Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 3 september 2020

1 Originalspråk: franska.

2 Se mitt förslag till avgörande i de förenade målen Raiffeisen Bank och BRD Groupe Societé Générale ( C‑698/18 och C‑699/18, EU:C:2020:181). Se även dom av den 16 juli 2020, Caixabank och Banco Bilbao Vizcaya Argentaria ( C‑224/19 och C‑259/19, EU:C:2020:578).

3 Rådets direktiv av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 1993, s. 29).

4 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EUT L 133, 2008, s. 66).

5 I begäran om förhandsavgörande anges inte vilket beslut som fattades i första instans. PROFI CREDIT Slovakia har emellertid i sitt skriftliga yttrande angett att domstolen i första instans fann att det kreditavtal som ingåtts mellan parterna i målet inte innehöll någon överenskommelse om effektiv ränta och att lånet därför var ränte- och avgiftsfritt. PROFI CREDIT Slovakia ålades följaktligen att till konsumenten återbetala det belopp som denne betalat utöver kreditbeloppet.

6 Jag noterar att den femte och den sjätte frågan avser följderna av EU-domstolens domar avseende tolkningen av artikel 10.2 i direktiv 2008/48. Dessa frågor har ställts inom ramen för andra former av åsidosättanden av unionsrätten än dem som avses i de fyra första frågorna. Den hänskjutande domstolen har dessutom medgett att de avgifter som LH ålagts att betala eventuellt omfattas av en annan rättslig grund än den som avses i de fyra första frågorna.

7 Dom av den 21 april 2016 ( C‑377/14, EU:C:2016:283).

8 Se 107 § punkt 1 i civillagen.

9 Se 107 § punkt 2 i civillagen

10 Jag noterar att den hänskjutande domstolen har angett att den objektiva preskriptionstiden på tre år är tillämplig vid obehörig vinst på grund av oaktsamhet. Detta kriterium återfinns emellertid inte i 107 § punkt 2 i civillagen. Den hänskjutande domstolens uppgift har för övrigt bestritts av den slovakiska regeringen i dess skriftliga yttrande. Den objektiva preskriptionstiden på tio år förefaller under alla omständigheter utgöra ett undantag i förhållande till den treåriga preskriptionstiden, som omfattas av lägre tillämpningskrav i fråga om den person som har gjort en obehörig vinst.

11 Den hänskjutande domstolen anser att denna analogi är oacceptabel, eftersom de medel som åklagaren och polisen förfogar över inom ramen för det straffrättsliga förfarandet inte under några omständigheter kan jämföras med en oinformerad konsuments medel. Den slovakiska regeringen har emellertid i sitt skriftliga yttrande hävdat att den hänskjutande domstolen, genom att använda sig av denna analogi med straffrätten i avgörandet av den 18 oktober 2018, har förvanskat det mål som eftersträvas av Najvyšší súd Slovenskej republiky (Republiken Slovakiens Högsta domstolen), som inte var att fastställa vem bevisbördan åvilade utan att definiera begreppen fel och uppsåtligt fel.

12 Se punkt 3 i förevarande förslag till avgörande. Den tredje till den sjätte frågan återges inte i förevarande förslag till avgörande. För fullständighetens skull noterar jag att den tredje och den fjärde frågan avser de omständigheter som en sökande måste styrka för att kunna göra gällande den objektiva preskriptionstiden på tio år. Den femte och den sjätte frågan avser huruvida domstolarna i en medlemsstat ska tolka en nationell bestämmelse som har förklarats oförenlig med de krav som följer av artikel 10.2 h och 10.2 i i direktiv 2008/48 som förenlig med unionsrätten, och huruvida sistnämnda bestämmelse eventuellt har direkt effekt under sådana omständigheter som dem i det nationella målet.

13 Se dom av den 13 september 2018, Profi Credit Polska ( C‑176/17, EU:C:2018:711, punkt 57), och dom av den 3 april 2019, Aqua Med ( C‑266/18, EU:C:2019:282, punkt 47). Se, även, beslut av den 28 november 2018, PKO Bank Polski, ( C‑632/17, EU:C:2018:963, punkt 43).

14 Se dom av den 31 maj 2018, Sziber ( C‑483/16, EU:C:2018:367, punkt 35).

15 Se mitt förslag till avgörande i de förenade målen Raiffeisen Bank och BRD Groupe Societé Générale ( C‑698/18 och C‑699/18, EU:C:2020:181, punkt 65 och fotnot 19). Se även Szpunar, M., Quelques aspects procéduraux de la protection des consommateurs contre les clauses abusives: le contrôle d’office dans le cadre des procédures accélérées et simplifiées , i Paschalidis, P., Wildemeersch och J., (dir.), L’Europe au présent! Liber amicorum Melchior Wathelet, Bruylant, Bryssel, 2018, s. 699–701.

16 Se dom av den 13 september 2018, Profi Credit Polska ( C‑176/17, EU:C:2018:711, punkt 61), och dom av den 3 april 2019, Aqua Med ( C‑266/18, EU:C:2019:282, punkt 54). Se, även, beslut av den 28 november 2018 (PKO Bank Polski, C‑632/17, EU:C:2018:963, punkt 45).

17 Se mitt förslag till avgörande i de förenade målen Raiffeisen Bank och BRD Groupe Société Générale ( C‑698/18 och C‑699/18, EU:C:2020:181, punkt 65 och fotnot 19).

18 Genom att i en av sina domar hänvisa till ett effektivt domstolsskydd har domstolen bland annat framhållit vikten av att avgöra huruvida de nationella bestämmelserna på ett oproportionerligt sätt påverkar konsumentens rätt till ett effektivt domstolsskydd. Se dom av den 31 maj 2018, Sziber ( C‑483/16, EU:C:2018:367, punkterna 51 och 52). Hänvisningarna till rättspraxis i den domen rör dock huvudsakligen domstolens praxis i fråga om effektivitetsprincipen, medan avsnittet om oproportionerligt åsidosättande av ett effektivt domstolsskydd endast hade till syfte att göra en avvägning mellan konsumenternas intressen och en god rättskipning.

19 Se punkterna 17 och 18 i förevarande förslag till avgörande.

20 Se, bland annat, dom av den 26 juni 2019, Addiko Bank ( C‑407/18, EU:C:2019:537, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

21 I detta sammanhang noterar jag att den tolkning som innebär att stadgan även är tillämplig på nationella bestämmelser som införts med stöd av principen om processuell autonomi får stöd i aktuell rättspraxis, i vilken domstolen snarare har hänvisat till rätten till ett effektivt rättsmedel (dom av den 13 september 2018, Profi Credit Polska ( C‑176/17, EU:C:2018:711, punkt 57, och dom av den 3 april 2019, Aqua Med, C‑266/18, EU:C:2019:282, punkt 47) eller ett effektivt domstolsskydd (se dom av den 31 maj 2018, Sziber, C‑483/16, EU:C:2018:367, punkt 35), i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 47 i stadgan.

22 Dom av den 9 juli 2020, Raiffeisen Bank och BRD Groupe Societé Générale ( C‑698/18 och C‑699/18, EU:C:2020:537, punkt 46 och där angiven rättspraxis).

23 Dom av den 21 december 2016 ( C‑154/15, C‑307/15 och C‑308/15, EU:C:2016:980, punkt 75).

24 Dom av den 21 december 2016, ( C‑154/15, C‑307/15 och C‑308/15, EU:C:2016:980, punkt 61).

25 C‑698/18 och C‑699/18, EU:C:2020:181, punkterna 76 och 77.

26 Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 9 juli 2020, Raiffeisen Bank och BRD Groupe Société Générale ( C‑698/18 och C‑699/18, EU:C:2020:537, punkt 56).

27 Se dom av den 5 mars 2020 ( C‑679/18, EU:C:2020:167, punkt 36).

28 Generaladvokaten Kokott ansåg dessutom i sitt förslag till avgörande i de förenade målen Cofidis och OPR-Finance ( C‑616/18 et C‑679/18, EU:C:2019:975, punkterna 62–70) att den nationella preklusionsfristen kan vara förenlig med effektivitetsprincipen.

29 Dom av den 21 november 2002 ( C‑473/00, EU:C:2002:705, punkt 36).

30 Dom av den 5 mars 2020 ( C‑679/18, EU:C:2020:167, punkt 36).

31 Dom av den 21 november 2002 ( C‑473/00, EU:C:2002:705).

32 Se mitt förslag till avgörande i de förenade målen Raiffeisen Bank och BRD Groupe Société Générale ( C‑698/18 och C‑699/18, EU:C:2020:181, punkterna 67–69). Se, även, punkterna 37 och 38 i förevarande förslag till avgörande.

33 Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 9 juli 2020, Raiffeisen Bank och BRD Groupe Société Générale ( C‑698/18 och C‑699/18, EU:C:2020:537, punkt 62).

34 Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 9 juli 2020, Raiffeisen Bank och BRD Groupe Société Générale ( C‑698/18 och C‑699/18, EU:C:2020:537, punkt 61).

35 Denna omständighet skiljer begäran om förhandsavgörande i förevarande mål från den begäran om förhandsavgörande som låg till grund för mitt förslag till avgörande i de förenade målen Raiffeisen Bank och BRD Groupe Société Générale ( C‑698/18 och C‑699/18, EU:C:2020:181).

36 Se, för ett liknande resonemang, vad gäller följderna av konstaterandet att den preskriptionstid som är tillämplig på en talan som omfattas av bestämmelserna om obehörig vinst börjar löpa från och med den tidpunkt då konsumenten gör en betalning, Łętowska, E., Kwalifikacje prawne w sprawach o sanację kredytów frankowych - da mihi factum dabo tibi ius. Stanowisko prof. Ewy Łętowskiej dla Forum Konsumenckiego przy RPO [ståndpunkt utarbetad för den polska konsumentombudsmannens konsumentforum], https://www.rpo.gov.pl/sites/default/files/Prof._Ewa_Łętowska_Kwalifikacje_prawne_w_sprawach_o_sanację_kredytów_frankowych_da_mihi_final_29.06.20.pdf, p. 17 och 18.

37 Dom av den 18 december 2014 ( C‑449/13, EU:C:2014:2464).

38 Dom av den 17 maj 2018 ( C‑147/16, EU:C:2018:320).

39 Dom av den 18 december 2014 ( C‑449/13, EU:C:2014:2464, punkt 32).

40 Dom av den 18 december 2014 ( C‑449/13, EU:C:2014:2464).

41 Se även Mikłaszewicz, P., Komentarz do art. 3851 k.c., i Osajda, K. (dir.), Kodeks cywilny. Komentarz,, Legalis, Varsovie, 2020 (26:e utgåvan), kommentar till artikel 3851.10 i den polska civillagen, i vilken det anges att det rör sig om ett åsidosättande av god tro i objektiv mening.

42 I detta skäl anges bland annat att bedömningen av om villkor är oskäliga eller inte enligt dessa allmänna kriterier, särskilt i näringsverksamhet av offentlig karaktär som tillhandahåller kollektiva tjänster baserade på solidaritet mellan konsumenterna, måste kompletteras med en metod för att göra en samlad bedömning av de olika berörda intressena och att detta utgör kravet på god tro.

43 Se, nyligen, dom av den 3 oktober 2019, Kiss och CIB Bank ( C‑621/17, EU:C:2019:820, punkt 50).

44 Det är visserligen riktigt att man i ett nationellt system för obehörig vinst kan fästa vikt vid att konsumenten eller näringsidkaren är medveten om att det inte finns någon grund för konsumentens betalning. I ett sådant system kan det framför allt föreskrivas att betalningar som gjorts av en person som var medveten om att det saknades grund för betalningen inte ska återbetalas av den som gjort en vinst. Det ska emellertid prövas huruvida ett sådant system är förenligt med direktiven 93/13 och 2008/48 samt med dessa direktivs ändamålsenliga verkan. Vad gäller frågan om avtalsparternas kännedom om oskäliga avtalsvillkor, se Łętowska, E., Kwalifikacje prawne w sprawach o sanację kredytów frankowych - da mihi factum dabo tibi ius. Stanowisko prof. Ewy Łętowskiej dla Forum Konsumenckiego przy RPO [ståndpunkt utarbetad för den polska ombudsmannens konsumentforum], https://www.rpo.gov.pl/sites/default/files/Prof._Ewa_Łętowska_Kwalifikacje_prawne_w_sprawach_o_sanację_kredytów_frankowych_da_mihi_final_29.06.20.pdf, p. 17. Denna problematik föreligger under alla omständigheter inte i förevarande fall, bland annat eftersom den andra frågan endast ska prövas om den objektiva preskriptionstiden på tre år anses vara förenlig med nämnda direktiv.

45 Se punkterna 70–74 i förevarande förslag till avgörande.

46 Se, även, punkt 67 i förevarande förslag till avgörande.

47 Se punkterna 83–90 i förevarande förslag till avgörande.

48 Dom av den 18 december 2014 ( C‑449/13, EU:C:2014:2464).

49 Dom av den 18 december 2014, CA Consumer Finance ( C‑449/13, EU:C:2014:2464, punkterna 27 och 28).

50 Dom av den 18 december 2014 ( C‑449/13, EU:C:2014:2464).

51 Dom av den 5 mars 2020 ( C‑679/18, EU:C:2020:167, punkt 36).