Förslag till avgörande av generaladvokat Priit Pikamäe föredraget den 22 juni 2023

1 Originalspråk: franska.

2 Rådets direktiv av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 1993, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169).

3 KU:s begäran avser även ett belopp på 240 polska zloty (PLN) (cirka 50,40 euro) som inbetalats på låntagarens konto i enlighet med låntagarens instruktioner i låneansökan.

4 Dom av den 18 december 2014, Abdida ( C‑562/13, EU:C:2014:2453, punkt 37).

5 Enligt den polska regeringens uppgifter verkställs de rättigheter och skyldigheter som följer av direktiv 93/13 huvudsakligen genom två typer av talan som regleras av civilprocesslagen, nämligen en talan om fastställande av en rättighet eller ett rättsförhållande (det vill säga fastställande av att ett avtalsvillkor är oskäligt) eller en talan om fullgörelse (det vill säga som avser återgång av de belopp som näringsidkaren felaktigt erhållit på grundval av avtalsvillkor som förklarats vara oskäliga av den domstol vid vilken talan om fullgörelse väckts).

6 Punkt 150 i beslutet om hänskjutande.

7 Punkt 149 i beslutet om hänskjutande.

8 Punkt 149 i beslutet om hänskjutande innehåller inga uppgifter som tyder på att den hänskjutande domstolen har för avsikt att konstatera att kärandena inte har något berättigat intresse av att få saken prövad för att till stånd en fastställelsedom på grund av att näringsidkaren har ingett genkäromål mot dem och följaktligen att avvisa såväl konsumenternas yrkanden som näringsidkarens genkäromål. Bortsett från den uttryckliga hänvisningen till att endast respektive talan i de nationella målen ska avvisas framgår det av begäran om förhandsavgörande att konstaterandet av det inte föreligger något berättigat intresse av att få saken prövad, som föreskrivs i artikel 189 i civilprocesslagen, endast får konsekvenser i fråga om talan om fastställelse, i detta fall avvisandet av talan.

9 Dom av den 31 maj 2018, Sziber ( C‑483/16, EU:C:2018:367, punkterna 31 och 33).

10 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 september 2022, Vicente (Förfarande för betalning av advokatarvode) ( C‑335/21, EU:C:2022:720, punkterna 53 och 54), och dom av den 22 september 2022, Servicios prescriptor y medios de pagos EFC ( C‑215/21, EU:C:2022:723, punkt 33).

11 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 april 2022, Caixabank ( C‑385/20, EU:C:2022:278, punkt 47).

12 Dom av den 10 juni 2021, BNP Paribas Personal Finance ( C‑776/19-C‑782/19, EU:C:2021:470, punkterna 28 och 29), och dom av den 22 september 2022, Servicios prescriptor y medios de pagos EFC ( C‑215/21, EU:C:2022:723, punkterna 35 och 36).

13 Dom av den 31 maj 2018, Sziber ( C‑483/16, EU:C:2018:367, punkterna 50 och 51), och dom av den 12 februari 2015, Baczó och Vizsnyiczai ( C‑567/13, EU:C:2015:88, punkt 51).

14 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 februari 2013, Banif Plus Bank ( C‑472/11, EU:C:2013:88, punkt 33).

15 Punkt 143 i beslutet om hänskjutande.

16 När det gäller talan som regleras av unionsrätten har domstolen slagit fast att förekomsten av ett berättigat intresse av att få saken prövad, vilket måste bevisas av käranden, utgör det första och grundläggande villkoret för varje talan i domstol (dom av den 23 november 2017, Bionorica och Diapharm/kommissionen, C‑596/15 P och C‑597/15 P, EU:C:2017:886, punkt 83).

17 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 31 maj 2018, Sziber ( C‑483/16, EU:C:2018:367, punkt 51).

18 Dom av den 30 juni 2022, Profi Credit Bulgaria (Kompensation ex officio vid oskäligt avtalsvillkor) ( C‑170/21, EU:C:2022:518, punkterna 41 och 42).

19 Dom av den 30 juni 2022, Profi Credit Bulgaria (Kompensation ex officio vid oskäligt avtalsvillkor) ( C‑170/21, EU:C:2022:518, punkt 43).

20 Dom av den 30 juni 2022, Profi Credit Bulgaria (Kompensation ex officio vid oskäligt avtalsvillkor) ( C‑170/21, EU:C:2022:518, punkt 45).

21 Dom av den 30 juni 2022, Profi Credit Bulgaria (Kompensation ex officio vid oskäligt avtalsvillkor) ( C‑170/21, EU:C:2022:518, punkt 48).

22 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 31 maj 2018, Sziber ( C‑483/16, EU:C:2018:367, punkt 54).

23 I detta avseende vill jag påpeka att den nationella domstolens uppfattning är att det förhållandet att kärandena inte har något berättigat intresse av att få talan prövad kommer att leda till att respektive talan i målen vid den nationella domstolen avvisas, trots att det konstateras att de tvistiga avtalsvillkoren är oskäliga.

24 Detta framgår tydligt av den polska regeringens yttrande (punkt 48) avseende begreppet rättskraft enligt artikel 366 i civilprocesslagen.

25 I domen av den 22 september 2022, Vicente (Förfarande för betalning av advokatarvode) ( C‑335/21, EU:C:2022:720, punkt 56), anförde domstolen att det för att effektivitetsprincipen ska anses ha iakttagits inte krävs att total passivitet hos konsumenten uppvägs fullt ut.

26 Dom av den 1 oktober 2015, ERSTE Bank Hungary ( C‑32/14, EU:C:2015:637, punkt 59).

27 Punkt 40 i den polska regeringens yttrande och punkt 11 i den polska regeringens svar på EU-domstolens frågor. Den polska regeringen har dessutom, med hänsyn till de nationella domstolarnas tolkning av begreppet rättskraft, preciserat att uppgiften att en fullgörelsetalan nödvändigtvis säkerställer ett bättre konsumentskydd än det skydd som följer av en fastställelsetalan är felaktig (punkterna 45–51 i den polska regeringens yttrande).

28 Den hänskjutande domstolens uppgifter om olikheterna i nationell rättspraxis när det gäller tolkningen av kravet på ett berättigat intresse av att få saken prövad bekräftar möjligheten till en konform tolkning.

29 I förevarande fall tycks kärandena ha begränsat sig till att yrka att respektive genkäromål ska ogillas utan att yrka återbetalning av de belopp som betalats för de avgifter och provisioner som föreskrivs i de tvistiga avtalsklausulerna. Det ska i detta hänseende erinras om att domstolen i domen av den 11 mars 2020, Lintner ( C‑511/17, EU:C:2020:188, punkt 31), slog fast att dispositionsprincipen, enligt vilken parterna förfogar över tvisteföremålet, samt principen ne ultra petita, enligt vilken domstolen inte får döma utöver vad parterna har yrkat skulle riskera att åsidosättas om de nationella domstolarna enligt direktiv 93/13 var skyldiga att bortse från eller gå utöver tvisteföremålets avgränsning.

30 Dom av den 26 juni 2019, Addiko Bank ( C‑407/18, EU:C:2019:537, punkterna 65 och 66).

31 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 juni 2019, Addiko Bank ( C‑407/18, EU:C:2019:537, punkt 67).