Förslag till avgörande av generaladvokat Melchior Wathelet föredraget den 4 oktober 2018

1 Originalspråk: franska.

2 Detta uttryck [i den franska originaltexten används uttrycket monnaie de singe] används vanligtvis i samband med bitcoin (Storrer, P., Droit de la monnaie électronique, RB -ÉEdition, Paris, 2014, s. 23). Se punkt 6 i detta förslag till avgörande.

3 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 16 september 2009 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet, om ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG och om upphävande av direktiv 2000/46/EG (EUT L 263, 2009, s. 7, nedan kallat direktiv 2009/110).

4 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 13 november 2007 om betaltjänster på den inre marknaden och om ändring av direktiven 97/7/EG, 2002/65/EG, 2005/60/EG och 2006/48/EG samt upphävande av direktiv 97/5/EG (EUT L 319, 2007, s. 1, nedan kallat direktiv 2007/64).

5 Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet och om ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG samt upphävande av direktiv 2000/46/EG (COM(2008) 627 final).

6 Även om många (felaktigt) tror att så är fallet. Det rör sig snarare om en virtuell valuta, som inte heller motsvarar definitionen av ett betalningsmedel i [den franska] penning- och finanslagen (Code monétaire et financier), särskilt definitionen av elektronisk valuta, eftersom bitcoin inte ges ut mot … överlämnande av pengar. Vidare är bitcoin, till skillnad mot elektroniska pengar, inte förbundet med en laglig garanti om återbetalning när som helst till nominellt värde (Banque de France, Les dangers liés au développement des monnaies virtuelles: l’exemple du bitcoin, Focus nr 10, 5 december 2013).

7 Angivet i artikel 5.3 i direktiv 2009/110.

8 Angivna i artikel 8 punkterna 1 och 2 i direktiv 2007/64.

9 Så var inte heller fallet med direktivets föregångare (Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/46/EG av den 18 september 2000 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet (EGT L 275, 2000, s. 39)). Se, till exempel, Vereecken, M., Monnaie électronique: commentaire des directives européennes, Euredia 2004/1, Larcier, 2004, som enligt min mening ofta är relevant även för bestämmelserna i (det nya) direktiv 2009/110.

10 Det bör framhållas att denna bilaga visserligen anger de verksamheter som utgivare av elektroniska pengar har befogenhet att utföra men att den inte uttalar sig i frågan om dessa verksamheter är eller inte är knutna till utgivning av elektroniska pengar.

11 Artikel 11.1 och 11.2 i direktiv 2009/110.

12 Betalningstransaktionerna definieras i artikel 4.5 i direktiv 2007/64 som en åtgärd som initieras av betalaren eller betalningsmottagaren vid placering, överföring eller uttag av medel, oberoende av eventuella underliggande förpliktelser mellan betalaren och betalningsmottagaren.

13 Se artikel 5 i kommissionens förslag [COM(2008) 627 final], omnämnt i fotnot 5 i detta förslag till avgörande.

14 Se, i fråga om principen om rätt till inlösen, bland annat Poullet, C., och Vuitton, R., La remboursabilité de la monnaie électronique, Bulletin du Cercle François Laurent, nr 3, 2004, s. 93–147.

15 Se Storrer, P., op. cit., s. 61–65. Se också Lasserre Capdeville, J., Le droit régissant le paiement par monnaie électronique en France, Revue Lamy Droit des affaires, nr 73, juli–augusti 2012, s. 93–97. I fråga om Österrike, se Gerhartinger, H., Elektronisches Geld in österreichischen Bank- und Privatrecht, Bank Verlag Wien, Köln, 2010. Se även Bulearca, A., Electronic Money, Means of Payment in Domestic and International Economic Exchanges. Statutory Changes at EU and EEA Level, i Sararu, C.-S., (utg.), Studies of Business Law – Recent Developments and Perspectives, Peter Lang, Frankfurt am Main, 2013, s. 195–210, som också behandlar införlivandet av direktiv 2009/110 i Rumänien.

16 När det tillämpar metoderna enligt artikel 9.1 a, b eller c i direktiv 2007/64.