Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 8 december 2022

1 Originalspråk: spanska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 16 december 2015 för tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagstiftning (omarbetning) (EUT L 336, 2015, s. 1).

3 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1).

4 Av skäl som jag ska redogöra för nedan anser jag att rådets direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT L 40, 1989, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 178) och rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3), i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 422/2004 av den 19 februari 2004 om ändring av förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärken (EUT L 70, 2004, s.1), av tidsmässiga skäl är tillämpliga i förevarande mål.

5 Lagstiftningsdekret nr 30 av den 10 februari 2005 om godkännande av lagen om industriell äganderätt, enligt artikel 15 i lag nr 273 av den 12 december 2002.

6 Kungligt dekret nr 262 av den 16 mars 1942 – Godkännande av bestämmelserna i civillagen.

7 Det framgår av parternas skriftliga yttranden att bolaget Legea bildades år 1993, inom familjen, av VW, CQ och en annan bror, som då var underårig, vilka ägde lika stora andelar av bolaget. Det gemensamma innehavet av varumärket hade redan tidigare fastställts, även det inom familjen, mellan föräldrarna (SW och ET) och deras barn (CQ och VW).

8 Enligt VW hade hans ägarandel i bolaget Legea minskat till 2,5 procent mellan åren 1993 och 2006, till följd av en rad ökningar av kapitalet. Denna minoritetsandel innebar att det han kunde göra anspråk på gentemot bolaget var att få ersättning för licensen för att få använda varumärket.

9 Kommissionen har med hänvisning till förordning 2017/1001 påpekat att den omständigheten att uttrycket gemensamma innehavare används i artikel 19.3 och uttrycket medinnehavare används i artikel 24.2 är irrelevant, eftersom de kan anses vara likvärdiga (på samma sätt förhåller det sig med förordning nr 40/94 och artiklarna 16 och 21 i den). I vissa språkversioner används olika uttryck i de två artiklarna (till exempel i den franska cotitulaires och copropiétaire, i den italienska contitolari och comproprietario, i den spanska cotitulares och copropietario och i den tyska gemeinsame Inhaber och Mitinhabers), medan samma uttryck används i andra språkversioner (i den engelska, joint proprietor(s)).

10 En sökning på EUIPO:s webbplats visar att figurmärke nr 000788646, Legea, registrerades den 14 november 2001.

11 Bolaget Legeas skriftliga yttrande, punkt 8.

12 En granskning av domarna i första och andra instans tyder på att det rör sig om det varumärket, som först registrerades som ett nationellt varumärke och som sedan den 14 november 2001 är registrerat som ett EU-varumärke. Det är dock inte helt uppenbart. Beslutet att begära förhandsavgörande är inte särskilt klargörande: i punkt IV nämns en upplåtelse av rätten att använda varumärket Legea år 1993 som gemenskapsvarumärke. Det är emellertid omöjligt, eftersom det inte fanns några gemenskapsvarumärken förrän förordning nr 40/94 trädde i kraft.

13 Även om det i bestämmelserna hänvisas till gemenskapsvarumärken, kommer jag i fortsättning att använda mig av uttrycket EU-varumärken.

14 Punkterna 74 och 75 i hans skriftliga yttrande.

15 I punkt IV i beslutet att begära förhandsavgörande anger den hänskjutande domstolen att det är oomtvistat att det beslut att upplåta licens till bolaget Legea för att använda varumärket som fattades år 1993 var enhälligt. Den andra tolkningsfrågan bygger på samma förutsättning: den innehåller formuleringen varumärket, som genom enhälligt beslut har upplåtits till tredje man.

16 Beslutet att upplåta licens fattades av samtliga medinnehavare, i det här konkreta fallet, men en senare invändning skulle kunna få betydelse om licensen upplåtits genom ett majoritetsbeslut.

17 Dom av den 6 oktober 2021, Consorzio Italian Management och Catania Multiservizi ( C‑561/19, EU:C:2021:799, punkterna 34 och 35), och dom av den 6 oktober 2022, Contship Italia ( C‑433/21 och C‑434/21, EU:C:2022:760, punkt 24).

18 Under århundradenas gång har samägande av egendom genomgått betydande förändringar, i takt med att juridiska personer (eller andra liknande former av bolag som inte är juridiska personer) har utvecklats till att få egen rättslig handlingsförmåga. Regelverken (i bolagsordningar eller lagar) om de olika formerna av juridiska personer brukar innehålla bestämmelser om vilken majoritet som krävs för att fatta beslut som de som är aktuella i förevarande mål.

19 Nämnda artikel motsvaras av artikel 5 i förordning 2017/1001.

20 Nämnda artikel motsvaras av artikel 19 i förordning 2017/1001.

21 Nämnda artikel motsvaras av artikel 24 i förordning 2017/1001.

22 Ett EU-varumärke kan endast ingå i sådana insolvensförfaranden som inleds i den medlemsstat på vars territorium gäldenärens huvudsakliga intressen finns.

23 Nämnda artikel motsvaras av artikel 25.1 i förordning 2017/1001.

24 Vidare följer det av artikel 26.3 e i förordning 2017/1001 att en licens kan upplåtas för en viss tid eller på obestämd tid. Någon sådan föreskrift fanns inte i förordning nr 40/94.

25 Nämnda artikel motsvaras av artikel 129.2 i förordning 2017/1001.

26 Den hänskjutande domstolen är i själva verket av samma uppfattning. I sitt beslut att begära förhandsavgörande (punkt VII) anger den att förordningen [2017/1001] inte innehåller några hänvisningar som syftar till att reglera hur rättigheter ska utövas vid gemensamt innehav.

27 Kommissionens skriftliga yttrande, punkt 27.

28 Artiklarna 5 och 8 i direktiv 89/104 motsvaras av artiklarna 10 respektive 25 i direktiv 2015/2436.

29 I den italienska lagstiftningen (artikel 6.1 i lagen om industriell äganderätt), föreskrivs att om ett varumärke innehas av två eller flera personer gemensamt, regleras deras motsvarande befogenheter, om inget annat har avtalats, av bestämmelserna om samägande i civillagen, i den mån de är förenliga.

30 Dom av den 19 oktober 2017, Raimund ( C‑425/16, EU:C:2017:776, punkterna 40 och 41).

31 Dom av den 19 september 2013, Martin Y Paz Diffusion ( C‑661/11, EU:C:2013:577, punkt 62 samt domslutet). Enligt den domen kan emellertid en nationell domstol ådöma en varumärkesinnehavare en sanktionsåtgärd eller skadeståndsskyldighet för uppkommen skada när den finner att innehavaren på ett otillbörligt sätt har återtagit sitt samtycke till att en tredje man använder kännetecken som är identiska med innehavarens varumärken (punkt 61).