Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 28 november 2018

1 Originalspråk: spanska.

2 Rådets direktiv av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker (EGT L 316, 1992, s. 21; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 100).

3 Rådets direktiv av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG (EUT L 9, 2009, s. 12).

4 Lag nr XI 722 av den 1 april 2010.

5 Föreskrifter om tillämpningen i Republiken Litauen av artikel 27.1 b i rådets direktiv 92/83/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker. Resolution nr 902 utfärdad av Republiken Litauens regering den 13 juni 2002.

6 Beslutet att begära förhandsavgörande, punkt 12.

7 Ibidem, punkterna 13 och 14.

8 Ibidem, punkt 27.

9 Ibidem, punkt 28.

10 I detta förslag till avgörande bör konsumera i själva verket uppfattas som inta.

11 Den kombinerade nomenklaturen (nedan kallad KN) fastställs i bilaga 1 till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, 1987, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 13, s. 22).

12 Den har hänvisat till rekommendation ITEG/R/3/2014 från Fiscalis-projektgruppen (FPG/013).

13 Mål C‑482/98, EU:C:2000:672, punkt 42.

14 Det polska företaget använde sig av isopropylalkohol som enligt parternas yttranden är ett av de denatureringsmedel som har lägst giftighetsgrad.

15 I beslutet att begära förhandsavgörande nämns personer som har ett alkoholberoende eller särskilt låg inkomst.

16 Den hänskjutande domstolen kom fram till detta genom att bland annat beakta att a) etiketten innehåller uppgift om alkoholhalt, vilket är irrelevant och ovanligt när det gäller kosmetiska produkter, b) dofter och smaker har tillsatts, c) denatureringen har inte skett i enlighet med litauisk lagstiftning och d) försäljningspriset är påtagligt lågt.

17 Punkt 30 i beslutet att begära förhandsavgörande.

18 [Denna omständighet] utgör … inte hinder för att EU-domstolen tillhandahåller den hänskjutande domstolen alla uppgifter om unionsrättens tolkning som kan vara användbara vid avgörandet av det nationella målet, oberoende av om det har hänvisats därtill i den hänskjutande domstolens frågor eller inte (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 maj 2017, Chavez-Vilchez m.fl., C‑133/15, EU:C:2017:354, punkt 48, och dom av den 14 november 2017, Lounes, C‑165/16, EU:C:2017:862, punkt 28 och där angiven rättspraxis). Dom av den 5 juni 2018, Coman m.fl. ( C‑673/16, EU:C:2018:385), punkt 22.

19 Frisläppandet för konsumtion hänger samman med skatteuppskov, som är den mekanism som föreskrivs i direktiv 2008/118 för att senarelägga skattskyldighetens inträde och skjuta upp beskattningen. Preciseringen i artikel 7.2 i direktiv 2008/118 av vad som avses med frisläppande för konsumtion, bygger på de fyra fall som begreppet skatteuppskov omfattar.

20 Dessa ämnen finns redovisade i kommissionens förordning (EG) nr 3199/93 av den 22 november 1993 om ömsesidigt erkännande av förfaranden för att fullständigt denaturera alkohol för att erhålla punktskattebefrielse (EGT L 288, 1993, s. 12; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 145).

21 De denatureringsmedel som används vid fullständig denaturering brukar vara mycket aggressiva på grund av sin doft eller smak och de kan inte användas för att appliceras på kroppen, exempelvis som kosmetiska produkter eller munhygienprodukter.

22 Dom av den 7 december 2000, Italien/kommissionen, C‑482/98, EU:C:2000:672, punkt 41.

23 Ibidem, punkt 42.

24 Dom av den 8 juni 2006, Sachsenmilch ( C‑196/05, EU:C:2006:383), punkt 22. I det målet handlade det om de förändringar som en ost kan genomgå medan den lagras.

25 Ibidem, domslutet.

26 Dom av den 7 maj 2009 ( C‑150/08, EU:C:2009:294), punkt 24. I det målet rörde det sig om drycker som tillverkats av alkohol erhållen genom jäsning och som innehöll flera olika material, och det var nödvändigt att avgöra vilket material som gav dem deras huvudsakliga karaktär.

27 Domstolen hänvisar till materialets eller beståndsdelens beskaffenhet, volym, kvantitet, vikt eller värde eller av betydelsen av ett material som ingår i en vara i förhållande till varans användning (punkt 34).

28 Ibidem, punkterna 35 och 36.

29 Ibidem, punkt 38.

30 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) av den 30 november 2009 om kosmetiska produkter (EUT L 342, 2009, s. 59).

31 Enligt Bene Factums skriftliga yttrande (punkterna 10–12) klassificerades produkterna enligt kapitel 33, underrubrikerna 33 04 99 00 (preparat för skönhetsvård, makeup eller hudvård) och 33 06 90 00 (preparat för mun- eller tandhygien) i KN i rapporterna från de officiella tullexperter som utsetts av de litauiska myndigheterna.

32 Beslutet att begära förhandsavgörande, punkt 27

33 Punkt 3.3 i föreskrifterna om tillämpningen i Republiken Litauen av artikel 27.1 b i direktiv 92/83.

34 Dom av den 9 december 2010 ( C‑163/09, EU:C:2010:752), punkterna 41 och 42.

35 Denna bestämmelse är således en återspegling av vad som anges i skäl 22, nämligen att medlemsstaterna inte [bör] berövas medlen för att bekämpa sådant skatteundandragande, skatteflykt eller missbruk som kan uppkomma på de områden där befrielserna gäller.

36 Dom av den 9 december 2010 ( C‑163/09, EU:C:2010:752), punkt 43. I den spanska versionen av domen står det skäl 27, men det rör sig i själva verket om skäl 22, vilket framgår av andra språkversioner.

37 Ibidem, punkt 44.

38 Ibidem, punkt 45 och domslutet.

39 Dom av den 9 december 2010 ( C‑163/09, EU:C:2010:752), punkt 43.

40 Naturligtvis genom att använda sig av det sammansatta förfarande som jag ska beskriva nedan.

41 Dom av den 7 december 2000, Italien/kommissionen ( C‑482/98, EU:C:2000:672, punkt 42) (min kursivering).

42 Ibidem, punkt 52. Enligt domen av den 9 december 2010, Repertoire Culinaire ( C‑163/09, EU:C:2010:752), punkt 52, krävs det dessutom att den berörda medlemsstaten åberopar konkreta, objektiva och kontrollerbara omständigheter som ger stöd åt uppfattningen att det föreligger allvarlig fara för skatteflykt, skatteundandragande eller missbruk.

43 Det skulle, teoretiskt sett, kunna göras gällande att det föreligger ett visst rättsmissbruk när ett företag stödjer sig på en lagtext (som reglerar befrielse från punktskatt för varor som inte är avsedda för konsumtion) men i själva verket eftersträvar, möjliggör eller uppmuntrar till ett resultat som strider mot den (att samma vara konsumeras som alkoholdryck).

44 Punkt 30.

45 Detta bekräftas av skäl 22 i direktiv 92/83, där det anges att medlemsstaterna inte bör berövas medlen för att bekämpa skatteundandragande, skatteflykt eller missbruk.

46 Rådets direktiv av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor (EGT L 76, 1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 57). Hänvisningen bör nu anses vara till artiklarna 43 och 44 i direktiv 2008/118, genom vilket det tidigare direktivet upphävdes.

47 Dom av den 7 december 2000, Italien/kommissionen, C‑482/98, EU:C:2000:672, punkt 51.

48 Dess verkan, ur ett nationellt rättsligt perspektiv, är beroende av de nationella reglerna om prövning av myndigheternas verksamhet.

49 Se punkt 35 i detta förslag till avgörande.

50 Meddelandets innehåll gjorde att kommittén för punktskatter inte fattade något beslut, eftersom den saknar befogenhet att besluta om harmonisering av metoder för delvis denaturering. Kommissionen understryker emellertid att förfarandet inte har avslutats och att det vid nästa möte i kommittén för punktskatter, vilket kommer att hållas i november 2018, kommer att föreslås att Litauen preciserar sin begäran på ett sätt som är relevant för just dessa produkter, utan att ifrågasätta denatureringsmetoderna i sig.

51 Såvitt inte de nationella bestämmelserna om förvaltningsförfarandet föreskriver att kommissionens beslut ska ha retroaktiv verkan.

52 Vilket var fallet i målet Italien/kommissionen (dom av den 7 december 2000, C‑482/98, EU:C:2000:672).