Tribunalens dom (tionde avdelningen) den 29 juni 2022

I mål T‑609/20,

TRIBUNALEN (tionde avdelningen), sammansatt av ordföranden A. Kornezov samt domarna E. Buttigieg och G. Hesse (referent), justitiesekreterare: E. Coulon,

efter den skriftliga delen av förfarandet,

med beaktande av att ingen av parterna tre veckor efter delgivningen av underrättelsen om att det skriftliga förfarandet avslutats hade inkommit med någon begäran om muntlig förhandling och av att tribunalen således, med tillämpning av artikel 106.3 i tribunalens rättegångsregler, har beslutat att avgöra målet på handlingarna,

följande

Dom [utelämnas]

Rättslig bedömning [utelämnas]

Huruvida påföljden är lämplig

151 Sökanden har gjort gällande att dess goda samarbete under Olafs utredning borde ha beaktats av tribunalen vid fastställandet av den lämpliga påföljd som skulle tillämpas i förevarande fall. Sökanden har även anfört att den, i enlighet med italiensk lagstiftning, i april 2016 antog en modell för organisation, administration och kontroll med en etisk kod och ett disciplinärt system som hörde samman med denna. Sökanden har därtill avskedat A och B år 2019.

152 Kommissionen har gjort gällande att sökanden, enligt sina avtalsförpliktelser och artikel 5 i rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 1996, s. 2), var skyldig att samarbeta och lämna tillträde till sina lokaler för att underlätta Olafs kontroller och inspektioner för dess räkning. Sökandens argument att dess goda samarbete borde ha inverkat på den bedömning som Olaf har gjort av den lämpliga påföljden kan enligt kommissionen inte godtas. Kommissionen har preciserat att Olaf fick tillgång till de rapporter som innehöll redogörelserna för kontrollerna på plats, i vilka angavs att sökanden och dess företrädare hade samarbetat med byrån.

153 Tribunalen erinrar inledningsvis om att kommissionen, vad gäller handlingar före den 1 januari 2016, i det angripna beslutet påpekade att det i artikel 133a.2 b i kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 357, 2002, s. 1), i dess ändrade lydelse, och artikel 145.1 i dess lydelse enligt kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 av den 29 oktober 2012 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 966/2012 (EUT L 362, 2012, s. 1), innan dess ändring genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2462 av den 30 oktober 2015 (EUT L 342, 2015, s. 7), föreskrevs att den längsta tillåtna uteslutningsperioden för en ekonomisk aktör skulle vara fem år.

154 För handlingar som begåtts efter den 1 januari 2016 påpekade kommissionen att det i artikel 106.14 c i förordning nr 966/2012, i dess lydelse enligt förordning nr 2015/1929, föreskrevs att uteslutningens varaktighet inte fick överstiga tre år vid sådana allvarliga fel i yrkesutövningen som avses i artikel 106.1 c i förordningen, och fem år vid sådan korruption som avses i artikel 106.1 d i samma förordning.

155 Kommissionen uteslöt i detta sammanhang sökanden på grundval av en preliminär rättslig kvalificering av sökandens beteende, med beaktande av de konstaterade handlingarna och de bedömningar som förekom i Olafs rekommendation, i enlighet med artikel 106.2 i förordning nr 966/2012, i dess lydelse enligt förordning nr 2015/1929. Kommissionen ansåg att det felaktiga beteendets allvar, dess avsiktliga karaktär och varaktighet samt de höga belopp som stod på spel motiverade ett uteslutande på fyra år.

156 Tribunalen påpekar i detta avseende att det enligt artikel 133a.1 i förordning nr 2342/2002, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 478/2007 av den 23 april 2007 (EUT L 111, 2007, s. 13) och artikel 106.3 i förordning nr 966/2012, i dess lydelse enligt förordning nr 2015/1929, krävs att den upphandlande myndighet som utesluter en ekonomisk aktör iakttar proportionalitetsprincipen. I nämnda artikel 106.3 föreskrivs särskilt att i den upphandlande myndighetens beslut ska särskild hänsyn tas till hur pass allvarlig situationen är och till vilka effekter den kan ha på unionens ekonomiska intressen eller anseende, hur lång tid som förflutit sedan agerandet i fråga, hur länge detta pågick och hur ofta det upprepades, avsikten eller graden av försumlighet, eller eventuella andra förmildrande omständigheter, såsom den utsträckning i vilken den ekonomiska aktören samarbetat med berörd myndighet och den behöriga myndighetens bedömning av dess bidrag till utredningen.

157 Enligt artikel 108.11 i förordning nr 966/2012, i dess lydelse enligt förordning nr 2015/1929, har tribunalen oinskränkt behörighet att ompröva ett beslut varigenom den upphandlande myndigheten utesluter en ekonomisk aktör och/eller ålägger denne ekonomiska sanktioner, vilket även inbegriper att förkorta eller förlänga uteslutningens varaktighet och/eller upphäva, minska eller öka de ekonomiska sanktionerna. Förutom en prövning av lagenligheten, som endast gör det möjligt att ogilla talan om ogiltigförklaring eller ogiltigförklara den angripna rättsakten, ger denna oinskränkta behörighet tribunalen rätt att ändra den angripna rättsakten, även om den inte ogiltigförklaras, med beaktande av samtliga faktiska omständigheter, till exempel för att ändra uteslutningens varaktighet. Under dessa omständigheter kan tribunalen i förekommande fall göra en annan bedömning än den som kommissionen gjorde i det angripna beslutet vad gäller uteslutningens varaktighet.

158 I förevarande fall ska sökandens argument att dess goda samarbete under utredningen och de åtgärder för omorganisering som sökanden vidtagit borde ha påverkat bedömningen av den påföljd som lämpligen skulle tillämpas på sökanden tolkas som en uppmaning åt tribunalen att, med utövande av sin oinskränkta behörighet, pröva uteslutningens varaktighet med beaktande av de förmildrande omständigheter som åberopats.

159 Inom ramen för sin oinskränkta behörighet konstaterar tribunalen att sökanden har gjort sig skyldig till den korruption och de allvarliga fel i yrkesutövningen som anges i punkterna 121–123, 126, 127 och 129–134 ovan. Dessa omständigheter är till sin natur mycket allvarliga, eftersom sökandens beteende syftade till att påverka tjänstemän från den offentliga förvaltningen i Nordmakedonien för att erhålla en konkurrensfördel gentemot övriga anbudsgivare. Det kan konstateras att sökanden avsiktligen har försökt muta tjänstemän från den offentliga förvaltningen i Nordmakedonien. Detta beteende pågick under lite mer än fyra år och flera interna eller externa personer i förhållande till sökanden var under denna tidsperiod inblandade.

160 Dessa handlingars allvarliga inverkan på unionens finansiella intressen måste även beaktas, eftersom de avser ett belopp som överstiger 1,7 miljoner euro.

161 Vad därefter gäller de omständigheter som sökanden har åberopat hänvisas det visserligen till sökandens mycket goda och fullständiga samarbete i de rapporter som redogör för kontrollerna på plats. Det är emellertid också riktigt att sökanden, såsom kommissionen har anfört, hade en lagstadgad skyldighet att samarbeta med Olaf. Det kan under alla omständigheter konstateras att sökandens beteende under utredningen i förevarande fall endast kan ha en liten inverkan på hur sträng påföljd som skulle fastställas, med beaktande av de ifrågavarande handlingarnas allvar.

162 Vad gäller den organisatoriska modell som sökanden antog år 2016 instämmer tribunalen i kommissionens bedömning i det angripna beslutet. Denna modell antogs nämligen i april 2016, men ledde inte till att sökanden upphörde med sitt felaktiga handlande, som fortsatte fram till januari 2017. Även om denna nya modell eventuellt skulle kunna påverka sökandens framtida beteende, har den inte haft någon inverkan på detta under den relevanta perioden. På samma sätt kan den omständigheten att A och B avskedades år 2019 endast påverka sökandens framtida beteende. Tribunalen anser därför att det saknas anledning att beakta dessa omständigheter.

163 Det ska slutligen framhållas att den längsta tillåtna uteslutningsperiod som lagstiftaren hade föreskrivit före den 1 januari 2016 var fem år för allvarliga fel i yrkesutövningen och, efter den 1 januari 2016, tre år för allvarliga fel i yrkesutövningen och fem år för korruption. I förevarande fall har tribunalen, i punkterna 121–123, 126, 127 och 129–134 ovan, konstaterat att sökandens beteende utgjorde såväl ett allvarligt fel i yrkesutövningen som korruption.

164 Av ovanstående överväganden och angivna omständigheter finner tribunalen att en uteslutning på fyra år är lämplig och proportionerlig i förevarande fall.

1 Rättegångsspråk: engelska.

2 Nedan återges endast de punkter i denna dom som tribunalen anser bör publiceras.