Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 12 november 2020

1 Originalspråk: spanska.

2 Rådets rambeslut av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, 2002, s. 1), i dess lydelse enligt rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009 (EUT L 81, 2009, s. 24) (nedan kallat rambeslutet).

3 Dom av den 25 juli 2018, Minister for Justice and Equality ( C‑216/18 PPU, EU:C:2018:586) (nedan kallad domen Minister for Justice and Equality (Brister i domstolssystemet)).

4 Dom av den 5 april 2016, Aranyosi och Căldăraru ( C‑404/15 och C‑659/15 PPU, EU:C:2016:198) (nedan kallad domen Aranyosi och Căldăraru).

5 Den polska regeringen instämmer inte i de huvudsakliga antagandena i argumentationen i begäran om förhandsavgörande, men menar att svaren på tolkningsfrågorna uppenbart framgår av domen Minister for Justice and Equality (Brister i domstolssystemet).

6 Lag om genomförande av Europeiska unionens råds rambeslut om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan Europeiska unionens medlemsstater.

7 Stb. 2004, 195.

8 Stb. 2017, 82.

9 Närmare bestämt för att avtjäna de sju återstående månaderna av ett ettårigt fängelsestraff som utdömts genom dom av den 18 juli 2019 av Sąd rejonowy w Wieluniu (Distriktsdomstolen i Wielún, Polen) för olaga hot och våldsbrott.

10 Punkt 4 i begäran om förhandsavgörande i mål C‑354/20 PPU.

11 Se föregående fotnot.

12 Denna linje överensstämmer med den som föreslogs av High Court (Högsta domstolen, Irland) i mål C‑216/18 PPU, Minister for Justice and Equality (Brister i domstolssystemet), men EU-domstolen godtog inte denna. Generaladvokaten Tanchev bekräftade i sitt förslag till avgörande i det målet (EU:C:2018:517) att [d]en hänskjutande domstolen anser att om bristerna i den utfärdande medlemsstatens domstolsväsende är särskilt allvarliga, det vill säga att den medlemsstaten inte längre upprätthåller rättsstatsprincipen, ska den skjuta upp verkställigheten utan att pröva om den berörda personen är utsatt för en sådan risk (punkt 98).

13 Dom av den 5 april 2016, Aranyosi och Căldăraru ( C‑404/15 och C‑659/15 PPU, EU:C:2016:198, punkt 104) (nedan kallad domen Aranyosi och Căldăraru).

14 Domen Minister for Justice and Equality (Brister i domstolssystemet), punkt 59.

15 Domen Aranyosi och Căldăraru, punkt 104.

16 Domen Minister for Justice and Equality (Brister i domstolssystemet), punkt 79.

17 Enligt EU-domstolen grundar sig denna exceptionella reaktion dels på artikel 1.3 i rambeslutet, där det anges att detta beslut inte påverkar skyldigheten att respektera de grundläggande rättigheterna och de grundläggande rättsliga principerna enligt artiklarna 2 och 6 FEU, dels på den omständigheten att den grundläggande rättighet som garanteras i artikel 4 i stadgan utgör en absolut rättighet (domen Minister for Justice and Equality (Brister i domstolssystemet), punkt 45). Enligt denna dom ska även grunden i artikel 47 andra stycket i stadgan läggas till, där rätten erkänns till en oavhängig domstol och därmed till en rättvis rättegång (domen Minister for Justice and Equality (Brister i domstolssystemet), punkt 59).

18 Domen Minister for Justice and Equality (Brister i domstolssystemet), punkt 68. Min kursivering.

19 Dess lockelse kan dock inte dölja en viss radikalitet. I målet C‑216/18 PPU, Minister for Justice and Equality (Brister i domstolssystemet), var kommissionens ståndpunkt beträffande denna ytterlighet, såsom generaladvokaten Tanchev återgav den i sitt förslag till avgörande ( EU:C:2018:517), att även om det kan konstateras att rättsstatsprincipen allvarligt åsidosätts i den utfärdande medlemsstaten … kan det inte uteslutas att det finns sammanhang i vilka dess domstolar förmår genomföra en rättegång med det oberoende som krävs för att tillgodose den grundläggande rättighet som föreskrivs i artikel 47 andra stycket i stadgan (punkt 108). Kommissionen vidhöll – i andra ordalag – samma ståndpunkt i punkt 27 i sitt skriftliga yttrande i mål C‑354/20 PPU.

20 I begäran om förhandsavgörande i mål C‑354/20 PPU bekräftar den hänskjutande domstolen att jakande svar på dess frågor i praktiken [skulle innebära] att flödet av överlämnanden till Polen sköts upp, fram tills att de utfärdande domstolarnas oavhängighet på nytt garanterades i den polska lagstiftningen (punkt 19).

21 Punkt 30 i kommissionens skriftliga yttrande. Även åklagarmyndigheten varnade för att en sådan generalisering skulle kunna göra systemet för överlämnande inom unionen – i dess helhet – omöjligt att genomföra (sista punkten i åklagarmyndighetens skriftliga yttrande).

22 Den belgiska regeringen åberopade domen från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna av den 9 juli 2019, Romeo Castaño mot Belgien (CE:ECHR:2019:0709JUD000835117), om kränkning av den rätt som garanteras genom artikel 2 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, i de fall där medlemsstaterna underlåter att fullgöra sin skyldighet att samarbeta med varandra, genom det system som den europeiska arresteringsordern utgör, för att ställa en förmodad gärningsman som misstänktes för mord och andra brott till rättsväsendets förfogande.

23 Domen Minister for Justice and Equality (Brister i domstolssystemet), punkt 69.

24 Domen Minister for Justice and Equality (Brister i domstolssystemet), punkt 70.

25 Kommissionen varnar i sin rapport från september 2020 om situationen för rättsstatsprincipen i unionen för att de polska [r]eformerna inverkar på författningsdomstolen, Högsta domstolen, allmänna domstolar, Nationella domstolsrådet samt åklagarväsendet och utökar den verkställande och lagstiftande maktens inflytande över rättsväsendet varigenom rättsväsendets oberoende försvagats. Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, 2020 års rapport om rättsstatsprincipen Landskapitel om rättsstatssituationen i Polen (SWD(2020) 320 final).

26 I synnerhet dom av den 19 november 2019, A. K. m.fl. (Oavhängigheten hos avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982), och dom av den 26 mars 2020, Miasto Łowicz och Prokurator Generalny ( C‑558/18 och C‑563/18, EU:C:2020:234). Likaså beslutet av den 8 april 2020, kommissionen/Polen ( C‑791/19 R, EU:C:2020:277).

27 Generaladvokaten Tanchev var – i sitt förslag till avgörande i mål C‑216/18, Minister for Justice and Equality (Brister i domstolssystemet) ( EU:C:2018:517, punkt 113) – böjd att anta förslaget från kommissionen, enligt vilket det i synnerhet ska prövas om personen som är föremål för en europeisk arresteringsorder är en oppositionspolitiker eller tillhör en social eller etnisk grupp som är föremål för diskriminering. Kommissionen har vidare föreslagit att det ska prövas om den överträdelse för vilken den berörda personen söks är av politisk art eller om makthavare gjort offentliga uttalanden rörande denna överträdelse eller den sanktion som kan följa på den.. I de nu aktuella europeiska arresteringsorderna förefaller denna sorts omständigheter inte föreligga.

28 Om det inte vore så skulle återverkningarna eventuellt kunna nå andra områden inom den dömande verksamheten, såsom det civilrättsliga samarbetet eller behörigheten att hänskjuta tolkningsfrågor (artikel 267 FEUF) som förbehålls domstolar i egentlig mening.

29 Den rättspraxis som fastställts av EU-domstolen med avseende på en åklagarmyndighets rättsliga karaktär i samband med utfärdande av en europeisk arresteringsorder saknar därför relevans. Se framför allt dom av den 27 maj 2019, OG och PI (Åklagarmyndigheterna i Lübeck och Zwickau) ( C‑508/18 och C‑82/19 PPU, EU:C:2019:456). Bristande oavhängighet hos en åklagarmyndighet som kan få instruktioner enligt nationell lagstiftning motsvarar inte en systembrist eller allmän brist i myndighetens institutionella ordning, utan en inneboende egenskap hos denna ordning. Denna egenskap innebär att myndigheten inte kan utfärda europeiska arresteringsorder, men den gör den inte oförmögen att agera som åklagarmyndighet. En allmän bristande oavhängighet hos domstolarna i en medlemsstat kan däremot endast bero på en brist i domstolssystemet, och unionen godtar inte anslutning av länder som inte har oavhängiga domstolar.

30 I domen av den 19 november 2019, A. K. m.fl. (Oavhängigheten hos avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982, punkt 171), förklarade EU-domstolen att det ankom på den hänskjutande domstolen att fastställa om avdelningen för disciplinära mål vid Sąd Najwyższy (Högsta domstolen) – efter ikraftträdandet den 3 april 2018 av ustawa o Sądzie Najwyższym (lag om Högsta domstolen) – kunde anses vara oavhängig och opartisk. I detta syfte var den tvungen att pröva om de objektiva villkor under vilka det aktuella organet inrättats och det som är kännetecknande för organet samt det sätt på vilket organets ledamöter har tillsatts kan föranleda rimligt tvivel hos enskilda rättssubjekt beträffande pålitligheten hos organet i förhållande till yttre omständigheter, särskilt i förhållande till direkta eller indirekta påtryckningar från den lagstiftande och den verkställande makten, och beträffande organets neutralitet i förhållande till de intressen som konfronteras, vilket därmed skulle kunna innebära att nämnda organ inte framstår som oavhängigt eller opartiskt på ett sätt som inverkar menligt på det förtroende som enskilda rättssubjekt ska kunna hysa för domstolsväsendet i ett demokratiskt samhälle. I beslutet av den 8 april 2020, kommissionen/Polen ( C‑791/19 R, EU:C:2020:277) har EU-domstolen, som en försiktighetsåtgärd, tillfälligt inhiberat tillämpningen av vissa bestämmelser i polsk lagstiftning som utgör grunden för behörigheten för avdelningen för disciplinära mål vid Sąd Najwyższy (Högsta domstolen) att avgöra disciplinära mål avseende domare.

31 I dom av den 26 mars 2020, Miasto Łowicz och Prokurator Generalny ( C‑558/18 och C‑563/18, EU:C:2020:234), fastställde EU-domstolen, inför vilken det åberopades att disciplinära förfaranden hade inletts mot polska domare som ställt tolkningsfrågor, att [n]ationella bestämmelser av vilka det följer att de nationella domstolarna kan bli föremål för disciplinära förfaranden på grund av att de har hänskjutit en begäran om förhandsavgörande till EU-domstolen kan… inte tillåtas (punkt 58).

32 I synnerhet – och som jag redan uttalat – bör hänsyn tas till den eftersöktes personliga situation, den typ av lagöverträdelse som han eller hon eftersöks för och de faktiska omständigheter som legat till grund för den europeiska arresteringsordern (domen Minister for Justice and Equality (Brister i domstolssystemet), punkt 75).

33 Två av de frågor som ställs till den utfärdande rättsliga myndigheten i mål C‑354/20 PPU skulle kunna ha Sąd Najwyższy (Högsta domstolen) som mottagare. Se punkt 17 i detta förslag till avgörande.

34 Domen Minister for Justice and Equality (Brister i domstolssystemet), punkt 73. Enligt den nederländska regeringen överensstämmer denna uppfattning med den hos Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, som ägnar särskild uppmärksamhet åt analysen av omständigheterna i det enskilda fallet, för att fastställa om det finns en konkret risk för att den bristande oavhängigheten omvandlas till uppenbar rättsvägran (Europadomstolen, 17 januari 2012, Othman (Abu Qatada) mot Förenade kungariket (CE:ECHR:2012:0117JUD000813909), 258–262 §, och Europadomstolen, 9 juli 2019, Kislov mot Ryssland (CE:ECHR:2019:0709JUD000359810), 109 §). Även generaladvokaten Tanchev hänvisade till denna rättspraxis i sitt förslag till avgörande i mål C‑216/18 ( EU:C:2018:517, punkt 109) när han underströk att Europadomstolen [tar] vid sin prövning av om det finns en verklig risk för uppenbar rättsvägran i praktiken hänsyn till inte bara situationen i destinationsstaten, utan även till omständigheter som är hänförliga till den berörda personen, med åberopande av domen från Europadomstolen av den 17 januari 2012, Othman (Abu Qatada) mot Förenade kungariket (CE:ECHR:2012:0117JUD000813909), 272 § och 277–279 §§.

35 Behandlingen kan medföra frihetsberövanden i upp till 120 dagar, vilket jag påpekade i förslaget till avgörande i målen OG (Åklagarmyndigheten i Lübeck) och PI (Åklagarmyndigheten i Zwickau) ( C‑508/18 och C‑82/19 PPU, EU:C:2019:337, punkt 58).