Förslag till avgörande av generaladvokat Jean richard de la Tour föredraget den 13 januari 2022

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 65, 2016, s. 1.

3 Enligt rättspraxis från Varhoven kasatsionen sad (Högsta domstolen, Bulgarien) ska den bristfälliga stämningsansökan ersättas med en ny. Det preciseras även att domaren inte själv kan åtgärda åklagarens åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, utan i detta syfte måste återförvisa ärendet till åklagaren.

4 EUT L 190, 2002, s. 1.

5 EUT L 81, 2009, s. 24 (nedan kallat rambeslut 2002/584).

6 Se, bland annat, dom av den 29 januari 2013, Radu ( C‑396/11, EU:C:2013:39, punkt 22 och där angiven rättspraxis), och dom av den 28 oktober 2021, Komisia za protivodeystvie na koruptsiyata i za otnemane na nezakonno pridobitoto imushtestvo ( C‑319/19, EU:C:2021:883, punkt 24 och där angiven rättspraxis).

7 Enligt artikel 425.1.1 NPK kan återupptagandet av det straffrättsliga förfarandet leda till att den fällande domen upphävs och att målet återförvisas så att det kan prövas på nytt i sak från det skede som domstolen anger att den nya prövningen av målet ska ske.

8 Begäran kan avslås i två typer av situationer. Förevarande begäran om förhandsavgörande hör till den första typen. Den andra typen av situation är när den dömda personen har delgivits den slutgiltiga stämningsansökan och utan laga förfall har underlåtit att närvara vid förhandlingen.

9 Undertecknad i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad Europakonventionen).

10 Se även skäl 35 i det direktivet.

11 Se även skäl 37 i direktiv 2016/343.

12 Se, för ett liknande resonemang, Europadomstolens dom av den 13 februari 2001, Krombach mot Frankrike (CE:ECHR:2001:0213JUD002973196, § 89), och dom av den 1 mars 2006, Sejdovic mot Italien (EC:ECHR:2006:0301JUD005658100, § 91).

13 Bestämmelserna om rätten till förnyad prövning är endast tillämpliga i den mån det inte är möjligt att uppfylla villkoren i [artikel 8.]2[,] eftersom en misstänkt eller tilltalad trots rimliga ansträngningar inte kunnat hittas (artikel 8.4) eller de villkor som anges i artikel 8.2 inte [är] uppfyllda (artikel 9).

14 Se artikel 1 och skälen 2–4 och 9 i detta direktiv.

15 Se dom av den 19 september 2018, Milev ( C‑310/18 PPU, EU:C:2018:732, punkterna 45–47).

16 Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna anser även att Europakonventionen ger konventionsstaterna stor frihet vid valet av medel som gör det möjligt för deras rättssystem att uppfylla kraven i artikel 6 i denna konvention, dock under förutsättning att de medel som erbjuds i nationell rätt visar sig vara effektiva om den tilltalade varken har avstått från att närvara eller försvara sig eller haft för avsikt att undandra sig rättsskipningen. Se, som exempel, Europadomstolen, 14 juni 2001, Medenica mot Schweiz (CE:ECHR:2001:0614JUD002049192, § 55).

17 Se, bland annat, Europadomstolens dom av den 1 mars 2006, Sejdovic mot Italien (EC:ECHR:2006:0301JUD005658100, § 87 och 89), dom av den 24 april 2012, Haralampiev mot Bulgarien (EC:ECHR:2012:0424JUD002964803, § 33) och dom av den 22 maj 2012, Idalov mot Ryssland (EC:ECHR:2012:0522JUD000582603, § 173).

18 Se, exempelvis, Europadomstolens dom av den 12 februari 1985, Colozza mot Italien (CE:ECHR:1985:0212JUD000902480, § 32), och dom av den 12 juni 2018, M.T.B. mot Turkiet (CE:ECHR:2018:0612JUD004708106, § 49–53).

19 Se, som exempel, Europadomstolens dom av den 28 augusti 2018, Vyacheslav Korchagin mot Ryssland (CE:ECHR:2018:0828JUD001230716, § 65).

20 Se Franska akademins ordbok och Larousse-ordboken.

21 Se dom av den 13 februari 2020, Spetsializirana prokuratura (Förhandling som hålls i den tilltalades utevaro) ( C‑688/18, EU:C:2020:94, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

22 Se artikel 1 och skälen 2–4, 9 och 10 i direktiv 2016/343.

23 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 september 2018, Milev ( C‑310/18 PPU, EU:C:2018:732, punkterna 45–47).

24 C‑769/19, ej publicerat, EU:C:2021:28.

25 Punkt 45 och i beslutet angiven rättspraxis.

26 C‑688/18, EU:C:2020:94.

27 Se punkterna 34 och 35 i denna dom.

28 Se Europadomstolens dom av den 1 mars 2006, Sejdovic mot Italien, (CE:ECHR:2006:0301JUD005658100, § 98–101).

29 Se fotnot 18 ovan. Enligt Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna kan ett sådant avstående inte härledas vare sig ur vag eller inofficiell kännedom (se, bland annat, Europadomstolen, den 23 maj 2006, Kounov mot Italien (CE:ECHR:2006:0523JUD002437902, § 47)), ur enbart en presumtion eller bara ur egenskaperna hos den som avvikit (se Europadomstolen, 12 februari 1985, Colozza mot Italien (CE:ECHR:1985:0212JUD000902480, § 28)).

30 Se Europadomstolens dom av den 1 mars 2006, Sejdovic mot Italien (EC:ECHR:2006:0301JUD005658100, § 98–101), dom av den 23 maj 2006, Kounov mot Bulgarien (EC:ECHR:2006:0523JUD002437902, § 48), dom av den 26 januari 2017, Lena Atanasova mot Bulgarien (CE:ECHR:2017:0126JUD005200907, § 52), och dom av den 2 februari 2017, Ait Abbou mot Frankrike (CE:ECHR:2017:0202JUD004492113, § 62–65).

31 I domen av den 12 februari 1985, Colozza mot Italien (CE:ECHR:1985:0212JUD000902480, § 28), påpekade Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna att situationen är svår att förena med den omsorg som konventionsstaterna måste visa för att säkerställa att de rättigheter som garanteras i artikel 6 [i Europakonventionen] faktiskt kan åtnjutas. I domen av den 12 juni 2018, M.T.B. mot Turkiet (CE:ECHR:2018:0612JUD004708106, § 51–54), slog Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna fast att den domstol som prövade målet i sak inte hade visat prov på den omsorg som krävs för att lokalisera klaganden genom att endast delge beslutet i enlighet med bestämmelserna i nationell rätt. Enligt Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna räcker inte enbart denna delgivning för att befria staten från sina skyldigheter enligt artikel 6 i Europakonventionen.

32 Se Europadomstolens dom av den 12 februari 1985, Colozza mot Italien, (CE:ECHR:2006:0212JUD000902480, § 28).

33 CE:ECHR:2012:1011JUD004335307, § 54.

34 Se Europadomstolens dom av den 12 februari 1985, Colozza mot Italien (CE:ECHR:1985:0212JUD000902480, § 29), och dom av den 1 mars 2006, Sejdovic mot Italien (EC:ECHR:2006:0301JUD005658100, § 101 in fine).

35 Se Europadomstolens dom av den 1 mars 2006, Sejdovic mot Italien (EC:ECHR:2006:0301JUD005658100, § 84), och dom av den 12 juni 2018, M.T.B. mot Turkiet (EC:ECHR:2018:0612JUD004708106, § 61).

36 Se Europadomstolens dom av den 12 februari 1985, Colozza mot Italien (CE:ECHR:1985:0212JUD000902480, § 31 och 32).

37 Se Europadomstolens dom av den 12 februari 1985, Colozza mot Italien (CE:ECHR:1985:0212JUD000902480, § 30), och Europadomstolens dom av den 1 mars 2006, Sejdovic mot Italien (EC:ECHR:2006:0301JUD005658100, § 82).

38 CE:ECHR:2017:0126JUD005200907.

39 Se § 27 och 28 i denna dom.

40 Se § 52 och 53 i denna dom.

41 CE:ECHR:2006:0523JUD002437902, § 32, 49, 53 och 54. Se även den vägledande domen av den 1 mars 2006, Sejdovic mot Italien (CE:ECHR:2006:0301JUD005658100, § 100), i vilken Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna slog fast att sådana omständigheter inte hade styrkts när det inte fanns några andra objektiva omständigheter än att den tilltalade inte befann sig på sin hemvist. De nationella myndigheterna utgick nämligen från antagandet att sökanden var inblandad i det brott som han åtalades för eller var ansvarig för detta brott. Denna domstol valde samma synsätt i domen av den 28 september 2006, Hu mot Italien (CE:ECHR:2006:0928JUD000594104, § 53–56).

42 I domen av den 1 mars 2006, Sejdovic mot Italien (CE:ECHR:2006:0301JUD005658100, § 85), slog Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna emellertid fast att den omständigheten att överklagandefristen för utevarodomen började löpa på nytt, med möjlighet för den tilltalade att närvara vid förhandlingen i andra instans och begära att ny bevisning förebringades, skulle bedömas som en möjlighet till prövning av om åtalet var välgrundat, såväl vad gäller de faktiska som de rättsliga omständigheterna, vilket gjorde det möjligt att dra slutsatsen att hela förfarandet hade varit rättvist.