Förslag till avgörande av generaladvokat Athanasios Rantos föredraget den 25 februari 2021

1 Originalspråk: franska.

2 Se bland annat dom av den 29 maj 2018, Liga van Moskeeën en Islamitische Organisaties Provincie Antwerpen m.fl. ( C‑426/16, EU:C:2018:335).

3 Se dom av den 29 oktober 2020, Veselības ministrija ( C‑243/19, EU:C:2020:872).

4 Se dom av den 4 oktober 2018, Fathi ( C‑56/17, EU:C:2018:803).

5 Rådets direktiv av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (EGT L 303, 2000, s. 16).

6 Dom av den 14 mars 2017 ( C‑157/15, nedan kallad domen G4S Secure Solutions, EU:C:2017:203).

7 Dom av den 14 mars 2017 ( C‑188/15, nedan kallad domen Bougnaoui och domen ADDH, EU:C:2017:204).

8 I domarna i målen G4S Secure Solutions (punkt 28) och Bougnaoui och ADDH (punkt 30) slog domstolen fast att begreppet religion i artikel 1 i direktiv 2000/78 ska tolkas så, att det omfattar såväl forum internum, det vill säga att ha övertygelser, som forum externum, det vill säga att offentligt utöva sin religiösa tro.

9 C‑157/15, EU:C:2016:382. Generaladvokaten Kokott fann, i punkt 141 i sitt förslag till avgörande, att ett förbud för en arbetstagare med muslimsk trosinriktning att på arbetsplatsen bära muslimsk huvudduk, inte utgör direkt diskriminering på grund av religion i den mening som avses i artikel 2.2 a i direktiv 2000/78 om förbudet grundar sig på en allmän regel som föreskriver ett förbud mot synliga politiska, filosofiska och religiösa symboler på arbetsplatsen och inte på stereotyper eller fördomar mot en eller flera religioner eller mot religiösa övertygelser.

10 C‑188/15, EU:C:2016:553. Generaladvokaten Sharpston har i punkt 135 i sitt förslag till avgörande anfört att en bestämmelse i ett företags arbetsplatsföreskrifter som förbjuder anställda i företaget att bära religiösa symboler eller religiös klädsel i kontakt med verksamhetens kunder innebär direkt diskriminering på grund av religion eller övertygelse.

11 I företagets interna ordningsregel föreskrevs att det är … förbjudet för arbetstagarna att på arbetsplatsen bära synliga symboler för deras politiska, filosofiska eller religiösa övertygelser och att utföra varje form av ritual som hänför sig till dessa övertygelser.

12 Dom av den 22 januari 2019 ( C‑193/17, EU:C:2019:43, punkt 40).

13 Det framgår av det Informationsblad om neutralitetsprincipen som upprättats av WABE (se punkt 22 i detta förslag till avgörande) att det inte är tillåtet att bära ett kristet kors, muslimsk huvudduk eller judisk kippa vid kontakt med barn.

14 Se domen G4S Secure Solutions, punkt 31. Det ska i detta avseende erinras om att enligt beslutet om hänskjutande begärde WABE att en arbetstagare som bar ett kors som halskedja, skulle ta av sig kedjan.

15 Dom av den 22 januari 2019 ( C‑193/17, EU:C:2019:43).

16 Se särskilt, Howard, E., Islamic headscarves and the CJEU: Achbita and Bougnaoui, Maastricht Journal of European and Comparative Law, 2017, band 24(3), sidorna 348–366, I synnerhet sidorna 351–354, Cloots, E., Safe harbour or open sea for corporate headscarf bans? Achbita and Bougnaoui, Common Market Law Review, band 55, 2018, sidorna 589–624. Se, mer allmänt, Weiler, J. H. H., Je suis Achbita: à propos d’un arrêt de la Cour de justice de l’Union européenne sur le hijab musulman (CJUE 14 mars 2017, mål C‑157/15), Revue trimestrielle de droit européen, 2019, sidorna 85–104.

17 En sådan diskriminering rör Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (omarbetning) (EUT L 204, 2006, s. 23).

18 Den hänskjutande domstolen har i detta avseende angett att skyldigheterna avseende tillämpningen av neutralitetsprincipen, med undantag för den pedagogiska rådgivande personalen, inte gäller WABE:s anställda vid företagets kontor, eftersom dessa inte har någon kundkontakt.

19 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet G4S Secure Solutions, punkt 42.

20 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet G4S Secure Solutions, punkt 43.

21 Se domen i målet Bougnaoui och ADDH, punkt 41. I punkterna 32 och 34 i den domen gjorde domstolen en klar åtskillnad beroende på om det i företaget finns en intern ordningsregel om politisk, filosofisk eller religiös neutralitet.

22 Se punkt 21 i förevarande förslag till avgörande.

23 Domen i målet G4S Secure Solutions, punkt 38.

24 Dom av den 16 juli 2020, Adusbef och Federconsumatori ( C‑686/18, EU:C:2020:567, punkt 82 och där angiven rättspraxis).

25 Se domen i målet Bougnaoui och ADDH, punkt 14.

26 Se domen G4S Secure Solutions, punkt 15.

27 Jag utgår från att en liten symbol, som inte bärs för att framhävas, inte är iögonfallande. Begreppet iögonfallande definieras i ordboken Larousse på följande sätt: [s]trävan efter att göra något, indiskret uppvisande av en fördel eller en kvalitet, en attityd hos någon som vill göra sig märkbar. Se https://www.larousse.fr/dictionnaires/francais/ostentation/56743.

28 Enligt min mening står det klart att om arbetsgivaren, tillsammans med sina kunder, vill tillämpa en policy om politisk, filosofisk eller religiös neutralitet, vilket är ett legitimt mål vid tillämpningen av artikel 2.2 b i direktiv 2000/78, har arbetsgivaren rätt att förbjuda bärandet av iögonfallande omfångsrika symboler på arbetsplatsen.

29 Enligt förklaringarna avseende stadgan om de grundläggande rättigheterna (EUT C 303, 2007, s. 17) motsvarar den rättighet som garanteras i artikel 10.1 den rättighet som garanteras i artikel 9 i Europakonventionen och har i enlighet med artikel 52.3 i stadgan samma innebörd och räckvidd som denna.

30 Europadomstolens dom av den 15 januari 2013 (CE:ECHR:2013:0115JUD004842010). Domstolen hänvisade för övrigt till Europadomstolens dom i punkt 39 i domen i målet G4S Secure Solutions.

31 Europadomstolens dom av den 15 januari 2013, Eweida m.fl. mot Förenade kungariket, CE:ECHR:2013:0115JUD004842010, punkt 94). Se avseende den domen Mathieu, C., Gutwirth, S., och de Herth, P., La croix et les juges de la Cour européenne des droits de l’homme: les enseignements des affaires Lautsi, Eweida et Chaplin, Journal européen des droits de l’homme, Larcier, 2013, nr 2, sidorna 238–268.

32 Jag anser att min ståndpunkt överensstämmer med den som generaladvokaten Kokotts antog i sitt förslag till avgörande i målet G4S Secure Solutions ( C‑157/15, EU:C:2016:382, punkt 141), i vilket det hänvisades till hur stor och iögonfallande den religiösa symbolen är, i samband med motiveringen av en indirekt diskriminering på grund av religion, i den mening som avses i artikel 2.2 b i direktiv 2000/78.

33 Europadomstolens dom av den 15 januari 2013, Eweida m.fl. mot Förenade kungariket (CE:ECHR:2013:0115JUD004842010), skiljer sig från Europadomstolens beslut av den 15 februari 2001, Dahlab mot Schweiz (CE:ECHR:2001:0215DEC004239398), i vilket Europadomstolen slog fast att det är svårt att bedöma vilken inverkan av en stark yttre symbol såsom bärandet av huvudduk kan ha på samvets- och religionsfriheten för småbarn. Sökanden undervisade nämligen i en barnklass där barnen var mellan fyra och åtta år och således elever som befinner sig i en ålder då de ställer många frågor samtidigt som de är lättare att påverka än andra, äldre, elever. Bärandet av huvudduk kan få något slags omvändande verkan, då det förefaller påtvingas kvinnor genom en föreskrift som finns i koranen och som den Federala författningsdomstolen [Schweiz] fastställt knappast överensstämmer med principen om jämställdhet mellan kvinnor och män. Det förefaller därför svårt att förena bärandet av islamisk huvudduk med det budskap om tolerans, respekt för andra och, framför allt, jämlikhet och icke-diskriminering som alla lärare i ett demokratiskt samhälle måste förmedla till sina elever (min kursivering). Förutom att domen i målet Eweida m.fl. mot Förenade kungariket avsåg ett privat företag och beslutet i målet Dahlab mot Schweiz en allmän skola och Europadomstolens praxis kan ha utvecklats, skulle betoningen av den omständigheten att en muslimsk huvudduk är en stark yttre symbol kunna förklara varför Europadomstolen erkänner att det är förenligt med Europakonventionen att förbjuda muslimsk huvudduk, i motsats till en diskret religiös symbol.

34 C‑157/15, EU:C:2016:382, punkt 118.

35 Med hänsyn till Europadomstolens beslut av den 15 februari 2001, Dahlab mot Schweiz (CE:ECHR:2001:0215DEC004239398), kan hatt, turban eller huvudduk anses utgöra starka yttre symboler.

36 Domen i målet G4S Secure Solutions, punkt 40.

37 Domen i målet G4S Secure Solutions, punkt 42.

38 Det ska erinras om att en arbetsgivare inte på något sätt är skyldig att tillämpa en neutralitetspolicy i förhållande till sina kunder. Arbetsgivaren kan nämligen välja att framhäva en konfessionstillhörighet, som kan komma till uttryck genom de religiösa symboler som är specifika för den berörda religionen som bärs av de anställda. Arbetsgivaren kan även välja att inte begränsa bärandet av religiösa symboler på arbetsplatsen, oavsett religion eller storleken på dessa symboler.

39 Den hänskjutande domstolen har angett att syftet med neutralitetspolitiken inom det berörda företaget även är att förebygga konflikter mellan de anställda. Detta syfte är, såsom domstolen påpekade i domen i målet G4S Secure Solutions, ett annat än syftet med en neutralitetspolicy i förhållande till kunder, vilken hänför sig till näringsfriheten (punkt 38). Med hänsyn till omständigheterna i det nationella målet i mål C‑341/19 är det enligt min mening inte nödvändigt att i de aktuella målen pröva huruvida syftet att förebygga konflikter mellan arbetstagarna är berättigat i den mening som avses i artikel 2.2 b i direktiv 2000/78.

40 I fråga 2 b i mål C‑804/18 hänvisas det nämligen till rättspraxis från Bundesverfassungsgericht (Federala författningsdomstolen) om tolkningen av artikel 4.1 och 4.2 GG.

41 Enligt artikel 9.2 i direktiv 2000/78 ska [m]edlemsstaterna … säkerställa att föreningar, organisationer eller andra rättsliga enheter som i enlighet med de kriterier som fastställs i deras nationella lagstiftning har ett berättigat intresse av att säkerställa att bestämmelserna i detta direktiv efterlevs får, på den klagande personens vägnar eller för att stödja denne, med hans eller hennes tillstånd, engagera sig i de rättsliga och/eller administrativa förfaranden som finns för att säkerställa efterlevnaden av skyldigheterna enligt detta direktiv. Det framgår av själva ordalydelsen av denna bestämmelse att den inte kräver att en förening tillerkänns en behörighet att i medlemsstaterna väcka talan vid domstol i syfte att säkerställa att de skyldigheter som följer av detta direktiv 2000/78, när det inte är möjligt att identifiera någon skadelidande person (dom av den 23 april 2020, Associazione Avvocatura per i diritti LGBTI, C‑507/18, EU:C:2020:289, punkt 61).

42 Dom av den 25 april 2013, Asociația Accept ( C‑81/12, EU:C:2013:275, punkt 37) och dom av den 23 april 2020, Associazione Avvocatura per i diritti LGBTI ( C‑507/18, EU:C:2020:289, punkt 63).

43 Kommissionen har, med utgångspunkt i ett resonemang ad absurdum, anfört ett exempel om ett totalt förbud som införts av en medlemsstat att utöva religion, vilket följaktligen skulle strida mot religionsfriheten, dock utan att strida mot förbudet mot diskriminering på grund av religion, eftersom samtliga invånare i denna medlemsstat behandlas lika.

44 Se dom av den 17 april 2018, Egenberger ( C‑414/16, EU:C:2018:257, punkt 77 och där angiven rättspraxis).

45 Eftersom de aktuella unionsrättsliga och nationella bestämmelserna har olika syften, anser jag följaktligen att det inte finns anledning att tillämpa domstolens resonemang i domen av den 26 februari 2013, Melloni ( C‑399/11, EU:C:2013:107, punkt 60), enligt vilken, när en unionsrättsakt kräver nationella genomförandeåtgärder förblir nationella myndigheter och domstolar behöriga att tillämpa nationella normer för skydd av grundläggande rättigheter förutsatt att tillämpningen av dessa normer inte undergräver den skyddsnivå som föreskrivs i stadgan, såsom den tolkats av domstolen, eller unionsrättens företräde, enhetlighet och verkan.

46 Europadomstolens dom av den 10 november 2005, Leyla Şahin mot Turkiet (CE:ECHR:2005:1110JUD004477498, § 109), och dom av den 10 januari 2017, Osmanoğlu och Kocabaş mot Schweiz (CE:ECHR:2017:0110JUD002908612, § 88).

47 Se, för ett liknande resonemang, Loenen, M. L. P., In search of an EU approach to headscarf bans: where to go after Achbita and Bougnaoui?, Review of European Administrative Law, 2017, nr 2, sidorna 47–73.