8.5 i förordning nr 207/2009, är särskilt frågan om hur känt varumärket är en av de faktorer som ska beaktas vid bedömningen såväl av huruvida det hos omsättningskretsen skapas en association mellan de äldre varumärkena och det sökta varumärket, som av risken för att ett av de tre intrång, vilka anges i samma bestämmelse, inträffar (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 27 november 2008, Intel Corporation, C‑252/07, EU:C:2008:655, punkt 42, och dom av den 18 juli 2013, Specsavers International Healthcare m.fl., C‑252/12, EU:C:2013:497, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

67 Bedömningen av huruvida det äldre varumärket eller de äldre varumärkena eventuellt är kända utgör således en oundgänglig fas vid prövningen av huruvida artikel 8.5 i förordning nr 207/2009 ska tillämpas. Följaktligen medför tillämpningen av den nämnda artikeln med nödvändighet en definitiv slutsats i fråga om huruvida varumärket eller varumärkena är kända föreligger, vilket i princip utesluter att bedömningen av artikelns eventuella tillämpning utförs på grundval av en vag hypotes, det vill säga en hypotes som inte bygger på ett godtagande av att varumärket eller varumärkena är mycket kända (dom av den 2 oktober 2015, The Tea Board/harmoniseringsbyrån – Delta Lingerie (Darjeeling collection de lingerie), T‑625/13, ej publicerad, EU:T:2015:742, punkt 82).

68 I förevarande fall har överklagandenämnden inte grundat sina slutsatser på någon sådan vag hypotes. Det framgår av ordalydelsen i punkterna 27 och 32 i det överklagade beslutet att överklagandenämnden, inom ramen för sin prövning, utgått från att de äldre varumärkena är mycket kända.

69 Genom att välja att utgå från ett sådant antagande gjorde överklagandenämnden inte en konkret prövning av huruvida klaganden på ett tillräckligt sätt hade styrkt att de äldre varumärkena var kända och i vilken grad. Överklagandenämnden erkände uttryckligen att det inte gjorts en sådan prövning, och påpekade härvidlag i punkt 27 i det överklagade beslutet att den avstod från att göra en bedömning av bevisningen i detta avseende och att den nöjde sig med att utgå från antagandet att varumärkena var kända såsom gjorts gällande. I detta sammanhang kan EUIPO inte klandra klaganden för att inte ha visat vid överklagandenämnden att varumärkena var kända utanför den omsättningskrets som berörs av de äldre varumärkena.

70 Tvärtemot vad EUIPO har gjort gällande, beaktade överklagandenämnden inte heller i tillräckligt hög grad varumärkena var kända, även om överklagandenämnden angav att den valt att grunda sin analys på utgångspunkten att varumärkena var kända, såsom klaganden gjort gällande. Det framgår nämligen av handlingarna i ärendet att klaganden, vid EUIPO:s enheter, bland annat hade åberopat i punkt 2 och följande punkter i sitt yttrande av den 7 mars 2014, vilket ingavs till stöd för klagandens invändning, förekomsten av ett prestigefyllt märke med betydande goodwill. Klaganden hade inte enbart hänvisat till att varumärkena skulle vara mycket kända, tvärtemot vad överklagandenämnden gjort gällande. Klaganden hade gjort gällande att de äldre varumärkena var kända utanför den omsättningskrets som de varor som omfattades av dessa varumärken riktade sig till och således kunde vara kända inom den fackkrets som avses med det sökta varumärket (se, bland annat, punkt 2.3 i klagandens yttrande till stöd för sin invändning av den 7 mars 2014).

71 Överklagandenämndens utgångspunkt för bedömningen av förekomsten av ett eventuellt intrång som avses i artikel 8.5 i förordning nr 207/2009 är således felaktig.

72 I punkt 36 i det överklagade beslutet fann överklagandenämnden i huvudsak att de äldre varumärkena hade en låg ursprunglig särskiljningsförmåga.

73 Klaganden har tvärtom gjort gällande att de äldre varumärkena har en mycket hög särskiljningsförmåga, såväl till följd av användning som ursprunglig.

74 Det följer av rättspraxis att ett varumärkes särskiljningsförmåga ska bedömas utifrån hur omsättningskretsen, som ska anses bestå av en normalt informerad och skäligen uppmärksam och medveten genomsnittskonsument av dessa varor eller tjänster, uppfattar varumärket (se dom av den 27 november 2008, Intel Corporation, C‑252/07, EU:C:2008:655, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

75 För det första, vad gäller den ursprungliga särskiljningsförmågan hos de äldre varumärkena, följer det av rättspraxis att graden av särskiljningsförmåga hos ett varumärke ska bedömas endast med avseende på de varor för vilka detta varumärke har registrerats (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 juni 1999, Lloyd Schuhfabrik Meyer, C‑342/97, EU:C:1999:323, punkt 22; se även, analogt, dom av den 12 februari 2004, Koninklijke KPN Nederland, C‑363/99, EU:C:2004:86, punkt 34 och där angiven rättspraxis). Det följer även av rättspraxis att det för bedömningen av särskiljningsförmågan hos ett varumärke mot bakgrund av de varor som omfattas av varumärket saknar betydelse att samma varumärke kan uppfattas som beskrivande i förhållande till andra varor (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 februari 2004, Koninklijke KPN Nederland, C‑363/99, EU:C:2004:86, punkt 77).

76 Härav följer att ingen hänvisning till att ett varumärke är beskrivande med avseende på andra varor eller tjänster än dem som omfattas av varumärket kan visa en försvagning av varumärkets särskiljningsförmåga.

77 I förevarande fall har överklagandenämnden inte visat att de varor som avses med de äldre varumärkena, vars användning har bevisats av klaganden, skulle kunna göra gällande kvaliteter av styrka och kraftfullhet och att begreppet puma därför anspelade på egenskaper hos dessa varor. I punkt 36 i det överklagade beslutet begränsade sig överklagandenämnden till att ange att ordelementet puma avsåg ett stort kattdjur som är känt för sin styrka och således anspelade på alla slag av varor som gör anspråk på dessa egenskaper (se punkt 36 i det överklagade beslutet).

78 I enlighet med den rättspraxis som omnämns i punkt 75 ovan gjorde överklagandenämnden sig därför skyldig till felaktig rättstillämpning vid bedömningen av den svaga särskiljningsförmågan hos de äldre varumärkena.

79 För fullständighetens skull är det nödvändigt att underkänna det argument klaganden anfört enligt vilket den höga särskiljningsförmågan hos de äldre varumärkena följer av det unika typsnittet i ordelementet puma, som består av tre versaler och en gemen.

80 Det äldre varumärkenas figurelement, såsom typsnittet och bokstaven m som gemen, går nämligen knappt att uppfatta och kan således inte, i sig själva, ge dessa varumärken en hög särskiljningsförmåga (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 15 mars 2006, Athinaiki Oikogeniaki Artopoiia/harmoniseringskontoret – Ferrero (FERRÓ), T‑35/04, EU:T:2006:82, punkt 56, och dom av den 27 oktober 2016, Caffè Nero Group/EUIPO (CAFFÈ NERO), T‑37/16, ej publicerad, EU:T:2016:634, punkt 42).

81 Vid invändningsenheten och överklagandenämnden åberopade klaganden den särskiljningsförmåga som de äldre varumärkena påstods ha förvärvat genom användning.

82 I detta avseende innehåller det överklagade beslutet ingen bedömning av den påstådda särskiljningsförmåga som de äldre varumärkena anses ha förvärvat till följd av användning.

83 Överklagandenämnderna är emellertid inte tvungna att i skälen för de beslut som den har att anta ta ställning till samtliga argument som vid överklagandenämnderna åberopats av berörda personer. Det är tillräckligt att de framställer de omständigheter och rättsliga överväganden som är av väsentlig betydelse för hur beslutet har fattats (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 mars 2016, Ugly/harmoniseringskontoret– Group Lottuss (COYOTE UGLY), T‑778/14, ej publicerad, EU:T:2016:122, punkt 67 och där angiven rättspraxis).

84 I den mån överklagandenämnden har funnit att de äldre varumärkena hade en ursprunglig särskiljningsförmåga, om än svag, kan överklagandenämnden inte kritiseras för att inte ha tagit ställning till huruvida dessa varumärken har förvärvat särskiljningsförmåga till följd av användning. Vid bedömningen av huruvida ett samband föreligger mellan de motstående varumärkena krävs det inte enligt rättspraxis att hänsyn tas till både graden av ursprunglig särskiljningsförmåga och den särskiljningsförmåga som förvärvats till följd av användning, utan enbart en av dessa (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 november 2008, Intel Corporation, C‑252/07, EU:C:2008:655 punkt 42; beslut av den 30 april 2009, Japan Tobacco/harmoniseringskontoret, C‑136/08 P, ej publicerat, EU:C:2009:282, punkt 26, och dom av den 6 juli 2012, ROYAL SHAKESPEARE, T‑60/10, ej publicerad, EU:T:2012:348, punkt 21).

85 Det följer av övervägandena i punkterna 68–71, 77 och 78 ovan att överklagandenämnden, för det första, inte på ett korrekt sätt tog hänsyn till hur kända varumärkena enligt klaganden var och för det andra inte gjorde en korrekt bedömning av graden av ursprunglig särskiljningsförmåga hos de äldre varumärkena i samband med bedömningen av huruvida det för omsättningskretsen föreligger ett samband mellan de motstående varumärkena.

86 Det bör påpekas att den mån i vilken de äldre varumärkena är kända och graden av särskiljningsförmåga hos dessa, ursprunglig eller förvärvad genom användning, kan ha en betydande inverkan på bedömningen av huruvida det föreligger ett samband mellan de motstående varumärkena.

87 Vissa varumärken kan nämligen, enligt rättspraxis, vara kända i sådan grad att de är kända utanför omsättningskretsen för de varor eller tjänster för vilka varumärkena är registrerade. I ett sådant fall är det möjligt att den omsättningskrets som berörs av de varor eller tjänster för vilka det yngre varumärket är registrerat förknippar de motstående varumärkena med varandra, även om denna omsättningskrets är en helt annan än omsättningskretsen för de varor eller tjänster för vilka det äldre varumärket är registrerat (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 november 2008, Intel Corporation, C‑252/07, EU:C:2008:655, punkterna 51 och 52).

88 När omsättningskretsen för de varor som omfattas av det äldre varumärket respektive det sökta varumärket är åtskilda, kan det vara nödvändigt att beakta i vilken mån det äldre varumärket är känt i syfte att avgöra om det åtnjuter renommé utanför sin omsättningskrets (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 november 2008, Intel Corporation, C‑252/07, EU:C:2008:655, punkterna 51–53).

89 Följaktligen skulle fastställandet av förekomsten av ett samband mellan de äldre varumärkena, även om det inte finns något direkt samband mellan de varor som omfattas av de motstående varumärkena, vilka är olika, såsom har konstaterats av överklagandenämnden i punkt 32 i det överklagade beslutet, fortfarande vara möjligt om överklagandenämnden på ett korrekt sätt hade tagit hänsyn klagandens argument om hur kända de äldre varumärkena var. Även om de omsättningskretsar de varor som omfattas av vart och ett av de motstående varumärkena riktar sig till inte överlappar varandra, kan det eftersom varorna är olika inte uteslutas att de motstående varumärkena kan förknippas med varandra, också mot bakgrund av den stora likheten mellan dem (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 27 november 2008, Intel Corporation, C‑252/07, EU:C:2008:655, punkterna 51–53).

90 Enligt rättspraxis gäller att ju högre särskiljningsförmåga ett äldre varumärke har, oavsett om det är fråga om ursprunglig eller genom användning förvärvad särskiljningsförmåga, desto högre är sannolikheten för att omsättningskretsens tankar förs till det äldre varumärket när den kommer i kontakt med ett yngre identiskt eller liknande varumärke (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 november 2008, Intel Corporation, C‑252/07, EU:C:2008:655, punkt 54).

91 Mot bakgrund av vad som ovan anförts är överklagandenämndens slutsats avseende att det inte finns något samband mellan de motstående varumärkena för omsättningskretsen behäftad med fel, eftersom den inte följer av en korrekt bedömning av samtliga faktorer som är relevanta i det aktuella fallet.

92 Ovanstående slutsats påverkas inte av de argument som framförts av EUIPO.

93 För det första har EUIPO hävdat, i likhet med överklagandenämnden (se punkt 35 i det överklagade beslutet), att varorna i fråga är så olika att de yrkesutövare som det sökta varumärket riktar sig till inte skulle uppfatta något samband med sin egen idrottsutövning och fritidsaktiviteter med sina egna idrotts- och fritidsändamål om de kom i kontakt med det sökta varumärket vid användningen, inom ramen för sin yrkesutövning, av de varor som omfattas av det sökta varumärket.

94 De tre intrång som åsyftas i artikel 8.5 i förordning nr 207/2009 är, när de äger rum, följden av ett visst mått av likhet mellan det äldre och det yngre varumärket, vilken medför att omsättningskretsen förknippar dessa två varumärken med varandra, det vill säga att de får uppfattningen att det finns ett samband mellan dem, även om de inte förväxlar dem (se dom av den 14 december 2012, GRUPO BIMBO, T‑357/11, ej publicerad, EU:T:2012:696, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

95 Det samband som omsättningskretsen för det sökta varumärket ser mellan, å ena sidan, detta varumärke, och, å andra sidan, sin egen idrottsutövning eller utövande av fritidsaktiviteter saknar verkan för bedömningen av huruvida det sökta varumärket påminner om det äldre varumärket utifrån omsättningskretsens perspektiv (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 november 2008, Intel Corporation, C‑252/07, EU:C:2008:655, punkt 60).

96 EUIPO:s argumentation kan således inte godtas.

97 För det andra har EUIPO gjort gällande att domstolen i beslutet av den 17 september 2015, Arnoldo Mondadori Editore/harmoniseringskontoret ( C‑548/14 P, ej publicerat, EU:C:2015:624) slog fast att ett samband mellan de två varumärkena var uteslutet i avsaknad av varje eventuellt närmande mellan varor och tjänster som ingår i mycket olika ekonomiska sektorer. Enligt EUIPO förde tribunalen samma resonemang i domen av den 19 maj 2015, SWATCHBALL, ( T‑71/14, ej publicerad, EU:T:2015:293, och domen av den 29 oktober 2015, Éditions Quo Vadis/harmoniseringskontoret – Gómez Hernández (QUO VADIS), ( T‑517/13, ej publicerad, EU:T:2015:816).

98 Å ena sidan avses uttryckligen i artikel 8.5 i förordning nr 207/2009 situationen att en invändning framställs mot en ansökan om registrering av ett EU-varumärke för varor eller tjänster som inte är av liknande slag som dem som omfattas av det äldre varumärket.

99 Domstolen har därför påpekat att artikel 8.5 i förordning nr 207/2009 uttryckligen avsåg det fallet att varorna eller tjänsterna inte är av liknande slag (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 maj 2009, Waterford Wedgwood/Assembled Investments (Proprietary), C‑398/07 P, ej publicerad, EU:C:2009:288, punkt 34).

100 Att de varor som omfattas av vart och ett av de motstående varumärkena är av olika slag är således inte tillräckligt för att utesluta att det föreligger ett samband mellan nämnda varumärken. Dessa varumärken ska vara föremål för en allmän bedömning, det vill säga med beaktande av samtliga relevanta faktorer i det enskilda fallet (se punkt 24 ovan).

101 Å andra sidan skiljer sig omständigheterna i förevarande mål från dem i det beslut och de domar som åberopats av EUIPO. I det mål som gav upphov till beslutet av den 17 september 2015, Arnoldo Mondadori Editore/harmoniseringskontoret ( C‑548/14 P, ej publicerat, EU:C:2015:624), var inte det äldre varumärket så välkänt medan de äldre varumärkena i förevarande mål kunde presumeras åtminstone vara kända i betydande grad. I det mål som gav upphov till domen av den 29 oktober 2015, QUO VADIS ( T‑517/13, ej publicerad, EU:T:2015:816), var det äldre varumärket känt i normal grad. I domen av den 19 maj 2015, SWATCHBALL ( T‑71/14, ej publicerad, EU:T:2015:293) fann tribunalen dessutom att det, trots att ett varumärke var särskilt känt, inte kunde anses föreligga ett samband mellan de motstående varumärkena, på grund av att det var mycket osannolikt att omsättningskretsen skulle hitta de varor som omfattas av vart och ett av dessa varumärken i samma butiker och skulle komma att tänka på de ena varorna trots att de hade de andra varorna omkring sig (dom av den 19 maj 2015, SWATCHBALL, T‑71/14, ej publicerad, EU:T:2015:293, punkt 32). Denna grund, som i realiteten syftar till att utesluta att varumärket drar en otillbörlig fördel av det äldre varumärkets renommé eller särskiljningsförmåga, kan emellertid inte påverka bedömningen av huruvida det för omsättningskretsen finns ett samband mellan de motstående varumärkena.

102 EUIPO:s argumentation kan således inte godtas.

103 Det ska slutligen påpekas att frågan huruvida omsättningskretsen uppfattar ett samband mellan de motstående varumärkena är ett väsentligt villkor för att tillämpa artikel 8.5 i förordning nr 207/2009. (se dom av den 10 maj 2007, nasdaq, T‑47/06, ej publicerad, EU:T:2007:131, punkt 53 och där angiven rättspraxis, och dom av den 11 december 2014, Master, T‑480/12, EU:T:2014:1062, punkt 26 och där angiven rättspraxis).

104 Mot bakgrund av de fel som begicks av överklagandenämnden i samband med bedömningen av huruvida det föreligger ett samband mellan de motstående varumärkena, vilka fel återges i punkt 85 ovan, ska det överklagade beslutet ogiltigförklaras, utan att det är nödvändigt att pröva de övriga grunder som klaganden har åberopat.

105 Det ankommer på överklagandenämnden att ompröva de argument som klaganden framfört i sitt överklagande av invändningsenhetens beslut till stöd för att det föreligger ett samband mellan de motstående varumärkena. För detta ändamål ska överklagandenämnden i första hand formulera ett definitivt beslut dels om förekomsten av huruvida de äldre varumärkena är kända och, i förekommande fall, hur kända dessa är och, å andra sidan, om graden av särskiljningsförmåga hos de äldre varumärkena.

106 Om överklagandenämnden når en definitiv slutsats att det i förevarande fall finns ett samband mellan de motstående varumärkena, ankommer det på överklagandenämnden att pröva huruvida klaganden har styrkt förekomsten av något av de intrång som åsyftas i artikel 8.5 i förordning nr 207/2009. För detta ändamål ska överklagandenämnden ta hänsyn till hur kända de äldre varumärkena är och särskiljningsförmågan hos de äldre varumärkena. Ju högre särskiljningsförmåga och ju mer känt ett varumärke är, desto lättare är det att finna att ett intrång mot det äldre varumärket föreligger i den mening som avses i artikel 8.5 i förordning nr 207/2009 (se dom av den 29 mars 2012, BEATLE, T‑369/10, ej publicerad, EU:T:2012:177, punkt 65 och där angiven rättspraxis). Överklagandenämnden ska för övrigt ha i åtanke att för det fallet att en invändning grundas på ett varumärke som är exceptionellt känt är det möjligt att sannolikheten för en framtida risk som inte är hypotetisk för att det leder till förfång för de äldre varumärkena eller att det sökta varumärket drar en otillbörlig fördel av de äldre varumärkena är så uppenbar att motparten inte behöver åberopa någon annan faktisk omständighet för detta ändamål och inte heller behöver lägga fram bevisning för att en sådan omständighet föreligger (se dom av den 22 mars 2007, VIPS, T‑215/03, EU:T:2007:93, punkt 48, och dom av den 27 oktober 2016, Spa Monopole/EUIPO – YTL Hotels & Properties (SpA VILLAGE), T‑625/15, ej publicerad, EU:T:2016:631, punkt 63).

107 Mot bakgrund av det ovan anförda ska överklagandet bifallas och det överklagade beslutet därmed ogiltigförklaras.

108 Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Klaganden har yrkat att EUIPO ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom EUIPO har tappat målet, ska klagandens yrkande bifallas.

109 Enligt artikel 138.3 i rättegångsreglerna får tribunalen besluta att en intervenient ska bära sina rättegångskostnader. I förevarande fall ska intervenienten, som intervenerat till stöd för EUIPO, bära sina rättegångskostnader.

1 Rättegångsspråk: engelska.