Förslag till avgörande av generaladvokaten Priit Pikamäe föredraget den 12 januari 2023

1 Originalspråk: franska.

2 Kafka, F., Le procès (Processen), Gallimard, Paris, 1962.

3 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 22 maj 2012, om rätten till information vid straffrättsliga förfaranden (EUT L 142, 2012, s. 1).

4 Det ska påpekas att den omständighet, som den hänskjutande domstolen har nämnt, att begreppet misstänkt inte är känt i bulgarisk rätt inte är av sådan art att den kan medföra tvivel i detta hänseende, eftersom det otvivelaktigt rör sig om ett självständigt unionsrättsligt begrepp, som per definition inte är beroende av nationella klassificeringar.

5 I artikel 6.1 första meningen i Europakonventionen anges följande: Var och en ska, vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till en rättvis och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag.

6 Dom av den 23 november 2021 ( C‑564/19, EU:C:2021:949, punkt 121).

7 Europadomstolen, den 12 maj 2017, Simeonovi/Bulgarien, (CE:ECHR:2017:0512JUD002198004, §§ 110–111).

8 Se skälen 10 och 14 i detta direktiv.

9 Se, bland annat, dom av den 13 juni 2019, Moro ( C‑646/17, EU:C:2019:489, punkterna 42 och 43).

10 Artikel 5.2 i Europakonventionen har följande lydelse: Var och en som arresteras ska utan dröjsmål och på ett språk som han förstår underrättas om skälen för åtgärden och om varje anklagelse mot honom.

11 Det rör sig om Europadomstolen, den 21 februari 1990, Van der Leer/Nederländerna (CE:ECHR:1990:0221JUD001150985, § 28).

12 Denna tolkning förefaller för övrigt bekräftas av förarbetena till direktiv 2012/13, eftersom någon sådan informationsskyldighet i förhållande till anhållna eller häktade personer inte fanns i den version av artikel 6 som angavs i kommissionens förslag som ledde fram till detta direktiv, utan lades till i texten i denna bestämmelse först senare av Europaparlamentet. Se Europaparlamentets och rådets förslag till direktiv om rätten till information i brottmål och Rapport om Europaparlamentets och rådets förslag till direktiv om rätten till information i brottmål (KOM(2010) 392 slutlig – C7–0189/2010–2010/0215(COD)).

13 Se, bland annat, dom av den 23 november 2021, IS (En begäran om förhandsavgörandes rättsstridighet) ( C‑564/19, EU:C:2021:949, punkt 128 och där angiven rättspraxis).

14 Den hänskjutande domstolen har för övrigt preciserat att eftersom begreppet misstänkt inte förekommer i bulgarisk rätt, har frihetsberövade eller häktade personer inte tillgång till handlingarna i målet såsom krävs enligt artikel 7.1 i direktiv 2012/13.

15 Europadomstolen, den 21 februari 1990 (CE:ECHR:1990:0221JUD001150985).

16 Europadomstolen, den 12 april 2005, Chamaïev m.fl./Georgien och Ryssland (CE:ECHR:2005:0412JUD003637802, § 413) och Europadomstolen, den 17 september 2020, Grubnyk/Ukraina (CE:ECHR:2020:0917JUD005844415, §§ 97 och 99).

17 Europadomstolen, den 30 augusti 1990, Fox, Campbell and Hartley/Förenade kungariket (CE:ECHR:1990:0830JUD001224486, § 40), dom av den 28 oktober 1994, Murray/Förenade kungariket (CE:ECHR:1994:1028JUD001431088, § 72), och dom av den 15 december 2016, Khlaifia m.fl./Italien (CE:ECHR:2016:1215JUD001648312, § 115).

18 Europadomstolen, den 30 augusti 1990, Fox, Campbell och Hartley/Förenade kungariket (CE:ECHR:1990:0830JUD001224486, § 42) (inom sju timmar), och Europadomstolen, den 28 oktober 1994, Murray/Förenade kungariket (CE:ECHR:1994:1028JUD001431088, § 78) (inom en timme och tjugo minuter).

19 Se, bland annat, Europadomstolen, den 12 april 2005, Chamaïev m.fl./Georgien och Ryssland (CE:ECHR:2005:0412JUD003637802, § 416) (inom 4 dagar), Europadomstolen, den 29 januari 2008, Saadi/Förenade kungariket (CE:ECHR:2008:0129JUD001322903, § 84) (inom 76 timmar), Europadomstolen, den 2 oktober 2008, Rusu/Österrike (CE:ECHR:2008:1002JUD003408202, § 43) (inom 10 dagar), av den 15 december 2009, Leva/Moldavien (CE:ECHR:2009:1215JUD001244405, § 62) (inom mer än 3 dagar) och Europadomstolen, den 12 juni 2012, Kortesis/Grekland (CE:ECHR:2012:0612JUD006059310, § 62) (inom 29 timmar).

20 Se dom av den 25 november 2020, Istituto nazionale della previdenza sociale (Familjeförmåner för varaktigt bosatta personer) ( C‑303/19, EU:C:2020:958, punkt 26 och där angiven rättspraxis).

21 Förutom i det fall då denna uppgift inte framgår av de faktiska omständigheterna. Se, i detta hänseende, Europadomstolen, den 17 september 2020, Grubnyk/Ukraina (CE:ECHR:2020:0917JUD005844415, § 98).

22 Se, i detta hänseende, den spanska (posible), den engelska (possible), den italienska (possibile), och den estniska (võimalik, vilket på franska motsvarar éventuelle [eventuell]) språkversionen.

23 Det ska erinras om att Europadomstolen, enligt min vetskap, till dags dato, endast har uttalat sig om avvägningen mellan en häktad persons rätt att få tillgång till handlingarna i utredningen och upprätthållandet av ett viktigt mål med hänsyn till allmänintresset, såsom nationell säkerhet, sekretess för polisens utredningsmetoder eller skydd för tredje mans grundläggande rättigheter. Se, bland annat, dom av den 19 februari 2009, A. m.fl./Förenade kungariket (CE:ECHR:2009:0219JUD000345505).

24 Det ska påpekas att den rättspraxis avseende artikel 5.1 c i Europakonventionen som den hänskjutande domstolen och kommissionen har hänvisat till åtminstone är av begränsad relevans när det gäller att fastställa vilken information som ska lämnas till den frihetsberövade eller häktade personen. Europadomstolen angav i sin dom av den 24 juni 2014, Petkov och Profirov/Bulgarien, (CE:ECHR:2014:0624JUD005002708, §§ 46 och 47), att denna artikel kräver att häktningen av en person ska grunda sig på sannolika skäl för misstanke om att vederbörande har begått ett brott. Sådana misstankar får inte vara allmänt hållna eller abstrakta …, vilket innebär att det måste finnas faktiska omständigheter eller uppgifter som kan övertyga en objektiv observatör om att den berörda personen kan ha begått ett visst brott. Det förefaller uppenbart att Europadomstolen, i denna dom, endast uttalade sig om de uppgifter som den behöriga myndigheten är skyldig att förfoga över för att lagligen kunna häkta en person. Även om det av detta skulle kunna anses framgå att det är nödvändigt att de uppgifter som meddelas den frihetsberövade eller häktade personen är konkreta, och inte allmänna eller abstrakta, anser jag att detta konstaterande inte tillför något till övervägandena i följande punkter i detta förslag till avgörande.

25 Europadomstolen, den 28 oktober 1994 CE:ECHR:1994:1028JUD001431088, § 76).

26 Europadomstolen, den 30 augusti 1990 (CE:ECHR:1990:0830JUD001224486, § 41). Se även Europadomstolen, den 12 juni 2012, Kortesis/Grekland (CE:ECHR:2012:0612JUD006059310, §§ 61 och 62).

27 Europadomstolen, den 30 augusti 1990, Fox, Campbell och Hartley/Förenade kungariket (CE:ECHR:1990:0830JUD001224486, § 40), av den 28 oktober 1994, Murray/Förenade kungariket (CE:ECHR:1994:1028JUD001431088, § 72), Europadomstolen, den 15 december 2016, Khlaifia m.fl./Italien (CE:ECHR:2016:1215JUD001648312, § 115) och Europadomstolen, den 25 januari 2018, J.R. m.fl./Grekland (CE:ECHR:2018:0125JUD002269616, §§ 123 och 124).

28 Europadomstolen, den 30 augusti 1990 (CE:ECHR:1990:0830JUD001224486, § 41).

29 Europadomstolen, den 19 april 2011 (CE:ECHR:2011:0419JUD006945801, § 54).

30 Europadomstolen, den 19 april 2011, Gasiņš/Lettland (CE:ECHR:2011:0419JUD006945801, § 53).

31 Detta följer av artikel 6.3 a i Europakonventionen, såsom den har tolkats av Europadomstolen. Se, bland annat, Europadomstolen, den 19 december 1989, Brozicek/Italien (CE:ECHR:1989:1219JUD001096484, § 42).