Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 5 september 2018

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets direktiv av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 2006, s. 1).

3 Direktiv av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, 1977, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28).

4 Dom av den 12 november 1992, Van Ginkel ( C‑163/91, EU:C:1992:435).

5 Dom av den 9 december 2010, Minerva Kulturreisen ( C‑31/10, EU:C:2010:762, punkt 21 och följande punkter), samt beslut av den 1 mars 2012, Star Coaches ( C‑220/11, EU:C:2012:120).

6 Dom av den 21 juni 2007, Ludwig ( C‑453/05, EU:C:2007:369, punkt 19).

7 I detta avseende ska dock anmärkas att domstolen inte närmare har prövat innebörden av begreppet förmedlare, i den mening som avses i artikel 306 i mervärdesskattedirektivet och dess föregångare. I tidigare mål där frågan har berörts har domstolen angett att det ankommer på den nationella domstolen att fastställa huruvida kravet att näringsidkaren inte ska handla som förmedlare är uppfyllt. Trots detta verkar det som om domstolen i praktiken, i dom av den 12 november 1992, Van Ginkel ( C‑163/91, EU:C:1992:435, punkt 21), har satt likhetstecken mellan att handla i eget namn och inte fungera som förmedlare: Enligt artikel 26.1 förutsätter tillämpningen av artikeln att resebyrån handlar i eget namn gentemot kunderna och inte som förmedlare [min kursivering]. Se även dom av den 13 mars 2014, Jetair och BTWE Travel4you ( C‑599/12, EU:C:2014:144, punkterna 54–55) och förslag till avgörande av generaladvokaten Poiares Maduro i målet ISt ( C‑200/04, EU:C:2005:394, punkt 35). Det ska också nämnas att artiklarna 44, 50, 54, 56.1.1 och 153 i mervärdesskattedirektivet hänvisar till förmedlare som utför tjänster i annans namn och för annans räkning. Det är riktigt att uttalandet inte upprepas i artikel 306.1 andra stycket i mervärdesskattedirektivet, men det motsatta förhållandet – handlar i eget namn – anges i första punkten i samma bestämmelse som en egenskap som gäller resebyråerna.

8 Dom av den 12 november 1992, Van Ginkel ( C‑163/91, EU:C:1992:435).

9 Domstolens beslut av den 1 mars 2012, Star Coaches ( C‑220/11, EU:C:2012:120).

10 Domstolens beslut av den 1 mars 2012, Star Coaches ( C‑220/11, EU:C:2012:120).

11 Närmare bestämt framgår det att näringsidkaren tillhandahöll såväl inköpt som intern transport. Endast det förra var dock relevant för frågan rörande den särskilda ordningen för resebyråer. Domstolen tog inte upp det faktum att tjänsterna tillhandahölls till resebyråer och inte direkt till kunderna, eftersom detta föreföll vara onödigt.

12 Domstolens beslut av den 1 mars 2012, Star Coaches ( C‑220/11, EU:C:2012:120, punkterna 22–23).

13 Domstolens beslut av den 1 mars 2012, Star Coaches ( C‑220/11, EU:C:2012:120, punkterna 22–23).

14 Dom av den 12 november 1992, Van Ginkel ( C‑163/91, EU:C:1992:435). Dom av den 22 oktober 1998, Madgett och Baldwin ( C‑308/96 och C‑94/97, EU:C:1998:496, punkt 18).

15 Dom av den 12 november 1992, Van Ginkel ( C‑163/91, EU:C:1992:435, punkterna 22–26).

16 Dom av den 12 november 1992, Van Ginkel ( C‑163/91, EU:C:1992:435, punkt 24), som hänvisar till dom av den 26 februari 1992, Hacker ( C‑280/90, EU:C:1992:92) angående innebörden av en särskild grund för domstolsbehörighet i sakrättsliga frågor enligt artikel 16 i Brysselkonventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (Brysselkonventionen) (EGT L 304, 1978, s. 36).

17 Detta har angetts tidigare, i dom av den 9 december 2010, Minerva Kulturreisen ( C‑31/10, EU:C:2010:762). I den domen fann domstolen att den särskilda ordningen för resebyråer inte var tillämplig på en näringsidkare vars tjänst endast bestod i att sälja operabiljetter.

18 Rapport utarbetad för kommissionen, med rubriken Study on the review of the VAT Special Scheme for travel agents and options for reform, slutlig rapport TAXUD/2016/AO-05, december 2017 (tillgänglig på Europeiska kommissionens webbplats), s. 26, punkt 3.2.

19 Förslag till rådets direktiv av den 8 februari 2002 om ändring av direktiv 77/388/EEG när det gäller de särskilda reglerna för resebyråer, KOM(2002) 64 slutlig (EGT C 126E, 2002, s. 390). Förslaget drogs sedermera tillbaka. Se Tillbakadragande av obsoleta kommissionsförslag (EUT C 153, 2014, s. 3). Se även rådets interinstitutionella ärende 2002/0041 (CNS) om Mervärdesskatt – Särskild ordning för resebyråer (17567/09).

20 För mer information, se mitt förslag till avgörande i målet Skarpa (C‑422/17, EU:2018:667, punkterna 30–33).

21 Dom av den 12 november 1992, Van Ginkel ( C‑163/91, EU:C:1992:435, punkterna 13–14), dom av den 22 oktober 1998, Madgett och Baldwin ( C‑308/96 och C‑94/97, EU:C:1998:496, punkt 18), dom av den 19 juni 2003, First Choice Holidays ( C‑149/01, EU:C:2003:358, punkterna 23 och 24 och där angiven rättspraxis), dom av den 9 december 2010, Minerva Kulturreisen ( C‑31/10, EU:C:2010:762, punkterna 17 och 18 och där angiven rättspraxis), domstolens beslut av den 1 mars 2012, Star Coaches ( C‑220/11, EU:C:2012:120, punkt 19), dom av den 25 oktober 2012, Kozak ( C‑557/11, EU:C:2012:672, punkt 19), dom av den 26 september 2013, kommissionen/Spanien ( C‑189/11, EU:C:2013:587, punkt 58), samt dom av den 16 januari 2014, Ibero Tours ( C‑300/12, EU:C:2014:8, punkt 25). Se, för ett liknande mål, dom av den 8 februari 2018, kommissionen/Tyskland ( C‑380/16, ej publicerad, EU:C:2018:76, punkterna 41, 42och punkt 48).

22 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2302 av den 25 november 2015 om paketresor och sammanlänkade researrangemang, om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU samt om upphävande av rådets direktiv 90/314/EEG (EUT L 326, 2015, s. 1).

23 I artikel 3.2 i direktiv 2015/2302 om paketresor definieras paketresa som en kombination av minst två olika typer av resetjänster avsedda för samma resa eller semester. Med resetjänst avses, enligt definitionen i artikel 3.1, a) passagerartransport, b) inkvartering som inte utgör en integrerad del av passagerartransport och som inte är för bostadsändamål, c) uthyrning av bilar …, d) alla andra turisttjänster som inte utgör en integrerad del av en resetjänst i den mening som avses i leden a, b eller c.

24 Se dom av den 11 februari 1999, AFS Intercultural Programs Finland ( C‑237/97, EU:C:1999:69), och dom av den 13 oktober 2005, ISt ( C‑200/04, EU:C:2005:608, punkterna 30–33). Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Poiares Maduro i målet ISt ( C‑200/04, EU:C:2005:394, punkt 33).

25 Dom av den 21 juni 2007, Ludwig, ( C‑453/05, EU:C:2007:369).

26 Dom av den 21 juni 2007, Ludwig ( C‑453/05, EU:C:2007:369, punkt 17). Domstolen hänvisade till artikel 2.1 i sjätte direktivet som anger att mervärdesskatt ska betalas för leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster som sker mot vederlag inom landets territorium av en skattskyldig person i dennes egenskap av sådan. Denna bestämmelse återspeglas nu (med avseende på tillhandahållande av tjänster) i artikel 2.1 c i mervärdesskattedirektivet.

27 Dom av den 21 juni 2007, Ludwig ( C‑453/05, EU:C:2007:369, punkterna 18 och 19 och där angiven rättspraxis).

28 Dom av den 22 oktober 1998, Madgett och Baldwin ( C‑308/96 och C‑94/97, EU:C:1998:496).

29 Dom av den 13 oktober 2005, ISt ( C‑200/04, EU:C:2005:608).

30 Paketresan bestod av en flygbiljett, tur och retur, från Tyskland till Förenta staterna, logi hos en värdfamilj, kost, försäkring, undervisning vid en amerikansk High School eller liknande institution och undervisningsmaterial.

31 Dom av den 13 oktober 2005, ISt ( C‑200/04, EU:C:2005:608, punkterna 26–29).

32 Se, även, dom av den 20 juni 2013, Newey ( C‑653/11, EU:C:2013:409, punkterna 41–45) som, bland annat, handlade om begreppet tillhandahållande av tjänster och behovet att, under vissa förhållanden, se bortom avtalsvillkoren och beakta transaktionernas ekonomiska och affärsmässiga verklighet för att fastställa hur en transaktion ska klassificeras och om det föreligger ett helt konstlat upplägg och förfarandemissbruk.

33 Jag kommer att förklara min uppfattning närmare senare. Se nedan, punkterna 55–56 i detta förslag till avgörande.

34 Detta var fallet i dom av den 22 oktober 1998, Madgett och Baldwin ( C‑308/96 och C‑94/97, EU:C:1998:496) (intern logi med inköpt transport), dom av den 6 oktober 2005, MyTravel ( C‑291/03, EU:C:2005:591) (inköpt logi och intern transport) samt dom av den 25 oktober 2012, Kozak ( C‑557/11, EU:C:2012:672) (inköpt logi och intern transport). I domen i målet Minerva ansågs inte den särskilda ordningen för resebyråer vara tillämplig, eftersom det endast förekom ett tillhandahållande som inte hade samband med resor, nämligen försäljning av operabiljetter (dom av den 9 december 2010, Minerva Kulturreisen ( C‑31/10, EU:C:2010:762)). Domstolen ansåg inte heller att ordningen kunde tillämpas i beslutet av den 1 mars 2012, Star Coaches ( C‑220/11, EU:C:2012:120) (där endast transport tillhandahölls).

35 Utom om den inköpta tjänsten endast var underordnad den interna tjänsten såsom har angetts i dom av den 22 oktober 1998, Madgett och Baldwin ( C‑308/96 och C‑94/97, EU:C:1998:496), och dom av den 13 oktober 2005, ISt ( C‑200/04, EU:C:2005:608).

36 Ovan punkt 39. I samma dom gav domstolen också vägledning i fråga om den beräkningsmetod som skulle användas i detta sammanhang.

37 Dom av den 25 oktober 2012, Kozak ( C‑557/11, EU:C:2012:672, punkterna 23, 25 och 26).

38 Dom av den 6 oktober 2005, MyTravel ( C‑291/03, EU:C:2005:591, punkt 41).

39 Dom av den 12 november 1992, Van Ginkel ( C‑163/91, EU:C:1992:435).

40 Domstolens beslut av den 1 mars 2012, Star Coaches ( C‑220/11, EU:C:2012:120).

41 Efter att ha dragit denna slutsats tillade domstolen att [d]en tjänst som [researrangören tillhandahåller] kan också omfatta mer än en tjänst när endast logi erbjuds, eftersom det även då, utöver uthyrningen av bostaden, dessutom tillhandahålls tjänster som information och rådgivning genom vilka researrangören erbjuder ett stort urval för bokningar av semester och bostäder. Dom av den 12 november 1992, Van Ginkel ( C‑163/91, EU:C:1992:435, punkt 24), som hänvisar till dom av den 26 februari 1992, Hacker ( C‑280/90, EU:C:1992:92) som dock avsåg innebörden av en särskild grund för domstolsbehörighet avseende sakrättsliga frågor i enlighet med artikel 16 i Brysselkonventionen.

42 Även i detta avseende förefaller det enda avgörande som motsäger denna praxis vara beslutet i målet Star Coaches, där domstolen angav att minst två beståndsdelar måste tillhandahållas.

43 Såsom krävdes av domstolen i ovan behandlade praxis, se punkterna 48–51 i detta förslag till avgörande.

44 Se dom av den 22 oktober 1998, Madgett och Baldwin ( C‑308/96 och C‑94/97, EU:C:1998:496, punkterna 39–47), och dom av den 6 oktober 2005, MyTravel ( C‑291/03, EU:C:2005:591, punkterna 22–41).

45 Ovan, punkterna 6–8 i detta förslag till avgörande. Artikel 306 hänvisar uttryckligen till leveranser och tjänster i plural.

46 Se, ovan, punkterna 31–35 i detta förslag till avgörande.

47 Se dom av den 22 oktober 1998, Madgett och Baldwin ( C‑308/96 and C‑94/97, EU:C:1998:496, punkterna 5 och 34), dom av den 19 juni 2003, First Choice Holidays ( C‑149/01, EU:C:2003:358, punkt 22), dom av den 9 december 2010, Minerva Kulturreisen ( C‑31/10, EU:C:2010:762, punkt 16), och dom av den 25 oktober 2012, Kozak ( C‑557/11, EU:C:2012:672, punkt 20 och där angiven rättspraxis).

48 Ovan, punkterna 21–23.

49 Beslut av den 1 mars 2012, Star Coaches ( C‑220/11, EU:C:2012:120).

50 Dom av den 22 oktober 1998, Madgett och Baldwin ( C‑308/96 och C‑94/97, EU:C:1998:496, punkt 19).

51 Se rapport utarbetad för kommissionen, med rubriken Study on the review of the VAT Special Scheme for travel agents and options for reform, slutlig rapport TAXUD/2016/AO-05, december 2017 (tillgänglig på Europeiska kommissionens webbplats), s. 11.

52 Dom av den 9 mars 2017, Oxycure Belgium ( C‑573/15, EU:C:2017:189, punkt 25 och där angiven rättspraxis).

53 Se ovan, punkt 50. Se även dom av den 27 oktober 1992, kommissionen/Tyskland, ( C‑74/91, EU:C:1992:409, punkt 16).

54 Här kan det vara värdefullt att, som jämförelse, påpeka att domstolen har funnit att en eventuell snedvridning av konkurrensen till följd av tillämpningen av tillfälliga bestämmelser rörande den särskilda ordningen för resebyråer inte gjorde att medlemsstaterna hade rätt att tillämpa den särskilda ordningen på ett felaktigt sätt. Dom av den 27 oktober 1992, kommissionen/Tyskland ( C‑74/91, EU:C:1992:409, punkterna 16 och 26).