Förslag till avgörande av generaladvokat Anthony Collins föredraget den 20 januari 2022

1 Originalspråk: engelska.

2 De hänskjutna frågorna rör tolkningen av artiklarna 63–65 FEUF. Eftersom dessa bestämmelser har exakt samma lydelse som deras föregångare, nämligen artiklarna 56–58 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget), kommer jag hädanefter att hänvisa till artiklarna 63–65 FEUF, trots att återbetalning begärs för perioder före den 1 december 2009.

3 EGT L 225, 1990, s. 6; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 25. Detta direktiv har omarbetats genom rådets direktiv 2011/96/EU av den 30 november 2011 om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater (EUT L 345, 2011, s. 8).

4 Rådets direktiv av den 22 december 2003 (EUT L 7, 2004, s. 41).

5 De omständigheter som gav upphov till den domen var innehållande av skatt på all utdelning från ett bolag med hemvist i Tyskland. Endast bolag med hemvist i landet medgavs avräkning för den innehållna källskatten. Detta avräkningsbelopp återbetalades till den skattskyldige när beloppet avseende den inkomstskatt som skulle betalas understeg avräkningsbeloppet. Källskatten togs däremot definitivt ut på bolag utan hemvist i landet.

6 Bundesgesetzblatt (BGBl.) 2002 I, s. 4144, senast ändrad, under den period som avses i det nationella målet, genom lagen av den 7 december 2006 (BGBl. 2006 I, s. 2782).

7 BGBl. 2002 I, s. 4210, senast ändrad, under den period som avses i det nationella målet, genom lagen av den 20 december 2007 (BGBl. 2007 I, s. 3150).

8 Avtal av den 26 november 1964 mellan Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland och Förbundsrepubliken Tyskland för att undvika dubbelbeskattning och förhindra skatteflykt beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet, senast ändrat den 23 mars 1970 (BGBl. 1966 II, s. 358, BGBl. II 1967, s. 828 och BGBl. II 1971, s. 45). Den hänskjutande domstolen har, i sin begäran om förhandsavgörande, hänvisat till artikel 23.2 a i avtalet för att undvika dubbelbeskattning och förhindra skatteflykt beträffande skatter på inkomst och kapitalinkomster, som ingicks av dessa båda stater den 30 mars 2010. ACC Silicones, kommissionen och den tyska regeringen har i sina skriftliga yttranden hävdat att artikel XVIII 1 a i avtalet, som har en i stort sett identisk lydelse, är tillämplig i förevarande mål.

9 Artikel VI punkt 1 i avtalet har följande lydelse:1) Utdelningar som ett bolag med hemvist i något av länderna lämnar till ett bolag med hemvist i det andra landet får också beskattas i det förstnämnda landet. Skatt får emellertid inte tas ut i det förstnämnda landet med en skattesats som överstiger 15 procent av utdelningarnas bruttobelopp, förutsatt att utdelningarna antingen är skattepliktiga i det andra landet eller, i egenskap av utdelningar från ett bolag med hemvist i Förenade kungariket, är undantagna från tysk skatt enligt bestämmelserna i artikel XVIII punkt 2 a.

10 Den tyska regeringen och kommissionen har i sina skriftliga yttranden gjort gällande att dessa grundläggande friheter senare infördes genom 32 § punkt 5 KStG.

11 Den hänskjutande domstolen definierar utdelning från spridda innehav som utdelning från innehav på mindre än 15 procent (för utdelningar fram till den 31 december 2008) respektive 10 procent (för utdelningar efter den 31 december 2008).

12 32 § punkt 5 första meningen led 1 a KStG.

13 32 § punkt 5 första meningen led 1 b KStG.

14 I följande bedömning avses med begreppet bolag utan hemvist i landet ett bolag som har sitt säte och sin verkliga ledning i en EU-medlemsstat eller en EES-stat, med undantag för Tyskland.

15 Intyget preciseras i 45a § punkterna 2 och 3 EStG. Det framgår av de skriftliga yttrandena från ACC Silicones och den tyska regeringen att intyget måste innehålla viss minsta information och enbart med avseende på fordringsägaren.

16 Enligt den tyska regeringen föreskrivs i tysk rätt att endast det utdelningsmottagande bolag för vars räkning skatten på inkomst av kapital har innehållits har rätt att avräkna den skatten och att bolaget inte får dra av den som driftskostnader eller marknadsföringskostnader. Enligt min mening avser inte detta en situation där bolaget med hemvist i landet har direkta eller indirekta andelsinnehavare som omfattas av nationella lagar enligt vilka de får redovisa källskatten på sin nivå.

17 Se punkt 12 ovan.

18 Principen om ändamålsenlig verkan innebär att utövandet av de rättigheter som följer av unionsrätten inte får omöjliggöras eller bli orimligt svårt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 juni 2011, Meilicke m.fl., C‑262/09, EU:C:2011:438, punkt 55).