Tribunalens dom (tredje avdelningen) den 22 september 2021
I målen T‑128/20 och T‑129/20,
TRIBUNALEN (tredje avdelningen), sammansatt av ordföranden A.M. Collins samt domarna Z. Csehi (referent) och G. De Baere, justitiesekreterare: handläggaren A. Juhász-Tóth,
med beaktande av de ansökningar som inkom till tribunalens kansli den 27 februari 2020,
med beaktande av EUIPO:s svarsskrivelser som inkom till tribunalens kansli den 6 maj 2020,
med beaktande av intervenientens svarsskrivelser som inkom till tribunalens kansli den 7 maj 2020,
med beaktande av beslutet av den 2 juli 2020 att förena målen T‑128/20 och T‑129/20 vad gäller det skriftliga och det eventuella muntliga förfarandet,
efter förhandlingen den 11 mars 2021,
följande
Dom
I. Bakgrund till tvisten
II. Förfarandet och parternas yrkanden
III. Rättslig bedömning [utelämnas]
B. Den första grunden: Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning 2017/1001 [utelämnas]
1. Jämförelsen av kännetecknen [utelämnas]
c) Bedömning i begreppsmässigt hänseende
2. Jämförelsen av varuslag och tjänsteslag
a) Varorna i klass 9
1) Programvarornas beskaffenhet
2) Programvarornas avsedda ändamål
b) Tjänsterna i klass 42
3. Risk för förväxling [utelämnas]
1 Klaganden Collibra ingav den 1 juni 2017 två ansökningar om registrering av EU‑varumärken till Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) i enlighet med rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om EU‑varumärken (EUT L 78, 2009, s. 1), i ändrad lydelse (ersatt av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1)).
2 De sökta varumärkena utgörs
3 De varor och tjänster som registreringsansökningarna avser omfattas i mål T‑128/20 av klasserna 9 och 42 och i mål T‑129/20 av klass 9 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg, och motsvarar för var och en av klasserna följande beskrivning:
5 Den 31 augusti 2017 framställde intervenienten Hans Dietrich två invändningar med stöd av artikel 41 i förordning nr 207/2009 (nu artikel 46 i förordning 2017/1001) mot registrering av de sökta varumärkena för samtliga varor och tjänster som avses i punkt 3 ovan.
6 De två invändningarna grundade sig bland annat på det äldre tyska ordmärket Kolibri, för vilket ansökan ingavs den 1 juli 1999 och som registrerades den 17 oktober 1999 under nummer 39938675, för varor och tjänster i klasserna 9, 16, 36, 38, 41 och 42 i Niceöverenskommelsen, vilka bland annat motsvarar följande varor och tjänster:
17 Överklagandenämnden fastställde invändningsenhetens bedömning att det föreligger risk för förväxling i den mening som avses i artikel 8.1 b i förordning 2017/1001 med avseende på de motstående varumärkena för den omsättningskrets som består av fackmän som arbetar för företag och i offentliga organisationer, trots denna omsättningskrets höga uppmärksamhetsnivå.
18 Klaganden har yrkat att tribunalen ska
19 EUIPO och intervenienten har yrkat att tribunalen ska
23 Klaganden har till stöd för sina överklaganden gjort gällande två grunder. Den första grunden avser åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning 2017/1001 och den andra grunden avser åsidosättande av rätten till försvar enligt artikel 94.1 i förordning 2017/1001.
60 I begreppsmässigt hänseende har klaganden gjort gällande att överklagandenämnden gjorde en felaktig bedömning när den fann att de motstående varumärkena i hög grad liknar varandra. Klaganden har tvärtom hävdat att de skiljer sig åt.
67 I förevarande fall fann överklagandenämnden för det första att det äldre varumärket på tyska kunde hänvisa till en kolibri, vilket inte har bestritts.
68 Överklagandenämnden påpekade vidare att eftersom uttalet av ordet collibra inte ligger långt ifrån uttalet av ordet kolibri, kan det inte uteslutas att en betydande andel av den tyska omsättningskretsen kommer att uppfatta en anspelning på konceptet kolibri i de sökta varumärkena. Överklagandenämnden drog härav slutsatsen att en inte obetydlig andel av omsättningskretsen i Tyskland kunde anse att de motstående varumärkena liknar varandra i hög grad i begreppsmässigt hänseende.
69 Detta resonemang är korrekt mot bakgrund av den rättspraxis enligt vilken genomsnittskonsumenten visserligen vanligtvis uppfattar ett varumärke som en helhet och inte ägnar sig åt att undersöka varumärkets olika detaljer, men icke desto mindre, när denne ser ett ordkännetecken, identifierar ordelement som för honom eller henne antyder en konkret innebörd eller liknar ord som han eller hon känner till (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 oktober 2004, Vitakraft-Werke Wührmann/harmoniseringskontoret – Krafft (VITAKRAFT), T‑356/02, EU:T:2004:292, punkt 51, dom av den 13 februari 2007, RESPICUR, T‑256/04, EU:T:2007:46, punkt 57, och dom av den 19 september 2012, TeamBank/harmoniseringskontoret – Fercredit Servizi Finanziari (f@ir Credit), T‑220/11, ej publicerad, EU:T:2012:444, punkt 38). Den omständigheten att konceptet kolibri saknar samband med de varor och tjänster som avses med de sökta varumärkena saknar relevans med hänsyn till att de sistnämnda liknar det tyska ordet kolibri, som en icke obetydlig del av den tyska allmänheten känner till.
70 Inget av klagandens övriga argument föranleder någon annan bedömning.
71 Vad beträffar den rättspraxis som åberopats, enligt vilken det inte kan finnas någon begreppsmässig likhet mellan ett varumärke som inte har någon uppenbar betydelse på något av unionens officiella språk och ett annat varumärke vars ordelement generellt sett har en verklig innebörd för allmänheten i unionen (se dom av den 16 januari 2008, Inter-Ikea/harmoniseringskontoret – Waibel (idea), T‑112/06, ej publicerad, EU:T:2008:10, punkt 70 och där angiven rättspraxis, och dom av den 21 januari 2016, Laboratorios Ern/harmoniseringskontoret – michelle menard (Lenah.C), T‑802/14, ej publicerad, EU:T:2016:25, punkt 45 och där angiven rättspraxis), räcker det att framhålla att den inte är tillämplig i förevarande fall, eftersom överklagandenämnden gjorde en riktig bedömning när den slog fast att de sökta varumärkena, i likhet med det äldre varumärket, frammanade konceptet kolibri.
74 Överklagandenämnden gjorde sig således inte skyldig till felaktig rättstillämpning när den konstaterade att det förelåg en hög grad av begreppsmässig likhet mellan de motstående kännetecknen.
75 Vad gäller jämförelsen av de motstående programvarorna har klaganden kritiserat överklagandenämndens slutsats att den programvara för vilken det äldre varumärket har använts i medelhög grad liknar den programvara som de sökta varumärkena avser.
76 Det ska erinras om att det i förevarande fall är följande programvara som jämförs:
80 Klaganden har kritiserat överklagandenämnden för att automatiskt ha dragit slutsatsen att programvarorna liknar varandra genom att endast grunda sig på den omständigheten att samtliga varor hade samband med programvaror, i strid med EUIPO:s varumärkes- och formgivningsdirektiv.
81 Det framgår emellertid av överklagandenämndens resonemang att den inte begränsade sig till varornas art, eftersom den i punkt 41 i de överklagade besluten angav att omsättningskretsen för de motstående varorna, programvarans art och avsedda ändamål kunde sammanfalla, på samma sätt som de företag som utformar och utvecklar de motstående programvarorna. Detta argument kan således inte godtas.
82 Klaganden har gjort gällande att de motstående programvarorna har helt olika ändamål, vilket invändningsenheten själv ska ha angett. Den programvara som de sökta varumärkena avser är avsedd att säkerställa hanteringen av intern data, med det huvudsakliga syftet att göra det möjligt för personer inom en organisation att söka, lokalisera och kontrollera tillförlitligheten av intern data, samtidigt som lagenligheten säkerställs. Även om den programvara som det äldre varumärket avser, enligt bevisen för användning, kan möjliggöra tillgång till data, vilket enligt klaganden är ett vanligt kännetecken för de flesta programvaror, skulle deras avsedda ändamål vara att automatisera och utgöra ett stöd vid fastighetstransaktioner, bland annat vid upprättande av fastighetshandlingar och förvaltning av bygglovsansökningar och anläggningar.
88 Tribunalen ska i första hand pröva huruvida argumenten avseende jämförelsen av programvarornas avsedda ändamål är välgrundade.
89 För det första kan tribunalen inte godta klagandens påstående att den programvara som det äldre varumärket avser endast används för att upprätta handlingar och automatisera uppgifter, eftersom det framgår av bedömningen av beviset för användning, vilket för övrigt inte har bestritts, att nämnda programvaras avsedda ändamål inte endast är textbehandling, utan även databehandling, vilken kan omfatta mer än enbart upprättande av handlingar eller automatisering av uppgifter.
90 För det andra angav överklagandenämnden, i punkt 40 i de överklagade besluten, att behovet av att genomföra politiska åtgärder avseende datahantering, av att bevara uppgifternas integritet och tillförlitlighet och av att övervaka efterlevnaden av gällande bestämmelser var lika relevant när det gäller fastighetstransaktioner av typen förvärv, försäljning, byggrätter och koncessionsavtal, som fastighetsförvaltning såsom fastighetsuthyrning samt förvaltning av fastigheter och anläggningar. Överklagandenämnden ansåg att enheter inom den offentliga sektorn, liksom alla privata organisationer, skulle genomföra politiska åtgärder avseende datahantering, bibehålla uppgifternas integritet och övervaka efterlevnaden av gällande bestämmelser vad gäller ansökningar om bygglov, administration samt förvaltning av anläggningarna.
91 I punkt 40 i de överklagade besluten gjorde överklagandenämnden inte någon jämförelse av de motstående programvarornas avsedda ändamål och förklarade inte heller på vilket sätt den programvara som det äldre varumärket avser fyllde samma syfte som programvara för datahantering, i motsats till vad EUIPO har hävdat. Däremot definierade överklagandenämnden i den punkten indirekt hanteringen av uppgifter som [genomförande] av politiska åtgärder avseende datahantering, [bibehållande] av uppgifternas integritet och tillförlitlighet [samt övervakande av] efterlevnaden av gällande bestämmelser. Denna definition har inte bestritts av parterna.
92 För det tredje ska det påpekas att överklagandenämndens enda jämförelse av de motstående programvarornas avsedda ändamål gjordes i punkt 39 i de överklagade besluten. Där angavs följande:
93 Det var således endast i punkt 39 i de överklagade besluten som överklagandenämnden i huvudsak ansåg att databehandling och textbehandling som utförs med hjälp av det äldre varumärkets programvara har samma särdrag såvitt avser organisation och hantering av intern data som datahanteringsmjukvara med syfte att organisera och hantera intern data som omfattas av de sökta varumärkena. Det var på detta sätt, och endast i punkt 39 i de överklagade besluten, som överklagandenämnden konstaterade en överlappning av programvarorna som grundades på att de motstående programvarorna hade gemensamma särdrag, det vill säga att de alla gjorde det möjligt att organisera och hantera interna uppgifter. Tribunalen framhåller härvidlag att intervenienten felaktigt har gjort gällande att klaganden under det administrativa förfarandet medgav att de jämförda programvarorna överlappade varandra. De synpunkter som intervenienten har hänvisat till, enligt vilka sådana överlappningar har medgetts, härrör nämligen i själva verket från intervenientens egna inlagor och inte från klagandens inlagor.
94 Tribunalen konstaterar att den databehandling i fråga om fastigheter som det äldre varumärket avser kräver sådan organisation och hantering av intern data, som även kännetecknar de sökta varumärkenas programvara. EUIPO och intervenienten har i detta avseende med rätta understrukit att programvara för förvaltning av anläggningar eller förvaltning av hus och/eller fast egendom som det äldre varumärket avser ger upphov till en stor mängd uppgifter och innebär att vissa funktioner för organisation och hantering av dessa uppgifter integreras. Sådana funktioner har de gemensamt med så kallad programvara för datahantering.
95 Att det föreligger en överlappning mellan nämnda programvarors avsedda ändamål är skälet till att överklagandenämnden endast konstaterade att det förelåg en medelhög grad av likhet i fråga om avsett ändamål och inte en hög grad av likhet.
96 Vidare kan tribunalen inte godta klagandens argument att invändningsenheten hade slagit fast att programvarorna hade mycket olika avsedda ändamål. Invändningsenheten har nämligen angett att även om deras särskilda avsedda ändamål inte är desamma (their specific purpose of use is not the same), används samtliga i allmänhet för databehandling (data processing) och att de dessutom används på samma sätt (genom en dator). Det framgår således även av dessa beslut att programvarornas avsedda ändamål överlappar varandra, eftersom samtliga möjliggör databehandling.
116 Klaganden har gjort gällande att överklagandenämnden, utan att motivera detta, endast har påstått att de tjänster som avses med det sökta ordmärket skulle kunna tillhandahållas av samma företag som utformar de typer av programvaror för vilka det äldre varumärket används. Denna omständighet, som för övrigt har bestritts, är dessutom otillräcklig för att nämnda tjänster och varor ska anses likna varandra. Dessa tjänster skiljer sig i själva verket från den programvara som det äldre varumärket avser eller liknar, på sin höjd, denna i mycket liten grad.
117 EUIPO och intervenienten har bestritt dessa argument.
121 För det andra gjorde överklagandenämnden inte fel när den angav att programvara för fastighetsförvaltning och förvaltning av anläggningar som det äldre varumärket avser och den programvara för datahantering som det sökta ordmärket avser kunde utformas och utvecklas av samma företag. Det kan konstateras att tillverkare av programvara på it-området ofta även tillhandahåller tjänster som har samband med programvara. Såsom EUIPO har påpekat är dessutom slutanvändarna och tillverkarna av de motstående varorna och tjänsterna i förevarande fall desamma. Eftersom klagandens argument i detta avseende redan har underkänts, gjorde överklagandenämnden en riktig bedömning när den slog fast att de tjänster som det sökta ordmärket avser, vilka samtliga avser programvara för datahantering och katalogprogramvara för att organisera och hantera interna data, liknar det äldre varumärkets programvara. Detta resonemang är dessutom, i motsats till vad klaganden har gjort gällande, tillräckligt för att det ska anses föreligga en likhet.
134 Av det ovan anförda följer att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser någon del av den första grunden.
1 Rättegångsspråk: engelska.
2 Nedan återges endast de punkter i denna dom som tribunalen anser bör publiceras.