Förslag till avgörande av generaladvokaten Jean Richard de la Tour föredraget av den 27 februari 2025

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 119, 2016, s. 89.

3 C‑205/21, EU:C:2023:49 (nedan kallad domen Polisregistrering av biometriska och genetiska uppgifter I).

4 C‑80/23, EU:C:2024:991.

5 I den version som är tillämplig i det nationella målet (nedan kallad lagen om Tjeckiens polisväsende).

6 C‑118/22, EU:C:2024:97 (nedan kallad domen DGPN).

7 Se domen DGPN (punkt 52).

8 Undertecknad i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad Europakonventionen).

9 Nedan kallad stadgan. Se dom av den 28 november 2024, Ministerstvo na vatreshnite raboti (Polisregistrering av biometriska och genetiska uppgifter II) ( C‑80/23, EU:C:2024:991, punkt 53 och där angiven rättspraxis).

10 Se domen DGPN (punkt 48).

11 I skäl 96 i direktiv 2016/680 preciseras även att kraven i detta direktiv rörande förhandssamråd med tillsynsmyndigheten [inte bör] gälla för behandling som redan pågick vid den tidpunkten.

12 Min kursivering.

13 Rådets rambeslut 2008/977/RIF av den 27 november 2008 om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete (EUT L 350, 2008, s. 60).

14 Se domen Polisregistrering av biometriska och genetiska uppgifter I (punkt 83).

15 Se dom av den 8 december 2022, Inspektor v Inspektorata kam Visshia sadeben savet (Ändamålen med behandlingen av personuppgifter – Brottsutredning) C‑180/21, EU:C:2022:967, punkt 48).

16 Se domen Polisregistrering av biometriska och genetiska uppgifter I (punkt 84).

17 I den aktuella bulgariska lagstiftningen föreskrevs att biometriska och genetiska uppgifter om en fysisk person, mot vilken det finns tillräckliga bevis för att den har gjort sig skyldig till ett uppsåtligt brott som omfattas av allmänt åtal, vilket innebär att den enligt nationell rätt kan bli föremål för en förundersökning, får samlas in med tvång för att registreras.

18 Se domen Polisregistrering av biometriska och genetiska uppgifter I (punkt 128).

19 Se domen Polisregistrering av biometriska och genetiska uppgifter I (punkt 129).

20 Se domen Polisregistrering av biometriska och genetiska uppgifter I (punkt 113).

21 Se domen Polisregistrering av biometriska och genetiska uppgifter I (punkt 130).

22 Se domen Polisregistrering av biometriska och genetiska uppgifter I (punkt 132).

23 Se dom av den 28 november 2024, Ministerstvo na vatreshnite raboti (Polisregistrering av biometriska och genetiska uppgifter II) ( C‑80/23, EU:C:2024:991, punkt 57).

24 Se domen DGPN (punkterna 43 och 45).

25 Se domen DGPN (punkt 44).

26 Se domen DGPN (punkt 52).

27 Se domen DGPN (punkt 48).

28 Se domen DGPN (punkt 52).

29 Se domen DGPN (punkt 32).

30 Se domen DGPN (punkt 55).

31 Se förslag till avgörande av generaladvokat Pikamäe i målet Direktor na Glavna direktsia Natsionalna politsia pri MVR – Sofia ( C‑118/22, EU:C:2023:483, punkt 75)

32 Den hänskjutande domstolen har hänvisat till de senaste avgörandena, såsom Nejvyšší správní souds (Högsta förvaltningsdomstolen, Tjeckien) domar 5 As 254/2019–49, av den 18 maj 2022 (punkterna 17 och 18), och 5 As 241/2019–46, av den 18 maj 2022 (punkterna 18 och 19).

33 CE:ECHR:2002:0416JUD003797197.

34 Se dom av den 16 november 2023, Roos m.fl./Europaparlamentet ( C‑458/22 P, EU:C:2023:871, punkterna 60 och 61).

35 C‑817/19, EU:C:2022:491.

36 Se dom av den 21 juni 2022, Ligue des droits humains ( C‑817/19, EU:C:2022:491, punkt 114).

37 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokat Szpunar i målet TC ( C‑492/18 PPU, EU:C:2018:875, punkt 46).

38 Se dom av den 15 mars 2017, Al Chodor ( C‑528/15, EU:C:2017:213, punkt 45). Domstolen drog denna slutsats inom ramen för tolkningen av Europaparlamentets och rådets förordning nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (EUT L 180, 2013, s. 31). Domstolen hade fått en fråga om huruvida de kriterier som avgör huruvida det finns en risk för en utlännings avvikande skulle fastställa i lag och huruvida begreppet lag omfattade en fast rättspraxis som bekräftade en fast administrativ praxis.

39 Se dom av den 15 mars 2017, Al Chodor ( C‑528/15, EU:C:2017:213, punkt 44). För att komma fram till denna slutsats, angav domstolen att det är av avgörande betydelse att de kriterier som ska tillämpas för att avgöra huruvida en risk för avvikande föreligger – vilket utgör skälet till att hålla en sökande i förvar – är klart definierade i en rättsakt som är bindande och tillämpas på ett förutsebart sätt (punkt 42). Med beaktande av syftet med de aktuella bestämmelserna, och mot bakgrund av den höga skyddsnivå som följer av det sammanhang de ingår i, kan endast en generellt gällande bestämmelse uppfylla dessa krav på klarhet, förutsebarhet, tillgänglighet och, i synnerhet, skydd mot godtycklighet (punkt 43).

40 Se riktlinjerna för artikel 8 i Europakonventionen, uppdaterade den 31 augusti 2024, tillgängliga på följande webbplats: https://ks.echr.coe.int/documents/d/echr-ks/guide_art_8_fre (punkt 17).

41 Se riktlinjerna som anges i fotnot 40 i förevarande förslag till avgörande (punkt 19).

42 Se Europadomstolens dom av den 12 juni 2014, Fernández Martínez/Spanien (CE:ECHR:2014:0612JUD005603007, 117 §).

43 Se Europadomstolens dom av den 4 juli 2023, Glukhin/Ryssland (CE:ECHR:2023:0704JUD001151920, 82 och 83 §§).

44 Se punkt 26 i detta förslag till avgörande.

45 Se, bland annat, dom av den 23 april 2009, kommissionen/Belgien ( C‑292/07, EU:C:2009:246, punkterna 120 och 122).