Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 20 maj 2021

1 Originalspråk: spanska.

2 Europaparlamentets och rådet direktiv av den 3 april 2014 om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området (EUT L 130, 2014, s. 1).

3 Den hänskjutande domstolen har preciserat att det rörde sig om trafik- och lokaliseringsuppgifter, som begärts i enlighet med skäl 30 i direktiv 2014/41 … och artikel 159a 1 i NPK.

4 Staatsanwaltschaft Wien (Förfalskade banköverföringar) (C‑584/19, EU:C:2020:1002).

5 Prokuratuur (Villkor för tillgång till uppgifter om elektroniska kommunikationer) (C‑746/18, EU:C:2021:152) (nedan kallad domen Prokuratuur).

6 Staatsanwaltschaft Wien (Förfalskade banköverföringar) (C‑584/19, EU:C:2020:1002).

7 I domen Staatsanwaltschaft Wien (Förfalskade banköverföringar) ( C‑584/19, EU:C:2020:1002), anges följande i punkt 75 samt i domslutet: Artikel 1.1 och artikel 2 c i direktiv 2014/41 ska tolkas så, att begreppen rättslig myndighet och utfärdande myndighet, i den mening som avses i dessa bestämmelser, omfattar en åklagare i en medlemsstat, eller mer allmänt, en åklagarmyndighet i en medlemsstat, oberoende av om nämnda åklagare eller åklagarmyndighet enligt lag är underordnad den verkställande makten i medlemsstaten, eller av om det finns en risk för att nämnda åklagare eller åklagarmyndighet, direkt eller indirekt, blir föremål för instruktioner eller anvisningar i ett enskilt ärende från den verkställande makten i samband med antagandet av en europeisk utredningsorder.

8 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (EGT L 201, 2002, s. 37), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG av den 25 november 2009 (EUT L 337, 2009, s. 11).

9 Domen Prokuratuur, punkt 51.

10 Ibidem, punkt 52.

11 Ibidem, punkt 54.

12 Ibidem, punkt 55.

13 Ibidem, punkt 56.

14 Min kursivering.

15 Min kursivering.

16 Liksom i mitt förslag till avgörande i målet Staatsanwaltschaft Wien (Förfalskade banköverföringar) ( C‑584/19, EU:C:2020:587) (nedan kallat förslaget Staatsanwaltschaft), punkt 32 (fotnot 16), använder jag beteckningarna rättsliga och icke rättsliga för enkelhets skull, eftersom de i grund och botten avspeglar karaktären hos de institutioner som ingår i respektive kategori.

17 Förslag till avgörande i målet Finanzamt für Steuerstrafsachen und Steuerfahndung ( C‑66/20, EU:C:2021:200).

18 Se punkt 75 i ovannämnda förslag till avgörande. Min kursivering.

19 Nödvändighet och proportionalitet ska bedömas med avseende på de förfaranden som anges i artikel 4 i direktiv 2014/41, däribland straffrättsliga förfaranden som har inletts av eller ska tas upp inför en rättslig myndighet med avseende på en straffbar gärning enligt den utfärdande statens nationella lagstiftning (led a i nämnda artikel 4).

20 Vidare erkänns i skäl 30 i direktiv 2014/41 att från den verkställande medlemsstatens perspektiv ska övervakning av elektroniska kommunikationer beroende på den verkställande statens nationella rätt, anses vara en tvångsutredningsåtgärd.

21 Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, 2002, s. 1), i dess lydelse enligt rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009 (EUT L 81, 2009, s. 24).

22 Jag behandlade skillnaderna mellan de rättsliga bestämmelserna avseende europeisk arresteringsorder och europeisk utredningsorder i mitt förslag till avgörande Staatsanwaltschaft, punkterna 46–65. Jag angav att åklagarmyndigheten inte som en förutsättning för antagandet av en europeisk arresteringsåtgärd kunde bekräfta ett gripande av polisen vars villkor och rättsverkningar var mer långtgående än sådana frihetsberövanden som myndigheten själv får besluta om (förslag till avgörande i de förenade målen OG (Åklagarmyndigheten i Lübeck) och PI (Åklagarmyndigheten i Zwickau) ( C‑508/18 och C‑82/19 PPU, EU:C:2019:337, punkt 54)). Det skulle nämligen vara paradoxalt om åklagarmyndigheten inte fick vidta den mindre åtgärden (att utfärda en nationell arresteringsorder för en kortare tid) men däremot den större (att utfärda en europeisk arresteringsorder som kan medföra ett mycket längre frihetsberövande) (se ovannämnda förslag till avgörande, punkt 76). Paradoxen skulle enligt min uppfattning inte vara mindre betydande om åklagarmyndigheten själv kunde begära bevisinhämtning av en annan medlemsstat när en sådan i dess egen stat skulle kräva ett godkännande av domstol.