Förslag till avgörande av generaladvokat Campos Sánchez-Bordona föredraget den 10 juli 2019

1 Originalspråk: spanska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/13/EU av den 22 maj 2012 om rätten till information vid straffrättsliga förfaranden (EUT L 142, 2012, s. 1).

3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/48/EU av den 22 oktober 2013 om rätt till tillgång till försvarare i straffrättsliga förfaranden och förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder samt om rätt att få en tredje part underrättad vid frihetsberövande och rätt att kontakta tredje parter och konsulära myndigheter under frihetsberövandet (EUT L 294, 2013, s. 1).

4 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/343 av den 9 mars 2016 om förstärkning av vissa aspekter av oskuldspresumtionen och av rätten att närvara vid rättegången i straffrättsliga förfaranden (EUT L 65, 2016, s. 1).

5 Skäl 10 i direktiv 2016/343.

6 I sitt förslag till avgörande av den 5 februari 2019 i målet Moro ( C‑646/17, EU:C:2019:95), drog generaladvokaten Bobek slutsatsen att för att direktiv 2012/13 ska vara tillämpligt krävs inte att det föreligger en gränsöverskridande dimension i det enskilda fall som ska prövas av den nationella domstolen (punkt 44). Han gjorde härvidlag bland annat gällande att domstolen i sin dom av den 5 juni 2018, Kolev m.fl. ( C‑612/15, EU:C:2018:392) tolkade det direktivet utan att det tycktes finnas något synbart gränsöverskridande element. I sin dom av den 13 juni 2019, Moro, C-646/17, EU:C:2019:489, bekräftade domstolen denna ståndpunkt.

7 https://www.legislationline.org/documents/section/criminal-codes/country/39/Bulgaria/show.

8 Enligt polistjänstemännen sa EP till dem att han hade dödat sin mamma för att hon hade förrått honom och överlämnat honom till den serbiska maffian. När de frågade honom varför han hade släpat ut liket på gatan, svarade han att det var för att det inte skulle ligga och stinka på hans gård.

9 Dom av den 5 juni 2018, Kolev m.fl. ( C‑612/15, EU:C:2018:392), punkt 81.

10 Enligt vad den hänskjutande domstolen uppger i sitt beslut (punkterna 17 och 18), har den tidigare påpekat för Varhoven kasatsionen sad (Högsta domstolen) att EP inte hade blivit informerad om sina rättigheter, eller om anklagelsen mot honom, eller om sin rätt till en offentlig försvarare eller om sin rätt att överklaga åklagarmyndighetens beslut. Den tillägger att Varhoven kasatsionen sad (Högsta domstolen) utan att motivera det slog fast att referentens påpekanden rörande begränsningarna av [EP:s] rätt till försvar var grundlösa.

11 Det är den nationella domstolen som ska tolka den nationella lagstiftningen, men hälsolagen tycks erbjuda tillräckliga garantier med tanke på det kontradiktoriska förfarandet och att det slutliga beslutet ska fattas av ett organ som liksom den hänskjutande domstolen är av domstolskaraktär.

12 Enligt den hänskjutande domstolen innehåller NPK bestämmelser om häktning och om motsvarande tvångsmedel för personer som lider av en psykisk störning (artikel 70), vilket innebär att en tillämpning av förfarandet i hälsolagen skulle kunna dölja ett överskridande av den icke-straffrättsliga domstolens befogenheter. Lösningen på ett sådant eventuellt överskridande av befogenheter måste emellertid som sagt sökas i den nationella rätten, som ett sätt att bilägga en eventuell konflikt mellan deras behörighetsområden.

13 Det bör beaktas att polisen har behörighet att inleda och handlägga ärenden som rör administrativa förseelser som till exempel påverkar medborgarnas säkerhet eller ordningen på allmänna platser. Dessa ärenden behöver inte vara av straffrättslig karaktär.

14 I skäl 19 och 28 i direktiv 2012/13 anges att informationen ska lämnas till den misstänkte eller tilltalade senast före polisens … första officiella förhör. I skäl 22 anges uttryckligen att denna information ska lämnas till varje frihetsberövad person i anslutning till att brottsbekämpande myndigheter frihetsberövar personen inom ramen för straffrättsliga förfaranden. Min kursivering.

15 Rådets rambeslut av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa inom Europeiska unionen (EUT L 327, 2008, s. 27).

16 Jag bortser här som sagt från det förfarande som regleras i hälsolagen och som inte är av straffrättslig karaktär.

17 Rådets resolution av den 30 november 2009 (EUT C 295, 2009, s. 1).

18 Europadomstolen slog i sin dom av den 30 januari 2001, Vaudelle/Frankrike, CE:ECHR:2001:0130JUD003568397, § 65, fast att om personen i fråga lider av en psykisk sjukdom ska myndigheterna vidta kompletterande åtgärder för att han ska kunna få ingående information om vilket slags anklagelse som riktas mot honom och skälet till denna.

19 Se punkterna 9 och 10 i kommissionens rekommendation av den 27 november 2013 om processuella garantier för sårbara misstänkta eller tilltalade i straffrättsliga förfaranden (EUT C 378, 2013, s. 8), där uttrycket lämplig vuxen används.

20 NPK följer denna logik: om den psykiska störningen är så allvarlig att personen inte förstår, ska en advokat omedelbart förordnas så att denne när han eller hon planerar försvaret kan se till att de övriga rättigheterna iakttas på vederbörligt vis. I artikel 94.1.2 föreskrivs att en försvarare ska medverka i det straffrättsliga förfarandet om den tilltalade lider av en fysisk eller psykisk funktionsnedsättning som innebär att han eller hon inte kan försvara sig. I det fallet ska domstolen enligt artikel 94.3 förordna en advokat till försvarare.

21 En sådan tolkning skulle inte strida mot bulgarisk rätt: i hälsolagen, som i princip befinner sig längre bort från de allmänna processrättsliga bestämmelserna än det särskilda förfarandet för tvångsvård, föreskrivs i artikel 165.1 att NPK ska tillämpas subsidiärt.

22 Den bulgariska regeringen och åklagarmyndigheten har avböjt att medverka i detta mål om förhandsavgörande, vilket innebär att redogörelsen för den nationella rätten och dess tolkning enbart utgörs av den som den hänskjutande domstolen har tillhandahållit.

23 Artikel 430.2 och 430.3. Den person som begäran om tvångsvård avser får också medverka i förhandlingen, om hans eller hennes hälsa inte hindrar det.

24 Detta slog även Europadomstolen fast i sin dom av den 10 november 2016, Kuripka/Ukraina, CE:ECHR:2016:1110JUD000791807.

25 Vad beträffar mindre förseelser medger artikel 2.4 i direktiv 2013/48 vissa begränsningar som innebär att dess garantier bara ska tillämpas i förfaranden vid en domstol med behörighet i brottmål.

26 Artikel 14.1 i direktiv 2016/343.

27 Artikel 7.6 innehåller vissa undantag när det gäller mindre förseelser.