Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 7 november 2019

1 Originalspråk: engelska.

2 Se, till exempel, Timberlake, E. W., Origin and Development of Advocacy as a Profession,, Virginia Law Review, Vol. 9, No. 1, 1922, s. 25–40.

3 Summers, S. J., Fair Trials - The European Criminal Procedural Tradition and the European Court of Human Rights, Hart Publishing, Oxford, 2007, särskilt s. 61–96.

4 Till exempel, enligt fast rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (nedan kallad Europadomstolen) är rätten för var och en som anklagas för brott att på ett ändamålsenligt sätt bli försvarad av en försvarare … ett av de grundläggande dragen i en rättvis rättegång. Se, till exempel, Europadomstolens dom av den 13 oktober 2009, Dayanan mot Turkiet, CE:ECHR:2009:1013JUD000737703, § 30 och dom av den 23 maj 2019 Doyle mot Irland, CE:ECHR:209:0523JUD005197917, § 67.

5 Antagen den 16 december 1966 av Förenta nationernas generalförsamling (United Nations Treaty Series, Vol. 999, s. 171).

6 EUT L 294, 2013, s. 1.

7 ES:TC:1984:87.

8 Se, nyligen, dom av den 24 oktober 2018, XC m.fl. ( C‑234/17, EU:C:2018:853, punkt 16 och där angiven rättspraxis).

9 Se, till exempel, beslut av den 5 september 2019, Eli Lilly and Company ( C‑239/19, ej publicerat, EU:C:2019:687).

10 Dom nr 149/1986 av den 26 november 1986 (ES:TC:1986:149), dom nr 198/2003 av den 10 november 2003 (ES:TC:2003:198), dom nr 132/2011 av den 18 juli 2011 (ES:TC:2011:132) och dom nr 24/2018 av den 5 mars 2018 (ES:TC:2018:24).

11 Och bekräftar således indirekt den hänskjutande domstolens uttalanden (ovan i punkt 16 i detta förslag) av den innebörden att fastän den nationella straffprocesslagen ändrades under 2015 har rättspraxis tydligen förblivit oförändrad.

12 Domstolen har nyligen bekräftat denna punkt med avseende på Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/13/EU av den 22 maj 2012 om rätten till information vid straffrättsliga förfaranden (EUT L 142, 2012, s. 1) (se dom av den 13 juni 2019, Moro, C‑646/17, EU:C:2019:489, punkterna 29–37) vars relevanta bestämmelser i huvudsak har samma ordalydelse som motsvarande bestämmelser i direktiv 2013/48.

13 För en översikt av rättsakterna i fråga, se mitt förslag till avgörande i målet Moro ( C‑646/17, EU:C:2019:95, punkterna 27–54).

14 Se, särskilt, dom av den 19 februari 2009, Shabelnik mot Ukraina, CE:ECHR:2009:0219JUD001640403, § 57 och dom av den 18 februari 2010, Zaichenko mot Ryssland, CE:ECHR:2010:0218JUD003966002, § 42.

15 Min kursivering.

16 Detta uttryck återfinns också i skäl 19 i direktiv 2013/48.

17 Jag måste medge att detta är ytterligare ett förbryllande inslag i förevarande mål, det vill säga varför en domare som är mån om att förfarandet är effektivt och snabbt inte helt enkelt kunde godkänna byte av rättegångsbiträde så snart som den kallade personen infinner sig inför domstolen biträdd av en annan försvarare som han valt. I detta sammanhang måste det beaktas att enligt artikel 6.3 c i Europakonventionen har den som är anklagad för brott rätt att försvara sig genom rättegångsbiträde som han själv utsett. Det kan emellertid också tänkas att det i allmänhet finns åtgärder som en försvarare kan vidta för klientens räkning innan denne inställer sig personligen för förhör (såsom genomgång av akten i målet, kontakter och överläggning med klienten, eller att närvara vid andra åtgärder i förfarandet som kan äga rum på det stadiet).

18 Min kursivering.

19 Min kursivering.

20 Se, för ett sådant resonemang, Europadomstolens dom av den 22 september 1994, Pelladoah mot Nederländerna, CE:ECHR:1994:0922JUD001673790, § 40 och dom av den 21 januari 1999, Van Geyseghem mot Belgien, CE:ECHR:1999:0121JUD002610395, § 34.

21 Se skäl 8 och artikel 1 i direktiv 2013/48.

22 Förteckningens fullständighet bekräftas också av direktivets förarbeten (se för en översikt, Cras, S., The Directive on the Right of Access to a Lawyer in Criminal Proceedings and in European Arrest Warrant Proceedings, Eucrim, Issue 1, 2014, s. 40–41) och den föreslås i juridisk doktrin (se, till exempel, Flore, D., Droit Pénal Européen, andra upplagan., Larcier, Brussels, 2014, s. 404, och Klip, A., European Criminal Law – An Integrative Approach, tredje upplagan., Intersentia, Cambridge, 2016, s. 263 och Covolo, V., Judicial protection of the right to access a lawyer in the Member States, i Allegrezza, S., Covolo, V. (red.), Effective Defence Rights in Criminal Proceedings, Wolters Kluwer/CEDAM, Milan, 2018, s. 487–493).

23 Se skäl 32 i direktiv 2013/48. Se också artikel 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/343 av den 9 mars 2016 om förstärkning av vissa aspekter av oskuldspresumtionen och av rätten att närvara vid rättegången i straffrättsliga förfaranden (EUT L 65, 2016, s. 1).

24 Se artikel 3.1 i direktiv 2012/13.

25 I detta sammanhang bör det framhållas att skäl 12 anger att direktiv 2013/48 främjar således tillämpningen av stadgan, särskilt artiklarna 4, 6, 7, 47 och 48. Se, i detta avseende, dom av den 19 september 2019, Rayonna prokuratura Lom ( C‑467/18, EU:C:2019:765, punkt 37).

26 Detta kriterium återfinns också i Europadomstolens praxis. Enligt den domstolens fasta praxis får rätten till tillgång till en försvarare endast begränsa av tvingande skäl. Se, till exempel, Europadomstolens dom av den 27 november 2008, Salduz mot Turkiet, CE:ECHR:2008:1127JUD003639102, § 55. Nyligen har Europadomstolen klarlagt att kriteriet tvingande skäl är ett strängt kriterium: med hänsyn till den grundläggande karaktären och vikten av tidig tillgång till rättslig rådgivning … är inskränkningar av tillgång till rättslig rådgivning tillåtna endast i undantagsfall …. Se Europadomstolens dom av den 13 september 2016, Ibrahim m.fl. mot Förenade kungariket, CE:ECHR:2016:0913JUD005054108, § 258. Min kursivering.

27 Se också skäl 38 i direktiv 2013/48.