lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat Giovanni Pitruzzella föredraget den 13 januari 2022

CELEX
62020CC0466
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: franska.

2 Internationella föreningen för immateralrätt, Rapport de synthèse – Question Q192 – L’acceptation (tolérance) de l’atteinte au droit de propriété intellectuelle, 2006, consultable ici: https://www.aippi.fr/upload/Gothenburg%202006%20Q189%20190%20191%20192/sr192english.pdf

3 Dom av den 22 september 2011 ( C‑482/09, EU:C:2011:605).

4 EUT L 299, 2008, s. 25.

5 EUT L 78, 2009, s. 1.

6 BGBl. 1994 I, s. 3082.

7 Den hänskjutande domstolen anger att EUIPO genom beslut av den 5 juni 2018 förklarade att klaganden i det nationella målet hade förverkat sina rättigheter till varumärket eftersom detta inte har brukats. Klaganden överklagade detta beslut vid Europeiska unionens tribunal. Vid tidpunkten för förevarande förslag till avgörande är överklagandet fortfarande under handläggning (T-520/19).

8 Talan i det nationella målet är även riktad mot RW, VD för motparten i det nationella målet. Där inget annat anges hänvisas i förevarande förslag till avgörande genomgående till Heitech såsom motpart i det nationella målet.

9 Se punkt 12 ovan.

10 Dess lydelse är som följer: I de frågor som inte regleras av denna förordning ska domstolen för gemenskapsvarumärken tillämpa det egna landets lagstiftning, inbegripet internationell privaträtt.

11 Dom av den 22 september 2011 ( C‑482/09, EU:C:2011:605).

12 Direktiv 2008/95 är sedan den 14 januari 2019 inte längre i kraft och har ersatts med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2436 av den 16 december 2015 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EUT L 336, 2015, s. 1) (nedan kallat direktiv 2015/2436). Förordning nr 207/2009 är sedan den 30 september 2017 inte längre i kraft och har ersatts med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1) (nedan kallad förordning nr 2017/1001). Bestämmelserna i direktiv 2015/2436 och i förordning 2017/1001 om rättighetsförlust till följd av passivitet är helt likartade bestämmelserna i direktiv 2008/95 och förordning nr 207/2009. Se som jämförelse artikel 9.1 och 9.2 i direktiv 2015/2436 och artiklarna 61.1, 61.2 och 138.2 i förordning 2017/1001.

13 Se artikel 1 i förordning nr 207/2009.

14 Se artikel 1 i direktiv 2008/95.

15 I fråga om enskildheterna i dessa olika yrkanden, se punkt 23 och följande punkter i förevarande förslag till avgörande.

16 Genom artikel 9.2 i direktiv 2008/95 ges medlemsstaterna möjlighet att utsträcka tillämpningen av artikel 9.1 i direktivet till att även omfatta där angivna fall, varvid den tolkning som görs av denna bestämmelse ska gälla även när medlemsstaterna tillämpar artikel 9.2 i direktiv 2008/95.

17 Dom av den 22 september 2011 ( C‑482/09, EU:C:2011:605).

18 Rådets direktiv av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT L 40, 1989, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, ss. 178 - 184).

19 Se, analogt, punkterna 28 och 29 i dom av den 22 september 2011, Budějovický Budvar ( C‑482/09, EU:C:2011:605).

20 Se punkterna 30–32 i dom av den 22 september 2011, Budějovický Budvar ( C‑482/09, EU:C:2011:605).

21 Dom av den 22 september 2011, Budějovický Budvar ( C‑482/09, EU:C:2011:605, punkt 33).

22 Dom av den 22 september 2011, Budějovický Budvar ( C‑482/09, EU:C:2011:605, punkt 35).

23 Se, analogt, dom av den 22 september 2011, Budějovický Budvar ( C‑482/09, EU:C:2011:605, punkt 37).

24 Se dom av den 22 september 2011, Budějovický Budvar ( C‑482/09, EU:C:2011:605, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

25 Dom av den 22 september 2011, Budějovický Budvar ( C‑482/09, EU:C:2011:605, punkt 44). Min kursivering.

26 Dom av den 22 september 2011, Budějovický Budvar ( C‑482/09, EU:C:2011:605, punkt 47).

27 Dom av den 22 september 2011, Budějovický Budvar ( C‑482/09, EU:C:2011:605, punkt 48).

28 Ibidem.

29 Dom av den 22 september 2011 ( C‑482/09, EU:C:2011:605).

30 Dom av den 22 september 2011 ( C‑482/09, EU:C:2011:605).

31 EUT L 157, 2004, s. 45.

32 Skäl 12 i direktiv 2008/95.

33 Dom av den 22 september 2011, Budějovický Budvar ( C‑482/09, EU:C:2011:605, punkt 48). Se även punkt 34 i denna dom och där angiven rättspraxis.

34 Dom av den 22 september 2011 ( C‑482/09, EU:C:2011:605).

35 Se, visserligen i ett helt annat sammanhang, dom av den 16 maj 2000, Preston m.fl. ( C‑78/98, EU:C:2000:247, punkt 68).

36 Se dom av den 8 november 2012, Evropaïki Dynamiki/kommissionen ( C‑469/11 P, EU:C:2012:705, punkt 52).

37 Vissheten kan endast vara relativ så länge som det rättsliga avgörandet i sak inte har meddelats, samt eftersom exempelvis ett tillbakadragande av talan alltjämt är möjligt under domstolsförfarandet.

38 Även här beror det hela på domstolens bedömning av samtliga omständigheter i det mål den prövar. Exempelvis skulle ett dröjsmål i fråga om väckande av talan i fall där talan har väckts alldeles i slutet av den femåriga fristen men där de bägge berörda parterna länge har förhandlat eller varit inbegripna i göranden och låtanden för att finna en utomrättslig lösning av konflikten självfallet inte kunna tolkas som att innehavaren av det äldre varumärket varit försumlig.

39 Se, inom en ymnig rättspraxis, bland annat dom av den 7 september 2006, Jehle, Weinhaus Kiderlen ( C‑489/04, EU:C:2006:527, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

40 Artikel 9.1 i direktiv 2008/95. Artikel 54 i förordning nr 207/2009 har en likartad men inte strikt identisk lydelse.

41 Beslut av den 10 mars 2015, Rosa dels Vents Assessoria ( C‑491/14, EU:C:2015:161, punkt 25).