Förslag till avgörande av generaladvokat Gerard Hogan föredraget den 26 november 2020

1 Originalspråk: engelska.

2 Se också artikel 340 fjärde stycket FEUF.

3 Det förefaller framgå av för domstolen tillgängliga handlingar att skadeståndsskyldigheten i fråga förklarades vara solidarisk med andra personer.

4 Tribunalen hänvisade i punkterna 17, 78, 119 och 142 i den överklagade domen till ett belopp på 1105 euro.

5 Se punkt 2 i överklagandet.

6 Se punkt 25 i överklagandet. I punkt 52 i den överklagade domen förklarade tribunalen att tillsättningsmyndigheten inte gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den konstaterade att det vid tillämpning av artikel 10 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna inte krävs att ersättning för skada, som orsakats unionen som redan hade tillerkänts av de nationella domstolarna, tas i beaktande. Tribunalen anförde dessutom i punkt 39 i den överklagade domen att det i samband med ett disciplinförfarande saknade betydelse att skadan hade ersatts helt eller delvis då syftet med artikel 10 b i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna inte är att bevilja ersättning utan snarare att föreskriva en påföljd.

7 Annat än det faktum att överklagandet klart riktas mot den överklagade domen och inte det omtvistade beslutet.

8 Enligt Europeiska utrikestjänsten visar punkterna 35–38 i det omtvistade beslutet att tillsättningsmyndigheten, tvärtemot klagandens påståenden, inte i synnerhet grundade sitt beslut att avvika från disciplinnämndens motiverade yttrande på artikel 10 b i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna. Europeiska utrikestjänsten har hävdat att tillsättningsmyndigheten i det omtvistade beslutet anförde att kravet enligt nationell rätt på att ersätta unionen inte hade någon bäring på bedömningen av överträdelsens allvarlighet. Tillsättningsmyndigheten påförde en strängare åtgärd än den som föreslagits av disciplinnämnden med beaktande av samtliga kriterier (övergripande bedömning). Enligt Europeiska utrikestjänsten anges inte i artikel 10 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna vilken vikt som ska tilldelas de olika kriterierna.

9 I punkt 115 i domen av den 17 juli 2012, BG/Europeiska ombudsmannen ( F-54/11, EU:F:2012:114) förklarade personaldomstolen att enligt artikel 10 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna ska en disciplinåtgärd stå i proportion till det begångna felet. I samma artikel fastställs även de kriterier som tillsättningsmyndigheten särskilt ska beakta vid fastställandet av disciplinåtgärder.

10 Se dom av den 5 februari 1987, F./kommissionen ( 403/85, EU:C:1987:70, punkt 26). Se också personaldomstolens dom av den 17 juli 2012, BG/ombudsmannen ( F-54/11, EU:F:2012:114, punkt 116).

11 Se dom av den 5 februari 1987, F./kommissionen ( 403/85, EU:C:1987:70, punkt 18) och dom av den 19 november 2014, EH/kommissionen ( F-42/14, EU:F:2014:250, punkt 92).

12 Se, i det avseendet, parternas argument i punkterna 31 och 45 ovan.

13 Jag konstaterar att tribunalen i punkt 136 i den överklagade domen fann att tillsättningsmyndigheten i det omtvistade beslutet hade ansett att klagandens handlingar var särskilt allvarliga med beaktande bland annat av skadan på institutionernas anseende eller intressen. Tribunalen fann i punkterna 140 och 141 i den överklagade domen att tillsättningsmyndigheten ansåg att den åtgärd som redan vidtagits på nationell nivå inte borde hindra den från att föreskriva en disciplinär påföljd i proportion till den begångna överträdelsen (punkt 37 i det omtvistade beslutet) och att även om klaganden gottgjort skadan som var knuten till skadan på institutionens anseende efter [hans/hennes] fällande brottmålsdom av de belgiska domstolarna kvarstår det faktum att [han/hon] har exponerat institutionens anseende och ifrågasatt dess personals integritet. Dessa konstateranden av tribunalen avser klagandens andra grund i första instans och har inte angripits i detta överklagande.

14 Mot bakgrund av att klaganden hade gått i pension var detta faktiskt den enda disciplinära påföljd som stod till buds för tillsättningsmyndigheten.

15 Se artikel 50 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna enligt vilken ingen får lagföras eller straffas på nytt för samma lagöverträdelse. Se också artikel 9.3 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna som föreskriver att en och samma överträdelse [inte] skall … leda till mer än en disciplinåtgärd. Beträffande en översikt över förhållandet mellan straffrättsligt förfarande/påföljder och disciplinförfarande/påföljder i samband med tjänsteföreskrifterna, se dom av den 8 juli 2008, Franchet och Byk/kommissionen ( T-48/05, EU:T:2008:257, punkterna 341–343).

16 I punkt 33 i dom av den 20 mars 2018, Garlsson Real Estate m.fl. ( C‑537/16, EU:C:2018:193) förklarade domstolen att en åtgärd som inskränker sig till att kompensera för den skada som vållats genom överträdelsen i fråga inte är av straffrättslig karaktär. En sådan reparativ eller kompenserande åtgärd är faktiskt inte av straffkaraktär.

17 Vad beträffar, till exempel, tillämpliga regler, beviskrav, förfarande och fora.

18 Möjligheten att en tjänsteman enligt artikel 22 i tjänsteföreskrifterna kan åläggas att ersätta, helt eller delvis, skada som unionen lidit till följd av ett allvarligt fel i tjänsten från hans eller hennes sida under eller i samband med tjänsteutövningen skiljer sig från det disciplinära regelverk som fastställs genom dessa föreskrifter i artikel 86 och bilaga IX. Tjänsteföreskrifterna och i synnerhet artikel 10 i bilaga IX därtill kräver inte specifikt att skadestånd som utdömts mot en tjänsteman för ett fel i tjänsten under fullgörandet av hans eller hennes lagstadgade plikter ska beaktas i disciplinförfarandet.

19 Det är riktigt att domstolar i många rättsordningar i särskilda och exceptionella fall kan utdöma bestraffande, förstärkt eller avskräckande skadestånd. I dessa fall är domen på skadestånd utformad för att bestraffa lagbrytaren och för att visa domstolens missnöje med svarandens hänsynslösa och kränkande beteende. Det föreligger emellertid inte här någon antydan om att det skadestånd som utdömts av de belgiska domstolarna ingår i någon av dessa kategorier.

20 Se, analogt, förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i målet Lazar ( C‑350/14, EU:C:2015:586, punkt 30).

21 Dom av den 1 april 2004, N/kommissionen ( T-198/02, EU:T:2004:101, punkt 98).

22 Även mildare eller mindre stränga påföljder såsom en skriftlig varning eller en reprimand har tydligt som mål att säkerställa att en tjänsteman inte handlar i strid med tjänsteföreskrifterna.

23 Själva ordet penalties (engelska), sanctions (franska), sanzioni (italienska), sanções (portugisiska), sanciones (spanska), Strafen (tyska) i artikel 9 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna anger tydligt åtgärdens repressiva eller bestraffande natur.

24 Se, analogt, punkt 115 i dom av den 19 november 2014, EH/kommissionen ( F-42/14, EU:F:2014:250).

25 Unionen var dessutom mottagare av det civilrättsliga skadeståndet som utdömts av de nationella domstolarna avseende den ideella skadan på dess anseende intill ett belopp om 38814 euro och de disciplinära påföljderna, som var av ekonomisk natur, medförde att unionen inte var skyldig att utnyttja vissa medel med avseende på klagandens pension.

26 I detta avseende anförde tribunalen i punkt 195 i dom av den 7 december 2017, Missir Mamachi di Lusignano m.fl./kommissionen ( T-401/11 P RENV-RX, EU:T:2017:874) att det går att utläsa en allmän och gemensam rättsprincip i medlemsstaternas rättsordningar med innebörden att en ideell skada inte kan ersättas två gånger. Det framgår av dom av den 9 september 1999, Lucaccioni/kommissionen ( C‑257/98 P, EU:C:1999:402, punkterna 19 och 20) att denna princip också är tillämplig på förhållandet mellan en tjänsteman och en unionsinstitution. Medan den senare domen innebär att en tjänsteman inte kan få dubbel ersättning anser jag att denna allmänna princip också gäller unionen själv och innebär att unionen inte kan erhålla dubbel ersättning av en tjänsteman. Jag vill emellertid framhålla att i förevarande fall anser jag att det inte är fråga om dubbel ersättning mot bakgrund av att ifrågavarande civilrättsliga och disciplinära förfaranden och deras motsvarande åtgärder och påföljder är olika till sin natur. Påföljder som fastställs enligt artikel 9 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna avser inte att ersätta unionen för liden skada.