Förslag till avgörande av generaladvokat Evgeni Tanchev föredraget den 26 mars 2020

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets förordning (EU) nr 1259/2010 av den 20 december 2010 om genomförande av ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad (EUT L 343, 2010, s. 10) (även kallad Rom III-förordningen).

3 Domstolen ombads visserligen att ta ställning till denna bestämmelse i de mål som gav upphov till beslut av den 12 maj 2016, Sahyouni ( C‑281/15, EU:C:2016:343), och dom av den 20 december 2017, Sahyouni ( C‑372/16, EU:C:2017:988). I det förstnämnda beslutet slog dock domstolen fast att den saknade behörighet att besvara de frågor som hade ställts, och i den sistnämnda domen var domstolen inte tvungen att tolka bestämmelsen. Se även fotnot 12 i detta förslag till avgörande.

4 För de flesta deltagande stater medförde förordningen åtminstone två grundläggande förändringar: dels införandet av partsautonomi, dels att hemvist ersatte nationalitet, såsom de främsta anknytningskriterierna, i avsaknad av en avtalsklausul om lagval. Se Basedow, J., European Divorce Law: Comments on the Rome III Regulation, i Verbeke, A.-L., Scherpe, J.M., Declerck, C., Helms, T., och Senaeve, P., Confronting the Frontiers of Family and Succession Law – Liber Amicorum Walter Pintens, Intersentia, 2012, s. 150.

5 Rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (EUT L 338, 2003, s. 1) (även kallad Bryssel IIa-förordningen).

6 Rådets förordning (EU) nr 1259/2010 av den 20 december 2010 om genomförande av ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad (EUT L 343, 2010, s. 10).

7 Artikel 66 B i Civil Code (civillagen), som infördes genom Civil Code Amendment Act (lagen om ändring av civillagen), Government Gazette of Malta nr 18784 daterad den 29 juli 2011.

8 Se, exempelvis, vad gäller Spanien: artikel 107.2 andra meningen led c i Código Civil (civillagen); vad gäller Tyskland: artikel 17.1 andra meningen i lagen om införande av Bürgerliches Gesetzbuch (BGB); vad gäller Italien: artikel 31.2 i legge 31.5.1995 no 218 – Riforma del sistema italiano di diritto internazionale privato (lag nr 218 av den 31 maj 1995 – Ändring av det italienska systemet för internationell privaträtt); vad gäller Belgien, artikel 55.3 i Code de droit international privé de 2004 (2004 års lag om internationell privaträtt). Se Lein, E., i Calliess, G.-P., Rome Regulations: Commentary, andra upplagan, Kluwer, 2015, 916, Pereira, P., Rome III: la compétence juridictionnelle et la loi applicable en matière matrimoniale, RMCUE, 2007, s. 394, och Basedow, J., a.a., s. 148.

9 Som den hänskjutande domstolen har nämnt i punkt 15 i beslutet om hänskjutande (i avsnittet med rubriken Relevanta nationella bestämmelser).

10 Domstolen i första instans hänvisade i sitt resonemang både till den omständigheten att parterna inte tidigare hade levt åtskilda på grund av hemskillnad enligt ett domstolsbeslut och att ansökan om hemskillnad inte kan tas upp till sakprövning eftersom ett förfarande för hemskillnad inte stadgas i den rumänska lagstiftningen. Se punkterna 14 och 26 i beslutet om hänskjutande.

11 Denna tolkning har i stor utsträckning förespråkats i doktrinen. Jag har faktiskt inte stött på någon juridisk litteratur där det argumenteras för den motsatta tolkningen. Se, exempelvis, Helms, T., i Rauscher, T., Europäisches Zivilprozess- und Kollisionsrecht: EuZPR/EuIPR – Kommentar, Band V, 4:e upplagan, ottoschmidt, 2016, s. 885. Jag kommer att hänvisa till ytterligare juridisk litteratur nedan i detta förslag till avgörande.

12 Beträffande de olika språkversionerna av detta skäl, se förslag till avgörande av generaladvokaten Saugmandsgaard Øe i målet Sahyouni ( C‑372/16, EU:C:2017:686, punkterna 76 och 77), och Lein, E., a.a., s. 920.

13 Ein wirksames und unverzichtbares Grundrecht auf Scheidung (se Gruber, U.P., Scheidung auf Europäisch – die Rom III-Verordnung, IPRax 2012, s. 391, och de Maizière, N., Das Europäische Scheidungskollisionsrecht nach der Rom III-Verordnung, Jenaer Wissenschaftliche Verlagsgesellschaft, 2017, s. 244).

14 Tolani, M., i Althammer, C., Brussels IIa [and] Rome III, Beck, 2019, s. 360.

15 Se Lein, E., a.a., s. 919. För ytterligare exempel, se Henrich, D., Zur Parteiautonomie im Europäisierten Internationalen Familienrecht, i Verbeke, A.‑L., Scherpe, J.M., Declerck, C., Helms, T., och Senaeve, P., a.a., s. 707.

16 Se, exempelvis, det andra alternativet i artikel 10 i förordning nr 1259/2010, som syftar på situationer då tillämplig lag inte ger makarna lika rätt till äktenskapsskillnad eller hemskillnad på grund av den ena makens kön (min kursivering).

17 Lein, E., a.a., s. 920. Se även Helms, T., a.a., s. 885 (med hänvisningar till annan juridisk litteratur som förespråkar denna ståndpunkt i fotnot 19 i nämnda arbete). Se även Gruber, U.P., a.a., s. 390.

18 Tolani, M., i Althammer, C., Brüssel IIa [und] Rom III: Kommentar, Beck, 2014, s. 362.

19 KOM(2006) 399 slutlig.

20 Se rådets handling 8364/07 (Presse 77), s. 11 i den tyska språkversionen.

21 KOM(2010) 105/2 slutlig.

22 Se Lein, E., a.a., s. 919.

23 För samma tolkning, se Helms, T., a.a., s. 885.

24 Se, exempelvis, dom av den 6 juni 2019, Weil ( C‑361/18, EU:C:2019:473, punkt 43).

25 Dom av den 28 juni 1978, Simmenthal ( 70/77, EU:C:1978:139, punkt 57).

26 Dom av den 29 september 2016, Essent Belgium ( C‑492/14, EU:C:2016:732, punkt 43).

27 Se skäl 25 i förordning nr 1259/2010.

28 Se dom av den 7 juni 2007, van de Weerd m.fl. ( C‑222/05–C‑225/05, EU:C:2007:318, se särskilt punkt 28).

29 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 650/2012 av den 4 juli 2012 om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt godkännande och verkställighet av officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg (EUT L 201, 2012, s. 107).

30 Rådets förordning (EU) 2016/1103 av den 24 juni 2016 om genomförande av ett fördjupat samarbete på området för domstols behörighet, tillämplig lag samt erkännande och verkställighet av domar i mål om makars förmögenhetsförhållanden (EUT L 183, 2016, s. 1).

31 Rådets förordning (EU) 2016/1104 av den 24 juni 2016 om genomförande av ett fördjupat samarbete på området för domstols behörighet, tillämplig lag samt erkännande och verkställighet av domar i mål om förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerade partnerskap (EUT L 183, 2016, s. 30).