Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 16 juni 2022

1 Originalspråk: spanska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet, om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG (EUT L 315, 2012, s. 1).

3 Förvaltningsprocesslagen (DV nr 30, av den 11 april 2006).

4 Lagen om statens och kommunernas skadeståndsansvar (DV nr 60 av den 5 augusti 1988).

5 Förordning nr 16–334 av den 6 april 2007 om fjärrvärme (DV nr 34 av den 24 april 2007).

6 Vid förhandlingen gjorde VAS gällande att domen av den 13 april 2018 byggde på andra grunder. I beslutet att begära förhandsavgörande är den hänskjutande domstolen bestämd på denna punkt och EU-domstolen har att hålla sig till dess redogörelse för omständigheterna. Punkt 5 i det beslutet har följande lydelse: Genom avgörande av den 13 april 2018 upphävdes formeln i nr. 6.1.1 i nämnda metod med motiveringen att den inte tjänade det syfte som eftersträvades med artiklarna 9 och 10 i direktiv 2012/27/EU, vilka införlivats genom artikel 155.2 i energilagen.

7 Den påstådda skadan utgjordes av besvikelse, vrede och förolämpning till följd av agerandet av domarna i avdelningen vid VAS som inte har säkerställt unionsrättens effektivitet och som i stället för att avgöra tvisten har vägrat att utöva sin kontroll över den verkställande makten.

8 I punkt 17 i beslutet att begära förhandsavgörande redogör den hänskjutande domstolen för en diskussion i nationell rättspraxis rörande rättsverkningarna av ändringar av bestämmelserna om de aktuella förfarandena för upphävande. IG har gjort gällande att VAS i en annan dom, av den 26 juni 2020, gjorde en prövning i sak av överklagande nr 14350/2019 och prövade lagligheten av vissa artiklar i förordning nr 16–334 som hade upphävts eller ändrats innan den dag då domen meddelades. Att döma av den diskussion om detta som fördes vid förhandlingen, förefaller det emellertid som att överklagande nr 14350/2019 handlade om bestämmelser som vid den tidpunkt då den muntliga delen av förfarandet avslutades, inte berördes av upphävandet eller ändringen.

9 Efter att VAS påpekat att domen av den 11 februari 2020 har vunnit rättskraft, gjorde den gällande att unionsrätten inte föreskriver att nationella bestämmelser enligt vilka nationella domstolsavgöranden har rättskraft inte ska tillämpas.

10 Mål C‑497/20, EU:C:2021:1037 (nedan kallad domen Randstad Italia).

11 Domen Randstad Italia, punkt 56, med hänvisning till dom av den 26 mars 2020, Miasto Łowicz och Prokurator Generalny ( C‑558/18 och C‑563/18, EU:C:2020:234, punkt 32).

12 Domen Randstad Italia, punkt 58. Med förbehåll för förekomsten av unionsrättsliga bestämmelser på området ankommer det emellertid, enligt principen om processuell autonomi, på varje medlemsstat att i sin nationella rättsordning fastställa de processuella regler som gäller för de rättsmedel som avses i punkt 56 i förevarande dom, dock under förutsättning att dessa regler, i situationer som omfattas av unionsrätten, inte är mindre förmånliga än i liknande situationer som regleras av nationell rätt (likvärdighetsprincipen) och att de inte medför att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).

13 Med detta avses en talan eller ett rättsmedel som i första hand riktar sig mot bestämmelsen i sig och inte bara mot enskilda tillämpningsbeslut.

14 Dom av den 21 november 2019, Deutsche Lufthansa ( C‑379/18, EU:C:2019:1000, punkt 61).

15 Dom av den 19 december 2019, Deutsche Umwelthilfe ( C‑752/18, EU:C:2019:1114, punkt 54).

16 Mål C‑571/16, EU:C:2018:807.

17 I den mån dessa överväganden är allmänna är de fortfarande giltiga, även om den bulgariska lagstiftningen på detta område har ändrats, vilket framhölls vid förhandlingen.

18 Punkt 140.

19 Punkt 142

20 Punkt 143.

21 Se fotnot 6 i detta förslag till avgörande.

22 Domen Randstad Italia, punkt 58, och dom av den 10 mars 2022, Grossmania ( C‑177/20, EU:C:2022:175, punkt 49).

23 Ändringen gör det således möjligt för rättsverkningarna av den angripna bestämmelsen att bestå fram till dess. VAS har i sitt skriftliga yttrande gjort gällande att i unionens processuella system, kan en direkt talan förlora sitt föremål om den angripna rättsakten ändrats innan domen meddelats, på grundval av artikel 149 i domstolens rättegångsregler. Oberoende av att denna lösning gäller när det inte har skett något uttalande i första instans, följer det av domstolens praxis att en talan om ogiltigförklaring av en rättsakt som inte längre är i kraft inte nödvändigtvis förlorar sitt föremål, om klaganden fortfarande har intresse av att rättsakten ogiltigförklaras. Se, för ett liknande resonemang, K. Lenaerts, I. Maselis och K. Gutman: EU Procedural Law, Oxford University Press, Oxford, 2014, punkt 7.10 och där angiven rättspraxis.

24 I vissa medlemsstater gäller samma regel för en prövning i efterhand av lagarnas förenlighet med grundlagen. Om en lag upphävs efter att talan har väckts, medför det i princip att målet avskrivs, eftersom det anses saknas skäl att meddela dom rörande innehållet i en lag som inte längre gäller, i ett mål som syftar till en objektiv korrigering av rättsordningen. Detta kriterium behöver emellertid inte tillämpas om lagen, trots att den har upphävts fortsätter att ha viss rättsverkan (kvardröjande rättsverkan) eller om det är nödvändigt att få klarlagt huruvida den var grundlagsenlig, under förutsättning att den tillämpats på de omtvistade faktiska omständigheterna i enlighet med principen tempus regit factum.

25 Jag vill erinra om att denna bestämmelse, vilken återges i punkt 10 i detta förlag till avgörande, föreskriver att myndigheten ska återkalla den angripna rättsakten, vilket innebär att VAS upphäver det domstolsavgörande som meddelats med avseende på den rättsakten.

26 Enligt beslutet att begära förhandsavgörande (punkt 9), hade VAS gjort gällande att det i målet fanns en normativ rättsakt som hade återkallats, på vilken artikel 204.3 i förvaltningsprocesslagen är tillämplig. I den bestämmelsen föreskrivs att när skadan har orsakats av en rättsakt som har återkallats, ankommer det på den domstol som prövar skadeståndstalan att pröva huruvida rättsakten var rättsstridig.

27 Vid förhandlingen uppgav IG att avdelningen vid VAS avgjorde målet utan att bereda honom tillfälle att yttra sig över frågan huruvida talan hade förlorat sitt föremål.

28 Av diskussionen vid förhandlingen framgick att det räcker med en minimal ändring av bestämmelsen för att det pågående domstolsförfarandet ska förlora sitt föremål. IG hade (i punkt 45 i sitt skriftliga yttrande) gjort gällande att den ändring som gjorts inte var av den karaktären, eftersom samma beräkningsmetod användes i den nya förordningen. Den hänskjutande domstolen uppger emellertid att den förordning som offentliggjordes den 20 september 2019 ändrade den tidigare förordningen, i synnerhet beträffande nr 6.1.1 i metoden för fördelning av värmeenergianvändning i samägda flerfamiljshus (punkt 6 i beslutet att begära förhandsavgörande).

29 Punkt 4 i IG:s skriftliga yttrande. Han vidhöll sin uppfattning på denna punkt vid förhandlingen. Jag anser att hans resonemang inte vederlades under den efterföljande diskussionen.

30 Se beträffande detta, generellt, dom av den 7 augusti 2018, Smith ( C‑122/17, EU:C:2018:631).

31 VAS gjorde vid förhandlingen gällande att den som väcker talan vid VAS rörande lagligheten av en bestämmelse även kan yrka skadestånd. VAS förklarade emellertid att den måste vidarebefordra ett sådant yrkande till den behöriga domstolen, som får pröva huruvida det har uppkommit ett skadeståndsansvar för staten.