Tribunalens dom (femte avdelningen) den 21 april 2021

I mål T‑326/20,

TRIBUNALEN (femte avdelningen), sammansatt av ordföranden D. Spielmann samt domarna O. Spineanu‑Matei (referent) och R. Mastroianni, justitiesekreterare: E. Coulon,

med beaktande av ansökan som inkom till tribunalens kansli den 27 maj 2020,

med beaktande av svarsinlagan som inkom till tribunalens kansli den 27 juli 2020,

med beaktande av att ingen av parterna tre veckor efter delgivningen av underrättelsen om att den skriftliga delen av förfarandet var avslutad hade inkommit med någon begäran om muntlig förhandling, och att tribunalen således, med tillämpning av artikel 106.3 i tribunalens rättegångsregler, har beslutat att avgöra målet på handlingarna,

följande

Dom

Bakgrund till tvisten

Parternas yrkanden

Rättslig bedömning [utelämnas]

Prövning i sak

Den äldre formgivning som åberopats till stöd för ansökan om ogiltighetsförklaring och begreppet i strid med i den mening som avses i artikel 25.1 d iii i förordning nr 6/2002 [utelämnas]

Det påstådda särskilt omfattande skyddet för den äldre formgivningen

Formgivarens grad av frihet [utelämnas]

Det helhetsintryck som en kunnig användare får av de aktuella formgivningarna [utelämnas]

Rättegångskostnader [utelämnas]

1 Den 13 mars 2017 ingav Benkomers OOD en ansökan om registrering av en gemenskapsformgivning till Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) i enlighet med rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning (EGT L 3, 2002, s. 1), i ändrad lydelse.

2 Den gemenskapsformgivning som registreringsansökan avsåg och som har bestritts i förevarande mål återges nedan:

3 De varor som formgivningen avsåg att användas för omfattas av klasserna 09–01 i Locarnoöverenskommelsen av den 8 oktober 1968 om upprättande av en internationell klassificering för mönster, i ändrad lydelse, och motsvarar följande beskrivning: Flaska för drycker.

5 Den 24 juli 2017 ingav Bibita Group, enligt artikel 52 i förordning nr 6/2002, en ansökan om ogiltighetsförklaring av den omtvistade formgivningen.

6 Till stöd för ansökan om ogiltighetsförklaring åberopades den ogiltighetsgrund som avses i artikel 25.1 d iii i förordning nr 6/2002.

7 Klaganden har i sin ansökan om ogiltighetsförklaring gjort gällande att, eftersom samma kriterier ska tillämpas vid bedömningen enligt artikel 25.1 d i förordning 6/2002 som för bedömningen av särprägel enligt artikel 25.1 b, jämförd med artikel 6 i den förordningen, saknade den omtvistade formgivningen särprägel i förhållande till den formgivning som är föremål för den internationella registreringen nr 095336, som klaganden var innehavare av. Den var skyddad från och med en tidigare dag än ansökan om registrering av den omtvistade formgivningen. Den äldre internationella formgivningen återges nedan:

17 Klaganden har yrkat att tribunalen ska

18 EUIPO har yrkat att tribunalen ska

24 Till stöd för sin talan har klaganden åberopat en enda grund, nämligen åsidosättande av artikel 25.1 d iii i förordning nr 6/2002.

25 Harmoniseringsbyrån har bestritt klagandens argument.

29 För det andra, eftersom begreppet i strid med i den mening som avses i artikel 25.1 d iii) i förordning nr 6/2002 inte definieras som sådant i den förordningen, ska tolkningen av begreppet i rättspraxis beaktas.

30 Vid tolkningen av artikel 25.1 d i förordning nr 6/2002 erinrar tribunalen om att enligt artikel 10 i den förordningen ska en formgivnings skyddsomfång omfatta varje formgivning som inte ger en kunnig användare ett annat helhetsintryck. Vid bedömningen av skyddsomfånget ska hänsyn tas till den grad av frihet som formgivaren har haft vid utvecklingen av formgivningen.

31 Följaktligen ska artikel 25.1 d i förordning nr 6/2002 tolkas så, att en gemenskapsformgivning står i strid med en äldre formgivning när en kunnig användare, med hänsyn till den frihet som formgivaren har haft vid utvecklingen av gemenskapsformgivningen, inte får ett annat helhetsintryck av denna gemenskapsformgivning än av den åberopade äldre formgivningen (dom av den 18 mars 2010, Grupo Promer Mon Graphic/harmoniseringskontoret – PepsiCo (cirkelformad reklamartikel), T‑9/07, EU:T:2010:96, punkt 52).

32 Denna tolkning av artikel 25.1 d i förordning nr 6/2002 är den enda som kan säkerställa ett skydd för rättigheterna för en innehavare av en formgivning som har ett sådant företräde i tiden som beskrivs i denna bestämmelse mot varje intrång i rättigheterna till denna formgivning, till följd av att det samtidigt föreligger en senare gemenskapsformgivning som ger samma helhetsintryck på en kunnig användare. Om artikel 25.1 d i förordning nr 6/2002 inte tolkades på detta sätt, skulle innehavaren av en äldre rättighet nämligen sakna möjlighet att ansöka om ogiltighetsförklaring av en sådan senare gemenskapsformgivning och sakna det effektiva skydd som formgivningen ger, enligt artikel 10 i förordning nr 6/2002 (dom av den 18 mars 2010, cirkelformad reklamartikel, T‑9/07, EU:T:2010:96, punkt 53).

33 Överklagandenämnden gjorde således en riktig bedömning när den, i punkt 23 i det överklagade beslutet, gjorde en sådan tolkning och i likhet med annulleringsenheten fann att en motsättning uppkom mellan två formgivningar när de gav en kunnig användare samma helhetsintryck och att den grad av frihet som formgivaren hade vid utvecklingen av den omtvistade formgivningen skulle beaktas.

34 Klaganden har för det första gjort gällande att den äldre formgivningen åtnjuter särskilt omfattande skydd enligt artikel 6 i förordning nr 6/2002, jämförd med skäl 14 i samma förordning.

37 Trots hänvisningen i skäl 14 i förordning nr 6/2002 till den situation i vilken de helhetsintryck som de aktuella formgivningarna ger tydligt skiljer sig åt, ska det påpekas att lydelsen i artikel 6 i förordningen är klar och otvetydig. Enligt rättspraxis avseende denna bestämmelse ska, vid tillämpningen av artikel 25.1 d i den förordningen och vid bedömningen av huruvida det föreligger en motsättning mellan de aktuella formgivningarna, hållas i minnet att en formgivning kan åtnjuta det skydd som gemenskapsformgivningen ger enligt den relevanta lagstiftningen om formgivningen ger en kunnig användare ett annat helhetsintryck än det som en äldre formgivning ger (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 november 2018, Buck-Chemie/harmoniseringskontoret – Henkel (toalettblock), T‑296/17, ej publicerad, EU:T:2018:823, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

38 Klaganden har för det andra gjort gällande att den äldre formgivningen var helt ny vid tidpunkten för ingivandet av ansökan om registrering. Klaganden har hävdat att den unika formen som liknar strukturen på en hantel för en flaska för drycker motiverar det ökade skydd som den äldre formgivningen åtnjuter.

39 Tribunalen påpekar i detta avseende att klaganden, genom att åberopa det särskilt omfattande skydd som den äldre formgivningen påstås åtnjuta, i själva verket försöker införa ett nytt kriterium för skydd av en äldre formgivning som avser dess påstått innovativa och nya karaktär inom den industrisektor till vilken de aktuella varorna hör.

40 Även om det antas vara styrkt att den form som liknar strukturen på en hantel som anbringats på en flaska för drycker var helt ny i den aktuella industrisektorn vid tidpunkten för registreringen, ger en sådan forms unika karaktär inte den äldre formgivningen ett mer omfattande skydd än det som den åtnjuter enligt förordning nr 6/2002. För det andra är den särprägel som krävs för att en formgivning ska kunna registreras tillämplig på den omtvistade formgivningen i förhållande till den äldre formgivningen, utan att den påstått nya karaktären eller originaliteten hos utseendet på den sistnämnda har någon som helst inverkan på bedömningen av den omtvistade formgivningens särprägel. Klagandens argument i detta avseende kan därför inte godtas.

41 Det ska därför prövas huruvida den omtvistade formgivningen står i strid med den äldre formgivningen, i den meningen att de ger en kunnig användare samma helhetsintryck, med hänsyn till den grad av frihet formgivaren har haft vid utvecklingen av den omtvistade formgivningen. Detta ska göras genom en bedömning i fyra steg. Undersökningen består i att fastställa, för det första, till vilken bransch de varor som formgivningen är avsedd att ingå i eller användas för hör, för det andra, den kunnige användaren av dessa varor med utgångspunkt i deras avsedda användning och denne kunnige användares kunskaper om formgivningens ståndpunkt och nivån av uppmärksamhet på likheter och skillnader vid en jämförelse av de aktuella formgivningarna, för det tredje, den grad av frihet som formgivaren har haft vid utvecklingen av formgivningen, varvid inverkan på särprägeln går i motsatt riktning, samt, för det fjärde, med beaktande av detta, resultatet av, den om möjligt direkta, jämförelsen av de helhetsintryck som en kunnig användare individuellt får av den omstridda formgivningen och den äldre formgivning som gjorts tillgänglig för allmänheten (se dom av den 13 juni 2019, Visi/one/EUIPO – EasyFix (informationsställ för fordon) T‑74/18, EU:T:2019:417, punkt 66 och där angiven rättspraxis.

42 En formgivnings särprägel är resultatet av att en kunnig användare får ett helhetsintryck av skillnad eller saknar déjà vu i förhållande till den äldre formgivning som åberopats, oavsett kvarvarande skillnader som, även om de är mer än obetydliga detaljer, inte är tillräckligt framträdande för att påverka nämnda helhetsintryck, med hänsyn tagen till skillnader som är tillräckligt framträdande för att skapa olika helhetsintryck (se, för ett liknade resonemang, dom av den 16 februari 2017, Antrax It/EUIPO – Vasco Group (termosifoner till radiatorer), T‑828/14 och T‑829/14, EU:T:2017:87, punkt 53 och där angiven rättspraxis).

52 Klaganden har emellertid gjort gällande att överklagandenämnden gjorde en felaktig tolkning och tillämpning av de principer som avses i artikel 6 i förordning nr 6/2002, eftersom formgivarens frihet vid utvecklingen av den äldre formgivningen var obegränsad vad gäller användningen av en form som liknar strukturen på en hantel. Enligt klaganden fanns det nämligen ingen begränsning till följd av funktioner eller standardiseringar av kvantiteten som skulle ha gjort en sådan form nödvändig. Klaganden har i detta avseende betonat att en formgivning som avser en flaska i en sådan form inte existerade före den äldre formgivningen. Dessutom fyller denna form inte enbart en teknisk funktion, utan ger varan ett sportigt intryck och image genom att skilja den från andra flaskor på marknaden med smalare centrala delar.

53 Den grad av frihet som formgivaren haft vid utvecklingen av en formgivning fastställs bland annat utifrån de krav som har samband med de egenskaper som är nödvändiga på grund av produktens, eller en del av en produkts, tekniska funktion eller de krav som gäller enligt lag för produkten. Dessa krav leder till att vissa egenskaper standardiseras och således blir gemensamma för de formgivningar som används för den aktuella varan (dom av den 18 mars 2010, cirkelformad reklamartikel, T‑9/07, EU:T:2010:96, punkt 67).

54 Ju större formgivarens frihet är vid utvecklingen av formgivningen, i desto mindre utsträckning är följaktligen smärre skillnader mellan de motstående formgivningarna tillräckliga för att de helhetsintryck som den kunniga användaren får ska skilja sig åt. Omvänt gäller att ju mer formgivarens frihet vid utvecklingen av formgivningen är begränsad, i desto större utsträckning är smärre skillnader mellan de motstående formgivningarna tillräckliga för att de helhetsintryck som den kunniga användaren får ska skilja sig åt. Om formgivaren således har stor frihet vid utvecklingen av formgivningen stödjer det slutsatsen att de helhetsintryck som den kunniga användaren får är desamma när det inte föreligger några betydande skillnader mellan de motstående formgivningarna (se dom av den 18 juli 2017, ornament, T‑57/16, EU:T:2017:517, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

60 Klaganden har tvärtom gjort gällande att den omtvistade formgivningen saknar särprägel, eftersom det inte finns någon tydlig skillnad mellan det helhetsintryck som en kunnig användare får av den formgivningen och det helhetsintryck denne användare får av den äldre formgivningen. Vid den direkta jämförelsen av de aktuella formgivningarna koncentrerade överklagandenämnden sig nämligen på mindre detaljer hos den omstridda formgivningen. De svarta linjerna i formgivningen som överklagandenämnden har nämnt har inte ritats i svart på de flaskor som är föremål för formgivningen, utan återger en nästan inte synlig förändring av formen.

61 Enligt rättspraxis ska jämförelsen mellan helhetsintrycken av de aktuella formgivningarna vara syntetisk och får inte bestå enbart av en analytisk jämförelse av ett antal uppräknade likheter och skillnader. Denna jämförelse ska grunda sig på de särdrag hos den omtvistade formgivningen som offentliggjorts och ska enbart avse de delar som faktiskt åtnjuter skydd, med bortseende av de, bland annat tekniska, detaljer som inte omfattas av skyddet (se dom av den 13 juni 2019, informationsställ för fordon, T‑74/18, EU:T:2019:417, punkt 84 och där angiven rättspraxis).

62 När likheterna mellan de aktuella formgivningarna har att göra med krav som hänger samman med egenskaper som är nödvändiga bland annat på grund av produktens, eller en del av en produkts, tekniska funktion, har dessa likheter endast liten betydelse för det helhetsintryck som en kunnig användare får av dessa formgivningar (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 mars 2010, cirkelformad reklamartikel, T‑9/07, EU:T:2010:96, punkt 72).

63 Skillnaderna är för övrigt obetydliga för helhetsintrycken av de motstående formgivningarna när de inte är tillräckligt tydliga för att skilja de aktuella varorna åt i den kunniga användarens varseblivning, eller för att uppväga likheter som konstaterats mellan dessa formgivningar (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 november 2013, El Hogar Perfecto del Siglo XXI/harmoniseringsbyrån – Wenf International Advisers (korkskruv), T‑337/12, EU:T:2013:601, punkt 53).

64 För det första har en formgivning, såsom har påpekats i punkt 31 ovan, särprägel om det helhetsintryck som en kunnig användare får av formgivningen skiljer sig från det helhetsintryck en sådan användare får av den äldre formgivningen. I motsats till vad klaganden har gjort gällande innebär den bedömning som ska göras i detta avseende att samtliga beståndsdelar i de aktuella formgivningarna som skiljer sig från andra beståndsdelar ska beaktas, utom sådana som inte är tillräckligt tydliga för att påverka det ovannämnda helhetsintrycket.

70 Beträffande etiketten på den äldre formgivningen, ansåg överklagandenämnden, i punkt 35 i det överklagade beslutet, att denna inte spelade någon avgörande roll vid jämförelsen av de helhetsintryck som de aktuella formgivningarna ger. Klaganden har vid tribunalen endast förevisat den äldre formgivningen utan ordelementen på nämnda etikett, utan att för den skull ifrågasätta detta konstaterande. Även utan etikett uppvisar de aktuella formgivningarna betydande skillnader, såsom konstaterats i punkterna 66–69 ovan.

71 Härav följer att överklagandenämnden inte gjorde en oriktig bedömning när den, i punkterna 36 och 37 i det överklagade beslutet, fann att den omtvistade formgivningen och den äldre formgivningen gav en kunnig användare olika helhetsintryck och därav drog slutsatsen att den omtvistade formgivningen inte kunde anses stå i strid med den äldre formgivningen i den mening som avses i artikel 25.1 d iii i förordning nr 6/2002.

74 EUIPO har yrkat att klaganden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom klaganden har tappat målet ska EUIPO:s yrkande bifallas. Beträffande rättegångskostnaderna vid överklagandenämnden är det tillräckligt att ange att, eftersom överklagandet av det överklagade beslutet ogillas genom denna dom, är det överklagade beslutet tillämpligt med avseende på de kostnader som uppkommit (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 februari 2019, Lotte/EUIPO – Générale Biscuit-Glico France (PEPERO original), T‑459/18, ej publicerad, EU:T:2019:119, punkt 194).

1 Rättegångsspråk: engelska.

2 Nedan återges endast de punkter i denna dom som tribunalen anser bör publiceras